TEGUCIGALPA Smärtorna är intensiva och tårar rinner ner på det mörka ansiktet. Mauricio Maldonado, 18, sköts av en polispatrull när han gick till kvartersbutiken för att köpa en chipspåse klockan halv nio på kvällen den 23 september.
– En vitmålad Mazda anlände till området och stod där en stund. En av männen i bilen sa ”släck ljuset”. De backade en bit och började sedan inifrån bilen att skjuta urskillningslöst mot oss. Jag träffades i sidan i midjehöjd, säger han och drar bort lakanet för att visa skadorna.
Kulan gick in på den vänstra sidan och ut på den högra. Ryggraden skadades under gevärskulans bana och det är det som smärtar, säger han. Läkarna öppnade honom mitt i magen för att ta ut splitter från kula och skelett.
Mauricios mor är tröstlös men tackar ändå sin gud för att sonen överlevde kulsprutesmattret. Hon och miljoner fattiga som drabbas av den militära terrorn lever i ovisshet när det nattliga utegångsförbudet inleds.

Mario Valladares, 47, från bostadsområdet Israel Sur, är ytterligare ett offer bland ett 30-tal som beskjutits och sårats de senaste dagarna.
– Jag gick ut klockan tio på onsdagsmorgonen, när utegångsförbudet hade hävts, för att delta i protesterna i mitt bostadsområde. Jag förnekar inte att jag är aktiv i Motståndsfronten och kommer att fortsätta att slåss mot diktaturen. Om det är nödvändigt är jag beredd att dö för mitt folk, som har rest som en jätte mot den lilla grupp av företagsägare som är de intellektuellt ansvariga för diktaturen.
– En MC-ordonnans anlände med höjda M16-gevär och när folkmassan började ropa ”Golpistas!”, ”Kuppmakare!”, besköt de oss kallblodigt. Vi kastade oss på marken men jag och sex andra kamrater var redan träffade, säger han och visar hur kulan gick in någon centimeter nedanför skrevet och ut i vänstra skinkan.
– Situationen är explosiv. Soldater eller poliser skjuter inte utan en order från sitt befäl. Jag vet det eftersom jag själv har tillhört armén. General Romeo Vazquez har gett order om att skjuta mot folket.
Sedan den militära statskuppen genomfördes den 28 juni har över 100 honduraner mördats av armésoldater eller polis.

Hundratals har torterats och tusentals har fängslats för en kort tid, säger Andrés Pavón, ordförande i landet människorättskommitté, Codeh. Brotten och morden har ökat dramatiskt efter att den störtade presidenten Manuel Zelaya, i sitt tredje försök att återvända till Honduras, lyckades att komma in i landet den 21 september. Zelaya är brasilianske presidenten Lulas ”gäst” och befinner sig på den brasilianska ambassaden i Tegucigalpa, omringad av 500-600 armésoldater och Cobraskommandon från polisen.
– Militärens nya metoder är att gripa protesterande människor i massomfattning. Den 22 september greps 300 personer som fördes till en idrottsanläggning, vilket är ett bevis på den totala och öppna fascismen, säger människorättsledaren.
Efter intervjun med Andrés Pavón registrerades i lördags det första kvinnliga offret för diktaturen; Wendy Elisabeth Àvila, 24. Hon tillhörde Motståndsfrontens motoriserade förtrupp som alltid rekognocerar marschvägen innan demonstrationen anländer.
Hon fick svåra andningsbesvär av den i internationella avtal förbjudna peppargas som militären besprutade tusentals honduraner med. Wendy Elisabeth, som led av astmabesvär, avled i lördags och hyllades i söndags av tiotusentals honduraner som defilerade förbi hennes kista på fackföreningen Stibys stora lokaler i Tegucigalpa.

Zelayas återkomst blev en katalysator för masskampen mot diktaturen. På bara några timmar samlades 50.000 honduraner framför ambassaden som ett slags beskydd för Zelaya.
Femton timmar senare attackerades de brutalt och hänsynslöst. Terror i massomfattning inleddes och har därefter fortsatt varje dag.
Men vad militären och kuppregimen inte hade tagit i beräkning var det faktum att Motståndsfronten under tre månaders kamp har lyckats organisera människor i delar av dessa bostadsområden i en kamp som som mycket påminner om förstadiet till det väpnade upproret i El Salvador 1980-81 mot militärdiktaturen.
Dessutom inleddes en krigföring med kemiska och elektromagnetiska ljudchocker mot de cirka 60 honduraner som befinner sig på ambassaden i sällskap med president Zelaya. Dessa vapen är förbjudna av Genèvekonventionen sedan 1997.
Grannarna i det fashionabla bostadsområdet Palmira tvingades bort från sina hem, som intogs av honduranska militärer som radiostationen Radio Globo hävdar leds av israeliska militära rådgivare som har stor erfarenhet av attacker mot palestinierna med kemikalier och ljudchocker. Manuel Zelaya, den katolske prästen Andres Tamayo och journalisten Luis Galdames vädjade till världen att reagera på att kemikalierna, som placerades i kloaksystemet för den brasilianska ambassaden, orsakade näsblod, illamående, yrsel och svår huvudvärk medan ljudchockerna kan orsaka dövhet, missfall, depression, självmord, allergier och neurologiska sjukdomar.

FN:s säkerhetsråd fattade enhälligt beslutet att fördöma militärens psykologiska och kemiska krigföring mot en diplomatisk legation. Men den brasilianska dagstidningen Estado de Sao Paulo uppger att USA:s FN-ambassadör Susan Rice hade uttryckt sitt missnöje till den brasilianske utrikesministern Celso Amorim över att Brasilien hade begärt ett möte i säkerhetsrådet i frågan om ”kriget mot ambassaden i Tegucigalpa”.
I lördags kväll gick kuppregimens utrikesdepartement ut i radio och tv och meddelade att den ger Lula ”tio dagar på att definiera president Zelayas status. Om inte, kommer andra åtgärder att vidtas”.
Lula förkastade i söndags kuppregimens ultimatum.
Kuppregimen satsar alla sina kort på de allmänna valen den 29 november som Zelaya enligt författningen hade utlyst i maj månad. Hillary Clinton och USA:s State Departement har frenetiskt försökt få kuppregimen att skriva under San José de Costa Rica-avtalet, som förvandlar Zelaya till en politisk gisslan på presidentposten, som förbjuder honom att överhuvud taget ta upp frågan om en ny författning och som stipulerar en samlingsregering med bland annat de krafter som varit aktiva i störtandet av demokratin.
I måndags diskuterade OAS, Amerikanska staternas organisation, frågan om Honduras och valen i november. En kraftig majoritet av de 33 medlemsstaterna vägrar godkänna dessa val och det bekräftades också att USA:s dubbelspel mot Honduras fått en törn av Zelayas återkomst till Honduras. Lewis Amselem, USA:s OAS-ambassadör, gjorde ett uttalade som chockade de närvarande:
– President Zelayas återkomst till Honduras är oansvarig och idiotisk och tjänar varken hans folks intressen eller dem som söker en fredlig återupprättelse av den demokratiska ordningen i Honduras.
– Han (Zelaya) borde utöva ledarskap och uppmana sina anhängare att de uttrycker sina ståndpunkter med fredliga medel.

Hillary Clinton uppgav i förra veckan att ”nu när president Zelaya har återvänt skulle det vara lämpligt att fortsätta med de planerade valen i november”, efter att hon hade samtalat med Costa Ricas president Oscar Arias, mannen bakom ”San Josépakten”.
Trots att Obama fördömde militärkuppen redan den första dagen och att en hel värld, med FN i spetsen, så sent som i slutet av förra veckan har sagt att FN inte erkänner en regering som väljs i november, förhindrade Obama inte att den USA-ledda militärmanövern Panamax 2009, som genomfördes den 11-22 september, hade honduranskt militärt deltagande.
Planet som Honduras störtade president flögs bort i, på morgonen den 28 juni, landade på USA:s viktigaste flygbas på den västliga hemisfären, Palmerola, 80 kilometer norr om Tegucigalpa. Efter en stund lyfte planet och flög till Costa Rica där Zelaya sattes av och togs emot av USA-vänlige Oscar Arias. Några dagar senare föreslogs han av Hillary Clinton som medlare i statskuppens Honduras.