BEIRUT Inför parlamentsvalet den 7 juni stod Libanon inför ett vägskäl, skulle landet närma sig USA och västländerna eller tvärtom, öka avståndet. På den ena sidan stod den USA-stödda majoriteten, det så kallade 14-marsblocket. De består framför allt av sunnitiska Framtidspartiet, druser och högerkristna partier. På den andra sidan stod det antiamerikanska, prosyriska 8-marsblocket. Där ingår bland annat det shiitiska Hizbollah, Amal och The Free Patriotic Movement. Vinnarna i valet blev 14-marsblocket som fick 71 platser i parlamentet, medan motståndarna fick 57. Men valsystemet är inte proportionerligt, räknat i antal röster fick 8-marsblocket fler röster än segrarna. Hiba al-Awar, ansvarig för internationella frågor i Kommunistpartiets ungdomsförbund Union of Lebanese Democratic Youth, säger att valresultatet visar att de två blocken i Libanon är jämnstora.

Turbulent de senaste åren
– Slutsatsen är att vi inte har någon dominant kraft i libanesisk politik, säger Hiba al-Awar till Flamman. Ingen av sidorna representerar hela folket.
Valet föranleddes av en fem år lång intensiv politisk utveckling i Libanon. Premiärminister Rafik Hariri blir mördad 2005, Israel invaderade Libanon 2006 och samma höst lämnar 8-mars oppositionen regeringen efter att inte ha fått igenom krav om vetorätt. 2008 blir situationen något stabilare när den nye presidenten Michel Suleiman väljs. Presidentvalet i juni detta år skulle få ett slut på denna politiska konflikt, men det jämna resultatet visar att det fortfarande är oklart vilken framtid Libanon ska gå till mötes.

”Sekteristiska skiljelinjer”
Hizbollahs vapenstyrka, som låg bakom Israels reträtt från Libanon sommaren 2006, har under många år gjort ett latent hot mot regeringsmakten. Tidigare försök att desarmera Hizbollah har slutat i våldsamma stridigheter. Den nyvalde premiärministern Saad Hariri, son till Rafik Hariri, har legat lågt med kravet om att avväpna Hizbollah. Istället försöker han nu bilda en enhetsregering tillsammans med 14-marsblocket. Däremot är han inte redo att gå med på oppositionens krav om att ha vetorätt i den samlingsregeringen. Som en följd av den jämna maktbalansen kan bildandet av regering ta flera veckor.
Valet var ett bakslag för Kommunistpartiet. Få hade förväntat sig att partiet skulle få några platser i parlamentet, men många hade ändå hoppats på mer än de 2,2 procent man fick. Moufid Kuteish säger att folk inte röstade utefter klassmedvetenhet utan den sekt de tillhör, det vill säga shia, sunni eller den kristna.
– Folk går till val och röstar efter sekteristiska skiljelinjer, men båda blocken representerar de facto överklassen, säger Moufid Kuteish.

Han säger att ingen av de båda blocken har ett program för att lösa Libanons problem. 14-marsblocket hade slogans om att skapa ett starkt, demokratiskt och självständigt land. Men Moufid Kuteish menar att det inte går att prata om självständighet om man inte samtidigt kritiserar Libanons ekonomiska beroende av västvärlden. Kommunistpartiet har en lång historia av kamp mot imperialism och Israels krigspolitik, vilket är en kamp de delar med 8-marsblocket. Men 8-marsblocket problematiserar inte Libanons ekonomiska och politiska system utan försvarar det system som finns idag. Ur det avseendet menar Moufid Kuteish att det inte finns någon skillnad mellan de två rivaliserande blocken.