Demokrati kan inte se ut hur som helst. Demokrati innebär att en med allmän rösträtt direkt vald församling utgör den högsta statsmakten. Den lagstiftar och bestämmer villkoren för verkställande organ. Den utser regeringsbildare och granskar regeringens arbete. System som inte bygger på dessa grundprinciper är inte demokratiska. I EU är det tvärtom. De exekutiva organen har satt sig över de folkvalda. EU:s högsta politiska organ är Europeiska rådet (ER). Där sitter presidenter och regeringschefer och drar upp grundlinjer för EU:s utveckling. En centralbank, som är undandragen insyn, kontrollerar staternas ekonomiska politik. Tillämpningen av EU:s fördrag ankommer på EU:s domstol. Man har alltså en i praktiken oåtkomlig överstruktur, bestående av organ i som i en demokrati bör vara underordnade och kontrollerade av ett valt parlament. EU:s parlament fattar inga självständiga beslut. Beslutsprocessen i löpande frågor är delad mellan kommissionen (ämbetsmän som har initiativrätten), parlamentet och ministerrådet (som representerar staternas regeringar). Den valda församlingen är alltså reducerad till en station på vägen.
Allvarligast är dock att detta odemokratiska komplex har rätt att med sitt fördrag styra lagstiftningen i medlemsstaterna. Lissabonfördragets texter är juridiskt lösliga och omöjliggör en stringent och klar rättskipning. Ta till exempel artikel III:107 om ”samordning” av ländernas arbetsrätt. Vad ska ”samordnas”? Ska fransk, brittisk och svensk rätt blandas och bakas ihop – eller? Sådana lösliga paragrafer skapar politiskt godtycke och leder till juridiskt kaos. Ett exempel på lösligheten är när EU:s domstol plötsligt blandar sig i privaträttsliga förhållanden och tvister. En arbetsrättslig strid är i vårt land en sak mellan fack och arbetsgivare, så länge den sker inom lagens procedurregler. Vilka stridsåtgärder som vidtas, bygger på parternas egna bedömningar. En lag kan inte bestämma om en stridsåtgärd är ”lämplig”, eftersom den bygger på en parts subjektiva värdering. Men EU:s domstol tar sig den rätten.
EU har ett dolt syfte. Demokratin ska inte få expandera – den ska reduceras och kontrolleras av överordnade byråkratier och ständigt nyskapad godtycklig och illegitim ”praxis”. Däri består konspirationen – och därför bör Sverige lämna EU.