Det finns en dominerande grupp inom socialdemokratin och vänstern som motsätter sig att man tar reda på vad skolbarnen kan. Detta tillhör ett av de mest obegripliga fenomenen i svensk skolpolitik, för hur ska man kunna hjälpa eleverna om man har noll koll?
Men nu har en ung socialdemokratisk kommunalpolitiker i Haninge, Robert Noord, öppnat dörren för en ny skolpolitisk vänster.

För fem år sen blev Haninge utsedd till Sveriges sämsta skolkommun. Robert Noord tog initiativ till en närmast total omgestaltning på alla nivåer och för alla elever. Resultaten blev häpnadsväckande. Man talar idag om ”undret” i Haninge och tidningen Skolvärlden spekulerar i Noord som skolminister om socialdemokraterna vinner valet.
Kommunen anställde en ny skolchef, Mats Öhlin, som ställde allt på huvudet. Alla kan, var budskapet. Om en elev faller ur så är det sannolikt skolan som har misslyckats. Man började kolla läsfärdighet redan tidigt med hjälp av LUS, Läsutvecklingsschema, men partivänner beskyllde då Robert Noord för att vara ”kontrollmaniker”.

Nu har Robert Noord gett ut en liten skrift där Anna Amnéus intervjuar en rad socialdemokrater, såväl betygsvänner som motståndare, samt också Metta Fjelkner, ordförande i Lärarnas Riksförbund, och Kristina Scharp, Svenskt Näringsliv.
Jytte Guteland, SSU, hävdar att skolans uppgift är att ge eleverna verktyg för påverkan. Men vore det inte bra om de till exempel lär sig läsa? Stig-Björn Ljunggren förvånas för sin del över en upp-och-nervänd värld där borgerlig skolpolitik gynnar arbetarklassen medan socialdemokratin gynnar barn som kommer från hem med ”rätt” förutsättningar.

Jan Björklund svävar som ett spöke över de flesta inlägg. Hög tid för vänstern att stå på egna ben. Att ge eleverna kunskap är nog det närmaste vi kan komma klasskamp idag.