… minns jag European social forum i Malmö i höstas. En av de största händelserna för vänstern i Europa. Tiotusentals personer deltog i en fredlig demonstration. Tidningarna skrev om ett litet antal individer som uppträtt våldsamt. I helgen deltog flera tusen i Stoppa matchen-manifestationen. Både det och Israels folkrättsbrott, själva grunden till demonstrationen, försvann i all rapportering. Orsaken var – just det – ett mindre antal personer som uppträdde våldsamt.

Man kan självklart ifrågasätta mainstreammediers nyhetsvärdering. Samtidigt undrar jag om det är hela förklaringen. Någon som hoppar upp på taket på en polisbil och sparkar bort sirenerna är liksom svår att helt bortse ifrån. Även för journalister på vänstertidningar. Sådana personer är också svåra att ta på allvar.
Krasst sett: Så länge liknande incidenter är mer av en regel på större manifestationer spelar ingen roll hur välgrundade åsikter som förs fram eller hur viktigt syftet är. Det kommer alltid att hamna i medieskugga. Vi kan ogilla det, men det är faktum. Det är också svårt att diskutera polisbrutalitet, ett existerande och allvarligt problem, när många har Expressens bilder av stenkastande maskerade aktivister på näthinnan.

Ibland tänker jag mig demonstrationer ungefär som vanliga fester. Tänk en kompis som ständigt gör bort sig genom att bråka med grannarna, förstöra möbler eller till och med misshandla andra gäster. Skulle ni skrapa med foten och försöka bortförklara: ”Han är ju en bra kille eh… innerst inne. Förresten är det svårt att förbjuda honom att komma hit och hade inte hyresvärden uppträtt så provokativt kanske det inte behövt bli så här tokigt – ikväll igen.”
Nej. Ni skulle aldrig mer bjuda honom på fest och vidta nödvändiga åtgärder för att han inte skulle dyka upp oinbjuden. Om det så innebar en polisanmälan mot er gamla kompis.