Ett mingel av röster på olika språk. Flera obekanta fanor som hänger vid entrén till Kulturens Hus i Luleå. Samiskt hantverk, böcker, information från folkhögskolor. Feststämning med mycket folk. Kulturfestival över gränser, kulturer och nationer. Det är svårt att sammanfatta. Själv kan jag samtala på ett av språken – meänkieli – tornedalsfinska.
Jag möter människor och nosar på aktiviteter. I huvet på en bibliotekarie: Minoriteter i Litteraturen, där Jan Olofsson & Bert Linné berättar om böcker från olika språkliga minoritetsgrupper. Jag fäster mig vid ett citat från boken Rödskinn av den indianske författaren Sherman Alexie: ”Rädslan för poesi var multikulturell och tidlös”.
Det som hänt sedan kampen för meänkieli startade i början av 1980-talet är att språket i Sverige fått officiell status och att ett kontaktnät knutits mellan olika minoritetsspråk i Europa. Det nya är en stolthet, kontakter, nyfikenhet.
Äno Jiedna, Katarina Rimpi med band får mig att stanna upp vid restaurangscenen. Äno Jiedna – Älvens röst är nyskriven lulesamisk musik. Vilken röst! Katarina berättar mellan låtarna med ett poetiskt språk som gör att man kan känna musiken.
Jag lyckas få en biljett till Denna älvs vatten är jag/Tämän väylän vesi olen/Dán eanu cáhci lean mon/Denne elvens vann er jeg. Poesi, musik och jojk på fyra språk med Mona Mörtlund, Simon Marainen, Kristin Mellem och Bendik Lund Haanshus. Jag ser även Ann-Christine Haupts kortfilm Min mormor och jag, där jag känner igen en del personer från Kangos, som i mycket präglade mitt återvändande.
Jag lyssnar på jojk med Lars Henrik Blind, lyssnar på ett par skrönor av Mikael Niemi och lyssnar på Mertzi och Terno Drom, finska romer som jag känner igen från mitt eget bostadsområde.
På lördagskvällen kommer höjdpunkten – Liet Lavluts final, sångtävlingen med musiker som sjunger på elva regionala europeiska språk, av vilka de flesta för mig var helt okända. Liet betyder sång på frisiska, lavlut – sjunga på samiska.
Vilka av dessa språk kan Du placera geografiskt: galiciska, meänkieli, bretagnska, korsikanska, arbereshe, samiska, frisiska, furlanska, walesiska, asturiska, mordvinska (erzya och moksha)?
Årets segrare blev Jacques Curioli från Korsika med låten Hosanna in excelsis.
Liet Lavlut blev för mig ännu ett återvändande, med några av de människor jag mött under de 22 år som gått sedan jag flyttade hem.