– Liberaler säger att vår värsta fiende är fundamentalister. Men vi ser ett samband mellan kapitalismen, regimen och religionen.
Det säger Hussain al-Oraibi till Flamman, ordförande för al-Shabeeba, ungdomsförbundet till kommunistpartiet al-Minbar i Bahrain. Han menar att kapitalisterna håller regimen om ryggen för att säkra ekonomiska vinster. Regimen i sin tur håller de religiösa ledarna om ryggen, eftersom en befolkning som är splittrad mellan shiiter och sunniter skapar en rivalitet inom gruppen som avleder uppmärksamheten från regimens makt och privilegier.
– Regimen vill få oss att tro att det huvudsakliga hotet är mellan oss, inte mellan oss och dem, säger al-Oraibi.

Sekteristisk utveckling
Han menar att en viktig uppgift för vänstern därför är att visa folk vem som är deras riktiga fiende.
Hiba al-Awadhi från Union of Lebanese Democratic Youth, menar att sekterismen har en förödande effekt också för det libanesiska samhället. Människor identifierar sig så starkt med sin religiösa tillhörighet att det blir svårt att organisera folk i andra former. Hon menar att det inte bara är regimen utan också de religiösa ledarna som tjänar på splittringen, eftersom ledarskapet är en källa till makt och pengar.
Utvecklingen går mot samma håll i hela Mellanöstern, men värst är situationen i Irak. Fem år efter USA:s anfallskrig finns det knappt ett bostadsområde kvar i Irak där shiiter och sunniter lever tillsammans. Situationen i Irak har drivit på en sekteristisk utveckling i hela området. När det shiitiska ledarskapet i Irak stärker sin ställning stärker detta till exempel den shiitiska ledningen i Iran samtidigt som den sunnitiska ledningen i Saudiarabien känner sig hotad.
– I Libanon frågar folk vilken stad man kommer ifrån för att få reda på vilken sekt man tillhör, säger al-Awadhi. Det är en trend i hur folk tänker.

Rädsla för repressalier
Men det är inte bara sekterismen som försvårar organisering i de båda länderna. I Bahrain blev det inte lagligt med politisk organisering förrän 2002 och många är fortfarande rädda för repressalier ifall de organiserar sig politiskt. I Libanon har människor blivit utmattade av alla de krig som drabbat landet under så lång tid.
– Om man till exempel pratar om USA:s inblandning i libanesisk politik så tänker folk att ”vi har i alla fall inte krig”, säger al-Awadhi. Många orkar inte engagera sig utan vill istället bara ha kul och festa.
Det senaste kriget var så sent som 2006 när Israel anföll Libanon. I detta krig stödde vänstern Hizbollah, eftersom de stred mot den israeliska armén. Trots människors utmattning är den libanesiska vänstern på frammarsch och starkast i hela Mellanöstern.

Nyliberal offensiv
Det finns stora utmaningar för vänstern i Mellanösterns länder att ta itu med, bland annat handlar det om den nyliberala offensiven. al-Oraibi berättar om det som kallas för ”Bahrain 2030”, vilket är myndigheternas plan om att privatisera i princip all offentlig verksamhet fram till år 2030. Enligt honom kommer detta leda till att klassklyftorna ökar ytterligare.
Han säger att befolkningen i Bahrain och andra länder som tidigare varit kolonier idag jobbar mot kapitalismen på två plan.
– Å ena sidan kämpar vi mot den inhemska regimen som upprätthåller det kapitalistiska systemet inom landet. Å andra sidan kämpar vi mot den internationella imperialismen som kontrollerar regimerna för att få etablera sig i dessa länder och tjäna pengar.