– Det finns anledning att se till hur vi kan förtäta det här, på ett sätt som fortfarande bevarar de fina kvaliteterna, säger Martin Hofverberg, och sveper med handen över villagatan i Djursholm.
– Gemensamt för de områden vi lyfter fram är att de har ganska bra lägen. Man har kollektivtrafik, fina grönområden och närhet till centrum, och samtidigt väldigt stora och glesa tomter
Tillsammans med forskaren Alexander Ståhle ligger han bakom den färska rapporten ”Sveriges bästa villaområden”. I sammanhanget innebär ordet ”bästa” högst livskvalitet, men också störst potential att omvandlas till en tätare form av område än villastaden. Förutom Djursholm toppas listan av Långedrag i Göteborg och Bellevue i Malmö.
Solen lyser över villorna. Framför oss hoppar två blonda ungdomar in i en svart mopedbil med orange varningstriangel.
– I ett tätare område finns större möjlighet att bo utan bil. Det blir lättare för andra hushåll än barnfamiljer och äldre par att ”komma in”, och lättare att bo kvar i händelse av en skilsmässa, säger Martin Hofverberg, och fortsätter:
Visionen av trädgårdsstaden är en blandad stad där alla kan få sitt.
– Vi vill inte ha villaenklaver, det måste vi undvika till varje pris. Visionen av trädgårdsstaden är en blandad stad där alla kan få sitt.
Konceptet fick sitt namn 1902, i den brittiska stadsplaneraren Ebenezer Howards bok Morgondagens trädgårdsstäder. Kända exempel i Sverige är Enskede i Stockholm och Örgryte i Göteborg. Ungefär två procent av Sveriges bostadsyta klassas som trädgårdsstad, berättar Martin Hofverberg, jämfört med villaområdenas dominans på 78 procent.
– Vi har gjort en analys av alla Sveriges villaområden, utifrån två aspekter: dels livskvalitet, och dels ohållbarhet.
I livskvaliteten ryms närhet till grönområden och stadskärnor, service och bra kollektivtrafik. Den ohållbarhet man syftar på innebär ”gleshet, biltäthet, och social segregation”, förklarar Martin Hofverberg.
Ett högt resultat på båda – med andra ord, ett ”bra men ohållbart” villaområde – gör att området hamnar högt i forskarnas rangordning över vilka villaområden som bäst skulle kunna utvecklas till tätare trädgårdsstäder.
Claës Breitholtz (bilden), Danderydsmoderat och ordförande i Miljö- och stadsbyggnadsnämnden, svarar i ett mejl att problemet med ”stora privatfastigheter på otidsenligt stora tomter” uppmärksammades redan för 40 år sedan, vilket ledde till att man lät flera stora villor i trakten bli till flerbostadshus.
”Åker man runt i Djursholm i dag syns det tydligt (på antalet bilar på tomten)”, skriver han. Han menar samtidigt att alla fastighetsägare måste vara överens om man vill planändra för att skapa fler hus och mindre tomter.
”Annars riskerar man att tafsa på den privata äganderätten. Inget som vi moderater gör.”
Martin Hofverberg menar dock att en av Hyresgästföreningens huvudpoänger är att kommunerna faktiskt kan utnyttja sitt planmonopol mer än de flesta gör i dag, utan att ”tafsa på” markägarnas rätt.
– En kommun kan aldrig ta ifrån en ägare sin mark, men vad man kan göra är att rita in plats för hyreshus på deras bakgård i detaljplanen. Så länge personen sitter på marken och inte vill sälja händer inget, men dagen det sker har man gett en present till villaägaren, förklarar han, och fortsätter:
– Då är marken mycket mer värd, för det får stå bostadshus där. Villaägarna kanske är stora motståndare, men de kan också bli stora vinnare.
Han betonar att det är viktigt med attraktiva nybyggen som passar in estetiskt, för att få bort negativa associationer till oönskade betongkolosser på ”fel” ställe. I snart tio år har han sett en våg där mycket ”högt och tätt” byggs, i nyurbanistisk anda och ofta med gamla industritomter som bas.
– Smäller man upp sexvåningshus i ett sådant här område kommer alla att hata förtätning, säger Martin Hofverberg, som i stället efterlyser lägre hyreshus och större blandning av bebyggelse.
Läs mer
– Både staten och marknaden har jagat små lägenheter, bland annat för att få ut maximalt pris per kvadratmeter. Det sker en typ av reaktion på det nu, där folk vill ha större utrymme – bland annat flyttar många in till storstäderna och är vana vid villaliv.
Han menar vidare att regeringens vurm för småhus, med förslaget om ”Sverigehuset”, visar att trenden också hör ihop med konservatism.
– Det är en våg just nu. Vi måste kontra den på något sätt, och försvara den täta bebyggelsen, men också inse att det är en reaktion på det som varit och att vi behöver en medelväg.