Jag berättade en gång för någon, över telefon, att ”X tänker bomba Y på torsdag natt”.
X är ett arabiskt klingande namn och Y är en tunnelbaneanläggning i Stockholm.
Om detta samtal skulle utspelats hösten 2008, finns det faktiskt en risk för att undertecknad blir gripen, anklagad för terroristkontakter.
Fullständigt oskyldig, givetvis. ”Bomba” är nämligen förortsslang för att klottra i stor skala. Det kanske du visste.

Men låt oss hoppas att våra säkerhetsfrämjande myndigheter vet. För när du läser det här lär riksdagen ha klubbat den så kallade FRA-lagen. Den som ger Försvarets Radioanstalt i praktiken obegränsade rättigheter att avlyssna all din kommunikation.
Tidigare har tillskyndarna framhållit fikonlövet att det bara handlar om telefonsamtal, e-post med mera som passerar landets gränser men den avgränsningen är omöjlig att göra givet hur tekniken ser ut. Detta har man erkänt till och med på departementsnivå.

För tillskyndarna återstår bara att slå på stora rädslo-trumman: med hjälp av den totala avlyssningen ska mycket allvarliga brott kunna förhindras.
Det personliga obehaget i att känna sig övervakad så där i största allmänhet är en sak. Men när det handlar om massinformationsinsamling som följs av massbeslut, då är det något annat.
Vem beslutar? Är superdatorerna rätt programmerade i sin sållning? Litar vi på de konspirationsteoretiska tjänstemännens förmåga att tolka? (Vet de vad bomba betyder för att ta ett riktigt simpelt exempel)?

Vi har sett filmer som ”De andras liv” om Stasis övervakning. Vänstern vet sedan tidigare vad inkompetenta Säpomän kunde ställa till med. Svenskar med somalisk bakgrund och hundratals utvisade har också fått känna på vad hemliga bevis kan användas till. Sånt är illa nog, men rena Sörgården i jämförelse. För nu skapar riksdagen förutsättningar för felbeslut på multiplicerad och automatiserad skala.