Efter många om och men nås vi äntligen av glädjebudet att även Vänsterpartiet har svängt i frågan om fildelning av upphovsrättsskyddat material för privat bruk. Det var inte en dag för tidigt. Vänstern utnyttjade knappast sin möjlighet att vara precis så progressiv en social rörelse ska vara. En ung moderat, Karl Sigfrid, har istället haft fritt spelrum med att utveckla frågan under flera månader.

Anledningen till den plötsliga svängningen är kanske hearingen hos Kulturutskottet i riksdagen onsdagen 3 april. STIM var inte helt borta när de lade fram sina förslag om en form av licens. Ändå vill jag påstå att frågorna kring upphovsrätt inte är lösta, utan kräver vidare diskussion. Framför allt inom vänstern. Som progressiv, social rörelse har vänstern ett ansvar att se frågan om fildelning för vad den är: epokavgörande.
Fildelningen belyser inte bara det absurda i att förfölja ungdomar med stämningsansökningar, utan visar på ett mycket större hinder för kunskapsspridning, ekonomisk utveckling och social välfärd – världen över.

Det finns redan stora rörelser som arbetar med de internationella handelsavtalen, inte minst Third World Network har analyserat hur WTO-avtalet TRIPS skadat utvecklingsländernas ekonomiska utveckling. Framstående indiska och brasilianska människorättsaktivister har beskrivit hur internationella handelsavtal förhindrar effektiv bekämpning av sjukdomar.
Förra hösten gick Karolinska sjukhuset ut med att de inte skulle fortsätta ge en behandling vars kostnad uppsteg i 10 miljoner kronor per individ och år. Företaget som lanserade behandlingen spenderar över 600 miljoner per år bara på marknadsföring.

Svenska kommuner lägger varje år ned åtskilliga miljoner på att underhålla Microsofts patentimperium. All patenterad mjukvara blir oåtkomlig för ideella skapare, och de amerikanska patenten har varit under hård kritik av bland andra Richard Stallman. Europaunionen är nu redan på väg att införa de frikostiga, amerikanska patenträttigheterna i Europa. Europa har idag större bredbandstäckning än USA. Reformer i patentsystemet försämrar förutsättningarna för att mjukvaruindustrin ska kunna bli allt den kan bli i Europa. Och på det, vi och våra kommuner måste betala enorma licensavgifter. Och på det, patent tillåter inte heller att man i lek och lärdom kodar fel sak. Morgondagens innovatörer stäms ur hem och hus.

De upphovsrättsdispyter vi märker av i Sverige idag är i själva verket kopplade till ett för västvärlden typiskt, och skadligt, sätt att se på alla immaterialrätter. De långa skyddstiderna som alltid ska förlängas, aldrig förkortas. Inkluderandet av allt och inget i alla former av patent och upphovsrättsskydd som låser kunskap och kultur för enskilda människor och hela folk. Sveriges vänster kan här välja att anamma en progressiv politik som ämnar korta skyddstider och minska inflytandet av kunskapshindrande dogmer.
Det är klart, fildelning kan verka som en mycket liten fråga i sammanhanget, men det kan vara läge att börja där. När vi accepterat informationens förmåga att sprida sig med vinden är det enklare att trycka på för nästa steg, och nästa. Tills vi är helt befriade från de kommersiella immaterialrätternas ok.