Frihamnspiren var försvunnen, vågorna sköljde in mot Göteborgsoperans fundament. Senare på kvällen nådde vattnet upp till södra hamngatan. Det här var inte i framtiden, det var i fredags, efter att ett lågtryck och ovanligt starka västliga vindar samverkat till att pressa in havsvatten och höja vattenståndet i älven.

Att bli åskådare till hur snabbt det skedde, det var lika skrämmande som nyttigt. I Göteborg diskuterar vi som bäst hur många tusen bostäder – framför allt dyra bostadsrätter – vi kan klämma in på de kajer som på tre timmar försvann i havet. Kanske dags att tänka om.
Omvälvande förändringar i ekosystemen sker sällan linjärt. Tvärtom, naturen utvecklas genom plötsliga språng då effekter av en trend har ackumulerats till en kritisk nivå där jämnvikten rubbas och naturen över en natt blir revolutionär. Muren faller. Isen smälter.

Detta säger den empiriska erfarenheten. Ändå blir vi lika ställda varje gång det inträffar eftersom det talar mot våra personliga erfarenheter av världen. Oftast är den ju precis som vanligt. Kanske är det därför inte främst förnekelse utan brist på fantasi, avsaknad av inlevelseförmåga, som leder vårt samhälle käpprätt mot klimatkatastrofen. Särskilt allvarlig är bristen på fantasi hos våra ignoranta makthavare.
Under snart 300 år har biosfären uthålligt absorberat konsekvenserna av bäverismens fossilbränsleberoende. Den justering som inträffar när kvoten är fylld och det globala klimatsystemet i en omvälvande rörelse rättar in sig mot ett nytt jämnviktsläge, lär komma ungefär lika hastigt som då älven vände sig mot staden i fredags. Arktis kan smälta på några år, metangasen frigörs ur Sibirens permafrost, regnskogen torkar ut och blir öken.

Bortom nodlinjen väntar kaos, krig och fascism när kampen om ett krympande livsutrymme hårdnar. Visst är det då en petites i sammanhanget, men det grämer mig ändå att det antagligen aldrig kommer utkrävas ansvar av dem som hade makten att agera men istället använde de sista timmarna till att dribbla bort sanningen, att en annan värld är nödvändig.