Linnea Nilssons artikel om Althusser (Flamman 3/2008) berör en mycket viktig diskussion. Alla är vi väl överens om att den sovjetiska tolkningen av Marx var starkt präglad av determinism (= automatik, ödesbestämdhet). Det passade regimens maktintressen. Althusser betonar en marxistisk syn, öppen för en utvecklings särdrag, möjligheter att ändra karaktär och innehålla motstridiga tendenser.
1800-talets naturvetenskap gjorde viktiga upptäckter rörande strikt lagbundna sammanhang inom fysiken, kemin, organismers utveckling osv. Ur detta uppstod en tro att sådana lagbundenheter kunde finnas även i utvecklingen av mänskliga samhällen. Denna uppfattning är stark i det ekonomiska och sociala tänkandet hos nutidens borgerlighet. Även där passar det maktens intresse att framställa samhällets utveckling som något vi inte kan påverka utan måste underkasta oss – vare sig det nu kallas ”marknadens lagar”, ”globaliseringen” eller bara ”utvecklingen”. Frågan är: innehöll Marx` teori om samhällsutvecklingen också deterministiska drag? Man brukar peka på att han i ”Kapitalet” använder ord som ”lagbundenheter” och ”rörelselagar”. Men det originella hos Marx var att han bestred sin tids föreställningar om allmängiltiga lagar i samhällens utveckling.
Hans termer avser att beskriva vissa karakteristiska grunddrag, giltiga bara för den speciella kapitalistiska samhällsformen. Man kan knappast bestrida att t.ex. strävan till ackumulation av kapital är ett tvångsmässigt drag i kapitalismens sätt att fungera och avgörande för dess existens. Men i andra avseenden – och även i själva formen för kapitalackumulation – kan kapitalismens utveckling te sig mycket olika i skilda tidsskeden och länder. ”Kapitalet” är och förblir en första stor allmän översikt över systemet grunddrag och allmänna betingelser för utveckling. Den fortsatta analysen ankommer på oss själva
Althussers ”aleatoriska” tanke, som Linnea Nilsson beskriver, tycks till stor del bekräftas av 100 års utveckling. Motstridiga tendenser har brutits mot varandra, perioder av politisk och idémässig reaktion har avbrutit frigörelseprocesser. Utifrån den vetskapen måste vi forma den sociala frigörelsekampen och minnas Marx´ ord:
”Historien gör ingenting, äger inga väldiga rikedomar, utkämpar inga strider. Det är mänskan, den verkliga levande mänskan som gör allting, äger, kämpar.
Det är inte ”historien” som likt en person för sig själv begagnar mänskorna för sina syften, utan historien är själv ingenting annat än aktiviteten hos mänskor som fullföljer sina syften”.
