Karnevalen har sina rötter långt tillbaka till dionysiska fester under antiken. Senare när den hamnade i den kristna kalendern kom den att användas som ett sätt att lätta på trycket i ett strikt hierarkiskt samhälle. Under några dagar släppte myndigheterna kontrollen.
I Salvador i Brasilien symboliseras detta genom att borgmästaren lämnar över stadens nycklar till karnevalskungen. I år blir det strid kring detta, normalt är nämligen karnevalskungen en frodig person, nu valdes en magerlagd man och statens förening för överviktiga protesterade bittert och högljutt.

Men i världens största karneval med 2 miljoner människor på gatorna, (Rios karneval är i jämförelse närmast ett beachparty) ligger makten där den alltid legat – hos pengarna. Staden har helt stängts av, alla affärer är förbommade med plywoodskivor Själva navet i karnevalen de 50 enorma så kallade ”Trios Electricos” väldiga långtradare, nästan alltid av märkena Volvo eller Scania, som cirkulerar längs två rutter. Lastutrymmena är fyllda med förstärkare och högtalare på flera 10.000 Watt. Ovanpå detta står bandet, högt upp i luften. Musiken de spelar har sina rötter i den svarta kulturen i staden, men har polerats av och framförs av vita medelklassmusiker. Ofta finns det med gäng svarta slagverkare, men deras mer utarbetade rytmer försvinner nästan helt i bastrummans pålkrans-dunk, som får medlemmarna i karnevalsgrupperna att outtröttligt hoppa upp och ner. Dessa vita medelklassmänniskor har betalt flera tusen kronor för att vara med. De hoppar innanför en avspärrning av rep som hålls upp av flera hundra cordeiros, nästan alltid svarta som tjänar högst en hundralapp på detta tunga slit. Utanför repen hoppar ”popcornen”, alla dem som inte haft råd att köpa en plats innanför repen. De är nästan alltid svarta och här dansas det vilt och farligt.

Vem som kommer att tjäna pengar på denna miljardindustri är uppenbart, men även lite kommer de fattiga till del. I de taklösas ockupationsläger Periperi arbetar nästan alla med att sälja, läsk öl eller tilltugg. De tar sig in till stan innan karnevalen börjar och söker upp en strategisk plats. Sedan arbeta och sover de där under hela karnevalsveckan. Det är så många av de fattiga i stan överlever, men under karnevalen har du chans att tjäna lika mycket som under flera månader.

Karnevalen avslöjar grundstrukturen i tremiljonerstaden Salvador, där 80 procent av befolkningen är fattiga och slavättlingar. Tidigare var dessa helt utestängda från karnevalen, deras traditioner ansågs vara farliga. Men 1973 bildades karnevalsgruppen Ilê Aiyê av några svarta aktivister. De ville kalla den Black Power på ett afrikanskt språk, men polisen avrådde dem, ”då kommer vi att förbjuda er”. Med sina lysande afrikanska färger, avancerade och grymt svängande trummor och graciösa jordnära danser kallas de för ”de vackraste av de vackra” under karnevalen. Deras sånger handlar om svart självkänsla och det är karnevalens själ de för med sig ut på gatorna. Det är kring dessa afrogrupper du skall röra sig om du vill vara med på en riktig karneval.

Men det finns andra fenomen, i macholandet Brasilien är det märkligt många män som klär sig som transvestiter. I en av dessa grupper bjuder traditionen att man klär sig i ett raffset av sadomodell.
Medlemmarna i den gruppen är poliser, berömda för sitt brutala agerande. Det är nog fler än dem som lättar på trycket under karnevalen och spelar ut andra sidor.
Mudança de Garçia är vänsterns karnevalsgrupp, på ett lekfullt anarkistiskt sätt för de fram aktuella politiska krav med ironiska texter. I år har också kulturföreningar i stadens utkant återupplivat en gammal tradition: Åsnan med kalsonger och åsninnan med trosor. Grupper från de två fattigområdena Massaranduba och Uruguai paraderar glatt runt i sina kvarter med varsin åsna utklädd till friare och en orkester. Hit brukar inte karnevalen nå, så de möts av jubel, samtidigt som de passar på att agitera. Till slut blir det bröllop och fest.

Så här skulle karnevalen kunna vara också, deltagande och fest. Men det är makten och pengarna som styr och de är inte intresserade.