Debatten om åldersdiskriminering är återupplivad. ”Generationskonflikten”. Jag trodde att det var någonting som bara högersossar i SSU talade om i slutet på 1990-talet. Uppenbarligen är diskussionen på tapeten igen.
Jan Björklund vill införa ett förbud mot ”åldersdiskriminering”, som alltså förstås som samma sorts diskriminering som den exempelvis kvinnor eller homosexuella utsätts för, fast baserat på att personen anses vara för gammal – eller för ung – för någon viss uppgift.
Förstå mig rätt, givetvis är det fel att diskriminera någon på grund av ålder, men det är knappast den grövsta orättvisan som samhället har att presentera.
Att Jan Björklund är en av rösterna i debatten är förvånande, så till vida att en tokliberal plötsligt tycker sig se strukturer i förhållanden som rör makt och maktlöshet.
Föga förvånande är dock att just det här fenomenet väljs som exempel. Det är ett så ofarligt maktförhållande att påpeka. Alla blir ju, onekligen, äldre.
Klass, etnicitet eller handikapp växer inte per definition bort lite mer för varje gång när klockan är 24:01 den 31 december. En blatte kan inte sitta lugnt tillbakalutad och förvänta sig att med åren per automatik få mer inflytande och större delaktighet i samhället. Arbetarklassen kommer inte att i takt med att åren går upptäcka värdefulla kontakter till näringslivets styrelserum i sin närmaste bekantskapskrets.
Åldersdiskriminering är en kvasimotsättning.
Jag har visserligen, medelst åldersrelaterade argument, både fått nobben från ett jobb som jag då verkligen ville ha och blivit dumpad av en nära två decennier äldre man som jag var rent vansinnigt förälskad i.
Den potientiella chefen menade att ”du är så ung, du kommer knappast stanna här”, men erkände ridderligt att ett sådant argument knappast var ”lagligt” att anföra mot en anställning. Den potentiella äkta mannen hävdade i sin tur att ”om några år är du 30, vad ser du i mig då?” Antagandena att sifferkombinationen på ett id-kort per definition skulle göra någon till en illojal person är givetvis djupt osakligt och mycket sårande, men är det diskriminerande? Knappast. Ärligt talat. Väx upp.