När Ahmed Abuzaid, fysioterapeut på Baggängens vårdcentral i Karlskoga, var på väg till affären i Rafah hörde han en explosion. 38-åringen tittade upp och såg hur grus slungades åt alla håll från en byggnad som träffats av en israelisk missil. Han hukade sig men kände snart smärtan stråla genom kroppen.

– Jag gick för att handla och vi hörde ingenting. Så slog en bomb ned i ett hus. Jag kramade gatulampan och en stor sten landade rakt på min hand. Jag fick frakturer i alla fingrar, berättar han på en sprakande Whatsapp-lina efter flera försök.

Israel bombar gatorna och drönarna är överallt, 24 timmar om dygnet. Det finns inget område som är säkert.

Detta var i mitten av november. Sjukhusen var överfulla och plågade av bombningar, så han fick sätta på bandaget själv. Lyckligtvis är han utbildad fysioterapeut men handen gör fortfarande ”väldigt ont”.

Innan 7 oktober bodde han tillfälligt i Gaza stad, men när kriget bröt ut flydde han längs havet söderut, till Deir al-Balah.

– Det var farligt. Israel bombar gatorna och drönarna är överallt, 24 timmar om dygnet. Det finns inget område som är säkert. Jag har massor av släktingar som är döda och skadade på sjukhuset, säger han långsamt och hämtar andan innan han fortsätter.

– Tre vänner har också blivit dödade tillsammans med sina familjer. En vän skadades i bröstet och höfterna av en bombning.

I december flydde Ahmed Abuzaid vidare söderut. Nu har han och 1,4 miljoner andra palestinier tryckt ihop sig i Rafah, en stad vid gränsen mot Egypten som i början av 2022 hade 265 000 invånare. Den 9 februari beordrade Israels premiärminister Benjamin Netanyahu militären att ”evakuera befolkningen” från staden i förberedelse för en markinvasion.

Human Rights Watch kallar planen för ”katastrofal” och ”olaglig”, då palestinierna inte har någonstans att fly (9/2). EU:s utrikesrepresentant Josep Borrell varnade på X för att en markinvasion skulle leda till en ”obeskrivlig humanitär katastrof och allvarliga spänningar med Egypten.” (10/2) FN:s humanitära hjälpkontor OCHA sade att en invasion av den överbefolkade staden ”kan leda till krigsbrott som måste förhindras med alla medel” (6/2).

Men trots att Ahmed Abuzaid är bosatt i Sverige sedan 2014 säger Utrikesdepartementet att de inte kan hjälpa honom ut ur Gaza då han saknar uppehållstillstånd. Först måste han intervjuas vid svenska ambassaden i Kairo. Han har nu fått en tid bokad till 20 februari, men kan inte intervjuas via telefon eller internet och det finns inget sätt att ta sig över gränsen. Lyckas han inte genomföra intervjun så kommer de att neka hela ansökan. Nu kan han bara vänta.

Ett kilo lök kostar 300 kronor. Det finns inte kyckling, ägg, kött eller fisk.

– Det är fruktansvärt. Jag mår inte bra. Jag saknar min familj och jag har skadat mig, inte bara kroppsligt utan på alla sätt.

Han säger att det är ont om både vatten och mat. Ibland tar han en promenad för att köpa grönsaker.

– Ett kilo lök kostar 300 kronor. Det finns inte kyckling, ägg, kött eller fisk. Men röda och vita bönor, linser och ris. Mjöl är dyrt, det är helt sjukt.

När samtalet avbryts skickar Ahmed Abuzaid en egenfilmad mobilvideo där en man ligger på rygg och hostar blod, och en 10-årig pojke med damm över hela kroppen skriker av förtvivlan. Han fortsätter via text:

– Det finns för många exempel för att beskriva livet i Rafah, och jag mår inte tillräckligt bra. Jag gråter och önskar att jag kunde skrika, men försöker hantera mina känslor för min familjs skull. Jag har mardrömmar hela tiden. Jag gråter nu medan jag skriver till dig.

”Min natt”, skriver han om ett annat klipp mot ett mörkt tak där flera explosioner hörs dåna i sekunden.

Ahmed Abuzaids familj fördrevs från sitt hem i Jaffa 1948 och han växte upp i Förenade Arabemiraten. I vuxen ålder flyttade han till Gaza, men flydde till Sverige 2014 när israeliska flyganfall mot Gaza dödade över 2 000 människor. Bakom sig lämnade han också Hamas förtryck: Ahmed berättar att han har fängslats och torterats för att ha kritiserat gruppen.

– Jag hade problem med Hamas och hur de behandlar folk i Palestina, speciellt i Gaza. De tänker att om du inte är med oss så är du mot oss. Men jag vill inte gå in på politiken för mycket, för det största problemet är Israel. Jag står inte bakom Hamas, men jag håller med dem om att vi står emot en ockupation. Det gör FN också.

Tänk om alla hade samma syn på äldre människor som Ahmed. Är det någon som är värd en tårta så är det han

Vanligtvis bor Ahmed Abuzaid i Örebro, och pendlar till jobbet som rehabassistent på Baggängens vårdcentral i grannstaden Karlskoga, och är även ungdomstränare för klubben ÖMBK Multibasket. Region Örebros tidning Leva delar i varje nummer ut en tårta för medarbetare som ”gör det där lilla extra”. I december 2021 gick den till Ahmed Abuzaid. ”Tänk om alla hade samma syn på äldre människor som Ahmed. Är det någon som är värd en tårta så är det han”, sade 80-åriga Tora som nominerat honom.

Hans dåvarande chef Christina Vanberg Långh bekräftar att han var uppskattad.

– Han spelade in egna videor där han visade hur hon skulle träna. Han har en tro på alla människors möjligheter att tänka nytt. Han var omtyckt bland kollegorna och av mig som chef också, säger hon och fortsätter:

– Men så klart präglad av sin livssituation också, med ett utvisningshot som hängt över honom länge.

Då han studerade fysioterapi vid universitetet al-Azhar i Gaza behöver han göra ett nytt prov i Sverige för att få utbildningen godkänd även inom EU. Filmer som cirkulerar på nätet visar på omfattande flygbombningar mot universitetet.

– Nu ska jag uttrycka mig försiktigt… men som arbetsgivare är det en ganska komplicerad process med Migrationsverket. Han fick ju arbete, men uppehållstillstånd för arbete kan man bara söka innan man kommer till Sverige, säger Christina Vanberg Långh.

Tjänstledigheten på vårdcentralen tar slut den 22 februari. Christina Vanberg Långh säger att den kommer att förlängas, och att det är svårt att rekrytera personal.

– Då blir det dubbelt frustrerande när vi hade en duktig medarbetare med en viktig utbildning, som jobbat så länge han bodde i Sverige och som verkligen ville göra rätt för sig. Tyvärr gav han upp till sist med att överklaga gång på gång, det gör ju något med en människa att hamna i limbo. Så till slut valde han att åka tillbaka. Vi har kontakt via Messenger så att han vet att vi tänker på honom, men vi kan inte göra så mycket.

Snart efter att ha kommit till Sverige blev Ahmed Abuzaid också engagerad i kulturlivet. 2015 jobbade han som volontär vid det nystartade konstcentrumet på Ställbergs gruva. På ett foto i ett DN-reportage (5/7 2015) står han i förkläde vid spisen och skedmatar en kollega, med bildtexten: ”Inför lördagskvällens syrisk-palestinska middagsbuffé låter han Carl-Oscar Sjögren smaka av maten.”

Han är en klassisk ungdomsledartyp, som hade träningspass för unga i Kopparberg.

Nu har poeten Jonas Gren och artisten Sara Parkman, tillsammans med medarbetarna på Ställbergs gruva startat en insamling till honom.

– Han volontärade mycket och lagade god mat. Han är en klassisk ungdomsledartyp, som hade träningspass för unga i Kopparberg. Han är över 190 och biffig, så han är en otrolig tillgång, drar igång grejer och är rolig, säger Sara Parkman (bilden).

Ställbergsgänget har haft mycket kontakt genom åren och undrade hur de kunde hjälpa till.

– När han berättade att både hans föräldrars och hans systers hus var förstörda, så ville vi samla ihop till en startplåt till den dag när det blir möjligt att bygga upp ett liv på nytt igen.

År 2019 träffade Ahmed Abuzaid kärleken och gifte sig. Han hade länge sökt uppehållstillstånd som flykting utan framgång, men för ett år sedan bestämde han sig för att söka som anhörig i stället. Det kräver dock att man bor på ursprungsplatsen, i det här fallet Gaza. Så han flyttade tillbaka till staden i väntan på ett besked från Migrationsverket.

Hans fru Rihana Abuzaid är psykolog och har hört av sig till alla hon kan komma på: Utrikesdepartementet, flera ambassader, Migrationsverket, regeringskansliet, Röda korset i Genève.

– De är trötta på mig nu, de frågar varför jag ringer. Jag säger att jag förstår att ni har regler, men de ska vara till för att rädda människor. Ahmed är civil, en helt vanlig person, ändå går det inte. De säger att om han inte gör intervjun så nekar de ansökan. Men det går inte att komma till Kairo, inte ens en fågel kommer över gränsen. Det är hemskt, jag är sjukskriven och mina barn är oroliga.

Det känns som att hon är där själv.

– Han väntar på att dö, eller att någon som är nära ska dö. När någon du älskar är i fara så är du själv i fara. Jag är hela tiden spänd. Alla säger: ”Det är inte mitt ansvar.” För att han inte är svensk. Men han har bott här länge, har utbildning, fast anställning, körkort, id-kort, hus och familj.

Det går inte att komma till Kairo, inte ens en fågel kommer över gränsen

När Ahmed Abuzaid får se sin frus citat svarar han: ”Min fru ❤”. Han berättar att han är frustrerad över hur svårt det är att erkännas som svensk.

– Det är så många som bor i Sverige som inte har gjort något fel. De har jobb och körkort. Om bara mina ögon hade varit gröna i stället.

Allt han vill är att komma hem.

– Jag vill bara att den här katastrofen tar slut. Jag önskar att mina släktingar blir friska. Det här är folkmord.

Hans hälsning till svenskarna är att inte bara lyssna på en sida. Om vi bara läser själva på internet så kommer vi att förstå vilken sida som är ärlig, säger han. På måndagen frågar jag hur helgen har varit och han skickar ett ljudklipp som svar. I bakgrunden brummar en elgenerator.

– Kvällen var fruktansvärd. Det är väldigt farligt i Rafah. Så det är inte så bra.