Essän är en skildring av ett meskalinrus som Huxley låter sig undergå våren 1953 hemma i Los Angeles. Vad Huxley omgående landar i gällande meskalinets sinnesutvidgande återverkningar är att perception är något långt mer komplicerat än vad vi i vanliga fall annars uppfattar. Huxley tar sig här inte an meskalinruset enbart som en rekreation, utan anammar möjligheten till personliga och universella insikter som den psykedeliska erfarenheten kan skänka. På detta vis står Porten till andra världen i samklang med den rådande psykedeliaassisterad psykoterapiforskningen. Huxley ställe sig frågande till 1960-talets vilda motkultur, men den psykedeliska renässans som nu råder hade han nog välkomnat helhjärtat.

Att Huxley var en historiskt avgörande pionjär inom det moderna utforskandet av den psykedeliska erfarenheten behöver man knappast ha några tvivel om. En port till andra världen är dock inte så mycket ett psykologiskt verk som ett försök till en filosofisk betraktelse och till sitt innehåll inte lika mycket av intellektuellt och kulturellt sprängstoff som det en gång var. Sedan de nästan 70 år som passerat sedan Huxleys essä först gavs ut har en strid ström av böcker som mer upplysande och komplext behandlar psykoaktiva ämnen kommit ut. Huxleys transcendentala utläggningar i essän, hans beskrivningar av andra världar och betraktande av tinget i sig skänker en i ärlighetens namn inte värst mycket insikt. Under läsningen letar jag febrilt efter någon form av slutsatser kring hans filosoferande, men det blir mest tomt pladdrigt och intetsägande.

Huxleys förmåga som författare och stilist snarare än insiktsgivande filosof lyser starkast i essän, hans fyra tiondels gram meskalin till trots. Låt dock detta sagda inte avskräcka från läsning av hans betydligt mer originella och ofta lysande romaner.