– Ändå mäter Sverige bara politiska framgångar i hur få som brukar, samtidigt som ungdomar blir brännmärkta resten av livet för små mängder. Men när jag lyft debatten i partiet har jag fått lära mig vad ordet ”getingbo” betyder.

Kanske hade gräs för nöjesbruk aldrig blivit lagligt i Brians hemland Kanada 2018, om inte den förra premiärministern Justin Trudeau haft en bakgrund som skön snowboard-kille – vars bror dessutom lyckades slinka ur en knarkdom när deras pappa var justitieminister. 

Men redan 1999 rekommenderade Kanadas polis avkriminalisering, berättar han, och den kanadensiska staten har ägt underjordiska odlingar för medicinsk marijuana ungefär lika länge – i övergivna guldgruvor, långt under mark.

En annan som vill legalisera drogen är Maja Borg Lindgren, 49, nämndeman för Vänsterpartiet i Helsingborgs tingsrätt.

Det hade nog krävts ett ledarbyte innan man öppnar för legalisering.

– Det handlar om att minska skador, slå mot gängvåldet och gängens miljardintäkter, och respektera människors rätt att leva sina egna liv. Inte om att uppmuntra till missbruk, säger hon till Flamman.

Hon har själv sett cannabis som en väg ut ur sina tidigare beroenden av alkohol och läkemedel. Senast hon rökte cannabis var 2021.

– För mig var det inte ett missbruk, utan ett sätt att gå till roten med mina trauman.

Ipsos senaste undersökningar pekar på att mellan 20 och 25 procent av befolkningen vill legalisera cannabis, en siffra som vuxit senaste decenniet. Hälften av männen under 30 vill se en legalisering, medan äldre kvinnor är mest negativa.

Partiledare Nooshi Dadgostar har blivit känd för en hårdare retorik i frågan. I en SvD-intervju 2022 öppnade hon för skärpta straff och sade tvärt nej till en ”Systembolagslegalisering” av cannabis.

– Man ska inte köpa narkotika överhuvudtaget. Realiteten är att man inte ska vara kriminell och begå brottsliga handlingar, för att det skadar en själv och andra människor, sade hon bland annat till tidningen.

Partistyrelsen säger också nej till samtliga av de sex narkotikapolitiska förslag som tre motionärer skickat in. Man gör det tydligt att man inte bara avvisar förslag om legalisering, utan även de man menar riskerar att ”bidra till en normalisering eller acceptans av narkotikaklassade substanser”, eller ”sudda ut gränsen mellan medicinsk behandling och narkotikaanvändning”.

– Det hade nog krävts ett ledarbyte innan man öppnar för legalisering, tror Anton Wiik, 25-årig Luleåstudent på V:s regionlista till Norrbotten, som lagt två kongressmotioner om att liberalisera narkotikapolitiken.

– Jag gillar den här ledningen, men i dessa frågor är de rätt fast i det gamla. Många yngre medlemmar ser det som något som kommer att ske förr eller senare ändå, och då tycker jag lika gärna man kan leda frågan nu.

Bland förslagen som styrelsen säger nej till ingår Anton Wiiks motion om att öppna för mer forskning på psykedeliska substanser inom vården. Man menar att motionen ”riskerar att sudda ut gränsen mellan medicinsk behandling och narkotikaanvändning”.

– Där lät de som sossarna, säger Luleåstudenten besviket när Flamman läser upp svaret.

Karin Rågsjö (bilden), hälsopolitisk talesperson för Vänsterpartiet, säger att partiets linje ligger fast.

– En politik med större fokus på vård, där så få som möjligt ska ta skada, men som ändå i grunden är restriktiv, sammanfattar hon.

Fram tills att Centerpartiet klubbade igenom samma linje i höstas var V riksdagens enda parti som verkade för en avkriminalisering av att vara drogpåverkad, med fortsatt förbud mot handel och produktion. Att bli ertappad efter “eget bruk” av narkotika ska leda till “ett obligatoriskt samtal med läkare och socialarbetare”, i stället för rättspåföljder. Partiet vill att regeringen utreder “hur kriminaliseringen av eget bruk har inverkat på antalet missbrukare och brukare, samt deras livskvalitet, hälsa och drogfrihet”.

– Vi har dragit en gräns vid legalisering. Det hade varit en omöjlig linje att driva i dag utan att bli klassade som extrema. Att vilja ta hand om brukare, snarare än att straffa, är nästintill en helt ny inriktning i Sverige.

Karin Rågsjö säger dock att hon inte tittat på partistyrelsens motionssvar innan de skickades iväg.

– Jag har inte lagt mig i det här i år. När vi fick igenom politiken vi har i dag kände jag nog att jag var lite klar.

Partistyrelsen har inte skrivit något i sina svar som går emot partiets fastslagna linje, men vissa av formuleringarna Flammans reporter läser upp tycker hon låter “lite oinsatta”.

– Man hade kunnat utveckla dem lite mer. Jag har inte utvärderat just de här svaren, det kan vara så att de passerat förbi rätt snabbt.

”Partiets narkotikapolitik är tydlig”, skriver man precis före det stycket. Är den det?

– Jag tycker vi är tydliga med de stora principerna. Vi vill att man slutar jaga narkomaner på stan, och utreder lagstiftningen. Vår linje ligger fast och utgår från forskning, inte ”allmänt tyck och moral”, svarar Karin Rågsjö.

– Börjar folk pilla på den linjen kommer jag att reagera, även om jag nu låter som en lat ledamot. Det är inte mindre narkotika i samhället på grund av dagens superhårda politik – att den är misslyckad är uppenbart. Men folk går fortfarande i taket av frågan, och kan reagera som om man sagt att man vill döda alla pensionärer.

Flamman har sökt Vänsterpartiets styrelse.