Bok

Privatliv
Torbjörn Tännsjö.
Fri Tanke förlag, 2010.

Torbjörn Tännsjö har en lång filosofisk meritlista. Han brukar framföra intressanta åsikter i frågor som rör etik. På senare år har han fört en lika ihärdig som föga framgångsrik kamp för införandet av ett världsparlament.
Hans senaste bok är en moralfilosofisk granskning av olika argument för skyddet av privatlivet. Tännsjö är nämligen en före detta motståndare mot FRA och andra övervakningslagar som har tänkt om. I boken Privatliv konstruerar och granskar han argument för skyddet av privatsfären utifrån fyra moralfilosofiska skolor.
Det finns enligt Tännsjö en europeisk hedersbaserad rättstradition, ett arv efter feodalsamhället då adeln skyddade sina privilegier med hjälp av regler om heder och ära. Dessa hedersargument spökar, enligt Tännsjö, än idag i debatten mot övervakningssamhället.

USA däremot har präglats av en rättsfilosofi som bygger på antagandet att den privata äganderätten är okränkbar. I konsekvens hanteras även privatlivet som en egendom. Att kränka någons privatsfär blir sålunda ett brott mot egendomsrätten.
En tredje rättsfilosofisk tradition är Immanuel Kants pliktetik. Sist, men inte minst, lyfter han fram utilitarismen.
Tännsjö har skrivit en bok som stundtals påminner om en grundkurs i tillämpad moralfilosofi, stundtals har texten karaktären av en politisk pamflett. Med andra ord så är han sig själv trogen.
Han förkastar förstås den konservativa hedersbaserade rättstraditionen som gammalmodig och överspelad. Den borgerliga egendomsrättsfokuserade traditionen viftas förstås bort som en företeelse som bara går ut på att försvara en kapitalistisk samhällsordning. Kants pliktetik beskrivs som oanvändbar i sammanhanget, mest för att den inte verkar kunna appliceras konsekvent. Vinnaren i alla deldiscipliner är sålunda utilitarismen, det vill säga läran som går ut på att maximera samhällsnyttan.

När säcken slutligen knyts ihop blir resultatet att granskningen av medborgarna inte alls är av ondo ur ett moralfilosofiskt perspektiv. Men villkoret för detta borde vara att även granskarna ska kunna granskas. Tännsjö vill med andra ord skapa ett ”genomskinligt samhälle”. Alla ska ha insyn i allas liv och förehavanden. Om medborgarna kan granska Säpo kan ju Säpo gärna övervaka medborgarna. Denna övervakning kan ju då inte missbrukas. Och om man dessutom avskaffar alla nationalstater och inrättar ett globalt parlament; ja, då behöver olika stater inte längre spionera på varandra och världen skulle ha blivit mycket bättre. Allt enligt Torbjörn Tännsjö.