Ledare/Nyheter/Opinion 27 november, 2020

Alla har gått högerut – men Flamman står kvar

Avgående chefredaktör Anna Herdy reflekterar i sin sista ledare över fem speciella år i svensk politik och vad som kan följa.

2015 hade inbördeskriget i Syrien rasat sedan flera år tillbaka. Terrororganisationen Islamiska staten, IS eller Daesh som vi lärde oss att skriva, växte. USA:s geopolitiska konflikter och Barack Obamas drönarprogram i Mellanöstern pekades av forskare ut som terrorsektens främsta rekryteringsverktyg. Attacker genomfördes i Europas centralorter Paris, Bryssel, Barcelona, Berlin och London, men drabbade också mer upplevt perifera delar av världen som Stockholm och Köpenhamn, Aden och Nairobi.

Majoriteten av de svenska riksdagspartierna riktade 2015 kritiken mot terroristernas värderingar. De hotade och ville förstöra vårt sätt att leva. Inte ett ord om krigsmakterna som skapat dem. Åtgärderna präglades av naiv ”feel-good-populism” i bemärkelsen en strikt militär lösning på terrorn som skakade Europa och världen. Mer övervakning och repression, mer av samma insatser som skapade IS, al-Qaida och den våldsamma motreaktion mot muslimer som syntes och syns runt om i Europa.

I september 2015 blev treårige Alan Kurdi och hans sörjande pappa kanske inte startskottet, men likväl symbolen för hur vi, de rika länderna i väst, för en stund återerövrade vår egen humanitet och medmänsklighet. I samband med att de syriska flyktingarna började komma till Sverige i större mängder uppstod också en våg av empati, spontana former av praktisk solidaritet sprungen ur en vilja att tillfredsställa mänskliga behov, bortom kapitalets eller statens direkta vilja. En erfarenhet av solidaritet som under en kort tid också ledde till att det ställdes politiska krav om något bättre, om ett rimligare sätt att lösa situationen på. Men eftersom krisberedskapen inte fanns och de ideella krafterna inte räckte till, blev situationen också långt ifrån hållbar – ojämn fördelning av behov ledde till mer av rädslans politik än något annat. Resultatet blev att Sverige lade sig på flyktingpolitikens lägstanivå, att Åsa Romson och Miljöpartiet maldes ned till ingenting och idén om att de redan orättvist fördelade resurserna ska ta slut tog helt över i problembeskrivningen.

På det som kommit att kallas flyktingvågen följde ”TAN-vågen”. När den våg av politiskt traditionella auktoritära och nationalistiska högerförslag, då som nu, sköljde över landet stod den här ledar­sidan på andra sidan. Vi stod upp för asylrätten (den rättighet som devalverats mest i värde sedan 2015), och för att låta människor som flyr krig och förtryck söka sig en fristad här. Men vi hade också förslag om hur det ska gå till; vilken ekonomisk politik som måste föras och vilka tvingande åtgärder som måste till för att fördela behoven rättvist. Alla förstår att det är ett arbete som måste göras: bostäder måste byggas, arbetstillfällen måste skapas av det gemensamma och förskolan byggas ut. Hösten 2015 gjordes detta inte i tillräckligt hög utsträckning av dem som bestämmer, i stället öppnades människors hem, ideell språkutbildning anordnades och folk ordnade jobb varhelst det fanns utrymme. Men flyktingstoppet kom, och det ser inte ut som att det finns någon politisk majoritet för att lätta på det igen.

Åsa Romson och Stefan Löfven vid presskonferensen den 24 november 2015, där regeringen gjorde en helomvändning i migrationsfrågan. Foto: Lars Pehrson/SvD/TT.

Åsa Romson och Stefan Löfven vid presskonferensen den 24 november 2015, där regeringen gjorde en helomvändning i migrationsfrågan. Foto: Lars Pehrson/SvD/TT.

Flykting­stoppet har förändrat den politiska debatten, och kanske också oss som verkar i den. Vår ovilja i att delta i kulturkriget, det som förs på GAL-TAN-skalan, utan i stället prata om konflikten mellan arbete och kapital, ekonomiska höger-vänsterfrågor, har delvis fått oss att prata mindre om flyktingfrågorna. För att kunna råda bot på rädslan måste besattheten av ”trygghet” i relation till brott, demografi, värderingar och extremism kompletteras med tryggheten i välfärden och på arbetsplatserna: att posten finns och tågen går. Hur man skapar trygghet i ett samhälle dit människor kan fly och växa upp under rimliga förhållanden handlar också om konflikten mellan höger och vänster. För­svaret av en generös flyktingpolitik ska stå på en stabil grund, där samhällets kapacitet faktiskt stärks.

Hade Ilmar Reepalus utredning ”Ordning och reda i välfärden” blivit verklighet hade vi sett ett systemskifte åt rätt håll. Foto: Jonas Ekströmer/TT.

Hade Ilmar Reepalus utredning ”Ordning och reda i välfärden” blivit verklighet hade vi sett ett systemskifte åt rätt håll. Foto: Jonas Ekströmer/TT.

2016 kom Ilmar Reepalus förslag till vinstbegränsningar i välfärden. För­slaget som var mer radikalt än vi väntade oss hade, om det genomförts, inneburit en systemförändring större än vi sett på många år. I stället har vi nu en utveckling där marknaden tillåts äta sig in i samhället på ett glupskt sätt, där den tar över både politikers och människors visioner och idéer: idén att elevers skolgång, omsorgen om barn, att sjukvård och äldres liv och leverne är en vara. Att värdet av människors behov registreras på börsen. Det är absurt och groteskt. Men även här finns det fortfarande utrymme att känna hopp – stödet för att stoppa vinster i välfärden ökar och lär öka mer i takt med att den svenska skolans innehåll eroderar till följd av det fria skolvalet.

Men utredningen och debatten om vinstuttaget som går ned i fickan på företagarna stärker också den opinion som är missnöjd över hur välfärden fungerar i stort. I oktober 2015 samlades 14 000 personer i Kramfors och visade sitt missnöje, men också sin styrka. Samlingens ärende var stöd för Sollefteå sjukhus i allmänhet och BB-avdelningen i synnerhet, och för att markera mot de planerade nedskärningarna inom vården. Nu, fem år senare, ockuperas Sollefteå BB fortfarande. Två personer i taget står, på coronasäkert avstånd, under ett antal pass per dygn och manifesterar det absurda i att man från politikernas sida lagt ned ett fullt fungerande sjukhus. De ger sig inte!

Ockupanterna som protesterar mot nedläggningen av Sollefteå BB håller på än. Foto: Izabelle Nordfjell/TT.

Ockupanterna som protesterar mot nedläggningen av Sollefteå BB håller på än.
Foto: Izabelle Nordfjell/TT.

Rädslans politik, som bara söker lösningar för en sorts rädsla, bryr sig inte om arbetsmarknaden. Under de senaste fem åren har förflyttningarna höger ut skett stup i kvarten. Strejkrätten, las-­förhandlingarna (som inte är över ännu), minimal löneutveckling för dem med lägst löner, samtidigt som arbetsmarknaden brutaliseras i arbetsvillkor, arbetsmiljö och fusk. Fler arbetsgivare skiter i vilket eftersom det i frånvaron av en politik för full sysselsättning alltid finns någon annan att ta in.

Samtidigt som S bedrivit en framgångsrik kamp mot blockpolitiken verkar SD:s väljarstöd permanent parkerat sig på hisnande höga nivåer. Det är devalveringen av politiska idéer och visioner över hela det politiska spektrat som har möjliggjort normaliseringen av det högerradikala SD. Nu så till den grad att det inte ens behöver vara SD som lägger och driver högerradikala förslag längre. Splittringen av den så kallade ”Alliansen” är dock ett faktum. Kostnaden för det är att det bildats ett nytt block bestående av Moderaterna, Kristdemokraterna och det ur nazistiska grupper sprungna Sverigedemokraterna.

Socialdemokraternas destruktiva samarbete med högern blev det som satte punkt för ett socialdemokratiskt parti i rörelse. Nu står de still eller går dit Annie Lööf pekar. Foto: Henrik Montgomery/TT.

Socialdemokraternas destruktiva samarbete med högern blev det som satte punkt för ett socialdemokratiskt parti i rörelse. Nu står de still eller går dit Annie Lööf pekar. Foto: Henrik Montgomery/TT.

Ur regeringsbildningen 2018/2019 föddes januariavtalet, som visade sig vara det slutgiltiga beviset på att S tappat initiativet helt. I stället för Palmes (och Otto von Bismarcks) ”politik är det möjligas konst” fick vi ”det kunde varit värre”. Demokratin urholkas för varje ”satsning” som egentligen är en besparing. Politiker som pratar om reformer men bara skruvar lite på några muttrar i systemet och låtsas som att det är något av­görande. Människor tappar förtroende och lust. Vänster­oppositionen står i ståndpunkter på sossarnas gamla plats på skalan och arbetar idogt i motvind.

Trots att vi vet vad som är fel (ojämlikheten skenar, marknaden tar över, välfärden underfinansieras, bostadsbristen eskalerar) så kan vi inte göra något eftersom det saknas både riksdagsmajoritet och formulerade visioner. Vi gör det i alla fall inte sämre, är den nya tidens melodi.

Men det behöver inte vara så mörkt under de kommande åren. I pandemins spår blir samhällets sprickor synliga för fler. Alla kan bli sjuka och behöva sjukförsäkringen, villkoren för vårdarbetarna måste bli bättre – lönerna likaså. Skandalen som visas i IVO:s rapport om hur de äldre behandlats under pandemin måste få politiska konsekvenser och leda till bättre vård och omsorg. Vi måste höja förväntningarna på politiken och där det går visa att förändring är möjlig. Rikta ilskan mot de verkliga konflikterna i samhället.

Det finns nu ett utrymme att ta för den politiska rörelse som faktiskt vågar röra vid människors drömmar och längtan. För en vänster som förmår sätta tryck bakom krav på lösningar som botar rädslor inför och väcker drömmar om samhället vi lever i.

I och med nummer 46/2020 gör jag mina sista dagar som chefredaktör för Sveriges viktigaste tidning. Det har varit en fullkomlig ära att tillsammans med er läsare få fundera, diskutera och företräda en ovanligt fast linje i svensk politik – den oberoende socialistiska. Tack för alla mejl, alla telefonsamtal, tack för all erfarenhet som tidningen och kollegorna har gett mig.

Vi ses i kampen!

Kultur 23 augusti, 2025

Lidandets logik – från Gina Dirawi till Donald Trump

Att genomlida smärtsamma ritualer för att uppnå ”rening” är en gammal idé som tycks ha fått en renässans. Foto: Jessie Wardarski/AP.

Från shamanska ritualer och fitnesskultens självplågeri till politiska kriser och revolutioner återkommer samma tanke: först måste allt rasa samman, sedan kan något nytt ta form. Varför tror vi att smärta är vägen till förnyelse?

Det är mitt i juli och jag lyssnar på Gina Dirawis sommarprat. Hon berättar om sin desperata jakt på ett andligt uppvaknande och att hon därför deltar i en shamansk ceremoni. Den slutar med att hon halvt medvetslös spyr i en plastpåse efter att ha andats in rapé, en traditionell örtmedicin från Amazonas. Medan hon ligger utslagen på golvet frågar hon sig: ”Måste människan gå igenom ett extremt lidande innan man når ett uppvaknande? Är vägen hem alltid genom någon typ av extrem död och återfödelse?”

Dirawis erfarenhet ligger djupt inbäddad i vår kultur. Det är inte bara självhjälpsindustrin som ser ett nödvändigt samband mellan lidande och själslig rening. Under antiken framlades denna idé i det tragiska dramat. Aristoteles skriver i Om diktkonsten att dramat skulle rena åskådarnas känslor genom hjältens lidande, något han kallade katharsis.

Sökare. I sitt sommarprat berättar Gina Dirawi om sin desperata jakt på ett andligt uppvaknande. Foto: Viktoria Bank/TT.

I dag utgör katharsis en central del av vår övermättade nöjesindustri och effektsökande medielandskap. Men Dirawis berättelse visar även att lidandet inte bara är något vi närmar oss genom att betrakta det, utan genom att utsätta oss själva för prövningar. Tänk bara på alla extrema träningsformer, underliga smördieter eller 30 dagars tystnadsretreat på en öde ö. I de makabra videoklippen från skönhetsoperationer utgör sekunderna med det uppsvullna ansiktet med röda, fula stygn en viktig del av dramaturgin. Lidandet ses som en väg till förvandling.

Vi tänker likadant kring vardagslivets kriser: missbrukaren måste nå botten för att kunna börja om; vi måste unna oss en rejäl urladdning innan vi kan lägga sorgen bakom oss. Gemensamt är att de inbegriper psykiskt eller fysiskt våld. En ny början kommer inte utan ett brott – i dubbel bemärkelse.

Från början sågs revolutioner som naturliga kretslopp – styren kom och gick som årstider.

Den här logiken återfinns även på politikens område. Donald Trumps politiska härdsmälta har tolkats utifrån samma schema om våld, rening och pånyttfödelse. Högerns teknikfeodala accelerationister som Curtis Yarvin och Nick Land ser hos honom ett nödvändigt inferno för att skapa något nytt. Men även till vänster fanns förhoppningar om att Trump skulle kunna revitalisera en förstelnad demokrati. Slavoj Žižek sade redan 2016 att han föredrog Trump framför Hillary Clinton, eftersom den förra skulle tvinga både republikaner och demokrater att återvända till de politiska grundfrågorna.

Maga-rörelsen kan alltså inte förklaras enbart utifrån ojämlikhet, manipulation eller kulturkrig. Den svarar också mot ett genuint behov av politiskt nytänkande, något som demokraterna inte har lyckats åstadkomma. Trump bygger inget nytt, men sett ur denna ”reningens logik” skulle hans avgrundsresa kunna bana väg för något nytt.

Då är vi tillbaka i vårt grekiska drama. Efter vändpunkten (peripetin), återstår klimaxet, den sista akten. Men till skillnad från det tragiska dramat kan vi inte betrakta dessa grymheter från läktaren. Vi lever mitt i den.

Men är lidandet värt löftet om pånyttfödelse? Vad garanterar att något bättre väntar? Vad händer om nästa akt inte innehåller en ny början – utan en ny despot.

Armageddon. Först måste allt gå åt pipan. Sedan kommer pånyttfödelsen, enligt accelerationisterna. Foto: Lalo R. Villar/AP.

För att förstå USA:s politiska kaos har många vänt sig till psykoanalysen, inte minst tanken om en dödsdrift. Och visst finns det något kusligt karnevaliskt i Maga-rörelsens närmast religiösa hänförelse, som har beskrivits som en ”dödskult” av Naomi Klein. Psykoanalysen förstår dock destruktiviteten som i grunden en fråga om njutning.

Och visst finns det en njutning i det katharsiska ögonblicket. Men utöver den ögonblickliga njutningen är katharsis bara begriplig som en del av en berättelse – en väg mot det som ska komma. Precis som att den plastikopererades ihoplappade ansikte endast kan förstås som en del av en förvandling mot skönhet.

Inget fångar denna logik tydligare än revolutionen. Från början sågs revolutioner som naturliga kretslopp – styren kom och gick som årstider. I Om revolutionen visar Hannah Arendt hur de amerikanska och franska revolutionerna bröt mot denna cykliska tanke och började föreställa sig en ny politisk ordning.

Trots detta, påpekar Arendt, dröjer sig idén om revolutionen som naturlag kvar hos filosofer som Hegel och Marx, där den franska revolutionen reduceras till ett steg i historiens nödvändiga framåtrörelse. Thomas Jefferson gick så långt som att skriva: ”Frihetens träd måste från tid till annan vattnas med blod från patrioter och tyranner.”

Läs mer

För Arendt var den amerikanska revolutionen den enda lyckade, men också ett varnande exempel: amerikanerna misslyckades med att förvalta vad hon kallar den ”revolutionära andan”. För att upprorsandan ska bevaras efter revolutionen behöver den inlemmas i en beständig institution, men också hållas levande i minnet.

Revolutionen sliter sig loss från tidens gilla gång och påbörjar en ny berättelse. Men denna kan inte helt frigöras från historien. Tvärtom hemsöker oss historien allt våldsammare ju mer vi förnekar den. Våldet kan därför inte likställas med befrielse, och revolutionen leder inte automatiskt till något bättre. Snarare begraver det oss bara djupare i det ”rasande stillestånd” som har kommit att känneteckna vår tid.

Befrielse kan kräva våld. Men, frågan är alltid hur mycket lidande man kan leva med – oavsett om det handlar om blodiga uppror eller kräkframkallande självhjälpsritualer.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 22 augusti, 2025

Uteslutna vänsterpartister får stöd av upprop

Ett nytt upprop samlar hundratals vänsterpartister, med krav på att uteslutningsärendena mot Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat stoppas. ”Det liknar vad hamnen utsätter Erik Helgeson för”, säger undertecknaren Lars Henriksson.

”Vi accepterar inte att två av våra mest kämpande röster tystas”, står det i det brev som lades ut under fredagsmiddagen på sajten stoppauteslutningarna.se. 

Längst upp på sidan finns bilder av riksdagsledamöterna Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat, som sedan i onsdags hotas av uteslutning från Vänsterpartiet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 22 augusti, 2025

Locket på från regeringen om bosättarkontakter

Foto: Lars Schröder/TT

Gång på gång nätverkar kristdemokrater och sverigedemokrater med extremnationalistiska israeler. Men när Sveriges utrikesminister Maria Malmer Stenergard frågas ut om kontakterna duckar hon ämnet helt.

I går i riksdagen ställde vänsterpartisten Lorena Delgado Varas tre frågor till utrikesministern om det upprepade samröret med israeliska bosättare från partier inom regeringssamarbetet.

Frågorna föranleddes bland annat av att den israeliska extremisten Eugene Kontorovich bjudits in till möte i riksdagen, något som Flamman tidigare rapporterat om. Tidigare har även Arbetaren rapporterat om hur tio kristdemokratiska ledamöter reste till Israel för att träffa bosättarorganisationen KKL.

Frågorna från Delgado Varas rörde bland annat hur kontakterna påverkar Sveriges trovärdighet och handlingsutrymme i politiken gentemot Israel och Palestina, och hur ”uttalade stöd för sanktioner mot extremister som [Israels finansminister] Smotrich inte urholkas genom parallella kontakter med samma grupperingar?”

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Utrikes 22 augusti, 2025

Framtidens färja gjuter el på vågorna – från Ekerö till Saudiöknen

Med sina svävande bärplansfärjor vill svenska Candela revolutionera kollektivtrafik på vattnet. Den energisnåla svävarpendlingen testas på Mälaren, och säljs globalt – även till Neom, det futuristiska stadsprojektet i Saudiarabien som skördat tusentals arbetarliv.

”Många av våra kunder är teknikintresserade entreprenörstyper som tjänat sig en hacka. Jag tror inte vi har någon kund hittills som inte äger minst en Tesla.”

Så sade Gustav Hasselskog, elbåtstillverkaren Candelas vd och grundare, 2021 till Dagens Industri i samband med att Wallenbergsfärens investmentbolag EQT Ventures sköt in hela 245 miljoner i bolaget. Nu i augusti fyllde man på med 80 miljoner till.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 22 augusti, 2025

Ny rapport: Sverige mer ojämlikt än USA

Jämlikt klädd aktivist under Centerpartiledarens tal i årets Almedalen. Foto: Jessica Gow/TT.

En ny rapport från jättebanken UBS placerar Sveriges förmögenhetsklyftor över USA:s och Turkiets. Men enligt arbetarrörelsens ekonomer är läget mindre desperat än vad man kan tro – då svenskarna fortfarande inte behöver spara för att kunna gå i pension.

2025 års ”globala rikedomsrapport” publicerades nyligen, av några med bättre koll på överklassens tillgångar än de flesta – den schweiziska jättebanken UBS, som ”hjälpt rika individer och familjer uppnå det som är viktigt för dem i över 160 år”. Rapporten analyserar förmögenheter i 56 av världens största ekonomier, som sammanlagt beräknas utgöra 92% av hela världens rikedom.

Antalet dollarmiljonärer i Sverige i dag är enligt rapporten 490 000, fler i absoluta tal än i både Ryssland och Brasilien. Och svenskarnas totalförmögenhet beräknas dessutom vara den sjätte mest ojämlikt fördelade i världen – värre än både USA, Indien, Turkiet och Mexiko.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 21 augusti, 2025

Fredrik Malm sprider lögner om Palestinarörelsen

De veckovisa demonstrationerna från Odenplan har samlat tusentals svenskar mot folkmord, men demoniseras av högern, skriver Dror Feiler. Foto: Jonas Ekströmer/TT.

Den liberala politikern Fredrik Malms karikatyrer av Palestinarörelsen är inte bara falska – de eldar på hot och hat mot människor som engagerar sig mot folkmord.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Fredrik Malm har länge haft för vana att med lögner, halvsanningar och förvrängningar försöka misskreditera solidaritetsrörelsen med Palestina. Tyvärr har han inte ändrat sig.

Jag har deltagit i över 80 demonstrationer mot Israels folkrättsvidriga politik och folkmordet i Gaza, de flesta med utgångspunkt från Odenplan. Den bild Malm påstår sig ha sett där har jag däremot aldrig sett. Intolerans eller övertramp vid Palestinademonstrationer är ytterst sällsynta – och de gånger det inträffat har demonstrationsansvariga omedelbart ingripit.

Jag har alltid avskytt intolerans och övertramp – oavsett om de bottnar i okunskap, okontrollerad vrede eller sorg, eller i ren antisemitism. (Ja, jag är jude och vet vad antisemitism är – och hur det känns att utsättas för den.) Därför vägrar jag acceptera att enstaka undantag ska utmålas som typiska för en hel rörelse.

Men i Dagens Nyheter (19/8) målar Malm upp en lögnaktig bild. Han påstår att ”antisemitism, hyllningar till terrorism, hat och hot är många” och att Palestinarörelsen ”samlar alla som hatar liberalism, alla som hatar västvärlden, folk som hyllar Brödraskapet, Ryssland och Iran.”

Men detta är inget annat än en cynisk karikatyr, en medveten demonisering. Sanningen är att dessa demonstrationer samlar tusentals svenskar – från studenter till pensionärer, från kulturpersonligheter till politiska aktivister – människor som med civilkurage höjer sina röster för fred och rättvisa och mot folkrättsbrotten på Västbanken och folkmordet i Gaza.

Och det är just därför Malm angriper dem. För honom är varje uttryck för verklig solidaritet med palestinierna ett hot, varje krav på fred och rättvisa ett hinder för honom att torgföra den israeliska regeringens agenda. Då är smutskastning, stämplingar och lögner enklare än att ta en seriös debatt.

Men lögner får konsekvenser. Johannes Klenell beskrev i Dagens Nyheter (15/8) hur hans Facebookflöde svämmade över av rasistiska och våldsbejakande kommentarer bara timmar efter Malms senaste utspel:

”Det tog inte ens 24 timmar efter mitt inlägg på Facebook om hans utspel innan kommentarsfunktionen fick stängas ned på grund av hundratals rasistiska kommentarer. En kvinna från Jönköping jämförde palestinier med Adolf Hitler och muslimer med en invasiv art.

Än värre var mannen från Västerås som upprepade gånger propagerade för att öppna eld mot demonstrationstågen. Ingen av dem hade rimligen ens varit i närheten av Odenplan, men de hade uppviglats av dehumaniserande inlägg om dessa, enligt Malm, ’kriminellt stökiga fiender till västerlandet’. Nu upplevdes detta legitimeras av en liberal makthavare som slängigt dragit alla över en kam.”

Så fungerar hatets logik: När en folkvald politiker bidrar till att normalisera hat bär han ansvar. Fredrik Malm legitimerar hot, hets och våld mot människor som använder sin demokratiska rätt att protestera mot folkmord. Det är inte värdigt en liberal. Det är inte värdigt en demokrat.

Och vad gjorde Malm? Han svarade som vanligt med ytterligare smutskastning och lögner om solidaritetsrörelsen med Palestina – i stället för att föra en saklig och hederlig debatt.

Vi kommer inte låta oss tystas. Vi kommer inte låta hans förvrängda verklighetsbeskrivning stå oemotsagd.

För vår kamp är något helt annat. Den handlar inte om hat, utan om solidaritet. Den handlar inte om lögner, utan om sanning. Den handlar inte om att demonisera, utan om att försvara människovärdet.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 21 augusti, 2025

Högern splittrad om utvisningar av arbetare och unga

Flyktingar, främst från Ukraina, köar i Sundbyberg 2022. Foto: Jonas Ekströmer/TT.

Avskaffandet av ”spårbytet” kan kasta ut minst 4 700 arbetande invandrare ur landet, medan tonåringar slits från sina familjer för att skickas till länder de aldrig varit i. Nu växer kritiken mot Sveriges hårdhänta migrationspolitik – även från högerhåll.

– Min fru är från Pokrovsk, som nu är totalförstört. Här är det en annan sorts krig.

Ukrainaren Yevhenii Verkhovych, 43, skrattar uppgivet från sitt kök i jämtländska Sveg. När han kom till Sverige i mars 2022 med fru och tre barn fick han flera jobberbjudanden inom tekniksektorn redan de första månaderna, och tog sikte på att få ett arbetstillstånd.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 21 augusti, 2025

”Utan Tiktok hade jag inte varit troende alls”

Jesper Liljeblad deltog på ”Sverige tillber Jesus” i Kungsträdgården 2 augusti. Foto: Line Bankel.

Unga flockas till Svenska kyrkan, inte minst flickor. Samtidigt larmar präster om konservativa tankar som hämtats i sociala medier. ”Varje gång jag kommer hit är det alltid minst tio nya ansikten”, säger Jesper Liljeblad, 23, från Korskyrkan.

På Kolmården hoppar och jagar delfinerna frenetiskt de blå plastdunkarna som kastats ut i vattnet. Bassängen omringas av konfirmander i vita dräkter som vänder sig mot oss anhöriga i publiken.

Det är Svenska kyrkan som tagit över delfinariet för en dag och lokalen är proppfull. Vi stämmer upp i ”En vänlig grönskas rika dräkt” och bakom bassängen rullar psalmtexten på en projektorduk.

Prästen lägger handen på konfirmandernas huvuden, en efter en, och så sjunger vi psalm 791, ”Du vet väl om att du är värdefull”.

Prästen Anna Ryding (bilden) berättar för Flamman att församlingen haft konfirmation på Kolmården sedan 2007.

– Då var ju [SVT:s äventyrsprogram] Wild kids på tapeten. Vi satt några stycken från kyrkan och djurparken och spånade namn. Någon sade Wild and holy, och det lät ju ganska kul.

Förutom själva ceremonin övar de sig att få kontakt med djuren. Det finns en tanke med det, förklarar hon.

– Att vara nära djur, det vet man att det är bra för människor.


Även om Wild kids lagt ned så tycks inte intresset för kyrkan avta bland Sveriges unga. Kyrkohistorikern Joel Halldorf är professor vid Enskilda högskolan i Stockholm och har undersökt Svenska kyrkans konfirmationstatistik.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Okategoriserade 20 augusti, 2025

V utesluter Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat

Vänsterpartiet har inlett uteslutningsärenden mot de båda partimedlemmarna Daniel Riazat och Lorena Delgado Varas. Foto: Pontus Lundahl & Christine Olsson/TT.

Vänsterpartiet har uppmanat Daniel Riazat och Lorena Delgado Varas att lämna sina uppdrag, vilket båda meddelar att de inte kommer att göra. Nu har ett uteslutningsärende inletts mot de båda styrelsemedlemmarna. ”Vi lämnar inte kampen”, förklarar Daniel Riazat på Facebook.

Det har stormat kring de båda vänsterpartisterna Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat de senaste åren. Inte minst sedan 7 oktober 2023, när de har hamnat i konflikt med partiledningen över hur partiet ska förhålla sig till den svenska Palestinarörelsen.

I dag stod det klart att Vänsterpartiet inlett uteslutningsärenden mot båda partimedlemmarna. Maria Forsberg förklarar beslutet i en skriftlig kommentar till Flamman:

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 20 augusti, 2025

SD-toppar minglade med dömd ekobrottsling: ”Trevlig tillställning”

Tobias Andersson är ordförande i riksdagens näringsutskott. Foto: Christine Olsson/TT.

Tobias Andersson, ordförande i riksdagens näringsutskott, undviker frågan om samröret med Allra-profilen undergräver förtroendet för utskottets arbete.

I tisdags kväll höll den tidigare Allra-vd:n Alexander Ernstberger släppfest för sin bok Staten mot kapitalet. Ernstberger dömdes till fängelse 2021 för mutbrott och grov trolöshet mot huvudman, efter att ha genomfört affärer där de själva berikade sig medan svenska pensionssparare förlorade 137 miljoner kronor.

Patrick Siegbahn, som var först med att avslöja Allras affärer på sin sajt Småspararguiden, beskriver Ernstbergers affärer under tiden på företaget som en ”katastrof”. Han understryker också att domen mot Ernstberger bara rör en enskild transaktion av ett dussin affärer på pensionsspararnas bekostnad.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)