I Danmark har högern styrt landet sedan den vann valet 2001.
En koalition av partiet Venstre och De Konservative sitter i regering med ett starkt invandrarfientligt Dansk Folkeparti som stödparti.
Med denna regering har dansk politik de senaste åren varit en kompromiss mellan ekonomiska liberaliseringar och en stram invandringspolitik. Något av det första som högerregeringen gjorde 2001, var att frysa skattenivåerna. ”Skattestoppet” har använts som ursäkt för mer marknadsanpassningar inom hälsa och skolsektor, så att man kan skära i den offentliga budgeten.
Det finns också många inslag av New Public Management, ett marknadsbaserat styrningssystem i offentlig sektor. Dessutom har invandringspolitiken kraftigt stamats åt.
– Vi har en fastlåst parlamentariskt situation i Danmark, med Venstre-Konservative-regeringen och Dansk Folkeparti som stödparti. Resultatet är att fördelningsfrågor offras till förmån för en sträng invandringspolitik, säger Per Westermann, vicedirektör för den nystartade vänster-tankesmedjan Cevea.
De marknadslibarala reformerna från Venstre och De Konservative-regeringen kompletteras med en stram invandringspolitik för att säkra den parlamentariska majoriteten tillsammans med Dansk Folkeparti. Enligt Westermann har regeringens politik i hög utsträckning också fått stöd av Sosialdemokraterne.
Sosialdemokraternes huvudsakliga stöd till högerregeringens politik på de allra flesta områden, illustrerar huvudproblemet i dansk politik: Det är svårt att se de stora skillnaderna i den ekonomiska politiken. Alla samlas i mitten. Westermann menar att detta är skadligt för samhällsdebatten.
– Konflikterna i dansk politik handlar inte längre om de bästa idéerna eller politiska visionerna, utan om vem man tror administrerar landet bäst. Denna teknokratiska styrningspolitik är mördande för samhällsdebatten, säger Westermann.
Han fortsätter:
– Både Venstre och Sosialdemokraterne springer efter opinionsmätningar utan att bry sig om det politiska innehållet.
Martin Ågerup, från den marknadsliberala tankesmedjan Cepos, håller med.
– Inga partier i det här landet kommunicerar en klar, sammanhängande samhällsvision. Inga partier gör någon avgörande uppgörelse med den offentliga sektorn, och alla partier är emot invandring, säger han.
Han menar att alla partier i Danmark är center-vänster i detta hänseende, och han efterlyser större politisk vilja att göra en ideologisk uppgörelse med offentlig sektor i dansk politik.
Jesper Petersen, folketingsrepresentant för Sosialistisk Folkeparti, menar att den ekonomiska konfliktdimensionen så gott som försvunnit i dansk politik.
– Politik och val handlar om konflikt. När ekonomin är borttagen som konfliktdimension, måste man hitta på nya teman. Invandring är ett av dessa, säger han.
Dansk partipolitik handlar därför mycket om att vara i politiskt centrum. Detta är det framför allt högern som tjänat på. För att förstå högerns fotfäste i dansk politik, måste man se på de ändringar som skedde inom högerpartiet Venstre före valet 2001. För det första blev invandringsmotståndet en synlig del av partiprogrammet. För det andra skedde en förnyelse i partiet i synen på offentlig sektor och skattefrågor. De var inte så hårda på kravet om skattesänkningar, men lade större vikt vid skattestopp.
Ågerup berättar att image-förändringen i Venstre gjorde att partiet lade undan en del borgerliga politikområden för att attrahera fler väljare.
– Venstre har valt bort den ekonomiska liberalismen och tagit några steg till vänster, säger han.
Jesper Petersen menar däremot att Venstres image-förändring gick ut på att sälja in den ekonomiska liberalismen i en lite mer väljarvänlig förpackning där den ideologin inte var så synlig.
– Partiet talade om ”skattestopp” i stället för ”skattesäkningar” och man gick från att kritisera till att omfamna offentlig sektor.
Westermann håller med Petersen.
– Anders Fogh Rasmussen och Venstre ändrade det politiska språket. Det talas inte så mycket om marknadsliberalism och om angrepp på välfärdsstaten längre. I stället tar de in den politiken bakvägen, säger Per Westermann.
Jesper Petersen menar att regeringens strategi är att göra offentliga tjänster så dåliga och oattraktiva att privata lösningar tvingas fram.
– Den offentliga välfärden i Danmark är under press. Kvaliteten på tjänsterna blir sämre, säger han.
Både Petersen och Westermann understryker att högerpolitiken är densamma i Venstre, men att partiet bara har ändrat strategi för att få den genomförd samtidigt som man blir ett tydligare mittenparti.
Samtidigt hade Sosialdemokraterne under 1990-talet bytt ut sina slagord och sin politik med mycket av högerns marknadsekonomiska politik.
De två största partierna befinner sig därmed i mitten på den politiska skalan. Detta är, enligt Westermann, inte ett så stort problem för högern som det är för vänstern. Han menar att högervridningen i Sosialdemokraterne gör att partiet har förlorat mycket av den tilltro det en gång hade från traditionella socialdemokratiska väljargrupper.
– Sosialdemokraterne har spelat bort hela sin identitet, samtidigt som högern tar in sin marknadspolitik bakvägen, säger Westermann.
Enligt honom är denna utveckling mot mer mittenpolitik något som den danska väljarkåren inte önskar.
– Sju av tio danskar vill ha klarare ideologiska skillnader mellan partierna, säger han.
Danskarna har förlorat förtroendet för vänstern
Efter snart åtta år utanför maktens korridorer, sliter fortfarande den danska vänstern med att skapa entusiasm i de egna leden och bland väljare.
Genom största delen av 1990-talet satt Sosialdemokraterne i regering med mittenpartiet Radikale Venstre.
Under dessa år drog de danska socialdemokraterna kraftigt till höger, och miste med tiden trovärdigheten bland de egna väljarna.
Detta kulminerade under valkampanjen 1998, då den socialdemokratiska statsministern Poul Nyrup Rasmussen lovade att behålla det gällande pensionssystemet. Efter valet gick ändå Sosialdemokraterne ihop med de borgerliga partierna Venstre och Konservative och lade en kompromiss. Detta sågs som ett enormt svek, särskilt inom fackföreningsrörelsen.
– Den danska vänstern dras med några politiska lik i lasten från 1990-talet, säger Per Westermann från tankesmedjan Cevea.
Han säger att detta har minskat tilliten, särskilt till Sosialdemokraterne. På grund av image-förändringen i partiet Venstre är vägen till partibyte kort.
– Vänstern i Danmark är i alltför hög grad med på de premisser som Fogh Rasmussen och Venstre lägger för den politiska debatten i landet. Detta gör att det är alltför liten skillnad på partierna, säger Westermann.
Den danska vänstern består av partierna Radikale Venstre, Sosialdemokraterne, Sosialistisk Folkeparti och Enhetslisten, där Sosialdemokraterne är det klart största partiet.
Det är stora avstånd mellan dessa partier inom en lång rad frågor. Förutom att ha en oklar ideologisk profil, utmanas den danska vänstern på sin politiska hemmaplan av det starkt invandringsfientliga Dansk Folkeparti.
På grund av regeringssituationen blir Dansk Folkeparti i realiteten en garant för upprätthållande av välfärdsstaten i förhandlingarna med Venstre-Konservative regeringen.
– Dansk Folkeparti håller tillbaka något av den marknadsliberala politiken och drar regeringen till vänster i en rad ekonomiska frågor. Detta leder till stora utmaningar för oss till vänster, säger Westermann.
Han menar att den danska vänstern har stora utmaningar i att kommunicera att de tre partierna i dagens högerregering bryter ner välfärdsstaten.
Vad bör den danska vänstern göra?
– Sosialdemokraterne måste komma bort från de postmoderna villfarelserna att det inte finns intressemotsättningar i samhället, säger Westermann.
Han menar att det är på tiden att Sosialdemokraterne erkänner att det finns olika intressen i samhället, och att de olika partierna representerar dessa.
Han är också skeptisk till den ”värderingsfria mittenpolitik” som förs idag.
– Denna politik är inte värdeneutral, den har en social slagsida.
Han fortsätter:
– Vänstern måste ta tillbaka intressemotsättningarna i sin politik, släppa kortsiktiga taktiska värderingar till förmån för långsiktig politisk vision och vara det danska folkets representant.
– Kort sagt tänka mer med hjärtat och mindre med hjärnan, uppmanar Westermann.
