Jag hade på mig en liten rosa klänning med rosa pumps och rosa armband på nyårsafton. När jag stod framför vardagsrumsspegeln tänkte jag att såhär kan jag väl ändå inte se ut, vad ska folk tänkta om mig. Kanske borde jag ta jeansen istället. Men det skulle å andra sidan vara för tråkigt. Jag drog på mig svarta strumpbyxor under klänningen och satte på mig en kofta innan jag gick ut.

Det blev en crazy nyårsafton. Jag missade att hångla med snubben i början av kvällen som dansade bra. Istället blev jag tafsad av en okänd kille på gatan, en annan viskade ”kisskiss” efter mig och en tredje som jag inte känner frågade om han kunde sätta sig i mitt knä på efterfesten. Och allt annat som hände den natten. Jag vet. Flörten som tafsade på hennes bröst när hon däckat, kompisen som våldtog henne på småtimmarna och pojkvännen som tjatade tills hon gick med på sex. Och allt som händer alla andra nätter. Alla andra dagar. Hon som skäms när hon får veta att flörten tafsat på henne, hon som ångrar att hon hängde med kompisen hem och hon som tänker att det är normalt att ha sex på andras villkor.

Eller det här. Hon som tröttnar på att skämmas och känna skuld för allt hela tiden. Hon som slår till sin kompis på käften när han går över gränsen i sängen och hon som bara har sex med sin partner när hon själv vill det. Min kompis som slängde ut killen som ville sätta sig i alla tjejers knä på festen. Jag själv som skällde ut killarna på gatan och min syrra som lutade sig mot en av dem och sade ”passa dig jävligt noga”.
Men också det här. Hon som inte orkar ta striden varenda gång. Som inte alltid slår tillbaka när någon jiddrar med henne och som inte alltid tycker det är fel att ha sex utan att vara värsta på. Eller jag som vågar lämna koftan hemma för att visa mina bara axlar och helrosa outfit utan att känna mig som en dålig feminist för det.