I dagarna har viktiga steg tagits i etableringen av ett svenskt lobbyregister – senast juli 2027 ska ett sådant vara på plats, meddelade justitieminister Gunnar Strömmer (M) i samband med att förslaget Ökad insyn i politiska processer lämnades till lagrådet.

– Det här förslaget är en historisk seger för mer öppenhet, men har också stora brister, menar Max Andersson (bilden), chefredaktör för lobbygranskaren Klägget.

Tre gånger om året ska alla ”organiserade intressenter” som försökt få kontakt med politiker i påverkanssyfte – inte politikerna själva – redovisa de ”huvudsakliga sätt” man försökt kontakta dem på, och om vad.

– Det hade varit trevligare om politikerna tvingades rapportera kontakter snarare än lobbyister, menar Max Andersson.

På den punkten delar Klägget åsikt med bland annat Schibsted, Svenskt Näringsliv, Fastighetsägarna och Naturskyddsföreningen, som alla fått lämna synpunkter på förslaget. Malmö kommun och SKR är några aktörer som ser det som positivt att ansvaret ligger hos lobbyisterna, bland annat på grund av att ”beslutsfattarna inte alltid har kunskap om vem aktören företräder eller vad syftet med påverkansaktiviteterna är”.

Det här förslaget är en historisk seger för mer öppenhet, men har också stora brister.

Bland instanser som anser att rapporteringstakten på tre gånger om året skulle ”slå hårt mot små organisationer och ideella aktörer” finns flera lokala handelskammare, Fortum och tjänstemannens fackförbund TCO.

Max Andersson menar även att ”kontaktförsök” är ett sämre mått än faktiska möten.

– I det finska registret som detta baseras på kan man se vilka som lobbyister har ringt och messat med, men inte om de haft ett eller tio möten ihop. Och det är ju lite skillnad.

Registret kommer inte heller omfatta kommuner eller regioner – och förbudet mot utländska bidrag till politiska partier, som Max Andersson i sig tycker är ett av förslagets viktigaste delar, kommer inte träda i kraft förrän efter riksdagsvalet 2026.

– Detta samtidigt som vi vet att Elon Musk vräker pengar över högerextremister i USA, Tyskland och Storbritannien, och eventuellt här med. Man säger även att lagen inte kommer gälla partikopplade stiftelser, berättar han.

”Partier och deras sidoorganisationer, ledamöter och ersättare för ledamöter samt valkandidater för partier” får inte ta emot anonyma bidrag över 2 940 kronor, står visserligen i lagrådsremissen. Men det följs av ytterligare ett stycke där det tydliggörs att förbudet inte gäller för ”stiftelser som genom sitt ändamål är knutna till partiet.”

– Om Musk bestämmer sig för att skänka pengar till [den SD-anknutna tankesmedjan] Oikos får de inte lägga pengarna i en säck och bära över den till Sverigedemokraternas partihögkvarter, men de får använda dem själva för att bedriva valrörelse.

Sverigedemokraterna har tidigare tagit emot amerikanska bidrag via de närliggande organisationerna Oikos och Insamlingsstiftelsen för Svensk Konservatism, något både Flamman och Klägget rapporterat om tidigare.

– Registret kommer synliggöra vilka som försöker köpa sig politiskt inflytande, men man kommer behöva täppa till hål för att göra det verkligt effektivt. Sverige ligger minst 15 år efter EU på det här området, säger Max Andersson till Flamman, och fortsätter:

– När det gäller partifinansieringsreglerna tror jag att det kan sticka rejält i ögonen på de andra partierna, om Oikos börjar ta emot en massa hemliga bidrag inför valet.

Flamman har sökt Gunnar Strömmer (M).

En bil kör upp på en drive-in. Det är Amerika, en reklamfilm, alla talar engelska.

– Välkommen! Vad får det vara för övervakning? säger rösten i högtalaren.

– Pedofiler! Och mördare, och våldtäktsmän, säger mannen i bilen.

– Okej! And then, något mer?

– Kanske journalister? säger en av medpassagerarna.

Rösten fortsätter pressa på: ”And then?”

– Folks sovrum!

– Självklart! And then?

En logotyp dyker upp på skärmen – en brun gnagare i gul hjälm. Under står ett ord på svenska: Mullvad.

Reklamen från det svenska företaget var tänkt att visas i brittisk tv, men fick ett nej.

”Konceptet saknar tydlighet”, ”det är otydligt vem talaren representerar” och ”exemplen med pedofiler och våldtäktsmän är olämpliga”, var några av motiveringarna från Clearcast, den organisation som all tv-reklam i Storbritannien måste passera och godkännas av.

– Det är nonsens, Kafka rakt av, säger Daniel Berntsson, medgrundare till Mullvad, till Flamman.

Han beskriver kraven som ”otydliga” och säger att det hade varit omöjligt att arbeta ”kreativt, satiriskt, vasst” utifrån dem för att kritisera massövervakning.

Vi är definitivt en politisk organisation, men vi är väldigt smala.

Mullvad kontaktade Londons tunnelbana och föreslog att annonsera där i stället. Men även där fick de nej på ett förslag som kritiserade portningen av reklamen från brittisk tv. Ett nytt förslag parafraserade kollaget på punkbandet Sex Pistols debutalbum, med drottning Elizabeths ansikte utbytt mot en mullvad.

”Banned on British TV”, löd texten över gnagarens ögon. Även den nekades.

Till sist valde företaget ett oväntat grepp: man projicerade de refuserade reklamfilmerna på Londons fasader.

– Det är väl klassiskt att ta motståndet till gatan. Speakers’ corner är ju en gammal engelsk tradition, säger Daniel Berntsson.

– Det finns uppenbarligen en irritation hos många britter över hur massövervakningen och censuren ökar, och många har visat stor uppskattning för att vi gör offentligt motstånd på det här sättet.

Han nämner krav på insyn som regeringen riktat mot Apple, och en tvist med Wikipedia om krav på att verifiera användarnas identiteter.

– Brittiska myndigheter är just nu väldigt intensiva i att lägga fram lagförslag för mer massövervakning. Det handlar dels om statlig spionvara på telefoner och datorer, som registrerar allt som händer på enheten, och de har även lyft förslag om ID-krav för att använda VPN.

VPN? Förkortningen står för ”virtuella privata nätverk”, vilket är exakt vad Mullvad sysslat med sedan grundandet 2009. Produkten de säljer är – mycket förenklat – spårlöshet.

Idén kom när de tittade på riksdagsdebatten om FRA-lagen 2008. Den nya lagen, som föreslogs av regeringen Reinfeldt och klubbades igenom av den borgerliga majoriteten, gav staten rätt att övervaka ”kabelburen trafik”, vilket omfattar både telefon- och internettrafik.

Kritiken på nätet var så hård att den resulterade i ett nyord: bloggbävning. Oppositionen var kritisk, och frågan splittrade den dåvarande Alliansen. Bara ett fåtal borgerliga riksdagsledamöter, däribland Birgitta Ohlsson, röstade dock i slutändan emot den egna partilinjen. Det räckte inte – lagen gick igenom.

– Det ledde till att vi började fundera på om man kunde komma runt övervakningen på teknisk väg. Och konstaterade att jo, det kunde man ju.

Svaret var så kallade VPN-tunnlar, där internettrafik slussas in och döljs för utomstående. Själva tekniken fanns redan på plats när de startade bolaget, men var i stort sett okänd.

– De kan se att du kopplat upp dig mot Mullvad, men de kan inte se vad du gör på nätet sedan eller hindra dig från att göra det, förklarar Daniel Berntsson.

– Det skyddar dig från övervakning i både stort och smått, från att kaféägaren inte kan se vilka sajter du besökt på din laptop till att stora statsapparater som Kina inte kan spana på dig.

Det låter nördigt, men tjänsten är populär. Under 2020-talet har omsättningen åttafaldigats, och båda de senaste två åren gjorde företaget resultat på hisnande 57 miljoner kronor efter att löner och andra utgifter var betalda.

– Vi har dels tagit andelar från andra VPN-bolag, men marknaden har också växt. Det finns en global trend mot mer massövervakning och censur, säger Daniel Berntsson.

– Då blir det förstås en motreaktion också.

I dag hyr företaget in sig på tre våningar i ett sekelskifteshus i centrala Göteborg. Kontoret är luftigt och högt i tak, med stuckatur och dubbeldörrar.

Siffran på medarbetare per kvadratmeter närmar sig noll, åtminstone under torsdagen jag är där. I entrén på det lägsta våningsplanet lyser en stor neonskylt med mullvadslogotypen, och bredvid ligger en hög med bygghjälmar i skumgummi.

– Det där är våra stressbollar.

I en bokhylla står ett gäng tummade böcker, bland annat Shoshanna Zuboffs tegelsten Övervakningskapitalism. Där skriver hon om hur vår tids företag blivit besatta av att samla in data om kunderna. En besatthet som drivs fram av marknadens och konkurrensens lagar, snarare än av intresse av övervakning i sig självt.

– En stor del av annonsering på nätet handlar om att spåra väldigt mycket, säger Daniel Berntsson.

– Man gör profiler av individer, riktar reklam, övervakar beteendemönster och besökshistorik, bygger databaser och använder det för att rikta reklam.

Men ni lever som ni lär, eller?

– Ja, lite så. Eftersom vi är väldigt privatlivsfokuserade så använder vi inte den typen av riktad annonsering. Därför använder vi inte nätreklam för att rikta oss på smala grupper. Däremot är affischreklam bättre än nätreklam för att nå ut brett i ett geografiskt område.

Men på Times Square? Det måste vara jättedyrt!

– Konkurrensen om reklamplatserna är ganska låg när alla håller på med nätreklam. Och det är svårt att tro, men det kan faktiskt vara billigare att annonsera i New Yorks tunnelbana än i Stockholms.

Bland kampanjerna finns en storsatsning på reklam i Stockholms tunnelbana. Där har företaget samarbetat med serietecknaren Max Gustafsson, som bland annat tecknar för rödgröna Dagens ETC.
På en av affischerna sätter en svartklädd man med öronsnäcka upp etiketter på lådorna i ett arkiv: ”raser”, ”sexuella avarter” och ”bidragstagare” är några av kategorierna. ”Skulle vi inte bara leta efter sexualbrott och terrorism?” utbrister en förskräckt kvinna. ”Det var förra mandatperioden”, replikerar en man vid en dator.

Max Gustafson har ju en tydlig vänsterprofil. Ser ni hotet mot integriteten som större från något av de politiska blocken?

– Nej, inte som organisation. Just den bilden säger nog mer om vad Max Gustafsson tycker. Vi är definitivt en politisk organisation, men vi är väldigt smala. Det finns folk här som har vänsteråsikter och de som har högeråsikter, men det är egentligen inte relevant så länge man står för yttrandefrihet och rätten att kommunicera fritt.

Kina är en återkommande referens under samtalet.

– Både där och i Iran är det krångligare att bli kund eftersom de inte låter folk betala för vår tjänst eller ens komma åt vår webbsida. Men det finns sätt att gå runt det.

Hur gör man det?

– Dels via darknet och webbläsare som Tor. Men vi säljer också kuponger, fysiska papperslappar som man kan köpa i en kiosk eller via Amazon. Även via USB är ett alternativ. Då behöver du inte ens komma åt webbsidan.

Vi vandrar runt i kontoret på jakt efter ett bra rum för fotograferingen. I vissa delar av lokalen råder strikt fotoförbud.

Det var på det här våningsplanet som polisen stormade in en vårmorgon för tre år sedan.

– Det var ett tiotal poliser som knackade på och ville ha information om någon hackning. Men vi förklarade för dem hur tjänsten funkar och att vi inte lagrar någon sådan information. Så de fick gå igen, berättar Daniel Berntsson.

Tillslaget skedde efter en begäran från den tyska polisen, efter en utpressningsattack mot flera kommuner i Nordtyskland hösten 2021. Men hos bolaget, som inte sparar data om sina kunder, fanns det inte mycket att hämta.

Mullvad är en av de tjänster som går längst i skyddet av integritet, och tillåter till och med sina användare att betala kontant.

– Det är lite ovanligt för ett it-bolag. Men att betalsystemen är centraliserade är ett enormt problem och kan missbrukas något oerhört, säger Daniel Berntsson.

Han exemplifierar med lastbilsprotesterna i Kanada 2022, som riktade sig mot obligatorisk vaccination mot covid-19 för att få passera gränsen till USA. När protesterna växte till sig valde landets dåvarande premiärminister Justin Trudeau att beordra en frysning av demonstranternas bankkonton.

– Händer det i Kanada, för inte särskilt allvarliga demonstrationer, så förstår man hur stor risken är på sikt om det saknas alternativ.

Vilka stora hot mot integriteten ser du i dag?

– En grej nu är id-kontroll för att besöka olika webbsidor eller använda olika program. Ofta har man ursäkten om att det handlar om barn och ungdomar, men i praktiken innebär det ju att alla måste verifiera sig.

– I allmänhet tittar hela västvärlden avundsjukt på Kina och den makt som kinesiska myndigheter och stat har. Det verkar som att man försöker skaffa så mycket av det man kan själva.

Det säger de ju inte själva. Menar du att de har en dold agenda?

– Det är så klart svårt att spekulera i, men eftersom trenden är så tydlig i den riktningen så får jag det intrycket, ja. Att man ser att, ”oj, man kan faktiskt göra så här”. Och så hittar man på en massa politiskt gångbara skäl för att göra det.

”Välkomna till Sverige, EU-politiker. Vänligen fatta demokratiska beslut innan ni åker hem.”

Texten stod på en enorm banderoll vid en svensk flygplats, signerad Mullvad.

Under de senaste åren har bolagets ägare engagerat sig i flera frågor som rört svensk och europeisk lagstiftning. Ofta är det just sakfrågorna som står i centrum för företagets reklam, snarare än VPN-tjänsten i sig.

I ett blogginlägg från 2023 hävdar den moderata riksdagsledamoten Jan Ericson att Mullvad lägger ”oerhört stora resurser” på inte bara reklam, utan också ”uppvaktning av riksdagens ledamöter i frågan”.

”Jag hade en del personlig kontakt med dem när debatten rasade som mest och fick då en del ökad kunskap när det gäller de tekniska delarna”, skriver Jan Ericson i ett mejl till Flamman, men tillägger:

”På senare tid har det varit väldigt lite om denna fråga överhuvudtaget i min inkorg.”

Daniel Berntsson vidhåller att de inte ägnar sig åt något större lobbyarbete direkt mot politiker:

– Det har hänt när det varit relevant, men inte i någon större utsträckning. Vi är ju inte stora nog att genomföra dyra lobbyingkampanjer, som Google eller något oljebolag, säger han, och tillägger:

– Dessutom tjänar vi ju inga pengar på att Chat Control inte går igenom.

För er är väl repressiva lagar snarare bra för affärerna?

– Ja, utan de här problemen hade vi inte haft något existensberättigande.

Skulle du vilja leva i en värld där Mullvad inte behövdes?

– Det där är ju en sån grej som ingen någonsin tror på när man säger det. Men ja, det skulle jag vilja.

Den stora kritik som riktas mot både Mullvad och andra VPN-tjänster handlar om huruvida integritetsskyddet är för långtgående. Specifikt för en grupp: kriminella.

En sökning i en databas visar att namnet Mullvad figurerar i ett antal polisutredningar, bland annat kring grova narkotikabrott där kriminella använt tjänsten för att kommunicera ostört. I ett av fallen påträffade polisen en telefon där endast en app var installerad: Mullvad VPN.

– En sak som förvånade oss redan från början var i hur liten grad vi dyker upp i sådana sammanhang, säger Daniel Berntsson.

Kriminellt användande av VPN-tunnlar och krypterade meddelandetjänster har på senare år blivit en het fråga i Europa. Europolchefen Catherine De Bolle har liknat de krypterade tjänsterna vid ett hus där en brottsling uppehåller sig:

– Om vi har en husrannsakan och står framför ett hus med en stängd dörr, och vi vet att den kriminella personen är i huset, kommer allmänheten inte att acceptera att man inte kan gå in, sade hon i samband med förra årets toppmöte i Davos.

Andra, exempelvis Sveriges tidigare EU-kommissionär Ylva Johansson, har uttryckt oro över att krypterade tjänster även kan användas av pedofiler för att dela övergreppsmaterial med varandra, eller till och med för att samordna terrorattentat.

– Det brukar vara antingen terrorism eller barn, och man byter friskt mellan dem beroende på vad som är mest inne för tillfället, säger Daniel Berntsson.

– Men det är så uppenbart att det bara är just förevändningar.

Men oavsett om argumentet är ärligt menat så finns det väl risker med ett internet som inte går att övervaka?

– Det är ju ungefär så redan nu. Eftersom internet till sin konstruktion är så decentraliserat så är det även i dagsläget svårt att ha en totalitär kontroll och översikt över det.

Om en terrorist läser det här och blir sugen på att använda Mullvad, vad har du för budskap?

– Nu är ju den typen av personer inte så mottagliga för argument. Men genom att missbruka saker som många har nytta av så förstör man så oerhört mycket mer än vad man själv tjänar på det. Det är väldigt destruktivt, säger han, och tillägger:

– Men det bryr sig naturligtvis inte en terrorist om.

Flamman har sökt justitieminister Gunnar Strömmer.

I sin kritik mot min bok Vad hände med arbetarklassen? (Flamman #9, 2026) lyfter Lovisa Broström en viktig fråga: hur kan vänstern vinna?

Hon förespråkar en löntagarallians och menar, om jag läser henne rätt, att en sådan hindrats av att medelklassen smutskastas. I stället borde vänstern understryka likheter inom löntagargruppen och rikta blicken mot den verkliga fienden: kapitalägarna.

– Det är en orimlig orättvisa att hyresgästerna ska bära kostnaden medan fastighetsägarna gör rekordvinster, säger Nooshi Dadgostar.

Enligt förslaget ska hyrorna ligga kvar på dagens nivå under en period.