Våldet mot aktivister som kämpar för ett självständigt Västsahara har intensifierats. Studenter är en särskilt utsatt grupp. Flamman har träffat universitetsstuderande Soultana Khayya som nyligen blivit brutalt misshandlad. Hon tänker inte ge upp kampen för det.
Den 10 maj är en speciell dag för befolkningen i Västsahara. Det är årsdagen av bildandet av Polisario, Västsaharas befrielserörelse. År 1973 arbetade rörelsen mot de spanska kolonialisterna, men har alltsedan tillbakadragandet 1975 kämpat mot den efterföljande marockanska ockupationen. Den 10 maj i år arrangerade således en grupp studerande på universitetet i Marrakech en manifestation för att uppmärksamma den sahariska befrielsekampen. Soultana Khayya var en av arrangörerna. Hon berättar att hon varit engagerad i befrielsearbetet praktiskt taget under hela sitt 27-åriga liv.
Universitetet inringat
– Det var inte ett val att bli aktiv mot ockupationen, säger Soultana Khayya till Flamman, det är en självklar del av livet.
Dagen då manifestationen ägde rum kom att drastiskt förändra hennes liv. Hon berättar hur universitetet på eftermiddagen plötsligt blev inringat av ungefär 700 marockanska poliser och hur 150 av dessa ställde sig runt gruppen aktivister. Khayya, som sedan länge var välkänd hos polisen, blev utpekad av en polis. Han beordrade sina kollegor att slå henne. Några av dessa slängde sig över henne och börjar ösa på med slag. En av dem slog henne med en batong så hårt att högra ögat åkte ut. Med ett blödande sår fördes hon och två andra personer till en ambulans där de sattes i handklovar.
– Ambulansen förvandlades till en tortyrkammare, säger Soultana Khayya.
– Slagen blev brutalare än tidigare och ambulansföraren ropade till poliserna som slog oss ”Om ni inte dödar Polisario så gör jag det”.
På sjukhuset ville de inte behandla henne eftersom hon var saharier. Personalen var rädd för vad polisen skulle göra ifall de tog hand om henne. En av poliserna tvingade henne att tvätta bort blodet från ansiktet så att folk inte skulle undra vad som hade hänt henne.
Hårda studievillkor
Överfall mot studenter är vanliga i Västsahara. Efter intifadans utbrott 2005 har våldsdåden eskalerat. Vart än fredliga manifestationer eller protester organiseras kommer polisen dit för att sabotera. Alla människor som yttrar kritiska åsikter om Marocko blir utsatta för hårda repressalier. Trycket är särskilt hårt mot just studenter. Många skolor i de sahariska städerna är under strikt poliskontroll. Civila poliser har cirkulerat inne i skolorna under ett helt år. De går från klassrum till klassrum för att provocera och arrestera studenter som är pro-saharier. Även barn har blivit tillfångatagna, torterade och släppta vid avlägsna områden utanför städerna utan sina föräldraras vetskap. För att vissa barn ska bli släppta måste föräldrarna skriva under papper där de lovar att deras barn aldrig ska delta på fredfulla demonstrationer igen. Många elever upplever att de aldrig kan känna sig trygga i skolan, vilket gör att koncentrationen blir sämre och så även inlärnings- och prestationsförmågan. En del studenter tvingas lämna studierna för gott och andra har behövt byta skola.
Frihetens pris
Soultana Khayya berättar att när hon hade tvättat bort blodet från sitt ansikte på sjukhuset fördes hon och hennes två kamrater till en polisstation där det fanns ytterligare 55 gripna studenter. Studenterna blev uppdelade i grupper om fem. Dessa blev i tur och ordning skickade till ett separat rum för att bli misshandlade. Kahyyas kondition var vid det laget livshotande. Till slut gick poliserna med på att föra henne till sjukhus.
– Jag fortsatte blöda på sjukhuset och poliserna tvingade mig att slicka upp mitt eget blod från marken, säger hon. Sen spändes jag återigen fast med handklovar på sängen. En syster sade till mig att ifall jag ville bli sydd måste jag fixa fram sytråd själv.
Under tiden hade många av landets studenter börjat leta efter Soultana Khayya på olika sjukhus. Till slut fick de reda på var hon befann sig och samlades utanför sjukhuset. Eftersom de inte blev insläppta, stormade studenterna byggnaden och tog sig in i Khayyas rum. Många var bestörta över att se hennes mörbultade kropp. Men Khayya försökte trösta dem genom att berätta att hon kände sig stark.
– Det här är vad vi behöver göra, sade hon. Det här är priset som vi får betala i kampen för vår frihet.
Några veckor senare ställs Khayya och sex andra aktivister som fängslades under befrielsedagen inför rätta. De anklagades för spionage och terrorism. Tack var den internationella uppmärksamheten som fallet fått kom hon undan med tre månaders villkorlig dom och de andra sex personerna fick fyra månaders fängelse var. Omvärldens intresse för Västsahara har ökat i takt med att våldet mot aktivister har intensifierats.
På besök i Sverige
Både Amnesty International, Human Rights Watch och FNs högkommissarie för mänskliga rättigheter, UNHCHR, har nyligen släppt rapporter där de strikt rekommenderar Marocko att sluta med övergreppen. Soultana Khayya säger att en av de viktigaste sakerna just nu är att media börjar rapportera om deras situation, så att Marocko kan känna ännu större internationell press. Själv kom hon till Sverige delvis för att sprida information. Hon har haft ett fullt schema där hon bland annat träffat ett nybildat nätverk i Stockholm som heter Nätverket för ett fritt Västsahara. Men delvis kom hon även hit för att träffa läkare som hon kan lita på och som kan kolla på hennes öga.
Läkaren har dessvärre sagt att ögat inte ser bra ut och att hon förmodligen inte kommer att få tillbaka synen. Hemma i Västsahara är poliser stationerade utanför hennes hus och väntar på att hon ska återvända efter resan. Trots allt som hänt henne är Soultana Khayya fast beslutsam om vad hon ska göra härnäst.
– Jag ska åka tillbaka och jag ska fortsätta min kamp för ett fritt Västsahara, säger hon.
