Sexköp ska avkriminaliseras. Det tog fackförbundet SAC:s lokalsektion i Uppsala ställning för vid ett årsmöte i söndags. Motionen beskriver det som ”en självklar moralisk och facklig ställning att vara för den totala avkriminaliseringen av sexarbete”, och hänvisar till rapporter från FN och Amnesty.

– Med avkriminalisering, som finns i Nya Zealand och Belgien, har arbetarna makten. De kan jobba för sig själva och bestämma vad de vill göra, säger Candy Fox, avgående medlem av styrelsen i Uppsala LS, till Flamman.

Hon är författare till motionen, som bland annat anför att kriminaliseringen av kunder leder till ökad övervakning av sexarbetare, samt att de blir av med inkomstmöjligheter. Motionen lyfter avkriminaliseringen i Belgien och Nya Zealand som positiva exempel, bland annat då en prostituerad i det senare fallet kunnat dra sin arbetsgivare inför domstol för sexuella trakasserier.

Hon säger att skillnaden mot legalisering är att avkriminalisering inte innebär samma restriktiva former av reglering.

– I länder där man legaliserat, som Tyskland, så har det lett till regleringar runt tillstånd för sexarbete, vilket ökar makten för arbetsköpare som sitter på kapitalet. Där behöver man kapital och administrativ ork att hantera dessa regelverk, vilket vidhåller maktstrukturen mellan arbetarna och deras chefer.

Enligt förslaget väljer man att ta ”principiell ställning emot den så kallade svenska modellen och emot alla former av kriminalisering av sexarbete inklusive av kunderna och aktiviteter som utförs av tredje part”.

– Det är riktat mot kopplerilagen, som har dåliga konsekvenser för sexarbetare. Bland annat kan sexarbetare bli vräkta och tvingas arbeta ensamma. De får inte hjälpa varandra.

Innebär det att avskaffa kopplerilagen, eller att reformera den?

– Årsmötet tog bara ett principiellt ställningstagande, det är inte något mer än det som är beskrivet i motionen.

Motionen om att avkriminalisera sexköp lades fram som svar på en annan, kritisk motion. Den yrkade på att Uppsala LS skulle ställa sig bakom en fortsatt kriminalisering av sexköp, och ”inte kommer att agera i egenskap av fackförening för att representera medlemmar som säljer sex”. Motionen lyfte också fram att SAC beskriver sig som ett feministiskt fackförbund, medan majoriteten av sexköpare är män. 

– Min motion var en reaktion på det. Jag anser att den feministiska kampen bör göra plats för sexarbetare och lyssna på dem. Det är de som kan bäst beskriva sina arbetssituationer och upplevelser, säger Candy Fox till Flamman.

Motionen lyfter kritik från organisationen Inte din hora, som bildats av tidigare sexarbetare. Är sexarbetare verkligen en grupp med gemensamma åsikter?

– Feminismen är ingen monolit, och det finns många olika åsikter. Men årsmötet tog beslut att ställa sig bakom motionen som jag skickade in.

Trots att motionen antogs med majoritet har den varit kontroversiell bland medlemmarna. Flamman har talat med flera deltagare vid årsmötet, som alla har begärt utträde ur lokalsektionen efter beslutet.

En av dem är Anders Åkerström, som fram till i söndags satt i styrelsen för Uppsala LS som kassör.

Om vi ska verka för frihetlig socialism genom arbetsplats-organisering, ska vi då lämna vissa utanför?

– Jag anser inte längre att Uppsala LS är socialistiskt eller feministiskt, säger han till Flamman, och tillägger: 

– Samt att majoriteten av de aktiva i föreningen är idioter på det politiska och taktiska planet.

Han var kassör i Uppsala LS fram till i söndags, och har varit medlem i SAC sedan 2011. Han beskriver beslutet som ”extremt märkligt”, med den enda effekten att medlemmar lämnar föreningen.

– Monomanin kring den här lilla frågan visar på dålig verklighetsuppfattning: Hur är det tänkt att vi ska uppnå bredare organisering med detta? Hur många prostituerade finns det och hur skulle vi få kontakt och organisera dem? Är det inte en stor risk att frågan är rysligt impopulär? 

Han säger att han anser det helt oproblematiskt att organisera arbetare inom i dag legala yrken i sexindustrin, så som strippor. I stället är det förslaget om avkriminalisering han vänder sig emot.

– Vi propagerar även i praktiken för att lönearbete skulle vara någonting bra. Det är ett enormt problem då jag uppfattar själva grunden i socialismen och syndikalismen som att lönearbete, att tvingas exploateras och sälja sin arbetskraft, är det absolut viktigaste vi har att kämpa emot.

Han berättar också att det lades fram ett kompromissförslag om att lägga ned båda motionerna, men att den andra sidan valde att inte göra det.

En annan mötesdeltagare säger att hon inte har något emot att folk har olika åsikter eller ”lyfter de här frågorna i andra organisationer”, men att ”problemen är när LS blir en arena för andra politiska idéer”. Hon beskriver beslutet som ”bedrövligt”. Candy Fox håller inte med:

– SAC är en feministisk fackförening, och att vara feminist är politiskt. Att stödja våra transkamrater är politiskt, vara i en fackförening över huvud taget är politiskt. Arbetarrörelsen är politisk. Jag själv ser det som en solidaritetsfråga. Om vi ska verka för frihetlig socialism genom arbetsplatsorganisering, ska vi då lämna vissa utanför?

Uppsala LS har 125 medlemmar och är en del av den större federationen SAC, med sammanlagt 3 500 medlemmar och 21 lokala samorganisationer.

Gabriel Kuhn (bilden), generalsekreterare på SAC, beskriver frågan om sexköp och facklig organisering som ”kontroversiell både i största allmänhet och inom vänstern”.

– Många känslor och åsikter är inblandade, och i detta fall verkar det verkligen som att konflikten har eskalerat, säger han till Flamman.

Han säger att SAC centralt inte tar ställning i frågan i dagsläget, på grund av organisationens federalistiska struktur.

– Så länge de inte bryter mot SAC:s stadgar så är det en konflikt som rör Uppsala LS, säger han till Flamman.

– Det kan bli en central fråga, men bara om andra LS tycker att organisationen i sin helhet borde ta ställning. Men då är det någonting som kommer till centralkommittén, som sedan får diskutera det på ett möte. Det är långa demokratiska processer.

I ett mejl till Flamman skriver Emil Boss på Stockholms LS, SAC:s största lokalsektion, att ”Stockholms LS är en fackförening och tar ingen ställning i den typen av politiska frågor.”

I samband med helgens beslut valde Uppsala LS att kasta ut Syndikalistiska ungdomsförbundet (SUF) ur sin lokal. 

Enligt personer på båda sidor i konflikten har det funnits skärningar under en längre tid, efter att en queeranarkistisk organisation fick tillgång till de gemensamma lokalerna. Den sistnämnda organisationen har tagit tydlig ställning för avkriminalisering, något som SUF varit starkt emot.

Konflikten har uppenbarligen varit starkt bidragande till det här korkade beslutet. Det gör dock inte beslutet mindre oförlåtligt.

I mars vandaliserades en vägg inuti lokalen av en medlem i SUF, med budskap som beskrev medlemmarna i aktivistgruppen som ”torskar”, slang för sexköpare. I en mejlkonversation som Flamman tagit del av bad medlemmen om ursäkt för aktionen. Den övriga gruppen skrev att de talat medlemmen till rätta, och att det skulle bli tal om uteslutning om något liknande upprepade sig.

Sedan dess har konflikten dock fortsatt, vilket ledde till att SUF arrangerade ett separat tåg på 1 maj. På Instagram motiverades beslutet med att man ”är emot kapitalismen, emot patriarkatet och emot kommersiell sexuell exploatering”.

”Vi gick i ett separat tåg på grund av den pågående konflikten med LS och andra grupper som skulle gå”, skriver medlemmen Emma till Flamman, och tillägger att det också fanns en allmän vilja att ”bygga något nytt” och ”göra något kul och autonomt, eftersom vi inte är ett fackförbund”.

Hon skriver även att hon är besviken på Uppsala LS beslut om att ta ställning för sexköp, som enligt henne inte är ”i linje med att vara en feministisk fackförening, eller en fackförening alls”, och att hon hoppas på att beslutet ska rivas upp.

En tidigare medlem i Uppsala LS skriver på X att hen ser kritiskt på de aktioner och diskussioner som föregick helgens beslut, och menar att de inte främst drivits på vad hen själv benämner som ”pro-torsk-sidan”, utan av deras motståndare.

”En av lärdomarna från konflikterna inom Uppsala LS är att om man ska ta ideologiska konflikter inom en organisation så behöver man göra det seriöst, avvägt, organiserat och informerat.”

Utöver vandaliseringen av lokalen är Anders Åkerström inte insatt i exakt vad som skett i konflikten. Han håller dock med om att det upptrissade tonläget spätt på den.

– Konflikten har uppenbarligen varit starkt bidragande till det här korkade beslutet. Det gör dock inte beslutet mindre oförlåtligt.

I ett sms efter helgens årsmöte uppmanades SUF att flytta sina saker från SAC:s lokal av Wilhelm Geier, ordförande i Uppsala LS.

”Styrelsen har fattat ett per capsulam-beslut [utanför ordinarie möte] om att vi vill få tillbaka nyckeln så snart som möjligt, sen vill vi boka in tider framöver för att ni kan komma och hämta grejer”, står det i meddelandet.

På Instagram skriver SUF Uppsala att de natten efter årsmötet rensade ut sina saker från SAC:s lokal. I lokalen lämnade man också ett sista budskap – i form av en fryst torskfilé.

”Härligt möte i den svenska riksdagen idag med ett dussin lagstiftare, där vi diskuterade ’legaliteten i belägring’, korruptionen i ICC, och andra heta ämnen inom internationell rätt”, skriver Eugene Kontorovich på X den 13 maj. 

Bilden är från ett mötesrum i riksdagen – och runt honom står flera i Kristdemokraternas riksdagsgrupp. På en annan bild skakar han hand med sverigedemokraten Rasmus Giertz, som motionerat om svensk vapenexport till Israel, och nämner Rashid Farivar (SD) som en annan medlem i ”Sveriges största pro-israeliska parti”. 

Det är en kylslagen oktobermorgon, nattens frost ligger kvar över träden i dalen. I en varm och fuktig koja, en liten barack som agerar som flyttbart rastrum, sitter Niklas, som arbetar som röjare.

– Det här är vår vardagsutsikt, säger han. Tänk om alla som satt inne på kontoren hade fått se det här.

Han bjuder på kokkaffe och berättar om sitt arbetsliv i skogen.

Han är en av ett 20-tal skogsarbetare som jag intervjuat under det senaste året som en del av mitt avhandlingsarbete. Några är maskinförare, vissa har arbetat i skogen hela livet – några från att de var elva, först med plantering, sedan som skogshuggare, och till sist som maskinförare.

De har varit med om stora skiften, från skogsmaskinernas intåg i slutet av 80-talet och massuppsägningarna som följde, till genombrotten för entreprenadsskogsbruket på 90-talet, när alla ”skulle bli entreprenörer” och de bolagsanställda skogshuggarna fick ta lån, köpa en maskin och bli företagare. Andra är röjare och planterare från Polen och Rumänien, som kommit till Sverige med förhoppningen att kunna försörja sina familjer.

Alla berättar om en stark kärlek till skogen, och ett arbete som för dem innebär att ta hand om den. De ser hur träden växer, hur de reagerar på röjningar och vad som planteras var, och på vädret. De talar om friheten: att få vara i naturen, att vara ifred, utan en arbetsledare som flåsar en i nacken. Håkan berättar att han brukar ta med sig sin hund till jobbet. Klas, maskinförare, berättar att han i maskinhytten brukar ta av sig skorna, sätta på tofflor och lyssna på ljudbok.

---

Produktionsskogarna finns överallt i Sverige. Vi har alla sett dem svischa förbi utanför bilfönstret på motorvägar genom Norrland och Småland. Därifrån är det lätt att missta dem för snårig natur, med svarta tjärnar, uråldriga lavar och porlande bäckar. Men många av de skogarna vi är vana att plocka svamp och promenera i, är i själva verket odlade.

”Bostadsbrist har blivit ett permanent tillstånd i städer runt om i Europa, såväl som i Sverige”, inleds Hyresgästföreningens rapport Räkna med bostadsbrist.

”Vi verkar aldrig bygga nog mycket av det folk vill bo i, där folk vill bo.”

Grattis till Mattias Svensson, nyliberal Timbroveteran och ledarskribent i Svenska Dagbladet, som precis blivit vår femtusende prenumerant.

Välkommen! Varför började du prenumerera?