– Det var väldigt mörkt och det var drönare runt omkring oss, säger hon till Flamman.

– Sedan kom den här snabbgående gummibåten med bara någon liten röd lampa, i väldigt hög fart. Jag såg gummibåten och meddelade kaptenen som försökte komma undan. Vilket ju inte fungerar. Då sköt de mot båten för att vi skulle stanna.

Hon menar att militärerna sköt skarpt, medan andra aktivister har tidigare berättat om beskjutning med kulor i gummi eller plast.

Alla kan göra någonting, litet som stort. Allting har betydelse.

Annika Forsberg, som arbetar som läkare i Sverige, säger att hon följde med båten i hopp om att kunna bidra med sina medicinska kunskaper.

– Jag kände att det här var vad jag kunde göra. Alla kan göra någonting, litet som stort. Allting har betydelse. 

Under de senaste två decennierna har det gjorts flera försök att nå Gaza via havet. Men ingen båt har nått fram sedan det första försöket 2008, trots upprepade försök. 

Israeliska utrikesdepartementet kallar den senaste flottiljen för ett ”pr-stunt” av “professionella provokatörer”, i ett inlägg på X. Annika Forsberg håller inte med, och menar att man hoppades på att nå fram med nödhjälpen:

– Vi tänkte att det fanns en möjlighet att bryta blockaden. Men vi väntade oss inte att det skulle ske så oerhört långt ifrån israeliskt territorium, på internationellt vatten. 

När skeppet bordades av israelisk militär behövde alla gå ned på knä, med händerna över huvudet, berättar hon:

– Vi visiterades och alla fick handfängsel. 

Aktivisterna placerades sedan på ett krigsskepp och som satte kurs mot Kreta, för att överlämnas till grekisk polis:

– Hela tiden skrek de att ha huvudet nedåt och inte titta upp, att vara tyst och flytta på sig eller vara stilla. De hotade också att skada oss om vi inte gjorde som de sa. 

– Jag fick vänta med händerna över huvudet och det var kalla och blöta golv.

Fick ni någon klarhet i varför ni blev arresterade?

– Nej. De gick ombord på internationellt vatten med vapen, och skjuter. Och vi som åker är civila ickevåldsaktivister. Och vad har vi på våra båtar? Skolväskor med skolmaterial, läkemedel och andra förnödenheter.

Pål Wrange, professor i folkrätt, kallar det ”högst tveksamt” om bordningen på internationellt vatten är förenlig med folkrätten:

Man får upprätthålla en sjöblockad för att hindra vapen och sådant, men inte för att hindra humanitära leveranser.

– I princip har en stat som befinner sig i krig rätt att införa en blockad, men det nu finns det massor av frågetecken, säger han till Flamman.

– För det första finns det en vapenvila. Då är frågan om det bara innebär att sluta skjuta varandra på marken eller om det också innefattar en sjöblockad, som ändå måste upprätthållas med militära medel.

En annan fråga är om Israel släpper igenom nödhjälp eller inte, säger Pål Wrange:

– Man får upprätthålla en sjöblockad för att hindra vapen och sådant, men inte för att hindra humanitära leveranser. Det tredje är om man får ingripa så långt bort som de gjorde, det är också i högsta grad osäkert. I fredstid får man inte göra det alls.

– Problemet är att det inte finns någon internationell överenskommelse om det här som är färskare än 1909. Det som har utvecklats är sedvanerätt och olika tolkningar av folkrätten.

Aktivisterna bakom flottiljen beskriver det som att de blev kidnappade. Håller du med?

– Det är inte orimligt att kalla det en kidnappning, men jag tycker inte att det är helt klart.

Även tidigare har det hänt att båtarna angripits på internationellt vatten, till exempel attackerades konvojen förra året av flera drönare utanför den grekiska ön Gavdos. Annika Forsberg var också med på fjolårets flottilj, och noterar att gripandet sker på samma vatten:

– För mig indikerar det att de har ett samarbete med Grekland. De lämnade alla våra pass till den grekiska polisen som fick ta över oss.

– När vi gick i land på Kreta så hade vi inga pass, och vi fick varken vatten eller mat. Och vi fick inte lämna området. Det stod poliser med vapen även i Grekland. 

Hon säger att hon inte tilläts någon kontakt med sin familj under tiden i arresten, och att de oroade sig för hennes säkerhet.

Omkring 200 aktivister greps och fördes till Kreta. Två aktivister, brasilianska Thiago Ávila och svenska Saif Abu Keshek, som också har medborgarskap i Spanien, har nu förts till Israel, där de häktats misstänkta för ”samröre med en terrorklassad organisation”. Enligt deras advokat, Hadeel Abu Salih från människorättsgruppen Adalah, har båda utsatts för våld och tortyr i fängelset. Oren Marmorstein, talesperson för Israels utrikesdepartement, hävdar att påståendena är ”falska och grundlösa” till nyhetsbyrån AFP.

Under gårdagen förlängdes frihetsberövandet av de två aktivisterna till den 10 maj. Anna Fransson, talesperson för Global Sumud Flotilla, kallar det ”mycket oroande”:

”Båda hungerstrejkar i protest mot kidnappningen och den fruktansvärda, brutala behandling de fått. Israels agerande går mot internationell lag, och det som Saif, svensk medborgare, utsätts för, är en bråkdel av den systematiserade behandlingen av palestinska frihetsberövade – som inte har världens ögon på sig”, skriver hon i ett mejl till Flamman.

I september förra året, när Greta Thunberg deltog i den Gazaflottilj som också stoppades av israelisk militär, skrev israeliska utrikesdepartementet att flottiljen var ”organiserad av Hamas, för att tjäna Hamas”. Annika Forsberg slår ifrån sig påståendet:

– Global Sumud Flotilla har ingenting med Hamas att göra. Vi är en icke-våldsorganisation. Det är civila som åker på de här båtarna. 

På regeringens hemsida skriver Maria Malmer Stenergard att svenskar som deltar i flottiljen tar ”en medveten risk”, och att Utrikesdepartementet ”inte har några möjligheter att bistå svenskar konsulärt till havs”. UD avråder sedan över tio år tillbaka från alla resor till Gaza, något som även gäller ”alla resor över havet”.

I ett mejl till Flamman skriver Utrikesdepartementet att de inte har någon möjlighet att bistå konsulärt ”eller på annat sätt” till havs:

”Om svenska medborgare förs i land av israeliska myndigheter finns beredskap att ge konsulärt stöd.”

Annika Forsberg menar dock att regeringen ändå har ett ansvar:

Den lojhet som vår regering agerar med, där de ger Israel fritt utrymme, är pinsam.

– Det är klart att de har en möjlighet att bistå konsulärt till havs. Och det är väl klart att regeringen ska försvara det internationella vattnet och mänskliga rättigheter. Det är vad de ska göra.

Hon tycker att ”världens förnekande är förfärligt”:

– Den lojhet som vår regering agerar med, där de ger Israel fritt utrymme, är pinsam. Jag tycker att de borde skämmas.

Flamman söker Israels ambassad i Sverige.