Jag blir ofta förundrad över hur vissa saker i en miljö kan väcka så starka känslor att det snuddar till hat, medan samma saker i en helt annan omgivning ger upphov till helt andra vibrationer.
Ta det här med parabolantenner till exempel. När jag bodde i Alby, Botkyrka i ett miljonprogramsområde där majoriteten var födda i annat land än Sverige, sågs parabolantennerna som en fara för annans liv, som en förfulning av husfasaderna och ett tecken på hur lågt området sjunkit. Inga svenskar hade jättetallrikar upphängda på balkongerna – det fanns kabelteve.

I hela Sverige var både lokalpolitiker och tjänstemän förfäktare av argumentet att språkutvecklingen hämmades av att människor såg på tv på sitt eget modersmål. Därför gjordes heller inga ansträngningar för att förmå kanalbolagen att ta med utländska kanaler. Istället gav sig de olika kommunala och privata bostadsbolagen på de enskilda parabolägarna. Det infördes så många restrektioner att det i stort sett blev omöjligt att hänga upp dem, dessutom hotades de hyresgäster som inte åtlydde förordningarna med vräkning.

Där och då var det en ”sanning” att paraboler betydde att innevånarna var utlänningar och därmed sämre sortens människor. Men när samma slags paraboler hänger utanför hus i Ryssland eller Kina – då ses de som ett tecken på att befolkningen söker ökad demokrati. Att de vill veta mer än vad de officiella medierna tillåter. Att de är västinriktade.
Och här jag bor nu – i Ångermanlands kustland – långt från alla utbyggda kabelnät, där hänger paraboler på i stort sett varje hus. Inklusive pensionärslängorna.
Aldrig har jag hört någon klaga på hur fula de är eller att de inverkar menligt på vårt sätt att prata.
En annan sådan där sak är utbudet i affärerna. I Alby fanns ALLT. När vi flyttade dit i slutet av 80-talet kunde man köpa bulgur i lösvikt direkt ur tunnor. Och både okra, sötpotatis och bladpersilja i lösvikt. Ur stora lådor, hur mycket som helst. Så äckligt, sa mina arbetskamrater inne i centrala Stockholm.  Äter du sådan där invandrarmat?

Men när krogarna på söder började erbjuda meze för dyra pengar blev det plötsligt inne med tabbouli och hummus. Det dröjde inte länge förrän det började dyka upp enkilosförpackningar med bulgur i olika grovlek på Konsum. Och alla affärer med självaktning tillhandahöll både fetaost, torkade bönor och mer än en sorts olivolja. Så blev det som var främmande och en aning suspekt plötsligt accepterat och normalt. Ja, till och med eftersträvansvärt.