Kommer ni ihåg höstens långkörare i DN: ”Den polske rörmokaren”? Nu har den kommit ut i bokform. Äntligen! Mannen bakom artiklarna – Maciej Zaremba – fick priset och titeln ”Årets Ekonomijournalist”. Motiveringen löd. ”För att han med en elegant stilistik och spännande berättarteknik har skapat närhet till ett komplicerat men viktigt område inom ekonomin och, framför allt, gjort det begripligt”. Zaremba menar, på fullt allvar, att svenska fackföreningar är rasistiska, att dom bedriver en ”etnisk kamp” och inte klasskamp när dom kräver att framförhandlade kollektivavtal ska gälla.

Facken ska inför rätta, tycker Zaremba. Han har blivit hörd. Svenska Byggnads blockad mot lettiska företaget Laval, är nu uppe för prövning i EG-domstolen. Vi känner igen det som Vaxholmskonflikten. Vad inte många vet är att Svenskt Näringsliv har pumpat in stora summor för att få till stånd en rättslig prövning, med hopp om att sätta dit fackföreningsrörelsen.
Så vad är det Zaremba har gjort ”begripligt” genom sina artiklar och kritik mot den svenska fackföreningsrörelsen? Jo, 1. Det är ett nödvändigt ont att konkurrera med sina löner. 2. Lönedumpning är en trist, men ofrånkomlig bieffekt (vi lever ju i globaliseringens tidevarv!) 3. Det är inte solidaritet att kämpa för lika lön för lika arbete utan rasism.
Som väl är, är det fler än Zaremba som får sina artiklar utgivna i bokform. Ali Esbatis bloggtexter har nu försetts med pärmar och fått den samlade titeln: Agenda. Julafton för allt reaktionärt. Ett måste i dagar som dessa.