FÖR ÖVRIGT… … blev jag något chockad när jag hörde sexualupplysaren Sandra Dahlén i morgonsoffan häromdagen. Hon pratade om hur heterosexuella personer bidrar till att upprätthålla heteronormen.

Jag kände mig träffad, jag är ju hetero (som jag vet idag). Det var en ny känsla att tänka på mig själv som en person med strukturella privilegier i samhället. Sedan dess har jag pratat med kompisar och funderat över vad jag själv gör i vardagen för att upprätthålla heteronormen och försvåra livet för HBT-personer.

En sak som kom fram är att jag förväntar mig att människor jag träffar är hetero. Om de inte bevisar motsatsen vill säga, genom att till exempel klä sig på ett särskilt sätt. En kompis jag pratade med sade, att ibland när det kommer fram att hon har flickvän, kan folk säga: ”Va?! Du är inte flata, du är ju snygg!”

Att vara flata och klä sig i vitt linne och slips verkar ibland vara mindre normbrytande än att vara flata och klä sig i traditionella kvinnokläder. Men även inom delar av ”flatvärlden” finns det normer om hur man ska klä sig. Sedan några år tillbaka har jag följt med kompisar på flatfester i samband med Pride. Där har jag alltid känt mig som en ”förrädare” som sminkar mig och bär kort kjol.

I fredags hade jag på mig tio centimeter höga klackskor och efter en kvälls dansande gjorde det fruktansvärt ont i fötterna.
Jag sade detta till en brud i toakön, hon såg dissigt på mig och svarade ”Varför har du ens på dig skor med så höga klackar?” För att vara snygg, tänkte jag, men sade inget utan blev tyst.

Efteråt har jag tänkt att klart man måste bli medveten om sin egen roll som hetero i det här samhället. Skapande av socialt kön och upprätthållandet av heteronormen hänger ihop på något sätt. Men brytandet av heteronormen (eller könsmaktsordningen för den delen) måste ändå hänga på något annat än på valet av mina skor.