Måltavlan för kampanjen mot Venezuela är just nu yttrandefriheten.
Som ett mantra sprids nu via västerländska medier att yttrandefriheten i Venezuela stryps och att all oppositionell media förbjuds. Detta är långt ifrån sanningen. Myndigheterna i Venezuela har beslutat att inte förlänga RCTV:s rätt att sända via marknätet. Däremot kan och får RCTV fortsätta sända via Kabel-tv och med all sannolikhet kommer RCTV att fortsätta sina tv-sändningar.
RCTV ägs av koncernen 1BC som är det näst största medieföretaget i landet med en omsättning på mer än 300 miljoner dollar om året (över 2 miljarder kronor). 1BC äger tv-kanalen RCTV, radiostationen RCR, skivaffärskedjan Recordland och flygbolaget Aerotuy. RCTV kontrolleras av Marcel Granier som gjort stora förmögenheter på vapenhandeln.
Granier är representant för General Dynamics som tillverkar bland annat stridsflygplanet F16, Abrams tanks och annat vapen som idag används i USA:s ockupation av Irak. Granier/RCTV fick 1987 sin sändningskoncession via marknätet förlängd i 20 år per ett dekret av den då sittande presidenten Lusinchi. Granier och medieföretaget fick i gengäld bland andra avskeda regeringskritiska journalister som José Vicente Rangel (fram till förra året vicepresident), Federico Álvarez y Alfredo Tarre Murci.
Venezuelas privata tv-kanaler ägs av två rika familjer (Granier-Phelps och Cisneros) och landets mediemopol ligger bland de högsta i hela Latinamerika. 85% av reklamintäkterna går till Granier-Phelps 1BC och Cisneros Venevisión. Dessa två TV-bolag har kontroll över 66% av TV och radio-sändningarna och producerar 80% av det som sänds i Venezuela. Det största mediebolaget Venevisión som kontrolleras av Gustavo Cisneros har enorma investeringar i Latinamerika och USA (Chilevisión, Caracol, Caribean Communication Network, tv-bolagen i USA Univisión och Galavisión mfl). Venevisión har vinster på nära 5 miljarder dollar om året.
Ägandekoncentrationen har lett till en extrem politisk maktkoncentration. Det finns inget land i Latinamerika där borgerligheten har en sån makt över media. Av de 20 största medierna kontrollerar högeroppositionen 12 (TV: Globovision, RCTV, Televen, Venevision, TV Venezuela) Dagstidningar: El Universal, El Nacional, El Nuevo Pais, Tal Cual, El Mundo Radio: Radio Caracas Radio och Union Radio), regeringen/vänstern 6 (TV: Venezuela de Television, ViveTV, Telesur) Dagstidningar: Vean Radio: YVKE-radio och Radio Nacional) och två tillhör inte nån av de två politiska lägren; dagstidningen Las Ultimas Noticias och radiostationen Tropical. Tar man hänsyn till spridningen blir skillnaden ännu större.
Nyhetssändningar och samhällsprogram är partiska mot Chavez-regeringen på ett sätt som är otänkbart i Europa. Värst var det under statskuppen 11 -13 april 2002, då TV-kanalerna Venevision, RCTV, Globovision och Televen ersatte sina vanliga program med anti-Chávez-inslag, vilka endast avbröts av reklaminslag som uppmanade tittarna att gå ut på gatorna: ”Backa inte ett steg! Ut! Gå nu!” Reklamsnuttarna finansierades av oljeindustrin och sändes gratis som ”public service-meddelanden”. TV-stationen Venevisión var värd för möten för kuppmakarna och medan medierna ”informerade” om Chávez påstådda ”avgång” infördes en total nyhetsmörkläggning om de hundratusentals människor som ute på gatorna demonstrerade för att återinsätta honom. I stället valde tv-kanalerna att under kuppdagarna visa Pretty Woman och tecknade filmer med Tom och Jerry. RCTV struntade helt i sitt uppdrag att förmedla information, bröt tydligt mot landets konstitution och villkoren för kanalens licens. Hade det skett i ett EU-land skulle licensen med stor sannolikhet ha dragits in direkt. Troligen skulle fängelsestraff utdömts för uppvigling, omstörtande verksamhet eller terrorism. 60 personer miste livet under statskuppens två dagar.
Om regeringen Chávez stängde kanaler på löpande band och ersatte dem med propagandakanaler skulle det finnas skäl att vara orolig. Men så är inte fallet. Alternativa medier har de senaste åren vuxit kraftigt i Venezuela, liksom radio- och TV producerad av medborgarna själva. Idag, tisdag, meddelades att TEVES, den nya kanal, som ersätter RCTV på marknätet kommer bli Venezuelas första public service-kanal, fri från statlig styrning och på sikt självfinansierad.
Yttrandefriheten i Venezuela inskränks inte när RCTV förlorar rätten att sända via marknätet. Om man drar den slutsatsen blir det helt enkelt omöjligt att motverka både mediestödda statskupper och bryta de privata oligopolens makt över medierna.