Kultur 26 augusti, 2003

Är Filippinerna nyckeln till Tredje världskriget?

I slutet av 1990-talet började Pentagon anamma tanken på ett påstått hot från Kina, skriver Ritt Goldstein i sin genomgång av Pentagons Asienstrategi.

Nyligen genomfördes ett uppror i Filippinerna av en grupp arméofficerare. En några dagar gammal undersökning av den Filippinska kongressen avslutades genom påtryckningar från Filippinernas president och hennes anhängare. Samtidigt hade de upproriska officerarna överkommit anklagelser om medhjälp vid terrorattacker. Myteristerna hävdar att den nyligen avslutade revolten främst grundades på deras övertygelse att den Filippinska underrättelsetjänstens chef var inblandad i ”nyligen utförda bombningar med dödlig utgång i södra Filippinerna för att rättfärdiga ökat militärt stöd från USA”.
Sedan myteriet har Filippinernas president godtagit den Filippinska Underrättelsetjänstens chefs avgång. Men frågor kvarstår om huruvida förhållandet mellan USA och Filippinerna kan visa sig än mer dödligt.

Flera månader tidigare hade ordföranden för den av 116 länder bestående Alliansfria Rörelsen, Malaysias premiärminister Mahathir Mohamad, påstått att kriget mot terrorism ”i verkligheten är ett krig för att dominera världen”.
Han påstod också att kriget fördes av de som eftersträvade ett Amerikanskt Imperium och dess allierade. Parallellt med detta har den amerikanske försvarsanalytikern Michael Klare varnat för Bushadministrationens tro på att kontrollen över gas och olja, tillsammans med USA:s militära makt, skulle försäkra USA: s överhöghet för lång tid framåt. De senaste två åren har Filippinerna spelat en undanskymd men allt viktigare roll för USA: s intressen rörande olja, gas och Kina.

Relationerna mellan USA och Filippinerna har intensifierats under Bushadministrationen. De är dock endast en viktig del av ett större mönster utav regionala initiativ riktade mot Kina. USA:s nykonservativa har sedan slutet på 1990-talet försökt att demonisera och avlegitimera regeringen i Peking.
Detta med slutligt mål att framkalla en kraftmätning med Kina. Dessa nykonservativa ska ha försökt att förvandla incidenten med USA: s spionflygplan 2001 till en sådan kraftmätning. Det sägs ha varit Colin Powell som stoppade dem den gången. En artikel i New York Times i augusti avslöjade att de nykonservativa försöker att avsätta Powell och ersätta honom med en av deras egna.

När det gäller relationerna mellan USA och Kina har den erkände amerikanske kolumnisten George Will uttryckligen efterlyst ”störtandet av den Kinesiska regimen”. Frank Gaffney, grundare av Projektet för ett nytt Amerikanskt Århundrade (PNAC) och verkställande direktör för Centret för säkerhetspolitik, uttalade att ”USA:s regering bör ha som mål att avlegitimera och slutligen fälla Kinas kommunistiska regim”. Under 2002 sågs Illinois republikanske representant Henry Hyde söka påskyndandet av både avlegitimerandet och störtandet av den Kinesiska regimen.
I sin inflytelserika roll som ordförande av Kammarens kommitté för Internationella Frågor efterlyste han amerikanska ansträngningar riktade direkt mot det kinesiska folket med syfte att störta regimen i Peking.

Hyde tillkännagav att ”vi har förbisett vår mäktigaste bundsförvant, det vill säga det kinesiska folket. Frågan om politisk frihet i Kina är inte endast av inhemskt intresse, den bär omedelbar relevans även för USA”. Sådana uttalanden följer i samma spår som när Dick Cheney och Condoleeza Rice påstod att kriget mot Irak skulle utlösa en ”våg av demokrati” genom Mellanöstern.
Ett än senare exempel var när Ledaren för Kammarens Majoritet, Tom DeLay, kallade Kina för en ”bakåtsträvande och korrumperad anakronism, ledd av fallfärdiga tyranner /…/ förtryckande och farliga män”. DeLay fortsatte med att säga att ”ondskan suktar sällskap och måste bekämpas i alla dess former med alla för oss tillgängliga medel”.
Speciellt viktigt i DeLays tal var att han placerade Kina på samma nivå som Nordkorea och sade att ”dessa regimer hotar säkerheten i hela världen”. Den olycksbådande fortsättningen löd att ”världen håller på att lära sig att nu för tiden menar USA:s regering vad den säger”.
Nyhetsagenturen France-Presse beskrev uttalandena från DeLay, Bushs viktigaste allierade i Kongressen, som att han satte Kina ”bland USA: s fiender i kriget mot terrorismen”.

I slutet av 1990-talet började Pentagon anamma tanken på ett påstått hot från Kina.
Helt i enlighet med rekommendationer från PNAC börjar USA nu omplacera och koncentrera både sin militär och sina allierade till Stilla Havsområdet.
Noterbart är att både Försvarsminister Donald Rumsfeld och Vicepresident Dick Cheney var med och grundade PNAC, liksom Aaron Friedberg och Cheneys högra hand Lewis Libby. Sedan den 1 juni innehar Friedberg posten som Vice Nationell Säkerhetsrådgivare åt Cheney. Som medlem av Lewis Libbys utrikespolitiska grupp, underställd Cheney, ger detta höken Friedberg möjlighet att formulera USA: s Kina- politik.

Som en kommentar till detta maktförhållande kan nämnas att Libby var rådgivare åt Kongressens Coxkommission, vilken utredde anklagelser om Kinesiskt spionage och politiskt inflytande. Kommissionen ådrog sig åtskilligt med kritik för den påstådda omfattningen av felaktiga slutsatser.
Dessa felaktiga slutsatser kan jämföras med många av de rapporter som de nykonservativa presenterat i Kinafrågan, likväl som de som använts för att rättfärdiga kriget mot Irak.

Ett påtagligt hot gentemot Kina utvecklas. Indiens största dagstidning The Hindu rapporterade förra året att USA: s syn på ett ”hot från Kina” länkar samman ”aggressivt” kinesiskt beteende med Kinas ”sökande efter säkrad energitillgång”. En säkerhet som nu är synnerligen hotad. En analys från en amerikansk sjökrigsskola, kallad Beräkning av Kinas framsteg, medgav också att Kina endast använder aggressiva handlingar som försvar mot upplevda hot emot dess framtid.

Fram till nyligen har Bushadministrationen försökt att ”isolera Kina” genom ett växande nätverk av regionala och lokala allianser. Allianserna med Indien blev offentlig kännedom genom publiceringen av en rapport i april av Jane´s, en högt ansedd sammanslutning av försvarsforskare.
Rapporten grundades på deras granskning av en 130 sidor lång hemligstämplad analys framställd för Försvarsminister Rumsfeld med titeln ”Militära relationer mellan USA och Indien: Förväntningar och Iakttagelser”.
Rapporten hävdade att Kina ”som ekonomisk och militär motståndare var det största hotet mot bägge ländernas framtida säkerhet”. En icke namngiven amerikansk amiral citerades tillägga att både USA och Indien ser ”Kina som ett strategiskt hot”. Vad som inte togs upp i rapporten var USA:s påstådda ansträngningar för att underblåsa denna uppfattning. Jane´s rapport nämnde dock att de som intervjuades för Rumsfelds analys mestadels var de som hade ”intressen” i stärkta band mellan USA och Indien.

President Bush har drivit USA:s politik nära de riktlinjer som PNAC har satt upp. Detta visar att det nuvarande samarbetet med Kina inte är mycket mer än bekvämlighetspolitik.
Liksom vid Persiska viken är dock oljan en huvudfråga. Bushadministrationens mål att kontrollera olje- och gastillgångarna i Spratleyöarna i Sydkinesiska Sjön visar också på platsen där en eventuell militär konfrontation kan komma att äga rum.
Beträffande Spratleyöarnas värde noterar en rapport från USA: s (Energy Information Administration) Energiverksrådgivare (EIA) i Mars 2002, med nästan komisk ironi, att ”regionen kring Spratleyöarna kan komma att bli ännu en Persisk Gulf”. Deras beskrivning syftade endast till att beskriva energitillgångarna i detta område som kineserna gör anspråk på.

Tillsammans med Taiwan hävdar Kina äganderätt över de på fisk och olja rika Spratleyöarna, vilket de har gjort i årtionden.
Men under perioden av internationell förvirring kring tiden för Kinas kulturrevolution har rivaliserande krav kommit från Filippinerna, Vietnam, Malaysia, Indonesien och Brunei. USA:s sjökrigsskola har emellertid publicerat en analys som påpekar att Kina och Taiwan i normala fall skulle ha ensam legitim äganderätt över öarna.
Oljan från Spratleyöarna anses livsviktiga för Kinas tillväxt. Kina är nu världens tredje största oljekonsument och importerar en dryg tredjedel av sitt behov. Det är allmänt känt att Kina står inför en hägrande oljekris.
Denna kris kan avstyras med Spratleyoljan och driva på den Kinesiska ekonomin för årtionden framåt.
Om Kina och Filippinerna trappar upp konflikten om Spratleyöarna skulle det tillhandahålla möjligheten som de allt närmre banden mellan USA och Filippinerna behöver för att tillåta USA: s inblandning. Beträffande vad ”allt närmre” betyder, kan man begrunda det ”kungliga välkomnande” den Filippinska Presidenten erhöll vid ett besök i USA i mitten av maj enligt Associated Press (AP). AP noterade också att Bush endast har varit värd för tre statsbesök under sitt presidentskap. Filippinernas Gloria Macapagal Arroyo var en.
Som för att markera omfattningen och beskaffenheten i Bushadministrationens stöd till Arroyo, genomförde de amerikanska och filippinska arméerna en militärövning tillsammans under förra året. Denna övning, som pågick från januari fram till det filippinska valet i juli, var den första gemensamma militärövningen mellan länderna på många år.
I år genomfördes övningarna igen, visserligen under en märkbart kortare period mellan 25 april och 9 maj, men det var inget valår. Det nyligen inträffade upproret sätter ytterligare fokus på sådana gemensamma militärövningar, men man måste känna till den bakomliggande historien.

Under 1980-talet hade filippinska rebellgrupper vid ett flertal tillfällen försökt att genomföra statskupper, särskilt efter störtandet av den USA-stödde diktatorn Ferdinand Marcos. 1989 skickade USA stridsflygplan från sin filippinska bas Clark Air Base för att stödja Filippinernas dåvarande regering, ledd av den USA-vänlige Corazon Aquino.
Denna åtgärd skapade ett ”nationalistiskt bakslag”, vilket ledde till USA: s tillbakadragande från sin forna koloni. Sedan dess har Filippinerna haft väpnade konflikter med Kina, det vill säga att filippinska flottan vid två olika tillfällen 1999 attackerade och sänkte två kinesiska fiskebåtar vid Spratleyöarna.
Filippinerna har sedan 1970-talet misslyckats med sina försök att inkludera Spratleyöarna i det territorium som omfattas av ett existerande försvarsavtal från 1951 mellan USA och Filippinerna. Tidigare administrationer har dock undvikit att söka en konfrontation med Kina. En konfrontation där vinsten antas vara en större del av Spratleyöarna.

En artikel från USA: s krigsskoletidning Parameters erbjöd under hösten 2001 ett anmärkningsvärt avslöjande.
Artikeln, som hette Ett krig som går att undvika: en aktiv uppdämningspolitik och den amerikansk-kiinesiska balansen, återgav noggrant den oro Kina känner inför ”det som Peking ser som en USA-ledd ansträngning för att isolera Kina för att på så sätt bevara USA: s herravälde över en enpolariserad värld”.
Artikelförfattaren som tycker att ”USA:s svaghet är inte dess möjligheter utan dess nationella vilja” medger visserligen att ”Kinas krav förefaller mestadels vara sansade”. Han fortsätter dock med att måla upp ett scenario om hur man ”automatiskt” påbörjar ett krig mot Kina och därmed undkommer risken för att lyssna på det amerikanska folkets vilja. Vissa skulle snarare kalla detta för att provocera fram ett krig.

DeLay har länkat samman Nordkorea och Kina i kriget mot terrorismen. New York Times rapporterade den 18 augusti om USA: s flottmanövrar, planerade att hållas i Coral Sea i september. En sådan provocerande framflyttning av militära styrkor skulle också kunna utlösa en ”automatisk” militär konfrontation.

Rapportförfattaren tillade att USA:s ”världsherravälde” hänger på USA: s ”villighet att använda sina maktinstrument innan våld krävs”. Det fanns förstås en tid när sådant hette ”oprovocerad aggression”. Nazitysklands utrikesminister Joachim von Ribbentrop hängdes för detta. Men som advokat Sten De Geer påpekade i SvD nyligen så har Bush redan begått handlingar slående lika de som Von Ribbentrop hängdes för.

Kultur 21 januari, 2026

Bregman gör moralen till ett karriärval

Rutger Bregman tycker att det bästa för världen man kan göra är karriär inom godhet. Foto: SVT.

Vill du göra gott? Glöm aktivism – starta en välgörenhetsstartup och uppgradera ditt samvete. Lyra Eriksson Lindbeck har läst "Moraliskt kapital".

Sedan en tid tillbaka är det hopplöst ute att vara vegetarian. Restaurangerna i Stockholms innerstad skryter inte längre med köttfria menyer, vegoföretag går i konkurs, och vänner som tidigare varit veganer ser stolta ut när de beställer in en råbiff.

Nästan som att det har blivit töntigt att ha ett samvete.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar 21 januari, 2026

Rasmus Fleischer: AI-modellerna vore ingenting utan Wikipedia

Den 25-årsfirande kunskapssajten Wikipedia står sig än. Foto: Eric Risberg/TT.

När Wikipedia fyller 25 år står det kvar som ett undantag som överlevt dotcomkraschens kommersialisering. I algoritmernas era har uppslagsverket visat sig både mer omstritt och nödvändigt än någonsin.

Wikipedia har fyllt 25 år. 

Åldern är talande nog. Inte bara i den metaforiska meningen att kunskapssajten skulle vara en ung vuxen som grubblar över sin identitet och sina livsplaner. Nej, mer för att 2001 är ett mycket ovanligt födelseår bland nätjättar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 21 januari, 2026

Våtmarksaktivister vill ”folkomrösta” om torv

Återställ våtmarker vill avskaffa torvbrytning – men först se om de har svenska folkets röst med sig. Foto: Samuel Steén/TT, skärmdump (montage).

Återställ våtmarker drar på egen hand ihop en ”olydig folkomröstning” för att se om svenska folket vill förbjuda torvbrytning, och väcka frågor om hur demokrati fungerar. Samtidigt står aktivistgruppen för nejsidans kampanjarbete – medan torvlobbyisterna tackat nej till att sköta jasidan.

”Ett initiativ för en sann och ärlig demokrati”. Så presenteras kampanjen ”Olydig folkomröstning” på den egna hemsidan. 

Bakom står aktivistgruppen Återställ våtmarker, kända för trafikblockader och spektakulära aktioner, där man bland annat kapat scenen på Melodifestivalen för att sprida sitt budskap.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Nyheter 20 januari, 2026

Svenska politiker kluvna om Trumps Grönlandshot: ”Extremt överdrivet”

Jonas Sjöstedt (V), Heléne Fritzon (S) och Dick Erixon (SD). Foto: Emil Stach/Ritzau Scanpix via AP, Caisa Rasmussen/TT, Erik Abel / TT.

De svenska partierna står i stort sett enade om Grönlands framtid. Men SD-ledamoten Dick Erixon går på tvärs både mot partiets linje och systerpartiet i Danmark. ”Han fungerar som megafon för Trumps lögner”, säger Jonas Sjöstedt (V).

I morse svensk tid delade USA:s president Donald Trump delat en AI-genererad bild där han placerar en amerikansk flagga på Grönland – den senaste i en lång rad provokationer mot regeringarna i Nuuk och Köpenhamn.

Bara timmar senare debatterade EU-parlamentet vad man rubricerat som USA:s ”utpressningsförsök” mot Grönland.

– Det finns en väldig solidaritet med Grönland, säger Jonas Sjöstedt från svenska Vänsterpartiet, om stämningen i vänstergruppen.

– Vad vi betonar särskilt är att grönländarna själva ska avgöra sitt lands framtid. Varken Danmark, USA eller EU. Vi försvarar deras rätt att göra det, antingen som en del av Danmark eller som självständig nation.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Reportage/Utrikes 20 januari, 2026

Mineralerna som satte Grönland på frontlinjen

Foto: Hans Månsson.

Efter räden mot Venezuela riktar nu Donald Trump blicken norrut. Men i gruvorten Sisimiut vägrar invånarna underkasta sig den amerikanska presidenten. ”Om Grönland skulle tillhöra USA så är det för att vi har tagits med våld”, säger mineralministern Naaja Nathanielsen till Flamman.

De färgglada husen klamrar sig fast vid klipporna, luften är fuktig och havet mörkt. I bakgrunden reser sig fjällen, nakna och orörliga. Sisimiut hälsar mig med sin kärva stillhet.

Här i Qeqqata kommun finns den enda gruvan i hela Grönland som är i full drift. Där bryts anortosit, som används i framställningen av ett slags glasfiber, bland annat för vingar till vindkraftverk. Gruvan ägs av ett bolag med kanadensiskt kapital i botten och ligger avsides utan vägförbindelse, vid en fjord som når nästan ända fram till inlandsisen.

Här finns också Kangerlussuaq, där USA byggde en flygplats och militärbas 1941, men som man lämnade efter kalla krigets slut. Den är ändå fortfarande viktig både för Nato och för Danmark, som för ett år sedan beslutade att bygga en militärbas där.

Dessa två faktorer – säkerhetsläget och mineralerna – är huvudingredienser i Trumps hot mot Grönland det senaste året.

Jag kliver in i kommunhuset, en avlång byggnad i diskret blågrå färgskala. Kommunen Qeqqata har knappt tio tusen invånare, varav drygt hälften bor i Sisimiut. Den del av kommunen som inte är permanent istäckt är ungefär så stor som Småland.

I kommunhusets konferensrum möter jag borgmästare Malik Berthelsen (bilden) – en 47-åring med erfarenhet både från det grönländska parlamentet och från ett liv som företagare i olika branscher, allt från möbelhandlare till pizzabagare.

Malik Berthelsen talar en flödande grönländska, helt lönlöst att försöka dechiffrera. Men tolken bygger språklig bro, och förmedlar borgmästarens positiva syn på såväl det militära inslaget i Kangerlussuaq som på gruvan.

– Kangerlussuaq har, delvis tack vare militären, fortsatt ett liv även efter att utrikesflyget flyttats till Nuuk. Gruvan bidrar med både sysselsättning och skatteintäkter till kommunen och är inte ett dugg kontroversiell. Den ligger så avsides, och det som bryts orsakar inte någon debatt om miljöförstöring.

– Men det är tur att vi inte har de sällsynta jordartsmetallerna här. De verkar bara ställa till problem, särskilt om där finns uran också.

När det gäller hotet från USA gjorde sig Malik Berthelsen omtalad ut över världen på senvintern i fjol. Usha Vance, hustru till den amerikanska vicepresidenten JD Vance, hade tänkt bevista den årliga hundslädestävlingen i Sisimiut och i samband med det få möta borgmästaren.

Grönlands regering ser gärna att fler gruvor öppnas i landet. Dock ej vid Kuannersuit nära Narsaq, eftersom brytning av uran är förbjuden sedan 2021. Foto: Hans Månsson.

Till detta tackade han vänligt men bestämt nej. Det passade inte alls i tiden, då valkampanjen var i sitt slutskede, förklarade han. Då avstyrdes fru Vances besök i Sisimiut helt och hållet.

Bara ett par veckor tidigare hade Malik Berthelsen gått i en stor demonstration mot USA:s hot om övertagande. ”Som en protest mot hur presidenten uppför sig mot vårt folk”, sade han till tidningen Sermitsiaq.

– Vi har inget emot amerikanska soldater på våra gator, säger Malik Berthelsen. Det är vi vana vid sedan den tid de hade militärer i Kangerlussuaq. Men ett övertagande av Grönland accepterar vi inte.


Tanken på att överta Grönland har dykt upp vid flera tillfällen tidigare, men det var ändå med stor överraskning som Danmark under Trumps förra presidentperiod tog emot hans förslag att köpa Grönland, som han jämförde med en ”fastighetsaffär”. Statsminister Mette Fredriksen svarade med att kalla förslaget ”absurt”.

Men när Trump återkom till presidentposten för ett år sedan trappade han upp retoriken. Grönland ska ”på ett eller annat sätt” bli en del av USA, sade han. Det är framför allt två skäl som angetts: nationell säkerhet och mineraler.

USA:s intresse är inte nytt. Skillnaden är att Trump säger det högt.

Inte minst trånar man efter de sällsynta jordartsmetallerna, för att komma bort från beroendet av Kina. Men under hösten har Trump tonat ner mineralfrågan och i stället betonat geopolitisk säkerhet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 20 januari, 2026

När arkitekturen reduceras till fasader

Visionsbild av nya Nobelcentret vid Slussen i Stockholm. Foto: Anders Wiklund/TT.

Debatten om det nya Nobelcentret har fastnat i frågan om byggnaden är vacker eller ful. Men den verkliga skandalen handlar om hur projektet tillkom – i en process som brister i demokrati, transparens och kompetens.

I torsdags offentliggjordes hur det nya Nobelcentret ska se ut, ritat av David Chipperfield Architects. Mitt flöde är översvämmat av renderingar, som ofta säger ganska lite om ett färdigt projekt, och AI-varianter med allt från guldspiror till jämförelser med Clas Ohlson-kartonger.

Och även om det gläder mig att stadens utveckling diskuteras, känns debatten begränsad.

Det verkar som att den reaktionära estetiseringen av arkitekturen har vunnit, och att det enda man tycks kunna säga om ett projekt är om det är vackert eller fult. När man i stället borde diskutera en planeringsprocess som var fel från allra första början.

2014 arrangerades en tvåstegs arkitekttävling där David Chipperfield Architects utsågs till vinnare, innan platsens förutsättningar och stadsplaneringen var ordentligt utredda. Efter att planen för Blasieholmen stoppats 2018 följde en utdragen process med överklaganden och politiska vändningar. 2020 flyttades projektet till Slussen, men Chipperfield blev kvar som arkitekt trots att platsen helt ändrats.

På bara några dagar har fler än 6 200 skrivit under ett upprop om att byggnaden ska ritas om. Även om man kunde önska samma engagemang för arkitekturen när man samtidigt går vidare med planerna på att riva Valhallabadet i Göteborg eller Lärarnas hus i Stockholm, håller jag med om kärnan: det krävs en mer demokratisk och transparent process.

Den första frågan borde vara: vem är byggnaden till för?

Projektet har inte förankrats i stadsbyggnadsprocessen på ett korrekt sätt, varken första eller andra gången. Stockholms stad borde ha låtit föreningar, boende och sakkunniga kunnat påverka. Det faktum att Nobelhuset finansieras privat minskar dessutom möjligheterna till offentlig debatt om projektet. Den första frågan borde vara: vem är byggnaden till för?

Med en sådan process hade man kanske undvikit att hamna i Mark- och miljödomstolen, efter att den första arkitekttävlingen redan var avgjord. Samtidigt är det värt att utreda hur stort inflytande fastighetsägaren Lundberg hade i att skrota planerna på Blasieholmen, när enskildas utsikt fick påverka utformningen av en offentlig byggnad.

När den nya majoriteten valde att hitta en ny plats borde en ny, öppen och anonym arkitekttävling ha utsetts, med ett tydligt program och en placering som speglade en gemensam vision för områdets utveckling.

Arkitekttävlingar är till för att diskutera idéer, snarare än att bedöma ett företags skicklighet. Dessa idéer är kopplade till specifika platser med specifika förutsättningar och förankras i en bedömningsprocess där det jämförs med andra förslag. En byggnad på en så komplex och central plats borde dessutom ha diskuterats i relation till andra idéer som finns om vad staden ska vara.

Läs mer

Samtidigt blir utrymmet för denna uppgift allt mindre när arkitektur reduceras till en konstart genom att Arkdes slås samman med Moderna Museet och när byggregler som tidigare gav kvalitet åt arkitekturen avskaffas. Arkitektuppropets och Tidöregeringens visioner av ”traditionella” dockhus går i full fart.

Dessa aktörer har tagit den arkitektoniska debatten till en punkt där bara ytliga bedömningar återstår. Men om man är seriös med att rädda arkitekturen måste man börja med att ifrågasätta processerna bakom. Allt annat är fastighetsförmedling.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 19 januari, 2026

Lokalpolitiker ska ta Vänsterpartiet till regeringen

Arbetsgruppen består av vice partiordförande Ida Gabrielsson och fem lokalpolitiker. Foto: Lars Schröder/TT.

Vänsterpartiets budskap är tydligt: partiet ska vara med och styra Sverige. Nu ska en särskild grupp förbereda partiet på regeringsförhandlingar. Medlemmarna är erfarna lokalpolitiker – och flera lyfter fram sina samarbeten med Centerpartiet.

I måndags presenterade Vänsterpartiet den arbetsgrupp som ska förbereda partiet på tuffa förhandlingar vid en rödgrön seger i riksdagsvalet. Några saker är redan spikade: Magdalena Andersson ska bli statsminister – men bara om hon släpper in Vänsterpartiet i regeringen. Övriga detaljer ska finslipas fram under våren och sommaren.

Gruppen består av partiets ekonomisk-politiska talesperson Ida Gabrielsson, samt fem lokalpolitiker från Växjö i söder till nordliga Norrbotten. Den gemensamma nämnaren är praktiska erfarenheter av att styra i samarbete med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och stundtals Centerpartiet. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 17 januari, 2026

Alice Aveshagen: Rama Duwajis dyra skor är motsatsen till hyckleri

Rama Duwaji har blivit det hetaste samtalsämne bland modeexperter sedan maken Zohran Mamadani introducerade henne för offentligheten. Foto: Heather Khalifa/AP.

Något lånat, något gammalt, något politiskt. Flammans modeexpert Alice Aveshagen förklarar varför alla pratar om New Yorks första dam.

Under installationen av New Yorks nya socialistiske borgmästare Zohran Mamdani bar hans hustru Rama Duwaji boots från märket Miista. Prislapp: 5 800 kronor. Den konservativa sensationstidningen New York Post formulerade det som ett avslöjande – ännu ett exempel på vänsterns hyckleri.

Men den här sortens upprördhet bygger på en felaktig premiss: att dyrt automatiskt är antisolidariskt och billigt är folkligt. Miista är ett Londonbaserat märke, grundat och ägt av Laura Villasenin, med tillverkning som uppges vara handgjord. Att sådana skor kostar mer är vad som händer när hantverkare får betalt.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 17 januari, 2026

Silas Aliki: ”Världen håller på att bli olevbar”

Silas Aliki är till yrket advokat men hade länge velat skriva. Foto: Paulina Sokolow.

För att överleva en tillvaro av misshandel och vanskötsel, skapar en åttaåring i "Reglerna" en fantasivärld där egen logik råder. Med sin romandebut vill advokaten Silas Aliki belysa barns rättslöshet. ”De behandlas som egendom.”

Bakom glasdörren, en halv trappa ned på en lugn sidogata på Kungsholmen, är väggarna målade i en skogig, blågrön färgton. Välkommen till Folkets Advokatbyrå, grundad av advokaten Silas Aliki. Hen visar mig runt i det tomma kontoret. Jag tittar undrande på en säng i ett av rummen.

– Den behövs ibland om någon får panik och behöver lugna ned sig. Det hjälper ibland.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Nyheter 15 januari, 2026

Åkesson toppnamn på Jerusalemkonferens om antisemitism

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson vid en pressträff i Strängnäs i december. Foto: Christine Olsson/TT

För andra gången under Israels krig i Gaza besöker Jimmie Åkesson landet, på inbjudan av ministern Amichai Chikli. Denna gång för att hålla tal på en konferens om antisemitism.

I slutet av januari talar Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson som toppnamn på en stor konferens om antisemitism i Jerusalem, rapporterar israeliska Haaretz

Där kommer han att hålla ett tio minuters ”keynotetal” mellan punkter om ”importerad antisemitism” i Europa och ”hatets algoritmer”, som driver unga mot antisemitiskt material i sociala medier. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)