Coronaåret 2020 blev ännu en bekräftelse på att klassamhället dödar. Under våren stod det klart att trångbodda människor i socioekonomiskt bortprioriterade förortsområden som Rinkeby och Rosengård dog i högre utsträckning än människor i innerstäder och villaförorter.

Redan då höjdes röster om att de vanligaste förklaringsmodellerna, som språkförbistring, generationsboenden och en vagt definierad ”kulturell skillnad”, inte räcker. De flesta låginkomsttagare har nämligen en mer uppenbar sak gemensamt: de kan inte stanna hemma och gömma sig för smittan. De måste jobba, och de har jobb som knappast kan utföras vid en dator.

Under hösten kom allt mer data som bekräftade att arbetssituation och ekonomi är helt avgörande riskfaktorer för att smittas av covid-19. Stefan Baral, folkhälsoforskare vid Johns Hopkins School of Public Health i USA, sade nyligen till Dagens Nyheter att smittskyddsinsatserna har fördelats snett.

– Några måste hålla igång samhället och det är där infektionerna hamnar. Det var så under första vågen, och än mer under den andra. Det här viruset livnär sig på orättvisor i samhället. Även i Sverige. Det har ingenting att göra med kultur och biologiska skillnader, det handlar om var du arbetar och hur du bor.

I december avslöjade Expressen att det därtill lär finnas ett mörkertal av smittade, eftersom höstens hemmatester inte har nått fram till de områden som drabbades hårdast i våras. På Södermalm i Stockholm hade tester motsvarande 5,4 procent av områdets befolkning beställts. I förorten Rinkeby var samma siffra 1,5 procent. Men när regeringen i slutet av förra året presenterade de första delarna av sin vaccinationsplan innehöll den ingenting om prioritering efter yrkesgrupp. Idén har fortsatt lysa med sin frånvaro sedan dess.

Folkhälsomyndigheten har fått regeringsuppdraget att ta fram en konkret plan över vilka människor som ska vaccineras först. Man har slagit fast fyra faser, där prioriteringen utgår från ålder och underliggande sjukdomar. Den 4 februari i år konstaterade myndigheten i ett pressmeddelande att risken att bli svårt sjuk också påverkas av ”födelseland, boendesituation, utbildningsnivå, yrkestillhörighet och ekonomi.”

Men i den sista vaccinations­fasen, som innehåller alla personer mellan 18 och 59 år utan underliggande sjukdomar, finns ingen indelning efter sådana riskfaktorer.

Det har lett till kritik från bland andra LO. Ordföranden Susanna Gideonsson, som i stora delar har låtit bli att kommentera regeringens och myndigheternas coronahantering, tog bladet från munnen under en presskonferens i januari. Där krävde hon att människor som inte kan jobba hemifrån bör stå först i vaccinationskön efter riskgrupper och vårdpersonal.

– Vissa grupper måste prioriteras. Det är alla som arbetar och dagligdags utsätter sig för smitta och står i frontlinjen för att samhället ska fungera, sade Gideonsson till flera medier.

Kravet riktades direkt till regeringen, som hittills inte har gett något offentligt svar. Vänsterpartiets ordförande Nooshi Dadgostar stämde in i kritiken och sade till Aftonbladet att hon tänker lyfta frågan i riksdagspartiernas regelbundna samtal med statsminister Stefan Löfven (S).

– Det är inte orimligt att dem som har stora möjligheter att vara hemma får vänta till förmån för dem som måste gå till jobbet och möter många människor där, sade Dadgostar till Aftonbladet.

– Det kan vara chaufförer, skolpersonal, servitriser och butiks­anställda.

Folkhälsomyndigheten har själva studerat vilka yrkesgrupper som är mest utsatta för viruset – inte för att avgöra vaccinationsordning, utan för att få underlag till beslut om eventuella skolstängningar. Undersökningarna visar att smittorisken är högst bland vårdpersonal. De visar också att människor med övriga så kallade ”yrken med kontakter” löper nästan dubbelt så stor risk att bli smittade som personer som jobbar hemifrån.

Men statsepidemiolog Anders Tegnell säger till SVT att myndigheten inte ser någon anledning att ändra prioriteringsordningen.

– De flesta i LO:s grupper har nog inte högre risk att bli allvarligt sjuka. Finns det en ökad risk är den nog mer kopplad till socioekonomiska faktorer, som trångboddhet.

Enligt Tegnell riskerar en indelning efter yrkeskategori att sakta ned hela processen när man väl nått den allmänna, fjärde vaccinerings­fasen.

– Om de prognoser som finns håller så kommer det att finnas väldigt gott om vaccin då. Fokus i det läget blir väldigt mycket att nå så många som möjligt, så fort som möjligt, och signalerna från regionerna är att man vill ha så lite prioriteringar som möjligt. Det komplicerar alltid att man måste rikta sig till speciella grupper, det finns risk att man tappar fart då, säger han till SVT.

Sören Andersson, chef för enheten för vaccinationsprogram på Folkhälsomyndigheten, skriver i ett mejl till Flamman att prioriteringsordningen finns till för att ”personer som löper högst risk för allvarlig sjukdom och död i covid-19 ska ges förtur till vaccin.” Han fortsätter och skriver bland annat:

– Med tillstånd som innebär svårigheter att följa råd om smittskyddande åtgärder avses till exempel personer med kognitiva funktionsnedsättningar såsom demens. Dessa personer kan ha svårt att följa råd och rekommendationer om hur man bäst skyddar sig (och andra) mot smitta.

Behövs det inte någon form av prioritetsordning i fas 4 också, som är den absolut största gruppen? Kommer ni att publicera mer ingående prioriteringsråd när den fasen närmar sig, och kan yrkesgrupp då komma att avgöra ordningen?

– I fas 4 spelar bara åldern roll, säger Sören Andersson.

Flamman har sökt socialminister Lena Hallengren (S), som vid tiden för pressläggning inte har återkommit.

Noa Söderberg

Tidigare reporter på Flamman.