Det är ett nytt läge i frågan om sextimmarsdagen. Fler allierade och positiva försök stärker vänsterns hjärtefråga. Nu är dags för en högre växel.
Vi vill ha sex, vi vill ha sex, vi vill ha sex timmars arbetsdag! var ett av de första slagorden som jag skanderade i min premiär i första maj-tåget i Jönköping som tonåring. Det var ett klassiskt slagord, som många både före och efter mig ropat sig hesa med. Föga förstod jag då av innehållet. Det vore väl skönt att jobba mindre och man fick mer tid för annat.
Rätt till arbete och mer tid att leva var den främsta argumentationslinjen för vänstern i slutet på nittiotalet. Fler personer skulle dela på arbetsbördan och arbetarna skulle få mer tid för annat, som att delta i demokratin, umgås med sin familj och mycket annat. I dagens politiska kontext så verkar den argumentationslinjen, med snart 20 år på nacken, en aning flummig.
Jag ska ärligt säga att jag har varit skeptiskt till driva frågan så hårt tidigare. Med en skadeskjuten fackföreningsrörelse som inte haft kraft eller vilja nog kombinerat med en borgerlig regering som drivit på för en dogmatisk arbetslinje, som inte gått ut på att ge arbete till alla, utan mer jobb till de som redan har, så har utsikterna för att driva igenom sextimmarsdagen varit mycket begränsade. Men kanske kan man ana ett annat läge nu?
I dagarna har det senaste arbetstidsförkortnings-försöket inletts på Svartedalens äldreboende, på Hisingen i Göteborg. Personalen ska få jobba sextimmarsdagar med bibehållen lön och för att fylla de luckor som då uppstår i bemanningen har det anställts 14 nya undersköterskor på boendet. Det är Vänsterpartiet i Göteborg som vann en viktig och uppmärksammad seger i april förra året då den rödgröna majoriteten i kommunen ställde sig bakom förslaget.
När mycket av den rapportering som kommer upp i nyhetsflödet oftast får mig att bli politiskt deprimerad så är det en fröjd att läsa om personalens erfarenheter från de första kortare arbetsdagarna på Svartedalens äldreboende. ”Det känns fantastiskt, annars är alltid alternativet tjänstledighet men det har man inte alltid råd med så det är skönt att få behålla heltidslönen”, säger Jennie Anttila som är en av de nyanställda undersköterskorna till SVT. Även enhetscheferna på äldreboendet, Johanna Leppänen och Ann-Charlotte Dahlbom Larsson, är nöjda. ”Idag finns fler personer som kan dela på ansvarsuppgifterna. De anställda får inte bara kortare arbetstid utan också lättare arbetsbörda”, säger de till Expressen.
Ovanstående är fortfarande kärnan i argumentationen för en kortare arbetstid. Personalen, särskilt inom offentlig sektor, får en längre återhämtningstid – mer tid att leva – och resultatet blir förhoppningsvis färre sjukskrivningar och mer ork till arbetet. Dessutom kommer sextimmarsdagen att leda till att fler får rätten till arbete – färre förblir arbetslösa. Det är inga oviktiga argument. Offentliga medel som i dag går till försörjningsstöd och sjukersättning kommer kunna bekosta en ökad personalstyrka. Under flera år pågick ett försök inom hemtjänsten i Kiruna, som lades ner under 2005 när Socialdemokraterna i kommunen inte ansåg sig ha råd längre. När staten istället för kommunen får del av de vinster som sextimmarsdagen innebär i sänkta sjuklönekostnader, så blir det svårt att genomföra kortare arbetstid om inte staten samtidigt skjuter till pengar.
Högerns argumentation mot sextimmarsdagen har länge varit att det kommer kosta alldeles för mycket. I en debatt som anordnades av Lunds Universitet under valrörelsen i höstas säger till och med Jonas Jacobsson Gjörtler, som då var moderat ledamot i finansutskottet, att om man värdesätter tid mer än pengar är det väl bara att själv gå ner i arbetstid? Det visar på den totala brist på kunskap om hur verkligheten ser ut för det stora flertalet i Sverige. Med en redan låg lön finns inte alternativet att själv gå ner i lön. En del tvingas till det ändå, och betalar därmed med lägre lön och på sikt pension.
Men visst finns här problem. Införandet av en kortare normalarbetstid kommer att kosta och jag tror inte att det finns någon som tror att att det går att korta arbetstiden i både privat och offentlig sektor på ett bräde. Den relevanta kritik som finns i frågan kommer från LO. I ett motionssvar om sextimmarsdagen från kongressen 2012 skriver LO-styrelsen att en arbetstidsförkortning kommer att kosta mycket pengar och att motsättningen ligger i att man i avtal vill höja lönerna för att ha råd med den materiella välfärden och samtidigt ha en arbetstidsförkortning som ökar det psykiska och fysiska välbefinnandet. Underförstått, om facket ska utkämpa både striden om tiden och lönen kommer man på sin höjd kunna få ta ut löneökningarna i tid och knappast både och. I alla fall inte utan enorma skattehöjningar. Men man konstaterar i slutet av motionssvaret att ”LO:s fackliga historia visar att vi återkommande rest kravet om en kortare arbetstid. Detta kommer även att gälla framöver. Det gäller bara att försöka genomföra kraven vid rätt tillfälle och i lämplig omfattning.”
En lämplig omfattning att börja med skulle kunna vara offentlig äldreomsorg och en lämplig tidpunkt skulle kunna vara nu. Det finns nämligen ett ökat intresse för frågan även hos tjänstemännen i medelklassen som ser sextimmarsdagen som en möjlighet till att få ihop livspusslet och minska sjukskrivningarna för utbrändhet. Samma sak som undersköterskorna på Svartedalens äldreboende alltså. Men eftersom det handlar om tjänstemän så finns det ett större öra som lyssnar nu.
De som bör betala en arbetstidsförkortning bör vara den rikaste procenten i det här landet, som under en allt för lång tid fått skattelättnader. I en mer rättvis fördelad ekonomi, finns utrymme för både arbetstidsförkortning och lönehöjningar.
För vänstern är detta nu ett ypperligt tillfälle att bygga upp sitt politiska kapital ytterligare genom att i de kommuner och landsting där man nu har makten, införa fler kortare arbetstids-försök. För det är först när folk ser att det funkar som man kan kamma hem frukterna av arbetet. I diskussionerna om intensiteten i kraven om sextimmarsdagen framgår ibland en övertro på frågans populäritet. När folk får frågan om tid är värt mer än högre lön så svarar många såklart ja. Men om lönen är så låg så att det knappt går ihop sig, så är svaret säkert ett annat.
Vänsterns uppgift blir nu inte bara att få fler att skandera kravet om sextimmarsdag i första maj-tågen utan att påvisa arbetstidsförkortningens positiva effekter på olika ställen runt om i välfärden och knyta de företagare till sig som redan visat att det blir en vinst även i privat sektor. Där är Toyota Center i Mölndal som redan 2002 införde sextimmarsdagen ett bra exempel men också Jerry Ahlqvist, VD på Frisyrverket, som konstaterade att hans personal gav bättre service och sålde mer produkter med sex timmars arbetsdag.
