Man vet redan hur det blev. Året som kommer. Kampen mellan kärlek och hat präglade 2009. Det var året när massorna gladde sig åt Idol och Let´s dance (engelska och uttalas letts däns). På fängelserna blev en ny mobil, en så kallad cellphone, populär och det blev omodernt att råna banker.
– Vi kan aldrig tävla med dom som redan har tagit sig in bakom luckorna, säger en representant för Rånarnas Riksförbund, RRF.
Nu uppmanar vi alla våra medlemmar att söka in på Handels och läsa ekonomi.
Israel fortsatte att sprida sitt kärleksbudskap över Palestina – jag har alltid undrat vad dom har där att göra, dom kunde väl ha fått Bayern 1945 – och FN-chefen manade till besinning: ”Ni behöver väl inte döda alla, ni kan väl lämna kvar några för era hushållsnära tjänster.”
Tyvärr fanns det människor som envisades med att sprida hatets budskap. I konkurrens med Humanistiska Förbundet, HF, bildade man Hatiska Förbundet, HF. På programmet stod att alla människor som hatar deckare, matprogram och Ernst var välkomna.
Den elake kocken ersattes i tv av den smittade kocken. ”Här diskar vi inte tallrikarna av miljöskäl”.
Andra minnesvärda händelser 2009:
SPORT: Släpp iväg skidorna, sa Stig Strand. Just när du kommer ut på flacken efter långsvängen ska du släppa iväg skidorna.
Vi gjorde det. Jävlar så skidorna for nerför backen. Jag såg dem försvinna i dalgången. Sen hörde jag skriken.
PRESSEN: Upplagorna fortsatte att sjunka. Thorbjörn Larsson kastade exemplar av Dagens Nyheter efter folk. På Friskis&Svettis och andra ställen i Stockholm stod det ställ med gratis DN.
Det fria ordet är hotat, sa Aftonbladets och Expressens chefer, Jan Helin och Otto Sjöberg. Problemet är att kändisarna håller på att ta slut.
Man beslöt sig för att satsa på okända sjukdomar – ”visst är du sjuk” – och djupintervjuer med en svensk kannibal, människoätaren Arne från Strömsund, som erkänt att han ätit upp mer än 30 personer. Tidningarna publicerade också hans recept och rykten om att ICA Maxi var inblandat, men då framträdde Leif G W och ifrågasatte erkännandet.
KULTUREN: Mitt i samhället låg kulturlivet som en tjock korv som rörde sig framåt och ibland bakåt anförd av den genialiska toastmastern Ulrika Knutsson. Årets stora debatt handlade om kulturkonservatismen.
Bra att ta del av det gamla, menade de konservativa.
Radikalerna på framför allt kvällstidningarnas kulturredaktioner blev arga och rädda. Vem vill bli uppfattad som mossig? Man vill ju vara ung fastän man har fyllt 35. Tänk om nån kommer på oss med att kolla in Dante.
Populärkulturen har vunnit, sa de konservativa. Själarna har blivit brylé. Vad var det för fel på renässansen?
PANNKAKE-BETYG: Vänstern hade svårt att utse en talesman i skolfrågor och hänvisade till kärnväljaren för ett uttalande. Kärnväljaren är en medelålders doktorand vid Södertörns högskola som bor i SoFo, alltså det heta kvarteren söder om Folkungagatan på Södermalm i Stockholm.
Kärnväljaren anser sig inte behöva tveka om barnens framgångar i skolan.
– Skulle det bli problem är det bara att skicka ungen till doktorn för en diagnos, sa kärnväljaren i ett uttalande. Vi talar ju samma språk. Det är bara att ringa upp så grejar det sig.
Miljöpartisterna tyckte för sin del att ifall det ska vara betyg i skolan så kan de med fördel kompletteras med gåvor till läraren. I boken Sänkt sedebetyg berättar Vilhelm Moberg om hur bondbarnen gav pannkakor till fröken. De med störst pannkakor fick bäst betyg.
Pannkake-betyg – varför inte?
GREIDER-DAGEN: En kommitté bildades 1 maj för att hylla Göran Greider och utlysa en nationell högtidsdag med tanke på hans insatser för bevarandet av det goda folkhemmet.
Tyvärr stördes initiativet av en motkommitté som krävde man nu skulle utlysa en Greiderfri dag varje år.
– Han är duktig, han är bra, sade en representant för motkommittén. Men ibland blir det bara för mycket. Nationen måste få andas ut åtminstone en gång om året.
