Ian Lundin och tidigare vd:n Alex Schneiter åtalas nu för medhjälp till grovt folkrättsbrott i Sudan mellan åren 1999 och 2003. Förundersökningen, som varit rekordlång i svensk historia, innehåller över 80 000 sidor.
Enligt åklagarna ska topparna ”ha medverkat till att den dåvarande sudanesiska regimen” begick brott mot krigets lagar i syfte att säkra bolagets oljeverksamhet i södra Sudan”. De yrkar dessutom på att företaget Lundin Energy (tidigare Lundin Oil) ska betala 1,4 miljarder kronor vilket motsvarar den vinst som bolaget gjorde när verksamheten såldes 2003.
I Dagens Nyheter har Ian Lundin kallat den juridiska processen för ”mumbo jumbo”.
– Anklagelserna är väldigt svåra att förstå. För mig är det juridiskt mumbo jumbo. Jag förstår inte vad det är jag och Alex egentligen anklagas för. Att ha orsakat en konflikt. Men hur kan två personer orsaka ett krig? Jag förstår inte det, sade han till tidningen 2019.
Men enligt åklagarna har Lundin och Schneiter haft ett avgörande inflytande över verksamheten i Sudan under de aktuella åren, i det område som kallas Block 5A där oljeprospektering bedrevs och där det vid tiden för de misstänkta brotten pågick ett inbördeskrig. Efter att Lundin Oil upptäckt olja i Block 5A inleddes militära operationer av sudanesiska styrkor och regimtrogna milisgrupper för att underlätta Lundin Oils prospektering. Åklagaren menar att civila dödades, skadades och fördrevs från området till följd av Lundins inblandning.
När Lundin och Schneiter ställs inför rätta är det första gången sedan Nürnbergrättegångarna som företagsledare hålls ansvariga för folkrättsbrott.
– Det är fantastiskt. Det är så skönt att rättsväsendet gjort denna jätteinsats. Det är motiverat förstås, men det var så ensamt när jag började arbeta med detta, säger Kerstin Lundell till Flamman.
Hon är journalist och författare och har gett ut två böcker om oljebranschen, varav den första, Affärer i blod och olja: Lundin Petroleum i Afrika från 2010, var ett av få svenska exempel på intresset för vad det svenska oljebolaget ägnade sig åt i Sudan. Sedan dess har intresset växt – inte minst tack vare journalisterna Martin Schibbyes och Johan Perssons resa till Ogadenregionen i Etiopien 2012.
– Tack vare enskilda personer på själva oljefältet som gnetat på och granskat och så har det vandrat genom alla skikt i samhället. Det är konstigt att det svenska samhället inte reagerat snabbare, det har tagit lång tid att komma hit. Men hellre sent än aldrig, säger Kerstin Lundell.
Själv har hon inte granskat enskilda personer, utan hållit sig på företagsnivå, men menar att det är självklart att någon är skyldig. Enligt henne var beslutet om åtalet väntat.
– De hade aldrig lagt så mycket resurser på detta om de inte trodde att det skulle leda framåt. Men det kom tidigare än vad jag trott, jag tänkte att det skulle dröja ytterligare. Men det är glädjande att det skedde under min livstid.
Huruvida det blir fällande dom eller inte tycker Kerstin Lundell är svårare att sia om. Det är glasklart, anser hon, att högsta ledningen var väl underrättade om vad som pågick i regionen.
– Men man vet inte. Oavsett tror jag att en rättegång är avskräckande för andra inom oljebranschen. Vi ska ju inte fortsätta med olja, men risken är att vi gör det ett tag till. Då borde vi inte låta blodet droppa. Det måste faktiskt få ett stopp.
Texten uppdateras.
