Inrikes 26 augusti, 2003

Åtstramning av den offentliga sektorn drabbar kvinnor hårt

Annika Cullberg och Ninel Jansson tänker båda rösta nej till EMU den 14 september. Skälen är många och argumenten likaså. Hur kommer ett eventuellt medlemskap i EMU påverka arbetet med jämställdhet och kvinnors situation på arbetsmarknaden, i hemmet och på fritiden?

– Jag har svårt att se hur vi ska kunna bedriva en jämställdhetspolitik i Sverige och för den delen i hela EU, när vi begränsas av de regler som gäller den ekonomiska politiken i EMU, vilken är fastlagd, säger Annika Cullberg, som arbetar för Vänsterpartiets EU-sekretariat.
Hon påpekar även att denna politik faktiskt är en högerpolitik och att den i sig aldrig gagnat kvinnor.
– Det är precis som med penningpolitiken, där vi avhänder oss av ett redskap för att kunna möta ekonomiska kriser och för att bygga jämställdhet. Vi i Sverige är långt ifrån färdiga med vårt jämställdhetsarbete, men vi har kommit en bra bit i många avseenden.
Cullberg syftar till det praktiska och konkreta planet, där många kvinnor är yrkesarbetande och självförsörjande.
– Det har förts en mer eller mindre medveten politik för att skapa full sysselsättning, vilket är det första grundläggande kriteriet för att kunna börja verka i den här riktningen. Med detta har också den generella välfärden kunnat byggas.
Ninel Jansson är ordförande i Handelsanställdas förbund och hon tänker rösta nej till EMU den 14 september. Jansson arbetar från utgångspunkten att hon representerar ett kvinnodominerat förbund. Av 166 000 medlemmar är omkring 73 procent kvinnor.
– Vår bedömning är att det alltid är kvinnor som drabbas när det till exempel blir lågkonjunktur, eller när det svänger på marknaden, säger Ninel Jansson. Detta beror på att kvinnor ofta arbetar i servicesektorn, både privat och offentligt.

Full sysselsättning och den generella välfärden riskerar att inte upprätthållas vid ett EMU-medlemskap, menar Cullberg. Detta kommer i sin tur att försvåra våra möjligheter att bygga vidare och utveckla jämställdhetsarbetet.
– Det som regleras när det gäller den ekonomiska politiken står i strid med den sortens målsättningar. Hela upplägget av den svenska modellen står i politisk motsättning till det som är EMU:s politiska grund, säger hon. Detta kommer att slå mot kvinnorna!
Ninel Jansson hävdar som Cullberg att det framförallt handlar om den generella välfärden som hon är övertygad om kommer att inskränkas vid ett medlemskap i den Ekonomiska och monetära unionen. Hon menar att tack vare välfärden arbetar kvinnor i större utsträckning.
– Att det finns en utbyggd barnomsorg, att barnen får mat i skolan och så vidare är en förutsättning för att kvinnor ska kunna jobba. Alltså måste vi ha en fungerande offentlig sektor.

Cullberg anser att vi har djupt cementerade könsmaktsstrukturer i Sverige, och hon vill understryka att det ständigt måste uppmärksammas. Men problemet, menar hon, är helt enkelt att Sverige vid ett medlemskap i EMU, avhänder sig instrumenten för att få bort dessa strukturer. Risken är stor att det blir svårt att bedriva en offensiv arbetsmarknadspolitik som gynnar kvinnors position. Hon menar att det inte finns några avgörande viktiga dokument inom EU som tar upp den här frågan och belyser den som ett problem.
– En stark offentlig sektor är ett negativt begrepp i EMU-systemet. Sverige tillsammans de andra nordiska länderna ligger illa till, eftersom vi är dom som kommer att tvingas banta denna, säger Annika Cullberg.
Detta är katastrofalt för kvinnor eftersom den offentliga sektorn är avgörande för kvinnors situation. Vänsterpartiet menar att den är en förutsättning för att kvinnor ska kunna komma ut på arbetsmarknaden. Myten att det är den offentliga sektorn som ensidigt är ”kvinnors arbetsmarknad”, vill Annika Cullberg slå hål på.
– Den utgör omkring 50 procent av kvinnors arbetsmarknad. 50 procent arbetar inom privat sektor. Men den offentliga sektorn är viktig för hela arbetsmarknaden och för den sociala infrastukturen i ett samhälle. Den bygger också på att det arbete som kvinnor utfört obetalt, har de själva gjort till ett betalt yrkesarbete.
Ninel Jansson drar paralleller till krisen som uppstod under 1990-talet och påpekar därigenom att det alltid är inom kvinnodominerade yrken som det stramas åt. Och eftersom kvinnor i större utsträckning även arbetar deltid, tillkommer fler risker.
– Om 30 av hundra tjänster ska bort, blir det fler än 30 personer som får gå om de arbetar deltid.
Jansson väljer även att titta på utvecklingen av EU som projekt och kommer då fram till att Sveriges inflytande i EU inte kommer att öka, även om vi går med i EMU.
– Framtidskonventet pekar mycket på att man försöker styra fler och fler frågor högre upp i organisationen. Inte ett enda förslag går ut på att man ska skicka tillbaka några frågor nationellt, hävdar hon.
Hon tar skatten som en av de avgörande faktorerna till att vi inte ska gå med i EMU och här återknyter hon till frågan om de resurser som bör finnas för att arbetsmarkanden för kvinnor ska kunna vara mer jämställd männens situation.
– Vi i Sverige har en hög skatt just i syfte att vi vill ha en bra välfärd. Så ser det inte ut i övriga länder i Europa. Vem blir det som kommer att anpassa sig efter vem. Dem efter oss eller vi efter dem? frågar hon sig för att påvisa det självklara svaret: ECB kommer aldrig förespråka hög skatt.

Jansson menar att eftersom vi kommer att ha en gemensam valuta och ränta, innebär detta att ECB går ut och rekommenderar hur ekonomin i vårt land ska se ut.
Den springande punkten är principen att varje individ har rätt att försörja sig och leva ett självständigt liv och att den generella välfärden omfördelar resurser mellan klasser och mellan kön. Denna princip saknar motsvarighet i EU, menar Cullberg.
Kan vi inte påverka andra länder i EU för jämställdhet?
– Vi påverkar inte mer genom att gå med i EMU. Vi får snarare svårare att påverka eftersom vi blir mer uppbundna till unionen. Det gagnar inte kvinnorna i de andra EMU-länderna att vårt system också utarmas, säger Cullberg. På sikt kommer EMU leda till en gemensam skattepolitik, gemensam välfärdspolitik och gemensam arbetsmarknadspolitik.
Då, menar hon, kommer vi att få stora svårigheter, vilket inte kommer gagna någon kvinna.
På samma fråga svarar Ninel Jansson.
– Absolut. Vilken förening man än är med i, kan man påverka. Men vi är ju med i EU! För att påverka krävs inte att vi måste ha en gemensam valuta.
Ninel Jansson anser att förespråkarna kör skrämselpropaganda när de påstår att ”om vi inte går med i EMU kommer vi att hamna helt utanför och ingen kommer att bry sig om vad Sverige tycker”.
– Att vi skulle få sitta i en garderob någonstans är bara skitsnack.
Hon säger att hela grunden för EMU består i att det inte ska gå att påverka.
– Det står skrivet att ECB-gubbarna inte ska ta några råd från politiker. De anses vara experter plockade från bankvärlden. Därför ska de inte ta någon hänsyn, utan jobba med sitt.

Annika Cullberg menar att den offentliga sektorn gör det möjligt att fördela både det betalda och det obetalda arbetet mellan män och kvinnor. En offentlig sektor som ska krympas och vara så billig som möjligt, och som bara riktar sig till de som har det allra sämst ställt i samhället, konserverar ojämlikhet mellan klasser och mellan kön.

När Flamman träffar Cullberg har hon tagit med sig en bok i ämnet. I den har hon bland annat läst om västvärldens tendens att skära ner i offentliga sektorn och till följd av detta exploatera billig arbetskraft i hushållsarbetet. Dessa exploaterade människor är i stor utsträckning kvinnor från den fattigare delen av världen. Detta menar hon leder i sin tur till att ett stort proletariat växer fram och cementerar ojämlika maktrelationer mellan könen globalt.
Annika Cullberg tar upp ytterligare en aspekt på långsiktiga konsekvenser av ett medlemskap i EMU: att kommuner och landsting i allt högre utsträckning förlitar sig på frivilligarbete. Detta arbete, som redan utgör en stor del av det sociala arbetet i många kommuner, bedrivs i mångt och mycket av kvinnor.
– Det här är en integrerad del i till exempel Tysklands offentliga sektor. Den bygger i stort på verksamhet av frivilligorganisationer. Detta kan vara organisationer som dels drivs av vinstintressen vilket försvårar insynen till deras arbete och dels bidrar till ett demokratiskt underskott, säger Cullberg.

Carin Högstedt är kommunalråd för vänsterpartiet i Växsjö och för EMU. Hon har skrivit en artikel som rör frågan om ett medlemskap i den Ekonomiska och monetära unionen.
I hennes artikel går följande att läsa: ”Frågan är om Sverige och svenska kvinnor (och män) har något allvarligt att förlora på att samarbeta med övriga länder i Europa för jämställdhet, för höga skatter, för högre kvinnorepresenation i parlamentet, egna och EU:s? ”
Ninel Jansson menar att detta handlar om okunnighet eller om propaganda.
– Man försöker säga att om vi inte går med i EMU förlorar vi allt. Det är inte korrekt. EU är vi redan med i. Det vi ska avgöra nu är: ska vi ha samma valuta. Säger vi ja till det, så säljer vi bort vår egen penningpolitik. Vi kan inte längre bestämma över vår räntepolitik, som är vår regulator.
I Högstedts artikel står även: ”Vänsterns vilja och vision måste vara att förändra i demokratisk, i solidarisk, i jämställd, i socialistisk riktning!” Detta menar Högstedt att vi gör bäst genom att samarbeta med övriga vänstern i EU/EMU.
Cullberg drar en djup suck.
– Det finns ingenting som hindrar oss att samarbeta med andra kvinnor och kvinnoorganisationer, oavsett om vi ens är med i EU eller inte, säger hon.

Det som ska leda jämställdheten vidare, arbetsrätt, anställningsförhållanden, löner, representation, fackligt arbete och så vidare, är sekundära instrument, som kräver en ekonomisk plattform med en politik som gör det möjligt att konkret uppnå jämställdhet, menar Cullberg.
– EMU är ett högerprojekt för att underlätta för kapitalet. Det finns inga som helst ambitioner på att lösa några sociala problem eller ojämlikhet, vare sig mellan klass eller kön, säger hon.
– Kvinnorepresentationen i EU:s alla maktorgan är oerhört låg, mansdominansen är överväldigande. Det har betydelse för i vilken riktning politiken drivs.
Annika Cullberg säger att det krävs oerhörda beslut för att politiken inom EU ska ändras, vilket hon menar är orealistiskt.

Kvinnors situation och tillgång till arbetsmarknaden anser Ninel Jansson även är en klassfråga.
– Titta på Portugal, Spanien och Italien, de har långt kvar till jämställdhet. Det är vanligt att kvinnor arbetar hemma. Det i sig innebär att du inte kan förvärvsarbeta i samma utsträckning som mannen. Samhället präglas av ett manligt tänkande där mannen bär huvudansvaret för att försörja familjen.
Genomsyrar detta politiken?
– Självklart. Det är en överväldigande majoritet av män som deltar i EU-arbetet.
Att påverka dessa män tror Jansson tar tid. Lång tid…

Inrikes 28 november, 2025

Athena Farrokhzad hoppar av Socforum: ”Normaliserar dödsmaskineri”

Athena Farrokhzad är känd för diktsamlingen Vitsvit och har under flera år arbetat som lärare på folkhögskolan Biskops-Arnö. Foto: Viktoria Bank/TT.

Poeten Athena Farrokhzad ställer in sin medverkan på Socforum med en dags varsel. Bakom beslutet ligger en kritik mot arrangörernas normalisering av global kapitalism, enligt ett inlägg i sociala medier.

”Tyvärr måste jag ställa in min medverkan i samtalet”, skriver poeten Athena Farrokhzad i ett inlägg på Instagram under fredagen.

Bara ett dygn senare skulle hon ha medverkat i ett panelsamtal arrangerat av tidningen Arbetaren på Socforum i Stockholm. I samtalet deltar även Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson, som sades upp från sitt jobb i Göteborgs hamn efter att fackföreningen inlett en kortvarig blockad av handeln med Israel från Göteborgs hamn. 

Athena Farrokhzad skriver att hon har djup respekt för Erik Helgeson, och hade sett fram emot att prata med honom.

De politiska vinsterna i att delta är försvinnande små och inte värda vad det skulle kosta mig personligen.

”Men jag har landat i att det känns meningslöst att delta i ett sammanhang vars premisser sätts av ABF, ETC, Flamman, Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, et cetera. Enda skälet till att göra är att polemisera mot deras normalisering av den globala kapitalismens dödsmaskineri”, fortsätter hon.

Farrokhzad var bokad till samtalet med bakgrund i hennes tidigare jobb som programansvarig för Internationell författarscen på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. I början av året gick hon och kollegan Ida Linde ut med att deras uppdrag inte förlängts. Enligt Farrokhzad och Linde låg politiska skäl bakom den avslutade anställningen.

”Att vårt förordnande inte förnyas uppfattar vi har att göra med vårt personliga engagemang mot folkmordet i Gaza”, sade de i ett uttalande.

Hon skriver också att hon tror att ”de politiska vinsterna i att delta är försvinnande små och inte värda vad det skulle kosta mig personligen”.

”I stället tror jag att vi behöver bygga alternativ och ser fram emot att mötas i ett verkligt Socialistiskt forum framöver”, fortsätter hon, och avslutar i en kommentar:

”Om någon hade tänkt gå dit för min skull behöver ni alltså inte göra det”.

Flamman har sökt Athena Farrokhzad, som tackar nej till att kommentera sitt avhopp från Socforum.

”Mitt svar är, precis som mitt förtroende för Flammans nuvarande ledning, negativt”, skriver hon i ett meddelande.

Läs mer

Moderator för samtalet är Arbetarens chefredaktör Amalthea Franz.

– Jag respekterar och förstår Athenas beslut, men jag tänker ändå att vi kan nå ut med nya perspektiv till dem som kommer dit, säger hon till Flamman.

Hon säger också att samtalet kommer att äga rum trots avhoppet.

– Vi kommer ha ett samtal om de här viktiga frågorna med Hamnarbetarförbundets sparkade vice ordförande Erik Helgeson – och kanske någon mer, men det är inte spikat ännu.

Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 28 november, 2025

Rör inte de permanenta uppehållstillstånden!

Fateme Khavari ledde 2017 rörelsen Ung i Sverige för de ensamkommande flyktingbarnen. Idag är de vuxna och har rotat sig i Sverige. Foto: Stina Stjernkvist/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Tidöregeringens utredare föreslår att permanenta uppehållstillstånd ska rivas upp och ersättas med tidsbegränsade tillstånd. Inte oväntat har detta inhumana förslag väckt en våg av debatt, oro och missnöje i Sverige. Utredaren framställer beslutet som ett försök att främja integrationen av utrikesfödda i samhället och uppmuntra dem att ansöka om svenskt medborgarskap.

Men det stämmer inte.

I vår allt mer internationella värld visar erfarenheten att integration frodas i en miljö präglad av trygghet, stabilitet och ömsesidigt förtroende – inte rädsla och osäkerhet. Vi,  mina vänner bland oss ensamkommande afghaner, känner en stark oro. Hussein kom till Sverige för tio år sedan och arbetar på ett sjukhus, som är stressad över att kanske behöva förlora sitt arbete och sitt liv här, och att tvingas gå igenom den svåra asyl- och migrationsprocessen igen. För honom är det en fruktansvärd mardröm. Som han själv säger: ”Jag har inte längre kraften att uthärda samma problem en gång till”. Exemplen är många

När en individ inte vet om hen får stanna i landet imorgon, hur ska hen då kunna känna tillhörighet och ansvar för samhället?

Hotet om att avskaffa permanenta uppehållstillstånd leder inte till integration och större samhällsdeltagande utan förstärker i stället vi- och de-samhällets utanförskap, segregation, misstro och känslor av osäkerhet. När en individ inte vet om hen får stanna i landet imorgon, hur ska hen då kunna känna tillhörighet och ansvar för samhället? Vi är som alla andra människor. Vi stärks och växer av att vara behövda och känna ansvar och bygga något större än oss tillsammans. 

Lika oroande som själva principen är hur politiken genomförs. Genom att ändra lagen retroaktivt ignorerar man det sociala kontraktet mellan staten och de invandrare som under åratal har byggt sina liv på befintliga regler. Personer som har betalat skatt, arbetat och integrerat sig i samhället enligt alla gällande krav, står nu inför risken att förlora sitt permanenta uppehållstillstånd. 

Läs mer

Ett sådant agerande från statens sida är inget annat än ett brott mot rättssäkerheten och en kränkning av grundläggande åtaganden. Enligt Advokatsamfundet strider utredarens förslag mot såväl den svenska grundlagen som EU-rätten och internationella konventioner. Slutsatsen blir att om eller när en invandrare begår ett brott måste hen omedelbart stå till svars och straffas, medan staten slipper ta ansvar när den själv bryter mot sina juridiska principer och löften. Därigenom förlorar regeringen inte bara invandrarnas förtroende, utan hela samhällets tillit till lag och rättvisa. Förtroendet för lagen är en hörnsten i varje demokratiskt samhälle och när detta förtroende kränks av staten skapar det instabilitet, missnöje och uppluckring av de sociala banden. Vem ställs då till svar när staten bryter mot sina egna lagar och löften? De ekonomiska konsekvenserna av att permanenta uppehållstillstånd återkallas kan inte heller ignoreras. Tusentals invandrare som arbetat i Sverige under åratal ställs nu inför en osäker framtid. Psykiska påfrestningar och social ohälsa blir oundvikliga följder som direkt påverkar kvalitet, motivation och produktivitet på arbetsplatser över hela vårt land. Ett samhälle där en betydande del av arbetskraften inom exempelvis vård, skola, handel, bygg och transport lever i ständig oro får ingen hållbar ekonomisk tillväxt. I stället för att bygga broar mellan invandrare och svenska medborgare väljer regeringen att resa en ny mur av misstro och rädsla.

Om regeringen verkligen vill ha ett enat och tryggt samhälle måste våra styrande politiker först och främst själv respektera rättvisan, följa lagen och fullfölja sina egna åtaganden. Hotet om tillbakadragande av permanenta uppehållstillstånd kan dessutom leda till att flera ungdomar kan rekryteras av gängkriminella. 

Att ta bort permanenta uppehållstillstånd är inte bara en överträdelse gentemot Sveriges invandrade befolkning – i praktiken raseras den svenska samhällsstrukturens tillit och stabilitet.

Diskutera på forumet (0 svar)
Veckobrev 28 november, 2025

Elitungarna som lockas in i högerextremism

Den 23-åriga Alexander Holmberg dömdes i går till åtta års fängelse, varav sex är villkorliga, för terrorplaner mot Eurovisionsfestivalen. Foto: Polisens förundersökning, Peter Dejong/AP.

I morgon är det Socforum!

Skynda att köpa biljett till festen, där bland annat Liz Fällman dj:ar, innan de tar slut. Så kan vi skvallra om vilka programpunkter som var mest spännande eller tråkiga.

Missa inte heller våra programpunkter på ABF-huset i Stockholm: livepodd klockan 10 med gäster som Roland Paulsen och Johan Alfonsson, samtal om hur Palestinarörelsen och vänstern kan bli vänner igen klockan 12, och om hur staden kan bli roligare klockan 14.

För mig är den här veckan ovanligt full av aktiviteter.

Det första var Expos trettioårsfirande, där det obligatorika sades: situationen är ännu allvarligare än när de grundades. Jag framförde också min stående poäng: militant islamism är också en sorts högerextremism som måste granskas, för just nu är vi utelämnade till Doku.

Jag märkte också en annan skillnad – att det knappt var någon antifascistisk borgerlighet där. På 90-talet fanns det en konsensus mellan höger och vänster att högerextremism var något farligt, och folkpartister som Fredrik Malm var en del av Expo. 

Nu när den traditionella borgerligheten har börjat samarbeta med Sverigedemokraterna, har man också lirkat sig ur motståndet mot nazismen. Fredrik Malm klagar i dag hellre på Palestinademonstrationer än på högerextremister som bjuds in till riksdagen. Och när Johan Forssells son visade sig ha varit med i den våldsamma nazistgruppen Aktivklubb, tonades det ned.

Migrationsministerns son är inte den enda pojken ur samhällseliten som dragits till högerextremism.

I går rapporterade jag om terrordomen mot Alexander Holmberg, som planerade ett massmord på Eurovisionsfestivalen i Rotterdam år 2020, som dock blev inställt på grund av pandemin. I ett Googledokument kallade han planen ”fun time”, och han hade även måltavlor i Sverige – som två moskéer och ett produktionsbolag som gjort en för mångkulturell reklamfilm.

Hans pappa är en hög chef i Kinneviksfären, som sedan i juli – samma månad som åklagarna lade fram sin bevisning – verkar ha lämnat vd-posten i maktbolaget Verdere under största tysthet. Jag har dock inte kunnat få det bekräftat från Kinnevik.

Min långa text om fallet är en av Flammans mest lästa i år. Läs den gärna och säg vad du tycker.

I en tid med så mycket högervåld skulle man önska att den etablerade borgerligheten markerade mer mot radikala högeridéer i sin närhet. Men Tidös klausul om att ”tala respektfullt om varandras företrädare” är till för att förhindra sådan kritik. Därför håller man tyst om Sverigedemokraternas trollfabriker, medan civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin gärna deltar i högerradikala Riks för att kritisera Socialdemokraternas partimedier med otydlig avsändare. Kanalen vars medarbetare har avslöjats sprida rysk propaganda.

Läs mer

Mitt andra evenemang – jag har inte glömt – var en Dead Prez-spelning på Mosebacke i går. Har du hört dem?

De rappar om att hedra svarta pantrarna, skapa en socialistisk ekonomi byggd på panafrikansk nationalism och väpnad revolution, men har också ett präktigt hälsofokus – i en låt rappar de om att äta fullkorn och frukt, samt att förbereda maten ordentligt så att man inte förlorar vitaminer och mineraler. Och så röka ganja förstås. Riktigt kul spelning.

Jo, och så spelade jag in en video om varför det är viktigt att prenumerera på en vänstertidning nu när miljardärerna ger sig in och backar Henrik Jönssons nya tv-satsning. Så tack för att du gör det. 💖

Ses i morgon!

Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 28 november, 2025

Att låta judehat passera ger motståndarna rätt

Demonstration för Palestina i centrala Stockholm. Foto: Henrik Montgomery/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Jag skriver till er som ingår i den breda Palestinarörelsen – riksdagspartier, propalestinska föreningar, fackförbund, aktivister, religiösa samfund och människorättsorganisationer. Vi har olika bakgrunder men förenas i kampen för palestiniernas rätt till liv, frihet och värdighet. Det är en kamp för mänskliga rättigheter – och vi ska vara stolta över den.

För att stärka vår rörelse måste vi klara av att självkritiskt blicka inåt och våga hantera svåra frågor. Jag vänder mig till er i hopp om större medvetenhet och handlingskraft mot antisemitismen inom Palestinarörelsen. Jag vet att ämnet lätt väcker irritation hos en del. Många upplever att begreppet antisemitism används som politiskt slagträ mot vår rörelse och mot svenska muslimer. Och ja – ibland stämmer det. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har kallat både FN och Internationella brottmålsdomstolen antisemitiska, och Sverigedemokraterna har använt frågan för att rentvå sin egen historia. Men att andra missbrukar begreppet betyder inte att antisemitismen upphört att existera. Det är ett verkligt och växande problem – ett hot mot svenska judars trygghet och frihet.

För tio år sedan skrev jag en debattartikel i Sydsvenskan där jag uppmanade Palestinarörelsen att ta itu med de antisemitiska elementen. Mig veterligen var det första gången någon inom Palestinarörelsen väckte frågan. Reaktionerna var blandade, en del såg detta som en anti-palestinsk linje, medan andra förstod att det handlade om att vara konsekvent antirasist och stärka vår rörelse.

Att bekämpa antisemitismen är inte att svika Palestina.

Sedan dess har mycket gått framåt – fram till Hamas terrorattack den 7 oktober 2023. Efter den har antisemitismen ökat kraftigt i Sverige. Enligt Brottsförebyggande rådet femdubblades anmälningarna om antisemitiska hatbrott de sista månaderna 2023. När rapporteringen om Israel-Palestina ökar, växer också antisemitismen här hemma. Det bygger på den farliga idén om kollektiv skuld.

Även inom vår rörelse har problemen vuxit. Vi har exempelvis hört tal med rasistiska påhopp mot judiska företrädare. Men den vanligaste antisemitismen är mer subtil: ifrågasättanden av definitionen av antisemitism, påståenden om att problemet överdrivs eller att man borde tala om något annat. Sådana strategier – förminskning, relativisering och whataboutism – bromsar det antirasistiska arbetet.

Vi som tror på demokrati, frihet och mänskliga rättigheter måste tydligt ta avstånd från antisemitismen i våra egna led. Det handlar inte bara om moral, utan om vår rörelses framtid. Våra motståndare försöker redan utmåla Palestinarörelsen som antisemitisk. Varje gång vi låter hat eller fördomar passera, ger vi dem rätt.

Ja, bland de antisemitiska rösterna finns engagerade personer som brinner för Palestina. Men vi delar inte deras värderingar eller mål. Om vi inte drar en tydlig gräns riskerar rörelsen att förlora förtroende och kraft.

Läs mer

Palestinarörelsen har ett avgörande uppdrag. När världens ledare tiger om Israels övergrepp är det vi som kräver rättvisa. För många palestinier är vi en källa till hopp. Därför måste vi vara trovärdiga, principfasta och konsekvent antirasistiska. Vi behöver utbildning om antisemitism inom våra organisationer, tydliga etiska riktlinjer för tal och demonstrationer samt ett gemensamt språk för att markera mot hat. Att bekämpa antisemitismen är inte att svika Palestina. Det är att stå upp för mänskligheten – och stärka vår gemensamma kamp för rättvisa och fred.

Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 28 november, 2025

Hennes familj återförenas – efter 2 500 år

Tömd på sitt innehåll, men fylld av betydelser. Sara Sallam har spårat upp hela familjen. Foto: Paulina Sokolow.

”Det forntida Egypten är en västerländsk fetisch”. Konstnären Sara Sallam sammanför mor, far och son, vars gravar blev fundament för Europas nationsbyggen.

Ponera att du dog vid en hög ålder, att du blev begravd av dina barn där alla dina förfäder vilar. Föreställ dig sedan att en klåfingrig karriärist flera tusen år senare gräver upp er allihop och delar ut innehållet till mäktiga personer i världen i utbyte mot en fet position.

Det hände Taperet, en kvinna ur den egyptiska aristokratin som levde under Nya riket, andra årtusendet före Kristus. Och hon är inte ensam. Att vetgiriga gentlemän från Europa åkte till Egypten för att ta hem artefakter och mumier blev inte bara en del av det västerländska kulturarvet utan också ett sätt för nationer att positionera och glorifiera sig. Häromdagen invigdes under pompa och med politiska förtecken GEM, Grand Egyptian Museum i Giza utanför Kairo, omtalat som ”världens största egyptiska museum”. En bombastisk slutpunkt och revansch: Äntligen skulle Egypten ta kontroll över sin egen historia.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 28 november, 2025

Drömdisco om revolutionen

Molly Nilsson vill se en både gladare och kaxigare vänster. Foto: Dark skies association.

Molly Nilsson lär vara världens enda artist som gjort en houselåt om ett kommunistparti – och dedikerat en annan till Jan Myrdal. Flamman tar ett glas vin i logen efter hennes största spelning någonsin i hemlandet.

– Finns det några marxister här?

Publiken på Kulturhuset jublar och hojtar glatt åt Molly Nilssons fråga från scenen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Krönika 28 november, 2025

Elfva Barrio: Vem orkar ligga utan någonstans att bo?

Här blir inga barn gjorda. Foto: Lars Pehrson/SvD/TT.

Ett blodrött skynke i bomull får duga. Det är vad som separerar min kompis rum från resten av vår lägenhet. Att bo ihop med en vän är förvisso trevligt. Men man ska inte behöva höra en rumskamrats varje andetag för att kunna ha någonstans att bo.

Det är i dag en enorm utmaning att få tag på en lägenhet i storstäderna som ung. Min nuvarande andrahandskontrakt är mitt fjärde på två och ett halvt år. På bostadsförmedlingens sida sneglar jag avundsjukt på de hundratals människor som står framför mig i kön till ett tryggt förstahandskontrakt.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 27 november, 2025

USA:s minst populära politiker kämpar för överlevnad

Brandon Johnson har snabbt förlorat sin status som den amerikanska vänsterns favoritborgmästare. Foto: Charles Rex Arbogast, Nam Y. Huh/AP (montage).

Före Zohran Mamdani var Chicagos borgmästare Brandon Johnson vänsterns stjärna i den amerikanska lokalpolitiken. Efter två och ett halvt år är han utskälld och föraktad av sina egna väljare, trots att staden blivit säkrare under hans tid.

I april 2023 valdes den svarta, progressiva aktivisten Brandon Johnson till borgmästare i Chicago. Då sågs det som en av den amerikanska vänsterns största segrar på senare år. Hans kampanj hade stöd av en bred koalition av sociala rörelser – det ambitiösa lärarfacket, arbetarkoalitionen United working families, och gräsrotskampanjer inom allt från klimat till bostäder – vilket gjorde honom populär i breda lager. Det är också en av orsakerna till de svårigheter han befinner sig i två år senare.

Johnsons mandatperiod inleddes med en rad mindre framgångar. Till exempel stoppade han förslaget om att automatiskt skicka en polispatrull till ett område om ett registrerat skjutvapen används där. Förslaget fick kritik ur rättssäkerhetsperspektiv och röstades ned, mycket tack vare borgmästarens kampanjande.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 27 november, 2025

Kinnevikchefens son döms till fängelse för terrorplan mot Eurovision

I svenska polisens förundersökning från 2020 syntes foton där Holmberg poserade i nazistuniform. Foto: Peter Dejong/AP/Polisens förundersökning.

Alexander Holmberg, son till en toppchef i Kinneviksfären, döms till åtta års fängelse för terrorplaner i flera länder, däribland Sverige. Nu verkar pappa Mikael Holmberg ha lämnat bolaget – precis efter den öppna rättegången i maj. ”Jag känner en stor lättnad”, säger forskaren Tobias Hübinette.

I dag föll domen i målet mot Alexander Holmberg, som inför rätten i Luxembourg City förklaras skyldig för terrorbrott, tillverkning och innehav av sprängämnen, samt kopplingar till högerextrema nätverk.

Den 23-åriga svensken döms till åtta års fängelse, varav sex år villkorligt, med krav på att genomföra ett avradikaliseringsprogram hos plattformen Respect.lu. En rapport ska lämnas in till riksåklagarmyndigheten var sjätte månad, och om programmet inte slutförs inom fem år – eller om H. återfaller i brott inom sju år – kan den villkorliga delen upphävas.

Domen blev mildare än vad åklagarsidan begärt. Biträdande statsåklagare David Lentz hade yrkat på tolv års fängelse, och ansåg att endast polisens och underrättelsetjänstens snabba ingripande förhindrat faktiska attacker. Enligt Lentz hade Alexander Holmberg internaliserat hat, känt sig överlägsen andra och varit beredd att använda våld. Vilka delar av åtalet domstolen inte biföll klargörs i den skriftliga motiveringen som väntas inom de närmaste dagarna.

Åtalet omfattade elva punkter, bland annat olaglig hantering av sprängämnen, drift av en obehörig anläggning, propaganda och rekrytering för terroristhandlingar, medlemskap i en terroristgrupp samt förberedelse av attacker i både Sverige och Nederländerna – däribland ett planerat massmord vid Eurovisionsfestivalen 2020 i Rotterdam, som ställdes in på grund av pandemin.

Fallet har redan skapat rubriker i flera länder – inte bara för mängden bevis som lagts fram i rättssalen, utan för de minutiösa detaljerna om hur planeringen ska ha sett ut: från hemmalaboratoriet i hemmet i Strassen till rekryteringsförsök för internationella grupper och en lista över möjliga mål som uppdaterades i ett delat Google-dokument.

Men bland planerna fanns även svenska mål, som en oljedepå i Nacka, två moskéer i Botkyrka och ett svenskt produktionsbolag som hade gjort en reklamfilm för SAS där personer med utländsk bakgrund medverkade.

I rättegången framgick det även att hans pappa Mikael Holmberg, en av de högsta cheferna inom Stenbeck-familjens maktsfär kring bolaget Kinnevik, finansierat delar av sonens laboratorium och kemiska experiment.


Det var den 22 februari 2020 som Luxemburgs säkerhetstjänst SRE slog larm. Den då 18-årige mannen bedömdes ha både den tekniska kompetensen och beslutsamheten att gå från ord till handling. Gripandet skedde när han och föräldrarna återvände från en resa i Sverige, där han hade tränat med den nynazistiska organisationen The Base.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Reportage/Utrikes 27 november, 2025

Berlins blå cappuccino är blodröd politik

Flera kaféer från kedjan LAP har vandaliserats under hösten. Foto: Tobias Schwarz/AFP.

En cappuccino för 25 spänn låter som en gåva till alla kaffeälskare, men i Berlin har superbilliga kafékedjan LAP väckt starka känslor. Flamman testar den blå koppen som fått Europas mest antikapitalistiska stad att se rött.

När den indigoblå skylten dök upp på ännu ett hörn i Friedrichshain var reaktionen omedelbar. En cappuccino för 2,50 euro och en espresso för bara bråkdelen av det. I Berlin.

– Alla har inte råd att betala fyra eller fem euro för en cappuccino. Det är bra att det finns alternativ, säger Lauren Kavanagh, som sitter sitter utanför en av lokalerna i Neukölln med en blå pappmugg i handen.

Hon berättar att billigt kaffe är något många saknat. Samtidigt tackar hon nej till att vara med på bild, med hänvisning till uppståndelsen kring kedjan på sista tiden.

Vad vissa såg som en lättnad såg nämligen andra som en provokation. Staden där kaféhäng blivit en livsstil fick plötsligt en kedja som fungerar mer som snabbkiosk för kaffesugna fotgängare.

När flera butiker klottrades ned med blodröd färg i oktober blev det uppenbart att det här inte bara handlade om kaffe, utan om berlinarnas självbild.

I en omtalad Reddit-tråd diskuteras attackerna mot butikerna, men också en större frustration över vad många menar är en kapitalistisk invasion av stadskärnan. En del anser att kedjan riskerar att pressa bort små kaféer och bidra till en mer anonym och automatiserad kafékultur.

Andra kopplar LAP till en bredare oro över gentrifiering och att Berlin håller på att förlora sin särart, även om det inte finns några bevis för att kedjan hittills haft någon direkt påverkan på hyror eller lokala verksamheter. Diskussionerna är känslomässiga, ofta på sociala medier och visar hur starkt människor reagerar på förändringar i sina kvarter. I finanspodden Lokr room talk tar de upp kafékedjans etablering i ett avsnitt och reelen på Instagram fick snabbt hundratusentals visningar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)