Deniz Butros menar (i Flamman nr. 43/2017) att maten är politisk. Det är den, men ännu mer politisk är odlingen. Så låt oss se på helheten och inte bara på tallriken. Deniz anser att det handlar om den svenska livsmedelsförsörjningen. Men ytterst handlar det om vårt klimat.

1. Självförsörjning

Det är populärt att kräva (ökad) självförsörjning men jag tycker att det är oklart varför. Själva begreppet förutsätter att hela produktkedjan i varje enskilt fall är svensk från drivmedel till traktorer till gödsel även om man inte menar att det ska omfatta alla produkter. Är det verkligen ett rimligt krav och i så fall varför?
 

Kanske tänker man att lokal, regional eller nationell produktion genom kortare transporter ger mindre klimatutsläpp. Det är inte sant. En 300 000-tonnare lastad med mat är mer energieffektiv per kg ris än grönsaker och fisk som skumpar runt baktill i en lastbil. Att skapa energieffektiva transporter över korta avstånd med små och över tid varierande mängder mat är mycket svårt. Det finns inget givet samband mellan transportlängd och klimatnytta. Det är också så att olika marker är olika lämpliga för olika grödor. Vore det inte bättre att odla grödor på de jordar där de växer bäst även om det inte är i Sverige?
 

Också säkerhetsperspektivet måste analyseras utifrån själva problemet (krig, förgiftning, naturkatastrofer). Vad hjälper självförsörjning mot det? Lösningen på dessa olika problem ligger väl snarare i internationellt utbyte. Och en grundläggande förutsättning för självförsörjning är en nationell energiproduktion som också ger biobränsle till just jordbruket. Tveksamt mål när energiproduktionen baseras på elkraft och det kanske vore bättre att sälja el och köpa biobränsle. När skog och åkermark ska räcka till allt från mat till timmer och energi är det viktigt att klargöra vad man vill uppnå.
 

Att uppnå total självförsörjning är enligt min mening inte möjligt. Vill vi bara uppnå någon slag partiell försörjning tror jag det är bättre att definiera målet för ekologiskt jordbruk på samma sätt som allting annat nämligen största möjliga klimatnytta. Och producera det vi är bra på och handla med andra länder när det visar sig bäst.

2. Mer växtbaserad mat

Absolut – och dessutom ekologisk – men hur gör vi det på bästa sätt? Bakom detta krav finns från många också ett krav på jordbruk utan djur som vi sällan tar ställning till. Så låt oss se sanningen i vitögat. Ekologisk odling kräver gödsel från djur och i praktiken från kor. Utan kor blir det ingen gödsel och inget ekologiskt jordbruk. Sverige har idag en halv miljon kor vilket räcker till gödsel av runt 30 procent av svensk åkermark (med hästar kanske drygt 50 procent). Så betande djur behövs. Kor behövs på grund av markbeskaffenheten även för enskilda jordbruks lönsamhet, för öppna landskap och för biologisk mångfald. Så här finns målkonflikter så det räcker.
Allt ”kött” är inte (lika) klimatfientligt. Fisk och vilt (vildsvin, hjortdjur) har i princip noll utsläpp (om detta helt stämmer är liksom beträffande skogen en annan diskussion) och grisar och hönsfåglar är 80 procent bättre än kor. Så låt oss aktivt propagera för fisk, vilt och ren och informera om fördelarna med gris och fågel. Och låt oss erkänna att ett svenskt ekologiskt jordbruk med egen gödsel och produktion av foder är något verkligt bra som vi vill gynna. Som rätt skött också ger öppna landskap och biologisk mångfald. Så låt oss göra två saker samtidigt. Mera växtbaserad mat och mera kött av rätt sort.
 

Svensk övergödning kommer inte från djur- utan från växtproduktion. Inför fem meter skyddade kantzoner vid alla vattendrag, våtmarker i sötvatten och musselodlingar längs alla kuster. Och vad gäller skogsbruket ska vi självfallet ha 100 procent hyggesfritt skogsbruk.

Att skapa energieffektiva transporter över korta avstånd med små och över tid varierande mängder mat är mycket svårt

3. Bryssel

EU:s politik är på många sätt dålig och vi ska lämna organisationen tycker jag. Men allt är inte dåligt så släng inte ut barnen med badvattnet. EU:s Vattendirektiv är ett föredöme – långt bättre än vad vi nånsin kunnat åstadkomma. Och EU:s Art- och habitatdirektiv likaså. EU:s giftpolitik däremot är ett elände, vi klarar oss utan. Och jordbrukspolitiken? EU:s nuvarande linje med arealbidrag kan knappast sägas gynna industriellt jordbruk i sig även om stora gårdar får mer pengar än små. Men självfallet skulle vi i egen regi med ökade krav på ekologisk drift och på tillräcklig produktion av naturgödsel kunna göra det bättre.

4. Så…

… kräv att vi lämnar EU inklusive den gemensamma jordbrukspolitiken och tar med oss det som är bra och förbättrar det som är dåligt. Låt oss ha klimatsmart produktion som mål i stället för självförsörjning. Låt oss genom politiska beslut och kraftfull information minska konsumtionen av det sämsta köttet och öka inslaget av vegetabilier. Låt oss odla och producera det våra marker är skapade för och handla med omvärlden när det är bättre ur klimatsynpunkt. Områden och länder med marker och klimat olämpliga för växtproduktion men bra för djurproduktion måste ju leva dom också. Låt oss skapa klimatsmart mat och produktion för alla överallt.