I Libyen pågår slavauktioner där unga män från den afrikanska kontinenten säljs för några tusenlappar. Avslöjande bilder och inslag har visats runt i världen efter CNN:s reportage om situationen i Libyen, en situation EU och Sverige har mycket att göra med.

Efter att Nato och även Sverige gick in med stridsflyg och militär i landet år 2011 i ett angrepp mot den dåvarande diktatorn Khadaffi, har det bara blivit värre. Även om partierna enades över blockgränserna fanns det några som lyfte ett varnande finger redan då: om mer pengar läggs på militära insatser än de humanitära riskeras ett minst lika inhumant styre.

Håkan Juholt bidrog under sin korta karriär som partiledare till att Socialdemokraterna ändrade inställning till den svenska insatsen och Vänsterpartiets historieskrivning lyder att man bara var för den första delen av insatsen; upprättandet av flygförbudszonen över Libyens territorium.

I dag är Libyen ett i princip laglöst land med stora inbördes konflikter. Samtidigt är Libyen en av EU:s och därmed Sveriges samarbetspartner. 46 miljoner euro går, enligt Stefan Löfven, till att ”bryta människosmugglingen och rädda liv på Medelhavet”. Pengar som hamnar hos en kustbevakning i Libyen som låter människor dö till havs eller tillfångatas och bli sålda som slavar.

Det räckte alltså inte att EU gjorde Turkiet till sin brutala gränsvakt. Libyen stod på tur för att skydda gränserna mot människor på flykt. Pengar och avtal sluts med skurkar, för att vi ska få vårt ”andrum”. Ett andrum som kan komma att bli permanent.

På lördag anordnas en demonstration utanför Libyens ambassad. Det är ett förståeligt initiativ som tyvärr faller helt platt. Libyen har inget riktigt styre och fungerar inte som en stat. Att då stå och demonstrera i novemberkylan utanför landets ambassad blir verkningslöst. Rikta i stället ilskan där den hör hemma ­– mot EU, världssamfundet och Sveriges statsminister Stefan Löfven.