Ett organiseringsförbud för nazister kommer inte att få bort nazistiska och rasistiska organisationer men kan komma att hota den breda vänsterns organiseringmöjligheter.
Efter nazistattackerna i Almedalen har debatten blossat upp om att vi borde förbjuda nazistiska organisationer. Instinktivt kan det kännas rätt, vem vill inte förbjuda nazism? Jag menar dock att det inte är så enkelt och att ett förbud inte kommer att fungera. Det kan snarare få stora negativa konsekvenser för en växande radikal rörelse som vår.
Som marxister vet vi att samhället utvecklas när förändringar sker i den materiella basen, alltså organiseringsgraden i fackföreningar eller styrkan i den antifascistiska rörelsen. Lagar som tillhör den abstrakta överbyggnaden är alltså enbart en reflektion av styrkeförhållandena i basen. Exempelvis försvinner styrkan i lagen om anställningsskydd när styrkan i facken försvagas. Då kan politiker göra undantag i den och företag kan fuska sig runt när inget fack som ser till att den upprätthålls. Detsamma kommer att gälla den nya samtyckeslagen, den är enbart ett verktyg för progressiv feministisk kamp om det finns en rörelse som kan backa den, annars kommer framtida högerregeringar skriva in kryphål för att underminera kvinnors ställning i samhället. Progressiv lagstiftning är alltså bara så stark som rörelsen som backar den och har ingen egen inneboende styrka.
En vänster som vill vinna långsiktiga segrar kan aldrig förlita sig på lagstiftning
Ovanstående gäller även lagstiftning mot nazister. På 90-talet använde sig polisen i mycket högre utsträckning av lagen om hets mot folkgrupp för att arrestera nazister. Då var den antifascistiska mobiliseringen i samhället stor, och man förlorade mer på att inte gripa nazister än att göra det. I dag gör polisen andra bedömningar och låter många brott ske för att se till att nazisters demonstrationsrättigheter tillgodoses. Detta är inte så konstigt i en tid där nästan alla riksdagspartier anammar rasistisk politik och den antifascistiska rörelsen inte mobiliserar lika mycket folk. Det behövs alltså inga nya lagar utan det som behövs är en rörelse som är så pass stark att polisen inte kan ignorera den.
Att förbjuda nazistisk och rasistisk organisering kommer inte att få bort rasistiska organisationer. Ett tydligt exempel är Tyskland där ett högerextremt parti än en gång tagit plats i parlamentet trots att nazistiska organisationer har varit förbjudna sedan 1945. Ett förbud hade troligtvis inte heller bara riktat sig mot nazister utan även mot det högern kallar vänsterextremism. Detta blir tydligt när man lyssnar till Ulf Kristersson eller Annie Lööf som alltid jämställer högerextremism och vänsterextremism. Av historien borde vi lära oss att om det är några organisationer som förbjuds är det de som hotar den styrande ekonomiska eliten. Risken finns alltså att vi stödjer ett lagförslag som hotar den breda vänsterns organisationsmöjligheter.
En vänster som vill vinna långsiktiga segrar kan aldrig förlita sig på lagstiftning. Vi måste komma ihåg att för att skapa ett bättre samhälle behöver vi organisera oss och vinna materiella segrar. Med detta med oss förstår vi att ett förbud mot nazistiska organisationer inte kommer att fungera. Det är inte så vi motar bort rasismen eller nazismen, utan vi gör det genom att praktisk motarbeta deras organisering. I det långa loppet är ett socialistiskt samhälle den enda lösningen. Ett förbud mot extremistiska organisationer riskerar i slutändan att drabba en växande vänster som hotar status quo. Kravet på att förbjuda nazism är inte offensivt utan visar snarare på en vänster som inte tror att den kan vinna.
