Svar Till Jonas Sjöstedt och Jens Holm om EU i Flamman 24-09. Att kravet på utträde ur EU skulle förklara vänsterpartiets svaga valresultat, är ett tvivelaktigt påstående. Jens Holm och Jonas Sjöstedt betonar ju samtidigt vikten av en klart kritisk EU-politik. Jag hävdar att andra förklaringsgrunder är viktigare.
Det råder en valtrötthet bland kritiska väljare i Sverige. De ser hur monstret EU rullar på. Hur man struntar i folkomröstningar. Hur medias tvättade information lämnar dem i ett tomrum. Intryck från en rad möten ger mig bekräftelse på detta. EU-frågans tyngdpunkt ligger inte i parlamentet utan i Sverige. EU-kritiken är en folkbildningsfråga. Fyra komplex är centrala i ett långsiktigt arbete.
1.
EU underminerar eller raserar centrala delar av ländernas folkstyre. Det upphäver eller inskränker våra medborgerliga rättigheter. Våra möjligheter till insyn, offentlighet och information minskar fortlöpande. Cirka 100 yrkespolitiker utarbetade Lissabonfördraget – utan debatt, utan omröstning. En domstol dömer i frågor som är helt politiska. Politik förvandlas till juridik. Även klassisk liberal författningstradition trampas ner i vad som är ett paradigmskifte i borgerlig klasskamp.
2.
Inom EU har via den gemensamma valutan etablerats ett slags envälde inom ekonomisk teori. Klassiskt motstånd mot beprövad offensiv politik kombineras med centralbankens kreditlättnader till giriga och inkompetenta banker. Denna kombination räddar kapitalet och maximerar bördan på löntagarna. Svaret måste vara en till dagens samhälle uppgraderad och förnyad upplaga av keynesiansk politik.
3.
EU framträder som en nykolonialistisk kraft. Gemensamt med USA blockerar man internationella förhandlingar, kräver rättigheter som kränker andra länders suveränitet, söker hindra ett balanserat och rimligt handelsförhållande med tredje världen och vägrar ta ansvar för ett växande hungerproblem.
4.
EU har sammanslutit sig med USA för att sidoställa och reducera FN:s roll. I stället för att markera en distans till USA har man ingått i ett beroende via Nato. EU har blivit Nato:s tvilling och kan ändå inte hindra USA att utanför Nato starta krig. EU har i och med ändringarna i Nato:s stadga 2005 godtagit militära interventioner utan FN-sanktion och förbehållit sig rätten till ett förstaslag med kärnvapen. Att svensk alliansfrihet därför är utsatt för akut hot är en given följd.
Det är dessa ting i EU-politiken som bredare befolkningsskikt måste bli mer medvetna om. EU har blivit något annat än den union Sverige gick in i. Det förminskar inte vikten av parlamentsarbetet, tvärtom. Men EU-motståndet ute bland skeptikerna måste få en bas. Det är folkbildningsuppgiften. Den bör lösas i en bred samverkan med kritiska krafter och vara ett av avstampen för en enig partikongress.
