I den engelskspråkiga världen där August Strindberg ju inte tillhör de mer allmänt kända europeiska författarna kan man om honom på nätet få veta att han var ”an infamous misogynist” med ”hatred for women”. Men också i vårt svenska språkområde finns detta med kvinnohat och misogyni gärna med i den allmänna bilden av hans arbete.
När Eivor Martinus för några år sedan i London publicerade sin biografiska skildring av August Strindberg och hans hustrur, kom detta därför att återställa orden. Hon kunde ju inte bara Strindberg i allmänhet; genom att i 20 år ha arbetat med att överföra hans texter till engelska och så göra hans dramatik tillgänglig för brittisk teaterpublik, hade hon också tvungits till en nära läsning.
Nu har hon skrivit ut denna sin bok på svenska och låtit ge ut den som Lite djävul, lite ängel! Strindberg och hans kvinnor. Det är en nyttig genomgång.
Hon beskriver August Strindberg och hans relation till de fyra kvinnor som var avgörande i hans liv. Tre han var gift med: Siri von Essen, Frida Uhl, Harriet Bosse; den fjärde (som han klokt nog inte gifte sig med) var den 42 år yngre Fanny Falkner.
Det fanns konflikter i dessa förhållanden men ingen av kvinnorna har beskrivit honom som kvinnohatare. Han tycks i förhållandena mest ha varit ömsint och känslig, överkänslig kanske.
Konflikterna var dock inte ens i huvudsak personliga och privata.
Det finns något särskilt med August Strindberg som man och författare i sin tid. Ty till skillnad från de flesta av hans samtida svenska författare sökte han, förälskade han sig i och gifte han sig med intellektuella, självständiga kvinnor med egen yrkesinriktning.
Han nöjde sig heller inte med att som Heidenstam ta tag i en tonåring och dra över henne. De flesta berömda manliga kontinentaleuropeiska författare var därtill – jag minns det väl – ännu för en generation sedan, till skillnad från August Strindberg, envisa horhuskunder.
Man kan säga att konflikterna i hans förhållanden därmed var av betydligt mer modärnt slag. Men just detta att han faktiskt valde kvinnor vilka hade eget värde utanför sexualitet och dåtida tjänande husliga kvinnoroll och att han umgicks med sina kvinnor som människor, det skapade mycket stora problem. Tag de två skådespelerskorna: Siri von Essen kanske inte var ämnad att bli den stora scenkonstnärinnan. Men han gjorde sitt yttersta för att skriva roller åt henne. Dock graviditet och sedan det att hon fick följa August Strindberg, i vad som i realiteten var en politiskt betingad landsflykt, omöjliggjorde effektivt hennes arbete. Detta skapade stora personliga problem för henne och bidrog till att omintetgöra äktenskapet.
Den unga Harriet Bosse var begåvad när hon grep tag i den då redan berömde August Strindberg. Hon utvecklades därefter – också med hjälp av honom – till en av sin tids stora teaterpersonligheter.
Men oavsett alla eventuella känslor från hennes sida (att han älskade framgår av brev och texter) kunde de två karriärerna inte samexistera. Det hade gått deras förhållande precis lika illa om de levat och verkat idag!
Frida Uhl var i den tiden ett särfall. Begåvad naturligtvis och infallsrik men, inte bara för August Strindberg, knappast möjlig att ha ett längre förhållande med. Som typ framträder hon egentligen först i det europeiska 1920- och -30-talets intellektuella värld. Hennes gestalt känner vi sedan alla – författare eller konstnärer – väl. På Freden sågs vi under det svenska 1950-talet. Vad som skiljer Strindbergs Frida från hennes motsvarigheter i vårt nu är att nu har hon kunnat utvecklas till självständig konstnär. På sin tid präglades Frida i stället blott till en sällsam utkantspersonlighet. Men ett ostört äktenskap kunde man nog inte haft med henne heller nu; de konstnärliga framgångarna till trots.
Fanny Falkner var en åldrande mans förvirring. Det är nog inte svårt att bli förälskad i en 42 år yngre kvinna med viss konstnärlig begåvning; Strindberg faller där inte utanför vår gemensamma manliga ram. Men det är mindre välbetänkt. Det var tur att Fredrik Ström ingrep.
Strindberg räddades från en dumhet och Fanny Falkner från ett olyckligt förhållande.
Eivor Martinus har skrivit en bok som gör det möjligt att bättre umgås med August Strindberg.
Både som svensk personage och i hans texter.
