Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.
Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].
Den 1 december svarar äntligen IF Metalls avtalssekreterare på vår kampanj om att ”Skrota Industriavtalet – Höj lönerna!” i en intervju med Flamman.
Vi får utgå ifrån att förbundsledningen kände sig nödgade att svara efter vårt debattinlägg i Expressen och manifestationen utanför kongresshallen. Att frågan skulle undgått kongressen är uppenbarligen en kraftig överdrift. Kongresshallen var fylld med ett särtryck av Proletären med artiklar om att lönerna måste upp och Dagens Arbete publicerade en intervju om kampanjen under kongressens andra dag. Det förhåller sig snarare så att delegaterna helt enkelt inte var intresserade av att lyfta frågan. Just nu.
Redan på kongressens första dag omvaldes förbundsledningen och synd var väl det, för det hann inte ens gå 24 timmar innan ledningen drog till med sin första villfarelse. I sitt svar till debattartikeln i Expressen hävdar ledningen att Industriavtalet gett 60 procentiga reallöneökningar. Men det är en orättvis siffra. Utgår vi från LO:s egna lönerapport kan vi läsa att mellan 2000 och 2021 så har den genomsnittlige LO-arbetaren bara haft en reallöneökning på 36 procent. Om Industriavtalet är så bra som man vill framställa det, varför måste man förvränga sina siffror?
Löneutvecklingen har dessutom varit orättvis. Den stora vinnaren på ”märket” har varit tjänstemännen, inte arbetarna. Gapet mellan tjänstemän och arbetare har fortsatt vidgas: skillnaden ligger i dag på 56 procent. Vi industriarbetare har i 25 år stått tillbaka och vårt löneutrymme har gått till tjänstemän och ökade vinster för företagen. I dag tjänar en VD för en industrijätte 60 industriarbetarlöner.
Veli-Pekka försöker vrida och vända på namninsamlingens omfattning och hävdar bestämt att eftersom namninsamlingen enbart har runt 180 underskrifter är stödet för Industriavtalet starkt. Vi godtar den utmaningen! Vi är snarare av den uppfattningen att majoriteten av förbundets medlemmar inte är medvetna om vad Industriavtalet egentligen innebär, eller ens vet om dess existens. Om förbundsledningen nu är så självsäkra så utmanar vi ledningen att initiera en förbundsomfattande diskussion om Industriavtalet. Kalla alla klubbar och enskilda medlemmar ute på arbetsplatserna till konferenser för att diskutera Industriavtalets vara eller icke-vara. Låt Veli-Pekka vara lika öppen och ärlig som i Flamman-intervjun. Läser man mellan raderna så ser man att syftet är att slå vakt om företagens vinster och till och med hjälpa företagen vinna marknadsandelar (Veli-Pekkas egna ord)! Hur gör man det utan att hålla tillbaka lönerna? Frågan är ställd öppet till förbundsordförande Marie Nilsson och avtalssekreteraren Veli-Pekka Säikkälä. Godtar ni utmaningen?
Andreas Köhler, IF Metall avdelning 14 Värmland. Initiativtagare till namninsamlingen ”Skrota Industriavtalet – Höj lönerna!”