Karin Rågsjö, Vänsterpartiets socialpolitiske talesperson, skrev artikeln ”Nya tag i narkotikapolitiken” i Flamman (6/11). Där lyfte hon behovet av att Sverige behöver fler verksamheter för sprututbyte. Det är glädjande att detta nu åter kommer upp på agendan. Det här handlar om jämlik hälsa och sjukvård för några av samhällets mest utsatta människor. 
För att motverka hiv-epidemin på 1980-talet startades olika former av sprututbytesprogram i länder världen över, däribland Sverige. Denna verksamhet finns i dag i många fler länder. I nästan hela Europa har program för sprututbyte införts. I Sverige finns verksamheten på några orter och fler är på väg att startas upp. Erfarenheterna av dessa satsningar är mycket goda.

Fördelarna med sprututbytesprogram är många. Huvudsyftet är att minska smittspridningen av blodburna infektioner, framförallt hepatit C och hiv. Om färre orena sprutor återanvänds minskar risken för smittspridning. För injektionsmissbrukarna innebär det i sig förbättrad hälsa och livskvalitet.
Men denna verksamhet handlar om så mycket mer än att bara dela ut rena sprutor och kanyler. Genom programmen får sjukvården bättre kontakt med en grupp patienter som oftast inte söker sig till vården på annat sätt. Många av dessa missbrukare lever i djup misär och kan i sprututbytesverksamheten fångas upp och få tidig behandling. Verksamheten ger möjlighet till regelbunden testning, rådgivning och information. Programmen fungerar som ett tidigt varningssystem för hiv och vid behov kan läkarundersökningar erbjudas. Välriktade vaccinationsinsatser, bland annat mot hepatit B, kan lättare genomföras med hjälp av programmen. Genom att erbjuda motiverande samtal kan en del få kraft att lämna sitt missbruk. Förutom de rent mänskliga vinsterna är förebyggande arbete betydligt billigare än kostnaderna för den framtida vården av hiv- och hepatitpatienter.

Flera internationella organ rekommenderar sprututbytesprogram, bland annat WHO, Internationella Röda korset, FN:s hiv-program UNAIDS och EU:s narkotikacentrum ECNN. Tunga svenska myndigheter som Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet och Statens folkhälsoinstitut är mycket positiva till och rekommenderar sprututbytesverksamhet. Med hänvisning till det rådande kunskapsläget rekommenderar även förra regeringens missbruksutredning i skarpa ordalydelser att program för sprututbyte bör göras mer tillgängligt i hela landet.
Sverige behöver en bättre missbruksvård. Sprututbytesverksamhet är inte lösningen på alla problem, men programmen kan stötta injektionsmissbrukaren till bästa möjliga hälsa. Sjukvården måste kunna erbjuda både tillfällig och mer långsiktig hjälp. Beroendeproblematik försvinner inte av att förneka att missbruk förekommer. Möjligheten till sprututbyte innebär att smittspridning motverkas, hälsa och livskvalitet förbättras samt att några narkomaner kan få motivation nog att lämna missbruket.