Inrikes/Nyheter 10 september, 2022

BB-ockupanterna hoppas på valet

Sollefteåbor har demonstrerat under hela mandatperioden för att återfå sitt BB. Samtidigt fortsätter sjukvården i region Västernorrland att bottenrankas. Hur kan vårdproblemen vara kvar på en plats där så många har engagerat sig för att lösa dem – och kan regionpolitikerna ens göra något åt det?

Den 15 maj i år bestämde sig Sollefteås BB-ockupanter för att återta sin plats. Pandemin hade tvingat dem, liksom många andra, att utföra sin protest digitalt. Återgången drog ut på tiden – många ockupanter är äldre och ingen vill beskyllas för att ligga bakom en ny smittovåg – men nu var det dags.

Kjell Westlin och Carina Hellström var först på plats. Den nya sjukvårdsdirektören hade kommit med ett hot: regionen har fått nya ordningsregler, obehöriga får inte vara i vårdens lokaler och den som vägrar lyssna kommer mötas av polis. Carina Hellström gav svar på tal.

– Vi är en fredlig ockupation, vi är redo att förhandla. Men vi kommer inte att flytta på oss om någon säger att vi måste. Vi kommer att sitta kvar, sade hon till SVT.

Två och en halv månad senare svarar Kjell Westlin i telefon. Han berättar att han varit på BB en gång i veckan sedan i maj. De är alltid minst två personer där. Och jo, polisen har varit förbi.

– De kom dit och tittade när vi startade upp. De sa: ”Det är inga oroligheter här, inget våldsamt. Det verkar lugnt. Härifrån kan vi fara”, berättar Kjell Westlin för Flamman.

Efter tre minuter vill han lägga på. Han har fortsatt engagera sig, men är trött på att tala om det här.

– Nu måste folk inse att vi behöver ett sjukhus. Det är nog inget annat. Jag pratar inte mer om det. Nu är det valet som får avgöra.

Sollefteå sjukhus är valfrågan som vägrar dö. För fyra år sedan åkte partiledarna i skytteltrafik till Lasarettsgatan 1 för att visa att de vill ha en mer tillgänglig vård. Den här gången är det tystare från rikspolitikerna. Men i region Västernorrland, som beslutar om saken, har det lett till parlamentariskt kaos. Under våren har de styrande socialdemokraterna precis som på riksplanet försökt reda ut vilka de egentligen regerar med. Oppositionen har formats om. Oheliga allianser har ingåtts. Och Centerpartiet har anklagats för att svika sin oppositionsroll för att stödja socialdemokrater.

– Det är komplext, säger regionala expolitikern Lena Asplund till Flamman.

Hon är före detta riksdagsledamot och moderat ut i fingerspetsarna. På söndag väljs hon med största sannolikhet till ännu en mandatperiod i Sollefteå kommunfullmäktige. Men toppuppdraget i regionen – ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden – har hon lämnat i förtid, i protest mot sitt eget parti.

– Jag kan inte stå bakom det Moderaterna går till val på där: att lägga ned Sollefteå sjukhus.

Förslaget kom i mars och skakade om regionpolitiken. Medan andra partier började förbereda valrörelsebudskap om att satsa på Sollefteå sjukhus, med ett återöppnande av BB och akutkirurgin som slutmål, meddelade regionens näst största parti att de vill gå åt helt andra hållet. Man måste prata om ”elefanten i rummet”, konstaterade de. Moderaterna, som vid den här tiden var Socialdemokraternas största koalitionspartner, ville byta ut sjukhuset mot en ambulanshelikopter och fler vårdplatser i Sundsvall och Örnsköldsvik.

Lena Asplund har bestämt sig för att rösta blankt.

– För det första behövs sjukhuset för befolkningen, för det andra kommer Försvarsmakten växa här, säger hon och fortsätter:

– Det vore en katastrof om det lades ned. Vi har också en åldrande befolkning. Alla kan inte åka tolv mil till Sundsvall.

Medan Moderaterna hanterade inre stridigheter seglade ett mer trängande problem upp på dagordningen: hela region Västernorrland saknade personal inför sommaren. En riktad lönesatsning för de yrkesgrupper där det råder störst brist hade fått motsatt effekt och lett till massuppsägningar. Om inget gjordes riskerade akutsjukvård att stängas.

Socialdemokraterna samlade alla partier till dialog. Enligt de andra partierna var det snarare ett informationsmöte. S hade beslutat att satsa ytterligare 50 miljoner på ännu fler löneökningar. Den här gången skulle det göras rätt.

Tre veckor senare blev moderaterna ett oppositionsparti. Tillsammans med KD, SD och lokala Sjukvårdspartiet presenterade de en betydligt mer ambitiös lönesatsning: 250 miljoner kronor. Vänsterpartiet höll sig borta från pressträffen eftersom de inte ville göra gemensam sak med SD, men meddelade att de skulle rösta för förslaget.

En hårfin omröstning slutade med att Centerpartiet bytte sida och Socialdemokraternas förslag vann. Centerpartiets Jonny Lundin lovade att möjliggöra S styre fram till valet – samtidigt som han behöll posten som oppositionsråd.

Personalen som sagt upp sig började återvända. Två dagar senare presenterar Inspektionen för vård och omsorg (IVO) en utredning om Sundsvalls sjukhus. Den visade att gamla och sköra akutpatienter ligger på bår 10–15 timmar utan tillsyn eller mat.

Regionens högsta politiker Glenn Nordlund (S) meddelar genom sin politiska sekreterare att han inte har tid för en intervju. Däremot skickar sekreteraren ett långt mejl om att bilden av Västernorrland som en region med särskilda problem är överdriven. Granskningar från medier och myndigheter visar något annat.

Utöver IVO:s rapport, som kommer med ett hot om 15 miljoner kronor i vite om problemen inte löses innan sista september, rapporterar SVT:s Uppdrag granskning att Västernorrland är sämst i Sverige på att leva upp till vårdgarantin. Ett exempel är ögonvården, där bara 38 procent av de som behövde en gråstarrsoperation fick den inom vårdgarantins 90 dagar år 2020.

Därutöver har 30 procent av dem som vårdats på IVA under coronapandemin dött – den tredje högsta siffran i landet. Och berättelserna som gett bränsle åt BB-ockupationen – bilresor på 20 mil för att genomgå en förlossning – finns alltjämt kvar.

Lena Asplund, som trots sitt avhopp varit ansvarig för sjukvården under nästan hela mandatperioden, svarar att mycket av problemen beror på pandemin. Utöver det säger hon att det handlar om bristande personalpolitik, löner och arbetsvillkor. När det saknas läkare och sjuksköterskor blir man tvungen att hyra in stafettpersonal, som är dyrare, och då blir utrymmet för andra vårdsatsningar mindre, vilket gör att man får svårare att rekrytera personal. En självförstärkande rundgång.

Hur ser du på möjligheterna att bilda en majoritet och komma åt de här problemen efter valet?

– Det vill jag inte lägga mig i, eftersom jag lämnat det hela. Då sitter man på avbytarbänk och tycker att man kan och vet allt.

Men en sak vet hon: staten behöver ta ett större ansvar.

– Man måste ha en bättre ekonomisk utjämning. Speciellt för regioner med en åldrande befolkning och vikande skatteunderlag. Vi måste få en vård på lika villkor.

Det finns inga aktuella opinionsmätningar inför valet i region Västernorrland. BB-ockupanter säger dock att Sjukvårdspartiet (Sjvp) har stort stöd bland dem som ägnat sitt liv åt frågan. Den senaste mätningen, gjord hösten 2021 på uppdrag av Moderaterna, ger visst stöd åt det. Där spås partiet få ett väljarstöd på 11 procent.

Gruppledaren Robert Thunfors turnerar just nu runt i regionen i en ambulans. När Flamman ringer honom håller han på att resa ett partytält i Härnösand.

– Vi har lagt nästan tre gånger mer pengar på den här valrörelsen än på den förra. Och vi har varit väldigt aktiva under mandatperioden.

Thunfors är gammal sosse. Skolad i SSU, partimedlem i fjorton år, sedan rekryterad till Sjukvårdspartiet efter att ha startat ett eget parti i Timrå. Men Sjukvårdspartiet vill, liksom många andra lokala missnöjespartier, helst inte tala om höger och vänster.

– I region Västernorrland finns inte den skalan. Det handlar snarare om centralisering eller decentralisering.

Enligt honom är Sjvp, V och KD de tydligaste förespråkarna för en mer decentraliserad vård. På andra sidan finns S, M, L och SD.

– Man har trott på stordriftens fördelar, men det har visat sig att det inte är sant. Man behöver ha tre sjukhus. Att lägga ned verksamhet på ett sjukhus skapar bara överbelastning på de andra två, för personalen flyttar inte med.

Ändå gick ni fram med ett gemensamt oppositionsförslag med M och SD i våras. Ett av de partierna vill lägga ned Sollefteå sjukhus. Hur går det ihop?

– Det var sakfrågan (ökade lönepåslag till vårdpersonal, reds. anm.) vi gick ihop om. Vi var inte helt överens om finansiering. Men Moderaterna var överens med oss om neddragningar i administrationskostnader, de har förflyttat sig rejält åt vårt håll i den frågan. Sedan började de skramla om Sollefteå sjukhus, men då var vi och V tydliga i den dialogen: ska ni slänga in ett sjukhus i de här diskussionerna så går vi härifrån.

Lena Asplund, som gick rakt emot sitt eget parti i frågan om Sollefteå sjukhus, säger samtidigt till Flamman att ett återöppnande av BB inte är praktiskt möjligt eftersom patientunderlaget är för litet, och eftersom det är omöjligt att få den specialistkompetens som behövs. Den förklaringen ger Robert Thunfors inte mycket för.

– Hon har solklart fel. Det är neddragningar som har skrämt bort personalen. Vi har medlemmar som är barnmorskor från Sollefteå. Vi har diskuterat en plan med C, V och KD, hur man skulle gå till väga. Men man kan inte starta BB 1 januari 2023, man måste bygga upp miljön under förmodligen ett eller två års tid och börja i någon ände. Det handlar om att skapa en stabilitet och en tro på att det fungerar.

Vänsterpartiet ser däremot en tydlig vänster-höger-konflikt i botten av region Västernorrlands problem.

– Det finns inte en enskild förklaring, men grundproblematiken är liberal politik på ett nationellt plan i 30 år, säger Nina Orefjärd, V:s gruppledare i regionen.

Hon pratar om ett skevt skattesystem som gör att politiker måste höja skatterna samtidigt som det går sämre för vården, en brist på nationell utjämning och en tungrodd administrativ apparat. Dessutom nämner hon samma dyra stafettläkarspiral som Lena Asplund tog upp.

– Det finns en gemensam trend bland många regioner som har liknande förutsättningar: Norrbotten, Jämtland, Härjedalen, Västerbotten och till viss del Dalarna.

Likt Sjvp talar hon om att flytta beslut och styrning närmare personalen, och att locka tillbaka personalen genom att investera sig ur krisen. Samtidigt säger hon att regionpolitikerna har ett mer eller mindre omöjligt uppdrag tills staten tar ett större ansvar.

– Det är ett ekonomiskt moment 22.

Ni har kampanjat intensivt i de här frågorna och Jonas Sjöstedt lade stor vikt vid BB-ockupanterna i valrörelsen 2018. Ändå säger ockupanter jag pratar med att Sjukvårdspartiet har störst stöd bland dem. Vad beror det på?

– Du har kanske pratat med enskilda. Och det är så att Sjukvårdspartiet syns, de är duktiga på att kampanja. Men om man ser på förra valresultat växte vi mycket också, från 6,9 till 10,6 procent. Jag hade såklart önskat att vi skulle ha alla röster. Vi har mycket liknande politik, men vi har också en helhetstanke om det nationella planet, vissa sådana bitar har inte Sjvp.

S får klä skott för mycket av kritiken mot vården i region Västernorrland, samtidigt som de är ett naturligt samarbetsparti för V på riksplan och på många andra håll i landet. Är det till skada för er tror du?

– Det kan ju vara så för någon, men jag tror inte det faktiskt. Det är väldigt tydligt att vi skiljer oss från dem när det gäller regionfrågan, säger hon och fortsätter:

– S är den naturliga samarbetspartnern, men inte här. Här handlar det om att hitta samverkan med andra partier som ser liknande problem och lösningar.

Vilka skulle det kunna vara?

– Det är svårt. Sjvp står oss ganska nära, annars kan jag inte säga så mycket faktiskt. Jag vet inte vad som kommer att hända.

Ledare 28 oktober, 2025

Ser Expressen inte skillnad på propaganda och nyheter?

Klipp från den polska propaganda-kanalen Visegrad 24 förekommer fortfarande i svenska nyhetsmedier. Foto: Visegrad 24/X, Expressen.

Brinnande byggnader, drönarklipp och emojier. Filmerna från krigsfronten i Ukraina gjorde X-kontot Visegrad 24 till en viktig nyhetskälla. Men bakom fasaden döljer sig polsk högerpropaganda – och svenska medier fortsätter att hänvisa till dem.

Härom veckan toppades Expressens sajt av ett suddigt videoklipp på en brinnande byggnad. ”Visegrad 24 skriver att det rör sig om ett industriområde där ryska militären har både baser och drönaranläggningar”, uppgav tidningen (12/10).

Detta var andra gången på kort tid (25/8) som Expressen TV okritiskt hänvisade till Visegrad 24 som nyhetskälla. Detta trots att det numera är både välkänt och uppenbart att Visegrad 24 är en propagandaoperation, förankrad i Polens nationalkonservativa höger. Exemplet lär oss en hel del av de nya formerna för att plantera propaganda i snabba nyhetsflöden.

Visegrad 24 har vuxit till ett mediehus med globalt genomslag – fast utan att driva någon egen publikation. Man nöjer sig med konton på plattformar som X (tidigare Twitter), där man i hög grad återpostar upphittat material. Gärna en video på något som exploderar, plockad direkt från någon rysk, ukrainsk, palestinsk eller iransk kanal i appen Telegram. Videon förses med en braskande engelsk rubrik och läggs upp på X, utan kontroll av äktheten – för att sedan spridas vidare av etablerade medier som Expressen. Visegrad 24 gör sig därmed till en praktisk källa för nyhetsredaktioner som Expressen, som inte vill avlöna egna journalister för att följa Telegramkanaler på främmande språk.

Genombrottet kom 2022, efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, då Visegrad 24 utmärkte sig genom att vara snabba med att posta videoklipp från frontlinjen till Twitter, må vara att vissa senare visade sig vara falska. Rubrikerna skrevs för att tilltala alla oss som engagerade sig för Ukraina. På några månader samlade Visegrad 24 mängder av följare och blev en stående nyhetskälla även för etablerade medier. Aftonbladet och Expressen, DN och SvD – alla hänvisade de till Visegrad 24 som källa.

Men något var skumt. För ingenstans uppgav Visegrad 24 några adresser eller redaktörsnamn. Hösten 2022 skrev jag en krönika där jag spekulerade i om det anonyma kontot kanske var en propagandaoperation med Ryssland som avsändare. Var kanske den proukrainska tendensen bara ett sätt att samla följare i ett första skede, för att senare vrida om budskapet i prorysk riktning?

Exemplet lär oss en hel del av de nya formerna för att plantera propaganda i snabba nyhetsflöden.

Ungefär samtidigt började grävande journalister, först på OKO Press, avslöja vilka som låg bakom Visegrad 24. Det var den konservative aktivisten och pr-mannen Stefan Tompson, med polsk och sydafrikansk bakgrund, uppvuxen i brittisk överklassmiljö, tillsammans med svensk-polske Adam Starzynski, som deltagit i konferenser med SD-tankesmedjan Oikos. Finansieringen kom från Polens dåvarande, nationalkonservativa högerregering och syftet skulle vara att sprida dess värderingar i utlandet. Successivt började Visegrad 24 varva sin nyhetsförmedling med en ökad andel renodlad propaganda, där ett genomgående tema är att peka ut muslimer som ett hot mot Europa.

Stefan Tompson förklarar i en intervju att Israel står vid frontlinjen i en kamp för ”västvärlden”, som på hemmaplan måste föras mot ”vänstern”, som han menar har ”bildat gemensam front med blocket Ryssland–Kina–Iran”.

Efter den Hamas-ledda attacken mot Israel den 7 oktober 2023 satsade Visegrad 24 hårt på nyheter från Mellanöstern, som man nu har knoppat av till syskonkontot Middle East 24 (ME24). Medieforskare vid Washingtons universitet har i en studie visat hur Visegrad 24, vid sidan av ännu en handfull liknande aktörer på X, de första veckorna efter attacken lyckades erövra ett betydande inflytande som engelskspråkiga nyhetskällor.

Visegrad 24 för fram samma slags budskap som Israels regering, medan andra (tills vidare) framställer sig som opartiska, eller driver en hårt anti-israelisk linje. Vad som förenar dessa nyhetsförmedlare, som ofta är anonyma, är inte budskapet utan en likartad stil: snabbt återpostande av dramatiska bilder, gärna med rubriker fyllda av emojier och versaler. Även om de har färre följare än de största traditionella nyhetsmedierna, når de större genomslag på X. Till detta bidrar att bland andra Visegrad 24 upprepade gånger har fått del av den hårdvaluta som det innebär att bli återpostad av plattformens ägare, Elon Musk.

Läs mer

Samtidigt har det uppdagats flera fall där högerextrema aktörer på X driver propalestinska konton som samlat stora skaror av följare – vilka knappast haft anledning att ana oråd. Först i nästa skede, när följarna finns på plats, är tiden inne för att stegvis varva Israelkritiken med antisemitiska konspirationsteorier, förintelseförnekande och rasism.

Sannolikt förekommer liknande försök till flerstegsoperationer inom en mängd olika områden. Alla vi som följer världshändelser via sociala medier bör utgå från att vi redan följer konton som har en dold agenda som går bortom vad som hittills varit synligt. Det är omöjligt att med säkerhet identifiera dem på förhand. Men detta är ingen ursäkt för Expressen TV att år 2025 fortsätta legitimera Visegrad 24 som nyhetskälla.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 27 oktober, 2025

Har Zohran Mamdani blivit för mesig för DSA?

Socialistiska borgmästarkandidaten Zohran Mandani får en kram av Bernie Sanders under ett kampanjmöte den 27 oktober. Foto: Heather Khalifa/AP/TT.

Zohran Mamdani har blivit symbolen för en ny vänster i USA – radikal i sak, varm i tonen och omgiven av tusentals frivilliga som knackar dörr i hans namn. Flamman träffar ledarna för Democratic socialists of America, den darriga språngbrädan för stadens socialistiska framgångar.

En ung, muslimsk socialist född i Afrika – 34-åriga Zohran Mamdani har allt som behövs för att skrämma skiten ur New Yorks borgerlighet. Inte minst som han står som favorit när staden väljer sin nya borgmästare den 4 november.

Långt bakom sig har han tidigare demokratiska delstatsguvernören Andrew Cuomo, som deltar som oberoende, och republikanen Curtis Sliwa. Nu undrar många hur den radikala nykomlingen kunnat gå från två procent i början av primärvalen, till att spöa tungviktare som miljardärerna kastar pengar över.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 25 oktober, 2025

Maggios filmdebut andas tumblr-eskt 2010-tal

Josef (Joel Spira) reser långt för att söka efter sin älskade. Foto: Andreas Öhrman.

Stereotypen med den tokroliga tjejen som dricker champagne i Paris är pinsam och borde aldrig dammats av. 7 steg vill vara smart, men faller på sin egen stelbenthet.

I Andreas Öhmans 7 steg spelar artisten Veronica Maggio den gåtfulla Elle som utvecklat en teori om kärlekens sju etapper: från förälskelse via vardagens tristess och konflikter till nytändningens sjätte steg.
I hennes värld är människan förnuftig nog att kontrollera kärlekens virrvarr. Teorin ligger långt från tanken om sammanförda öden, men är desto mer symptomatisk för vårt kbt-upplysta tidevarv.

Innan teorins försökskanin och manliga hjälte Josef (Joel Spira) hinner klura ut vad som väntar i det sjunde steget, går Elle upp i rök och han sadlar om från hjärtekrossad pojkvän till privatdetektiv. Snart inser Josef att han knappt vet någonting om sin mystiska flickvän, och sökandet efter henne tar honom runt i Sverige och över ett världshav.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 25 oktober, 2025

Älskad av alla

Turkiets president Recep Tayyip Erdogan, Jens Stolenberg, dåvarande generalsekreterare för Nato, och statsminister Ulf Kristersson diskuterar Sveriges Natoansökan i juli 2023. Foto: Yves Herman/Pool/AP.

Jens Stoltenbergs nyckel till framgång är försiktighet och eftertanke, en bristvara i dagens världspolitik. Sara Martinsson har läst den store norrmannens självbiografiska "Min tid i Nato".

I Norge är det statsminister Jonas Gahr Støre som brukar jämföras med Palme. Överklasspojken från Oslo vest, som mot alla odds blev vänster. Men egentligen har den tidigare statsministern och Nato-chefen Jens Stoltenberg fler likheter med originalet. Sedan Palme dog har socialdemokratin inte någonstans i världen haft en stjärna med starkare lyskraft än han. Nu har han skrivit 500 sidor om sitt decennium som generalsekreterare för Nato. Man kan läsa dem som skvaller om Trump och Putin, eller för att nosa upp hemligheten bakom ett varumärke så starkt att det på egen hand vann det norska valet.

Mycket har sagts om ”Stoltenberg-effekten”. Mindre om vad den beror på. Hur blev en matteälskande nepobaby från Frogner hela socialdemokratins guldgosse? Ett svar finns förstås i uppväxten. Föräldrarna Thorvald och Karin tillhörde båda Arbeiderpartiets elit. För lille Jens var statsministrar, departementschefer och diplomater normalt middagssällskap. ]Han fick således försprång i att bygga nätverk. Att känna alla hjälpte honom tveklöst upp genom Arbeiderpartiet-hierarkin.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 24 oktober, 2025

”Tack men nej tack”: Jokkmokk svarar regeringen om återvandringen

Roland Boman skriver i ett brev att Jokkmokks människosyn skiljer sig från regeringens. Foto: Jokkmokks kommun.

Regeringens pilotprojekt för att få afghanska flyktingar att flytta tillbaka får kritik i ett brev från Roland Boman, kommunstyrelsens ordförande i Jokkmokk. ”De skiter högaktningsfullt i Jokkmokk”, säger han till Flamman.

Den 10 september lanserade regeringen ett pilotprojekt för så kallad frivillig återvandring av afghanska flyktingar, med förfrågningar till flera kommuner om att delta.

Den 20 oktober fick man ett öppenhjärtigt brevsvar från Roland Boman, kommunstyrelsens ordförande i Jokkmokk, med rubriken ”Tack men nej tack”. Där står: ”Jokkmokk är Vi, inte vi och dom. Jokkmokk är Vi oavsett bakgrund, födelseland eller hudfärg.”

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 23 oktober, 2025

Palestinarörelsen kämpar för oss alla

Greta Thunberg deltar i en presskonferens vid Sergels torg i Stockholm den 7 oktober. Foto: Caisa Rasmussen/TT.

Demoniseringen av Palestinarörelsen är ett hot mot alla som tror på demokratin.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

I två års tid har människor gått ut i kraft mot den israeliska folkmordsoperationen i Gaza. Lika länge har vad som kollektivt kan benämnas ”Palestinarörelsen” mött ett fanatiskt politiskt motstånd.

Mönstret påminner om Israel-Palestinakonflikten i sig själv: Israel har låtit brutaliteten mot Palestina växa på bekostnad av även den inhemska opinionen, och i Sverige tas politiska steg mot ökad repression av demonstranter, medan svenskarna själva vänder sig mot den etniska rensningen och tagit ställning för det palestinska folkets rätt till liv och självbestämmande.

För att avskräcka från ökat deltagande och även förstärka övertygelsen i de egna leden har reaktionära och fascistiska fotografer, bland annat SD-kopplade Riks, sett till att fotografera och filma de större demonstrationerna, stundtals understödda av små grupper av motdemonstranter som genom egna spektakel försöker provocera fram reaktioner i syfte att skapa innehåll åt sin egen hejarklack.

Genom en ständigt malande demonisering förnekas palestinademonstranternas mänsklighet.

Genom en ständigt malande demonisering – som är nödvändig om du ska orka hata den som inte gör dig något – radikaliseras högermänniskor till att förneka palestinademonstranters mänsklighet. I chattar och livestreamar kartläggs och hånas engagerade individer. Bilar har körts in i demonstrationståg. En välkänd aktivistprofil blev nyligen misshandlad.

Samma fientliga förhållningssätt går att skönja bland framträdande regeringspartister: riksdagsmoderater beskriver Global Sumud-flottiljen som en samling ”hamaskramare”, ”homofober” och ”antisemiter” medan en Sverigedemokrat hänger ut föräldrar som bär palestinasjal till förskolan – ett plagg som en moderat kommuntopp kallar ”hipstersvastika”. Genom att utnyttja en etnonationalistisk definition av antisemitism där israelkritik likställs med judehat, tvättar man sina egna rasistiska händer.

Läs mer

Tidöpolitiker sätter sig inte bakom ratten för att demonstrera missnöje, men från regeringen kommer en stadig ström av utspel och lagförslag som kan innebära mer skada för fler personer. Genom att strama åt demonstrationsrätten och nyttja vandellagar där ”fel” beteende kan vara grund för indraget uppehållstillstånd eller avbruten medborgarskapsprocess, kommer färre att våga protestera mot demokratiska inskränkningar. Med laglig rätt att riva upp medborgarskap begränsas alla demokratiska aktörers rätt ytterligare. Snaran dras åt och folkets rätt att samlas politiskt kvävs.

Inget av detta sker i ett vakuum. Inskränkningarna sker över hela Europa. I dagarna fick världen veta att israeliska National Center for Combating Antisemitism för ett register över pro-palestinska demonstrationer, tillsammans med de konton och organisationer som potentiellt står bakom. Det som i Sverige sker med mobilkameror och ekokammare på internet, sker även på israeliska myndigheter.

Vill man döda en demokrati, slutar man vårda den. Kampen för Palestinas frihet är inte bara livsavgörande för alla som lever under förtryck mellan floden och havet – den avgör även om vi själva är värda att kämpa för.

Diskutera på forumet (1 svar)
Inrikes 23 oktober, 2025

”Narren är fri att kritisera överheten”

Björn Eklund byggde upp sitt förlag Karneval med pengar han fick från sin tidigare arbetsgivare Ordfront. Foto: Leonidas Aretakis.

Han bidrog till att göra Ordfront till Sveriges främsta vänstermagasin. Efter ett storbråk 2003 grundade han förlaget Karneval – som ifrågasätter allt från invandring till vacciner. Flamman träffar förläggaren och fritänkaren Björn Eklund.

"Sista striden för Ordfront?”

Rubrikerna var dramatiska inför den extrainsatta stämman den 4 september 2004, då 614 medlemmar samlades på gymnasieskolan Södra Latin i Stockholm för att avgöra magasinets framtid. I aulan fanns flera vänsterkändisar som Mikael Wiehe, Åsa Linderborg, Maria-Pia Boëthius och Sven Lindqvist.

”Giftpilarna kastades åt alla håll”, rapporterade Journalisten, ”inte minst mot ’Bonnier-pressen’ som enligt flera talare legat bakom ett ’galet och monstruöst massmediedrev’ och iscensatt en ’massaker på Ordfront’.”

Det fanns fog för de starka orden. Sveriges största vänstermagasin återhämtade sig aldrig efter det stormiga mötet. Man bekräftade också uppsägningen av redaktionschefen Björn Eklund, vars kontroversiella text om kriget i Jugoslavien hade gjort honom till dagens huvudperson.

Men avskedandet blev också en nystart. Ur gruset byggde han upp sitt fritänkande förlag Karneval.

Nu står han framför mig i gummistövlar, framför den röda trästugan från 1700-talet i Vitabergsparken på Södermalm. Den tillhör ett välbevarat ”reservatsområde” för arbetarna från de närliggande industrierna i Barnängen. Han hukar sig för att få plats i hallen.

Hemmastad. Från början drev Björn Eklund sitt förlag från hemmet, men han har nu skaffat ett riktigt kontor – ett litet trähus på Södermalm i Stockholm. Foto: Leonidas Aretakis.

– Det där har självklart präglat mig. Det var en smärtsam konflikt som pågick i två år. Först som ett mediedrev, därefter som en strid inom föreningen Ordfront, och till sist som en arbetsrättslig konflikt.

Vi slår oss ned vid köksbordet framför en bokhylla full av förlagets böcker. Stugans skala får oss att se ut som jättar.

Under de första åren gav Karneval ut vänsternamn som Åsa Linderborg och Flammans dåvarande chefredaktör Aron Etzler, och senare även storsäljare som Kapitalet i tjugoförsta århundradet av Thomas Piketty. Men på senare år har Björn Eklund tagit fritänkandet i nya riktningar, med böcker som ifrågasätter etablerade uppfattningar om klimatet, vacciner, Ukrainakriget, samt diskuterar kränkthetskultur och statens ”feminisering”.

Jag är nyfiken på honom av flera skäl. Som publicist undrar jag hur magasinet Ordfront kunde bli så framgångsrikt. När jag var ung aktivist publicerade det alla antiglobaliseringsrörelsens hjältar. Jag beställde hem en låda från tyska Ebay med ett tjugo-tal böcker av Noam Chomsky och John Pilger, varav de flesta nu står i Flammans bokhylla, och som lärde mig allt om USA:s sjaskiga utrikespolitik.

Nu är jag luttrad när det gäller vänstermänniskors förmåga att balla ur politiskt.

Men jag undrar också vad som hände sedan. Jag uppfattar att många författare i den äldre antiimperialistiska miljön, har haft svårt att navigera i en värld där USA inte är den enda skurken. Jag undrar också varför geopolitiken alltid splittrar vänstern, och om det finns något att lära i dag.

Jag frågar om han har gjort en ideologisk resa sedan Ordfront-tiden. Han skakar på huvudet.

– Jag är inte så vänster som du verkar tro. Till skillnad från många på Ordfront så har jag inget förflutet i kommunistiska sekter. Visst har jag ändrat uppfattning i flera frågor men jag vill tro att jag inte har gått högerut, utan att jag i dag vet bättre, säger han.

En sådan fråga är pandemin.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 22 oktober, 2025

Nu kan Europas äldsta konflikt lösas

Anhängare till Tufan Erürman firar hans seger i den turkiska ockuperade delen av huvudstaden Nicosia, Cypern. Foto: Nedim Enginsoy/AP.

Presidentvalet på Nordcypern blev en jordskredsseger för oppositionen. Den lilla utbrytarstatens sittande president, Ersin Tatar, fick bara knappt 36 procent av rösterna, medan utmanaren Tufan Erhürman fick nära 63 procent när nordcyprioterna gick till valurnorna under söndagen.

Valet handlade inte bara om presidentkandidater, utan också om vägen framåt för Nordcypern – självständighet eller återförening med Cypern.

Cypern har varit delat sedan 1974, och den FN-bevakade ”gränsen” löper rakt igenom huvudstaden Nicosia. Ön, som under många år styrdes av Osmanska riket, har länge haft både en turkisk och grekisk befolkning. Efter en greknationalistisk statskupp med målet att ansluta Cypern till Grekland gick Turkiet in militärt och ockuperade norra sidan av ön. Tusentals etniska greker och turkar flydde eller fördrevs till vardera sidorna.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 22 oktober, 2025

Jag gästade Kievs klubbliv – då föll bomberna

Kievs klubbscen lever. Skribenten och dj:n Johan Norling var med om en natt med bombanfall. Foto: Serhii Kaschei.

DJ:n Johan Norling åkte till Ukraina för att spela och upptäckte en livlina för queerhet, ung livslust och ren överlevnad.

Under mitt set på nattklubben Closer i en gammal sovjetisk textilfabrik i centrala Kiev går flyglarmet. Klockan är 19.41 och jag har bara hunnit spela en dryg halvtimme. Jag vänder mig mot Alexei:

– Vad ska jag göra?.

Han knycker på axlarna:

– Alla har ju hört larmet, om de vill gå så går de. Han frågar om jag vill sluta spela. Hur ska jag veta det? Vilket är mitt ansvar som dj när Ryssland avfyrar missiler? En absurd fråga. Dansgolvet fortsätter att vibrera av energin från svettiga dansare medan Alexei kollar den statliga telegramkanalen där de skriver vad som utlöst larmet och vart missilerna är på väg. Jag fortsätter att spela, acid house, 130 bpm. GPS fungerar ändå inte under flyganfall, det stängs av för att försvåra navigeringen för drönare, så det skulle ändå vara svårt att beställa en taxi hem nu.

Det var i vintras jag fick meddelandet från Alexei med frågan om jag vill komma. Den som skriver tillhör kollektivet Shaleni, ”Galningarna”, som arrangerar klubbkvällar. De skriver att de gillar min musik. Jag reser runt en hel del för att dj:a på olika klubbar i Europa och är van vid att sova på hotell med dusch i korridoren och gnisslande tältsängar. Jag har även spelat i Ukraina förut, men det var före kriget.

Frizon. Klubbarna fungerar också som skyddsrum och som vattenhål för kulturella utbyten. Foto: Serhii Kaschei.

Jag tackar ja och när tiden för resan närmar sig gör jag efterforskningar. Är det farligt? Nästan alla svarar att det är viktigt att visa solidaritet, bryta isoleringen och bevittna vad som pågår. Själv är jag orolig för att vara i vägen eller känna mig som en krigsturist. Jag är nervös och bestämmer mig för att inte berätta om resan för mina föräldrar.


På perrongen i Budapest är jag säker på att jag fattat rätt beslut och 20 timmar senare är jag framme. Konturerna av staden är desamma, men så mycket annat har ändrats sedan sist. De krossade fönsterrutorna på skyskrapor kring ett elverk som regelbundet bombas är en brutal påminnelse.

Det första jag tänker är att inte ens försöka med min dåliga ryska. Mina ukrainska vänner i väst har låtit mig förstå att allt ryskt är dåligt. Ryska dj:er och skivbolag som inte öppet tagit avstånd från invasionen bojkottas.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 21 oktober, 2025

Åtalas för hatiska våldsdåd – hade ”Mein kampf” i bokhyllan

Ur Polisens förundersökning. Foto: Polisen.

De fyra nazisterna rånade en man på en Lacoste-keps och sparkade en annan medan han låg ned. Nu visar förundersökningen på kopplingen mellan Aktivklubb Sverige och nazismen.

Fyra män i 20-årsåldern åtalas efter tre misshandelsfall i centrala Stockholm i slutet av sommaren. Samtliga misstänkta är hemmahörande i den nynazistiska gruppen Aktivklubb, som av Säpo beskrivs som våldsbejakande och ett säkerhetshot.

– Det rör sig om helt oprovocerade våldsdåd och det har funnits ett hatbrottsmotiv bakom gärningarna. Några av männen syns göra nazisthälsningar på övervakningsfilmer och foton i anslutning till gärningarna, säger åklagare Gustav Andersson.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)