– Rykten har gått i flera månader om att det här var på gång. Men jag hade ändå inte väntat mig att han inte bara vill lägga ned vapnen, utan också att PKK ska upplösas.

Hon tvivlar dock ännu på att någon varaktig fred kommer att uppnås.

– Jag är för fred, och jag tror inte att vapen löser någonting. Men det hade varit en annan sak om alla kurdiska politiska fångar varit frisläppta, om Öcalan själv varit fri, och om parterna varit jämlika. Inte att den ena sitter i regering och den andra sitter inlåst.

I ett uttalande välkomnas Öcalans beslut av PKK:s kurdiska systerorganisation i Syrien, YPG. “Vi kommer att försöka lösa problemen genom demokrati, dialog och fred. Ledaren Öcalan har än en gång stakat ut vägen för oss”, sade en talesperson, och tillade: ”Folken i Kurdistan, i synnerhet, samt de arabiska och turkiska folken har hört den uppmaning som de har väntat på i åratal.”

Men Kakabaveh ifrågasätter att beslutet kommer att tas emot lika entusiastiskt av PKK:s medlemmar.

– Jag vet inte om PKK:s helhet kommer att stå bakom det. Jag vet inte hur de tänker, att en i fängelse ska bestämma över ett helt folk och en rörelse, när man har suttit i fängelse i 26 år, och bara varit i kontakt med sina advokater. De har inte ens kunnat publicera en bild på honom. Så jag tror inte att det här är någon hållbar fred.

Hon jämför med hur Farc splittrades i en väpnad och en fredlig gren efter det colombianska fredsavtalet som slöts 2016.

– Självklart vill Erdogan få fredsmedaljer nu, men det är på det kurdiska folkets bekostnad. Turkiet är ett Natoland som beväpnar alla som strider mot kurderna i Syrien, där han bombar och mördar kurder, och [staden] Afrin och [regionen] Rojava är under ockupation. Så det är inte mycket som stämmer när man nu talar om fred.

Kurdo Baksi, som är svensk-kurdisk samhällsdebattör, är nöjd med nyheten men säger att många frågetecken kvarstår.

– Jag är förvånad. Det är för tidigt att dra för stora slutsatser. Vi har nu sett vad Öcalan vill, men sedan måste det förankras inom PKK:s ledning på kongressen. Sedan måste alla medlemmar ta ställning till hans beslut. Det kommer att bli lite mer elegant tror jag, ungefär som det kurdiska nyåret.

Ett problem är alla de tusentals gerillamedlemmar som är utspridda i Turkiet, Syrien och Irak. 

– Vad ska hända med dem? Irak har gett dem som bor där tillstånd att bo där. Men Europa lär inte vilja ta emot några, säger han och fortsätter:

– Jag vet inte vad Turkiet har lovat Öcalan. När Erdogan kommer från moskén imorgon kommer han nog att säga något om detta, så vi får se då. Men för mig personligen blir jag så glad att Öcalan nu har berövat den turkiska staten terrorkortet. De kan inte längre säga att kurder där och i Sverige är terrorister. Det är bara positivt för kurderna, men det är inte en seger.

Bör detta snarare tolkas som ett nederlag för den kurdiska saken?

– Det upplevs inte som ett nederlag av de flesta kurder. Kampen för självständighet gav man upp redan för 20 år sedan, säger Kurdo Baksi (bilden).

– Nu kämpar man för att det kurdiska språket, och därmed också folkets existens, ska erkännas officiellt i grundlagen. Erdogan är beroende av prodemokratiska parlamentsröster, annars kan han inte kandidera till president igen en tredje gång. Därför tror jag att han kommer att gå med på dessa krav. Öcalan och Erdogan är beroende av varandra, så att säga.

Jonas Sjöstedt, EU-parlamentariker för Vänsterpartiet, befann sig på ett flygplan från Istanbul under det att presskonferensen ägde rum. Men efter att ha tillbringat gårdagen med kurdiska vänsterpolitiker var han inte förvånad över beskedet.

– De här ryktena har pågått i flera veckor, och man har vetat att Öcalan tänkt göra det här utspelet. Men först i går kom nyheten om att en delegation skulle åka ut till fängelseön, säger han. 

– Då blev det en febril aktivitet, hoppfullt men också ovisst kring hur den turkiska regeringen skulle svara.

Sju DEM-representanter besökte nyligen 75-årige Abdullah Öcalan på den lilla ön Imrali i Marmarasjön söder om Istanbul för att ta emot brevet. 

Där har PKK-ledaren levt som fånge ända sedan turkisk underrättelsetjänst grep honom i Kenya 1999. Ursprungligen dömdes han till döden, men efter några års väntan ändrades straffet till livstids fängelse. I 20 år – från 1999 till 2009 – var Abdullah Öcalan den enda fången i Imrali-fängelset, och fick under långa perioder inte lämna ön alls.

Jonas Sjöstedt (bilden) välkomnar att en fredlig lösning på den långvariga konflikten nu tycks vara på gång.

– Den kurdiska vänstern har varit hårt drabbad av statligt förtryck. Erdogan har använt konflikten som en ursäkt för att förtrycka all kurdisk organisering. Det har passat honom.

– Frågan är vilken strategi som är bäst för att komma framåt, och där är jag övertygad om att det är den fredliga vägen. Blir det en riktig fredsprocess, där man friger politiska fångar, så kommer trycket även att minska på Rojava. Det är vad man hoppas på.

Tror du att det är realistiskt?

– Vi får se. Men det har funnits tecken på att de är öppna för en dialog. Exempelvis när ledaren från högernationalistiska MHP gick fram till ledaren för vänsterpartiet DEM och pratade om att Öcalan skulle kunna bli fri. Det hade han inte gjort utan klartecken från Erdogan, som han befinner sig i allians med.

Jonas Sjöstedt säger att Vänsterpartiet nu kommer att uppmana regeringen att uttala sig för förhandlingar och en demokratisk lösning, inklusive att de politiska fångarna friges. 

– Folk sitter i fängelse för att de skrivit ett skämt om Erdogan på Instagram.

Det är inte första gången PKK meddelar att de är beredda att avsluta konflikten. “Låt vapnen tystas och låt politiken dominera”, lät det 2013 när ledaren gick ut med ett snarlikt budskap till hundratusentals kurder, då med HDP-politikern och skådespelaren Sirri Süreyya Önder som språkrör. När Öcalan 1993 förklarade ensidigt eldupphör varade det bara ett fåtal dagar, och 2013 års vapenvila blev inte mycket längre innan en våg nya turkiska attacker 2015 fördrev hundratusentals kurder.

– Det är en historisk vändpunkt, revolutionerande. Han har argumenterat för vapenvila förr, men att säga att PKK måste upplösas går bortom allt, säger Halil Karaveli (bilden), Turkietexpert på Institutet för säkerhets- och utvecklingspolitik. 

Hans analys, likt Öcalans, är att PKK ”nått vägs ände”.

– Oavsett om de lyder honom eller inte har Turkiet vid det här laget besegrat dem militärt. Han manar i stället PKK att förena sig med samhället och staten, alltså den turkiska, det är ju inget annat än att uppmana till kapitulation. Det är slutet för PKK, helt enkelt.

Abdullah Öcalan var med och grundade PKK (Kurdistans arbetarparti) 1978, då som militant marxistisk-leninistisk separatistgrupp med målet att grunda ett självständigt Kurdistan. Organisationen började bland studentaktivister efter statskuppen i Turkiet 1971, och inledde fullskaligt väpnat uppror mot staten 1984. Gruppen är terrorklassad av Turkiet, EU, Nato och USA.

Sedan millennieskiftet har PKK ändrat inriktning, från att kämpa för ett separatistiskt Kurdistan till att förespråka demokratisk konfederalism. Tillsammans med den feministiska jineologin, principen om att ”inget land eller befolkning är friare än dess kvinnor är”, utgör det ”federalsocialistiska” styrelseskicket grunden i Öcalans moderna ideologi. Det kurdiskledda styret i det mångetniska Rojava, den autonoma region i nordöstra Syrien som förklarat sig självständig, försöker sedan 2012 tillämpa Öcalans tankar i politisk praktik tillsammans med den väpnade armen YPG.

När Öcalan säger att ”alla grupper” bör lägga ned sina vapen är det främst en syftning på YPG i Syrien, menar Halil Karaveli.

– Utan att nämna namn så menar han dem. Det är nog mer troligt att kurderna i Rojava lägger ned vapnen än PKK-ledningen, även om det hittills bara är en spekulation. PKK:s största vinst i historien var Rojava, etableringen av en autonom kurdisk region, och efter Assads fall och den nya Turkiet-vänliga regimen i Syrien kan de inte längre göra så mycket. Rojava är kringskuret, både militärt och politiskt.

Ännu har inget svar på uttalandet kommit från PKK:s operativa högkvarter, med säte i bergen i norra Irak. Efkan Ala, inrikesminister från president Recep Tayyip Erdogans styrande parti AKP, uppmanar resten av organisationen att följa Öcalans råd, men att inget annat än ”resultaten av processen” kommer att göra uttalandet meningsfullt.

“Framstegen i Rojava har inte lett till några framsteg i fredsprocessen”

I förra veckan hölls en konferens om kurdernas situation i Mellanöstern i Europaparlamentet. På dagordningen stod bland annat frågan om kurdernas framtid i Turkiet och Syrien efter segern mot IS, och den fängslade PKK-ledaren Abdullah Öcalans tillstånd.

Utrikes Jonas Elvander

”Om terrororganisationen upplöser sig själv, kommer Turkiet att bli fritt från sina bojor.”

Även om det hittills mer rört sig om en förändring i retorik än handling ser Halil Karaveli att dagens turkiska politiker förespråkar en enighet mellan turkar och kurder som hade varit ”otänkbar bara för 20 år sedan”.

– Kurder har historiskt, fram till för tio år sedan, varit väldigt stora anhängare av AKP. Med detta kommer den turkiska regimen ha goda förutsättningar att vinna över kurdiska väljare på sin sida, det kommer helt klart kunna stärka Erdogan-regimen. Det är en stor seger för Turkiet, och öppnar för breda koalitioner som kommer att revolutionera det politiska landskapet.

Flamman har sökt Rojavakommitteerna, som avböjer att kommentera.