Utrikes 27 juni, 2024

Betsson gör storvinst på Sydamerikas spelmissbruk

Fotbollsklubben Boca Juniors gör reklam för Betsson. Foto: Bruna Prado/AP.

Kasinojätten Betsson vill växa i Latinamerika. Men i skuggan av det svenska bolagets framgångar hamnar allt fler argentinare i spelmissbruk. Och problemen kryper nedåt i åldrarna.

Det är lunchrast på en privatskola utanför Bella Vista i Buenos Aires västra förorter. På den vida, trädskuggade skolgården spelar några elever volleyboll, några äter smörgåsar, några sitter bara och pratar. Ett par pojkar från gymnasiet sitter böjda över samma mobil och pratar tyst men lätt upphetsat. Det passar in på många aktiviteter numera.

Men just de här killarna ser inte på någon serie eller spelar Fortnite. De är inloggade på sidan Liveplay365, med vadslagning och virtuella varianter av roulette, blackjack, och enarmade banditer. Joker’s Jewels, ett populärt spel just nu, poppar upp, ett klassiskt fem-i-rad-spel med frenetiskt rytm och många blinkande fönster.

– Man lägger kanske 2 000 pesos [23 kronor] var och spelar för det, inga stora summor. Vi gör det någon gång ibland. Det finns andra på skolan som spelar för mer, säger 15-årige Santiago Millers.

Han är den ende av dem som vill ställa upp med namn och bild – fast han försäkrar sig först om att det är osannolikt att hans föräldrar kommer se artikeln.

Argentina har nyligen gått igenom en explosion av onlinespel om pengar. Pandemin och den långa karantänen var början på uppsvinget, men under de senaste två åren har det blivit en stark trend framför allt bland unga och skolbarn, underlättat genom utbredningen av virtuella plånböcker.
I teorin finns en 18-årsgräns för spelandet, men informella, ofta kortlivade sidor som Liveplay 365 gör bara minimal ansträngning att upprätthålla det.

– Det finns ”kassörskor” som jobbar för kasinot, tar emot inbetalningarna och registrerar ett konto åt dig. Man får namnen av andra som spelar. Jag blev nyfiken på det för att jag såg Youtubare som spelade. En av dem berättade på Instagram att han vunnit 400 000 pesos [4 600 kronor].

Under en lektion tog en lärare upp spelmissbruk, berättar han, men annars verkar skolan inte bekymra sig om spelandet på rasterna, i den mån de vuxna känner till det. På frågan om han känner till någon med allvarliga spelproblem berättar han om en faster som satsar ”hela sin lön”, men lägger till att hon ”har vunnit mycket också”. Det ryktas också om att en av lärarna på skolan är spelmissbrukare, säger han.

Minderårig. Trots att 15-årige Santiago Millers är under 18 så har han och hans kompisar enkel tillgång till spelsajterna. Foto: Jon Weman.

Jag undrar om han är medveten om att spelarna i genomsnitt oundvikligen måste förlora pengar, vilket han försäkrar att han är.

– De blåser en med sannolikheterna. Eftersom allt är elektroniskt kan man aldrig veta om procentchansen som visas är den verkliga. En del tror att de låter en vinna mer i början tills man börjar satsa stort, andra säger att det inte är så, men jag tror det stämmer. Influencers som spelar får pengarna av företaget och sedan får de behålla 30 procent av vad de vinner, det är så det funkar.

Antagligen är det manipulerat så att de vinner mer än andra medan de strömmar, säger han.

– Man får en bonus gratis när man registrerar sig, men för att man ska kunna ta ut det i verkliga pengar måste man spela för flera gånger det beloppet under en månad. Jag har sett en grupp från sista året spela för 200 000 pesos [nästan 2 000 kronor] en gång. Men sådana problem har inte jag.

Inte desto mindre verkar han, i slutändan, halvt om halvt tro att det går att vinna över systemet.

– Om man spelar bara för lite grann på varje sida, och tar ut när man vinner, inte fortsätter tills man förlorat det igen…

Storföretagen i branschen har mer kontroller än informella och ofta kortlivade sidor som Liveplay 365. Inte desto mindre berättar Santiago att första gången han vann en större summa, motsvarande runt 1 000 kronor, var det på Betsson – det svenska spelbolaget, som de senaste åren storsatsat i flera latinamerikanska länder.

– Så krångligt är det inte att överlista, det räcker med att man har en id-handling från någon som är över 18 år i handen.

”Det här är för mitt beroende, för min spelmani”, skrev en fjortonåring som i argentinska medier fick pseudonymen ”Franco” i vad som skulle ha blivit hans självmordsbrev.

Efter att ha stulit och spelat bort nästan 3 000 dollar [32 000 kronor] i besparingar som familjen hade gömda hemma i kontanter, liksom många argentinare i ett land som inte litar på bankerna, hade han bestämt sig för att ta sitt liv. Men självmordsförsöket misslyckades, och han fick tillbringa en månad inlagd på psykiatrisk klinik.

”När jag spelar mår jag bra, det är som att alla problem försvinner”, förklarade han för tidningen Clarin i april. Hans fall ledde till en del ökad uppmärksamhet för spelmissbruk bland barn, och förslag på lagstiftning har sedan dess lagts fram i några provinser. Det är dock oklart om något av dem kommer att gå igenom.

Protest. Feministgruppen Femen demonstrerar utanför ett nedlagt kasino i Madrid, där Argentinas president mottar ett pris den 21 juni. Foto: Juan Medina/AP.

– Det är det senaste året eller två som onlinespel har kommit till skolorna och blivit ett fenomen bland unga 12 till 16 år gamla. Först nu helt nyligen har det börjat diskuteras som ett problem och att det eventuellt borde lagstiftas om i medierna. Det sprids via sociala medier, men att sidorna blivit mycket mer synliga i alla sportevenemang bidrar också, säger Debora Blanca, psykolog specialiserad på spelberoende.

I början av 2023 fick Division 1-fotbollslaget Racing nya tröjor med Betssons namn över ryggen.

”Det fyller oss med stolthet att ett prestigefyllt varumärke som Betsson valt oss som plattform”, förklarade klubbpresidenten Victor Blanco.

Några månader senare landade det svenska spelbolaget också ett avtal med konkurrenten Boca Juniors, som vid sidan av River Plate samlar överlägset störst supporterskaror i Argentina. Tidigare har styrelsen av princip tackat nej till spelsponsorer, men ekonomin vägde uppenbarligen tyngre till slut.

Betsson sponsrar också en storklubb i Colombia, Atletico Nacional, en i Chile, Colo Colo, och till och med det chilenska landslaget, liksom Copa America 2021, hela den högsta divisionen i Peru, och mästerskapet i den brasilianska delstaten Pernambucco, som på det sättet blivit det mest välfinansierade delstatsmästerskapet i landet. Men företaget följer också med sin tid: modellen och influeraren Zaira Nara utsågs förra året till deras ”ambassadör” i Argentina.

När jag spelar mår jag bra, det är som att alla problem försvinner.

Enligt Yahoo Finance är tillväxt i Latinamerika en ”nyckelfaktor” för Betsson, som för närvarande får drygt 20 procent av sina intäkter därifrån.

En förklaring till Betssons hårda satsning är att marknaden närmre hemmet, runtom Europa, blivit allt svårare att verka på. I takt med att farorna med spelmissbruk blivit mer välkända har lagstiftningen skärpts. Nederländerna antog i slutet av maj den mest långtgående lagen i världen, som kategoriskt förbjuder alla typer av spelreklam med undantag för redan ingångna sponsoravtal, som ska avvecklas under en övergångsperiod. Lagen ska också stoppa allvarligt skuldsatta från att spela.

Spanien förbjuder sponsring och tillåter bara spelannonser mellan ett och fem på natten, och en konsekvens av en ny föreslagen ”influerarlag” skulle bli att samma regler omfattar sociala medier-profiler. Bulgarien antog i april också ett förbud mot de allra flesta former av marknadsföring, fast ännu inte på sociala medier.

En del medier har också på eget bevåg avstått från spelannonser, exempelvis The Guardian, som bland annat hänvisade till hur riktade annonser visat sig leda in tidigare spelmissbrukare i återfall. De stora svenska tidningarna har dock hittills inte följt efter.

De stora europeiska spelbolagen har i stället flytt till andra delar av världen med slappare regler.

”Tillväxten för vadslagning på nätet i Argentina är direkt proportionerlig mot fallet i Spanien”, skriver tidningen Perfil, och citerar en ej namngiven chef på Betsson:

– Pengarna har börjat distribueras i latinamerikanska länder i stället. Det, tillsammans med att Argentina öppnat sin marknad, har lett till att antalet plattformar i landet mångdubblats.

I Argentina, och de flesta andra latinamerikanska länder, har spelmissbruk och spelreklam hittills varit en sekundär politisk fråga som mest; ett par annars ganska okända parlamentariker från olika partier har tagit upp frågan, men inget lagförslag med chans till majoritet har lagts fram hittills. Den nya regeringen, men sin ”libertarianska” profil, är troligen inte heller speciellt intresserad av reglering.

Vinnare. Betssons vd Pontus Lindvall på företagets kontor i Stockholm. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT.

I Chile, där hårdare lagstiftning faktiskt diskuteras, har en ”stjärnlobbyist” vid namn Carlos Baeza Guiñez fått minst tio miljoner kronor av spelbolagen Betano, Coolbet, Latamwin och Betsson, enligt tidningen BBCL.

Bolagen arbetar hårt med att nå ut till unga på nätet. Influeraren Sofia Gonet avslöjade i maj att hon får ”tio mail om dagen, minst” med erbjudanden om att spela sponsrat, vilket hon betackade sig för.

Men även personer med färre följare är intressanta för nätkasinona: Betsson har ett ”affiliate”-program dit vem som helst kan ansöka, som erbjuder upp till 40 procents kommission för den som refererar personer vidare till något av företagets nätkasinon, och upp till 10 procent för den som i sin tur rekryterar fler marknadsförare.

”Marknadsför så många märken från Betsson som möjligt och gör det på många plattformar”, står det på en marknadsföringssida.

I ett mejl till Flamman beskriver Betssons PR-chef Robert Olenius Latinamerika som en viktig marknad för bolaget.

”Vi har satsat mycket i Latinamerika både vad gäller en konkurrenskraftig och lokalanpassad produkt, samt lyckade marknadsföringssatsningar, bland annat som huvudsponsor till Boca Juniors.”

På frågan om valet av område handlar om att marknadsföring i allmänhet är mindre reglerad i latinamerikanska länder än i Europa, svarar Robert Olenius undvikande.

”Det finns i dag ingen forskning som visar att marknadsföring leder till ökat problemspelande”, skriver han, och fortsätter:

”Vi ser till exempel att i många länder där restriktionerna är för rigida så lämnar kunderna den licensierade marknaden och börjar i stället spela hos olicensierade spelbolag – där konsumentskyddet är näst intill obefintligt och risken för spelproblem mycket högre. När kunden väljer att spela med oss erbjuder vi stöd och verktyg för att kunden ska kunna spela hälsosamt.”

Jag har talat med minderåriga här i Argentina som menar att Betssons ålderskontroll är relativt enkel att kringgå, har ni någon kommentar till det?

”Det är inte tillåtet för minderåriga att spela. Vi har system på plats för att säkerställa skydd för minderåriga, och vi delar inte bilden av att det är enkelt att kringgå. När det gäller vår marknadsföring riktar den sig framför allt till 25–44-åringar.”

Några kvarter bort från skolan, i ett arbetarklassområde där han bor med resten av sin familj, möter jag Victor Manuel Ibañez. Han är 18 nu och har gått ut gymnasiet, men var minderårig när han tog på sig extrajobb som marknadsförare för ett mindre kasino, men efter vad det verkar med liknande villkor.

– Jag rekryterades av en vän som själv fick andel av mina inkomster. Jag skulle övertyga så många jag känner som möjligt att gå in och spela via mina länkar, så fick jag procent på det. Jag tröttnade för att det var så mycket press på att lägga upp deras reklam på alla mina sociala medier flera gånger om dagen. Om de som anslutit sig inte satte in pengar skulle jag tjata på dem. Det blev svårt att tjäna pengar efter ett tag, för folk märkte att det var så sällan man vann på det kasinot.

På frågan om han känner till någon med allvarliga spelproblem nämner han en släkting.

– Han fick en storvinst på 1,5 miljoner pesos [17 000 kronor], men kasinot sköt på utbetalningen gång på gång, tills det slutade med att han spelade bort dem igen.

– Samhället måste sätta gränser för det här, för det handlar om ett beroendeframkallande fenomen i klass med alkohol eller tobak. Naturligtvis blir inte alla beroende. Men ju mer tillgängligt spelandet är, desto fler kommer bli det. Det ger hjärnan en chock med dopamin, en övergående lustkänsla.

– Patienter jag talat med berättar att efter att de vant sig vid att spela, känner de inte längre samma spänning och upphetsning av att bara se på en fotbollsmatch utan vadslagning som de gjorde tidigare. Och unga människor har ännu inte en färdigutvecklad hjärna, säger Debora Blanca.

Den ekonomiska krisen som pressar landet kan leda till mer spelberoende, menar hon.

– Det finns en del som tyder på det. När pengarna inte räcker till, hoppas man mot allt förnuft att kunna vinna de pengar man behöver. Det kan vara en verklighetsflykt när verkligheten är full av problem.

Utrikes 19 mars, 2026

”Jag vet att Emmanuel Macron har sett mina memer”

Tanguy, mer känd som Yungnat999, skapar memes som når storpublik i Frankrike. Foto: Privat, Instagram/skärmdump.

I Frankrike kommer revolutionsandan med bröstmjölken. Ofta med hjälp av en vass sarkastisk humor. Tidningar som Le Canard enchainé och Charlie Hebdo är typexempel, men det avspeglar sig även i konsten och graffitin på stan. Parisbon Tanguy, mer känd som Yugnat999, väljer dock att publicera sina alster någon helt annanstans: Instagram.

”När du ville åka till Epsteins ö, men i stället åker till île-de-France” står det ovanför en bild på en skallig Elon Musk som ler mot kameran.

Memet kommer bara några timmar efter att Europol och franska polisens cyberenhet utfört en razzia mot plattformen X:s huvudkontor i Paris. Anledningen var bland annat att plattformens AI-verktyg Grok spred sexualiserade bilder på barn.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 19 mars, 2026

Orbáns kulturkrig når nattklubbarna

I Ungern har rejv blivit ett verktyg mot Fidesz allt starka grepp om den ungerska demokratin. Foto: Daniel Alfoldi/ZUMA Press Wire/Shutterstock.

För första gången sedan 2010 är Viktor Orbán hotad. I jakt på nya fiender har Ungerns regering därför förklarat krig mot oberoende medier – och Budapests nattliv.

Basen känns mer i benmärgen än hörs när man närmar sig parlamentsbyggnaden vid Donau i centrala Budapest. Det är tidig kväll och folk har samlats framför en scen där olika dj:s spelar fram till tio på kvällen. Utanför ingången till parlamentet svingas eld-diablos av barbröstade män, medan folksamlingen gungar med till de hårda trance-beatsen. ”Bas är inget brott”, står det på en skärm bredvid scenen. Bakgrunden till evenemanget är nämligen politisk: Fidesz-regeringens ständiga attacker mot stadens nattliv.

Det var för snart ett år sedan som Viktor Orbáns regering utropade ett ”krig mot drogerna”. Lagändringen, som även stoppar barn under 18 år att köpa energidrycker, innebär en skärpning av Europas redan striktaste narkotikalagar. I praktiken har Budapests uteliv blivit lamslaget av återkommande polisräder.

– Om man kontrolleras och har cannabis på sig kan man välja mellan att åtalas eller att gå ett sex månader långt upplysningsprogram om droger. Men då måste man också ange vem man köpte drogerna från, säger Anna, som arbetar för en oberoende medieplattform, till Flamman.

Hon vill inte berätta vad den heter av rädsla för repressalier om Fidesz vinner valet.

Basmotstånd. En mikrofestival hålls utanför Ungerns parlamentsbyggnad i Budapest i protest mot regeringens repressiva politik mot nattlivet. Foto: Jonas Elvander.

– Målet är att minska drogbruket men det fungerar inte. Därför har de nu börjat förfölja klubbar och festivaler. I november var det en stor räd mot en klubb i Budapest där de handfängslade folk som inte ens hade använt droger och körde dem till en polisstation. Enligt lagen kan de stänga ned klubbar i tre månader om polisen hittar droger.

Räderna är dock selektiva och görs nästan bara mot evenemang som där programmet kan anses vara kritiskt mot regeringen. När polisen dyker upp måste alla närvarande kissa i ett provrör bakom bärbara gardiner. Upptäcker de att man har droger i blodet körs man till häktet direkt.

Det handlar om att skapa en ny fiende som framställs som en fara.

– Det handlar om att skapa en ny fiende som framställs som en fara. Jag är säker på att det finns ett drogproblem i Ungern i viss utsträckning. Men de åtgärdar inte alls problemet. De bara griper brukare och langare, men gör inget förebyggande. De skjuter inte till mer pengar till vården, de bara förbjuder saker för att det är det enklaste, säger Anna.

Fideszregeringens jakt på nya fiender kan förklaras av uppsvinget för oppositionspartiet Tisza, som inför valet den 12 april leder med omkring nio procentenheter. Siffrorna ska dock tas med en nypa salt, då opinionsundersökningarna görs av partibundna institut och därför avviker kraftigt från varandra. Det är dock tydligt att Tisza har en reell ledning. Efter att flera partier dragit sig ur till förmån för partiet finns första gången på länge en reell chans att oppositionen vinner i Ungern. Det märks även på lokal nivå, där så kallade ”Tisza-öar” har uppstått runtom i landet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 18 mars, 2026

Politikerna om Teodorescu Måwe: ”Måste redovisa kontakterna”

Efter Flammans avslöjande om de privata donationerna till KD-toppen Alice Teodorescu Måwe menar flera politiker att hon måste lägga korten på bordet. ”Det väcker frågor om möjliga intressekonflikter”, menar Heléne Fritzon (S).

Förra veckan kunde Flamman avslöja att Alice Teodorescu Måwe tagit emot finansiellt stöd från en anonym donator för ”personliga säkerhetsarrangemang”. Upplägget har kritiserats av två europeiska organisationer som arbetar med frågor om transparens och intressekonflikter, såväl som flera svenska ledarsidor, bland annat Dagens Nyheter och Expressen.

Även flera svenska ledamöter i Europarlamentet reagerar nu på uppgifterna.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 18 mars, 2026

Marx hade inte alls rätt om Ryssland

Rysslands president Vladimir Putin deltar i en kransnedläggning vid Den okände soldatens grav, intill Kremlmuren, måndagen den 23 februari 2026. Foto: Maxim Shipenkov/Pool Photo/AP.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Med utgångspunkt i ett polskt uppror för självständighet och marxologen Timm Grassmans bok Marx gegen Moskau målar Rasmus Fleischer en bild av att Marx var våldsamt kritisk till Ryssland från i stort sett alla perspektiv. Att Marx var kritisk till tsar-Ryssland är knappast kontroversiellt, det var nog alla andra som deltog i mötet 1864 som är utgångspunkten för Fleischers artikel. Men artikeln innehåller en hel del försåtliga glidningar både i sin framställning av Marx syn på Ryssland och hans anarkistiska meningsmotståndares syn på det polska upproret. 

Det egentliga syftet med artikeln förefaller att ta hjälp av Marx för att kritisera meningsmotståndare i synen på Rysslands anfall på Ukraina.

Att Proudhon var motståndare till att stödja den polska självständigheten verkar inte i första hand berott på någon historisk determinism utan på att han inte såg den som gynnsam för arbetarnas sak och att det riskera att utlösa ett storkrig. Det tidigare polska riket var ju inte detsamma som det vi kallar Polen i dag utan väldigt mycket större och var sedan ett århundrade delat mellan Preussen, Ryssland och Österrike. Inget av det som är dagens Polen låg i den ryskkontrollerade delen, utan det var stora delar av dagens Ukraina, Vitryssland och Litauen. 

Jag förstår inte hur Bakunin kan framställas som en motståndare till det polska upproret. Han deltog i många av 1800-talets uppror. Han blev dömd till döden och satt i fångläger i Sibirien från vilket han flydde i historiens sannolikt längsta flykt via Japan, Panama, USA och England. Under årtionden pläderade han för en slavisk revolt mot de auktoritära styrena i Ryssland, Österrike och Preussen. Han engagerade sig i ett misslyckat försök att samla en väpnad styrka till stöd det polska upproret året innan mötet 1864! 

Det egentliga syftet med artikeln förefaller att ta hjälp av Marx för att kritisera meningsmotståndare i synen på Rysslands anfall på Ukraina. Men Bakunin och Proudhon hade inte mer fel än Marx. I efterhand kan man konstatera att det var i Ryssland revolutionen skedde och att analysen att ”Ryssland” var den främsta reaktionära kraften som Fleischer tillskriver Marx visade sig felaktig. Alldeles oavsett, är situation så annorlunda att jämförelsen milt sagt är långsökt.  

Kohei Saito, pekar i sin bok Marx i antropocen, på en helt annan och mer intressant sida av Marx intresse för Ryssland. Den äldre Marx var fascinerad av att Ryssland var det enda land ”där bykommunen levt kvar på nationell nivå fram till nu”. Han såg att dessa kommuner och bönderna kunde vara viktiga kärnor i det kommunistiska samhället. Han övergav därmed den deterministiska uppfattningen ett kapitalismen först måste nå sin fulla utveckling innan kommunismen skulle kunna genomföras genom proletariatets diktatur. Detta gjorde att Marx perspektiv kom närmare Bakunin och den ryska agrarpopulistiska narodnikirörelsen. 

Här finns det nog något att lära för dagens vänster. 

Svar direkt från Rasmus Fleischer:

Syftet med min artikel var att återge huvuddragen i Timm Grassmans aktuella och initierade bok om hur Karl Marx förhöll sig till Ryssland. I det ingår  att belysa vissa paralleller mellan hans tid och vår, allra tydligast i frågan om Polens respektive Ukrainas självständighet.

Parallellerna är intressanta, inte för att Marx erbjuder något facit, utan för att skiljelinjerna inom dåtidens vänster nu framträder klarare med historiens kritiska distans. Av samma skäl vill jag även rekommendera den ukrainska marxisten Roman Rosdolskys klassiska studie om Friedrich Engels och problemet med de ”historielösa” folken, som varken tar ställning för Engels eller Bakunin, men visar varför de landade i motsatta positioner.

Jag är osäker på vilken oenighet, om någon, som faktiskt föreligger mellan Gunnar Rundgren och mig. Men jag kommenterar gärna ett par av punkterna han tar upp.

Ja, den äldre Marx blev djupt intresserad av den sociala dynamiken i Ryssland, inklusive dess äldre bygemenskaper. Men till skillnad från nationalromantiker som Alexander Herzen och Michail Bakunin, såg inte Marx dessa bygemenskaper som uttryck för någonting unikt i den ryska eller slavisk folksjälen, utan som en rest från ”urkommunismen”. Liksom i andra frågor instämde Marx här med en annan företrädare för narodnikirörelsen: Nikolaj Tjernysjevskij.

Däremot förblev Marx lika oförsonlig som tidigare mot det ”muskovitiska” arv han såg prägla den ryska statens politik. Exakt hur detta arv lever vidare i dag är en omfattande fråga som förtjänar en nyanserad diskussion. Klart är att det knappast eliminerades år 1917, utan tvärtom har omfamnats av pseudotsarer som Stalin och Putin.

Tim Grassman visar även hur den äldre Marx ”upptäckte” Ukraina som nation. Detta fick honom att förtydliga att Polens självständighet inte skulle innebära ett återupprättat stor-Polen.

Pierre-Joseph Proudhon och hans anhängare motsatte sig att arbetarrörelsen skulle ta ställning för ett självständigt Polen. Till skillnad från Marx ville de heller inte välja sida i det amerikanska inbördeskriget. Deras argument ekar än i dag. Det handlar inte om någon prorysk hållning, snarare om att polackernas kamp inte var ”gynnsam för arbetarnas sak”, som Rundgren skriver.

Läs mer

Av samma skäl kunde somliga argumentera för att Sydstaternas seger skulle ligga i arbetarnas intressen, eftersom arbetstillfällen i Europas textilindustri var beroende av det slaveri som levererade bomull. Att åter öppna flödet av fossilgas från Ryssland till Europa kan såklart också skapa arbetstillfällen och framförs vissa gånger rentav som ett vänsterkrav.

Samtidigt kan vi i dag se hur självutnämnda ”antiimperialister” tar ställning för regimen i Iran. De miljontals iranier och inte minst kurder som kämpar för att störta denna regim utpekas som hot mot ”stabiliteten”, eller blir rentav utpekade som agenter för USA och Israel. Även här går det att se paralleller till 1800-talet – och kanske allra tydligast i fallet Bruno Bauer, som en gång stått nära Marx, men rörde sig högerut i takt med att han började sätta allt större hopp till Ryssland. Grundproblemet i sådana fall var – som Grassman förklarar – den falska ”antiimperialism” som bara motsätter sig det imperium som för tillfället är starkast.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 18 mars, 2026

”Vad vore Vattenfall utan Jokkmokk?”

Med sitt ”tack, men nej tack” blev Roland Boman, kommunalråd i Jokkmokk, rikskänd. Foto: Paulina Sokolow.

Ur förlusten av älven föddes en kampanda som förde Roland Boman till makten i kommunen vid polcirkeln. Flamman pratar lokalt entreprenörskap, bygemenskap och äter semla med Jokkmokks egen Gandalf.

”Det här har jag installerat”, säger Roland Boman och sträcker ut hela sina långa kropp mot taket och pekar ut några kopparrör som går längs med listen i lobbyn i Jokkmokks kommunhus.

Vi står vid kaffeautomaten. Det är alldeles stilla i huset och den enda vi möter är en städerska.

Sedan 2022 är Roland Boman kommunstyrelsens ordförande, en post han delar med Henrik Blind från Miljöpartiet. Själv leder han det lokala partiet Jokkmokks Framtid.

Det är en gnistrande morgon. Lugnet beror inte bara på att jag befinner mig i den folkglesaste kommunen i Sverige (0,3 invånare per kvadratmeter), utan på grund av lätt baksmällestämning efter Jokkmokks marknad. Att 60 000 människor har trängts på torget utanför fönstret förefaller otroligt.

Med sin längd, gråsprängdhet och sina eftertänksamma rörelser påminner Roland Boman om Gandalf. Och nog vet han att ta strid när det gäller. Under hösten var det han som utmanade Tidöregeringen med sitt historiska brevsvar ”Tack, men nej tack” på regeringens uppmaning till samarbete för återvandring. Brevet spreds snabbt och inspirerade till snarlika svar, vilket fick Sverigedemokraterna att hota med att dra in statsstödet.

Vi tar våra pappmuggar med kaffe och går in i hans kontor. Han placerar mig i en stol vid dörren och sätter sig själv framför sin dator.

Vad tänkte du om att Jimmie Åkesson lämnade marknaden efter att han sagt att Säpo hittat skjutvapen?

– Det där var bara ett sätt att få uppmärksamhet. Sådant är han bra på.

Men vad säger de lokala Sverigedemokraterna?

– Ingenting. De har ju lagt ned sig själva. De vet lika bra som vi att alla behövs i Jokkmokk. En av dem har dessutom en fosterson, en afghansk pojke som han håller av som sitt eget barn.

Folket. På sitt kontor har Roland Boman ett verk av Albin Amelin, arbetarrörelsens stora konstnär – en påminnelse om ett rödare förflutet. Foto: Paulina Sokolow.

Han syftar på Tor-Erling Andreassen, som tillsammans med partikamraten Mats Tikka fram till före jul företrädde Sverigedemokraterna i Jokkmokk. ”Det kommer inte finnas några som röstar på Sverigedemokraterna i Jokkmokk efter det här”, sade Tikka till SVT. När jag försöker att få en träff med honom, svarar han att ”det är överspelat”.

Marknaden är också förknippad med Nordens enda urfolk, samerna, något som ingen av politikerna som kom till marknaden ville prata om, vare sig Miljöpartiets Daniel Helldén eller Socialdemokraternas Magdalena Andersson, som båda var på plats. Säkert minst hälften av kommuninvånarna har på ett eller annat sätt samisk anknytning, bedömer Roland Boman.

– Alla samer har inte automatiskt intresse för urfolksfrågor, säger Roland Boman

– Däremot känner invånarna generellt en stolthet över Jokkmokk och invånarnas sammanhållning och entreprenöriella anda.


För Roland Boman var det vattenkraftfrågan som en gång fick honom att engagera sig politiskt. Utbyggnaden av Lule älv kallar han en ”miljömassaker”.

– Vattenkraften kallas fundamentet i svensk välfärd och industriutveckling. Nu när man tjoar högt om det här gröna och underbara så är det fortfarande kraftverken i Porjus och järnmalmsgruvan i Malmbergen det handlar om – och de byggdes för över 100 år sedan.

Han klickar fram två bilder på sin skärm. En kornig bild med två små pojkar på en grässlätt invid ett litet samhälle. Det var där han brukade fiska som barn fram till att älven dämdes och torrlades. På den andra bilden syns en gigantisk fåra av grus, älvbotten.

Det satte spår i den unge Roland. Men han hör inte till de utbyggnadsnegativa. Däremot blir han upprörd av hur bortkopplad staten är som samhällsbyggare i den del av landet som han menar bidrar mest.

Vattenfall. Sedan Vattenfall byggde Letsi kraftstation har Jokkmokk förlorat hälften av sina invånare. Foto: Paulina Sokolow.

Älven var hans paradis men uppväxten i Vuollerim, samhället som uppstod i samband med byggnationen av kraftverksdammen Porsi 1956–1961. Det som skaver är hur Vattenfall från att ha varit måna om en nära relation till befolkningen numera agerar som en koncern på den globala marknaden.

– Det finns ingen anledning att ha bråk om det i Sverige. Då blir man ju genast en rättshaverist. Men förut var Vattenfall ett lokalt företag. Nu har de dragit sig tillbaka från samhället.

Vad är era största frågor i valet?

Förut var Vattenfall ett lokalt företag. Nu har de dragit sig tillbaka från samhället.

– Det är de små, praktiska förändringarna som passar lokalsamhället. Sådant som får folk att stanna kvar eller till och med flytta hit. Som utbildning.

Roland Boman slår igen sin dator. Det är färdigsnackat. Nu ska vi ut i samhället i stället. Första stoppet med hans smutsvita Honda är industriområdet. Stolpen vid infarten visar namnen på en massa småföretag. Vi stannar till vid en orange industribyggnad, ståltillverkaren Swebor. De tillverkar väggplattor i skottsäkert stål. En produkt med stor efterfrågan i krigstider.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 18 mars, 2026

Våldsdömd aktivist har passerkort till riksdagen: ”Obehagligt”

2021 dömdes den 27-åriga högerextrema aktivisten för våld mot tjänsteman. Nu har han genom sin anställning som journalist fått pressackreditering på riksdagen. Foto: Christine Olsson/TT, montage.

Han är aktiv i högerextrema sammanhang och dömdes 2021 för våld mot tjänsteman. Trots det har den 27-årige mannen presskort till riksdagen – som inte ens spärrades under en period då han utreddes för grov brottslighet. ”Det pekar på ett problem” säger Lena Hallengren, gruppledare för Socialdemokraterna.

En våldsdömd högerextremist har presskort till riksdagen, kan Flamman avslöja.

Kortet gäller fram till strax före höstens riksdagsval, och ger 27-åringen tillgång till stora delar av riksdagens lokaler under ordinarie arbetstid – från plenisalen till kaféer och restauranger.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 17 mars, 2026

Att stötta Iran är lika självklart som att stötta Sydafrika

En man rensar bråte i sin förstörda lägenhet efter att en närliggande polisstation blivit träffad av amerikanska och israeliska bomber i mars 2026. Foto: Vahid Salemi /AP/TT

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

En väntad formulering om stöd till ”Irans auktoritära regering” publicerades i Flamman den 8 mars. Tyvärr kan man inte förvänta sig mer av den så kallade vänstern i Sverige idag, som konsekvent använder den här typen av reaktionär felkaraktärisering av den antiimperialistiska positionen om Iran.

En mer rättvis beskrivning av vår position som anti-imperialister är följande: stöd till Iran och dess regering i kampen för nationell självständighet och överlevnad. 

Men tyvärr verkar den moraliska och politiska progressiva positionen för delar av den så kallade vänstern vara att ropa på ännu ett lands regerings fall medan de möter brutal imperialistiskt angrepp på flera nivåer: politiskt, ekonomiskt, militärt. Det anses gott och rätt för många att åberopa att den enda staten som konkret (inte enbart retoriskt) står i vägen för imperialismens folkmordsrusning i Västasien ska störtas.

Det är inte för att det är en islamisk republikansk regering utan för att det är en antiimperialistisk regering som vi stödjer den.

Som en konsekvent anti-imperialistisk vänster, står vi inte bakom en sådan chauvinistisk, småborgerlig skenhelighet. Antiimperialistisk Aktions position är tydlig. Vi stödjer Iran och dess regering (såväl som Axis of Resistance) inte för att vi stöttar deras interna politik. Det är för iranierna själva att bestämma. Det är inte för utländska politiska entiteter att utropa vilken slags regering ett land förtjänar, särskilt inte när det landet slåss mot ett brutalt militärt angrepp. Vi stödjer Iran och dess regering på en geopolitisk nivå för att deras sak att kämpa mot imperialistisk aggression i Västasien är rätt. Med andra ord, det är inte för att det är en islamisk republikansk regering utan för att det är en antiimperialistisk regering som vi stödjer den.

Imperialismen är den primära motsättningen i vår värld idag, och den främsta pesten mot mänskligheten och dess överlevnad. Den stjäl resurser, den svälter människor, den invaderar länder, den utrotar nationer. Imperialismen lyssnar inte och kommer inte att lyssna på ord. Den behöver bekämpas materiellt. Om vi inte vågar utföra den faktiska striden själva, låt oss inte stå i vägen för de modiga och starka nog att göra det. Det minsta vi kan göra, i vårt bekväma hörn av världen, är att visa vår solidaritet genom att ropa ”Rör inte Iran!”, utan någon reservation och utan någon skam.

Läs mer

Vår rörelse lider av en decennier lång tradition av att ha rätt men krossas av såväl fiender som så kallade kamrater. Vi har inte glömt namnen på dem inom vänstern som utgjorde avgörande täckmantel för insatserna som ledde till återupprättande av slavhandel i Libyen eller mordet på en miljon irakier. För att Gaddafi och Hussein var förtryckare.

Just nu faller bomberna likvärdigt över iranska politiker och skolflickor. De kvävande sanktionerna slår mot alla samhällsskikt. Den som önskar en bättre framtid för Iran bör börja med att slåss för att häva sanktionerna och stoppa kriget. Att stödja Iran mot aggressionen är lika självklart som det var att stötta Algeriet och Sydafrika, även om Flamman upptäcker det något decennium för sent.

Replik

Antiimperialistisk aktion är en ung grupp, bildad förra sommaren. Ändå har jag redan hunnit intervjua dem vid flera tillfällen. När andra medier varit snabba att stoppa in dem i ett fack har jag velat höra vad de har att säga. 

Texten försöker inte ”krossa” Antiimperialistisk aktion, utan består i stora drag av deras egna ord. Den ropar inte heller på någon regerings fall, och konstaterar att angreppet bryter mot folkrätten. 

Däremot tillför den en relevant kontext, det vill säga att Irans styre är auktoritärt och våldsamt. Det står jag för till hundra procent.

Om Antiimperialistisk organisation känner sig ”krossade” av att få komma till tals i Flamman undrar jag vilket ord som passar bäst för att beskriva situationen för kurder, socialister och feminister i ayatollornas Iran.

Jacob Lundberg

Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 17 mars, 2026

Varför misstänkliggör Paulina Sokolow Palestinarörelsen?

Dror Feiler anser i en replik att Flamman kommer med falska anklagelser mot Sami Suliman. Foto: Oscar Olsson/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Sami Suliman, en hängiven aktivist, anklagas för antisemitism. Vecka efter vecka har han talat om Israels folkrättsbrott och det pågående folkmordet i Gaza – om förtvivlan inför det som sker inför våra ögon och om Europas och Sveriges ansvar.

Men i stället för att sakligt pröva Sulimans faktiska ord i relation till anklagelsen väljer Sokolow att förvrida, förstärka och sammanblanda dem med helt andra händelser som saknar koppling till det Suliman anklagas för.

Hon anklagar Suliman för antisemitism, trots att både hon och alla vi som var där hörde vad han faktiskt sade: han talade om sionister – inte om judar. Han talade om personer och politiska krafter som utövar makt.

Detta är inget annat än insinuationer utan belägg – en klassisk form av ’guilt by association’.

Att använda metaforen ”spindelnät” gör honom inte till antisemit. Att antisemiter ibland har använt samma metafor innebär inte att varje användning av den är antisemitisk. Om så vore fallet skulle stora delar av världens politiska språk behöva förbjudas.

Vi som har demonstrerat tillsammans med Suliman i över två år vet dessutom att han i tal efter tal – och de har varit många – gång på gång tydligt tagit avstånd från antisemitism. Han har konsekvent betonat att protesterna riktar sig mot Israels folkrättsstridiga politik – inte mot judar. Han har också återkommande framhållit att rörelsen består av kristna, judar, muslimer och ateister, förenade i övertygelsen om alla människors lika värde och i kampen mot alla former av rasism, inklusive antisemitism och islamofobi.

Ändå väljer Sokolow att kasta nya misstankar över både Suleiman och rörelsen genom att skriva: ”Det kan finnas fler incidenter och exakt allt som skanderats på svenska och andra språk har inte dokumenterats.”

Detta är inget annat än insinuationer utan belägg – en klassisk form av guilt by association. Den typen av murrig och spekulativ argumentation klargör inte debatten. Den förgiftar den.

Resultatet blir att fokus flyttas bort från Israels dokumenterade brott mot folkrätten och i stället riktas mot dem som protesterar mot dem. Falska eller ogrundade anklagelser om antisemitism används därmed för att misstänkliggöra en rörelse och enskilda aktivister.

Det gagnar varken kampen mot antisemitism eller kampen mot Israels folkrättsbrott.

Angreppet på Sami Suliman framstår därför inte bara som ett intellektuellt haveri – både för Sokolow och för Flamman. Det är också ett bidrag till en bredare kampanj för att delegitimera en röst och en rörelse som vägrar acceptera att folkrätten upphör att gälla när offren är palestinier.

Svar direkt från Paulina Sokolow:

Som jag skriver i såväl min senaste som tidigare kommentarer om palestinademonstrationerna, har de med tanke på krigets brutalitet och långvarighet i stort sett förlöpt problemfritt. 

Motståndet är nödvändigt: det Israel ägnar sig åt måste fördömas med alla möjliga röster och plattformar. Denna hållning, som jag uttryckt offentligt från krigets första dag, har jag hållit fast vid. För det har jag också fått betala ett högt pris som svensk judinna i en miljö där Judiska församlingen stängt dörren för alla de som opponerat sig mot jämställandet av kritik mot Israel och antisemitism. 

Just därför är det viktigt att reagera när antisemitismen visar sitt fula tryne,  i synnerhet i en kontext där rasism minst av allt kan accepteras. Som barnbarn till offer för Förintelsen och barn till judiska flyktingar är jag välbekant med antisemitismens historia och dess troper, av vilka avindividualisering (alla heter ”Aron”) och spindeljämförelser är bland de mest flagranta. Att fallet nu tas upp tyder på att jurister gjort samma bedömning som jag.

Läs mer

Så i stället för att försvara antisemitiska uttryck som nu även kommer att prövas, så hade jag önskat att ledarskapet hos denna viktiga rörelse haft förmågan att identifiera rasism och ta avstånd ifrån den, både för att vara inkluderande mot judiska kamrater och för att hålla fokus på kampen för ett fritt Palestina. Inte minst om man som Sami Suliman är arrangör för Sveriges största Palestinademonstration. Sedan Aron-talet förra året har han kört på i samma anda. I ett instagraminlägg, upplagt av kontot solidarity watch, håller han ett tal där han associerar fritt: ”Det är pedofiler, det är Epstein som styr, och det är Rothschild-familjen.” Sådana uttalanden talar inte till Sulimans fördel. 

Dror Feiler anklagar mig för att ta fokus från rörelsens syfte. Jag skulle säga att det är Sami Suliman själv som gjort sig skyldig till precis detta. Det minsta man kunde begära är nolltolerans mot rasism. Det är rentav avgörande för denna viktiga rörelses överlevnad. 

Paulina Sokolow

Diskutera på forumet (0 svar)
TV 17 mars, 2026

Grillen #14: Simona Mohmssons legendariska SD-kram

Simona Mohamsson tar ut målvakten, Alice Teodorescus hemliga donationer, och Oscarsgalan snuvar Stellan Skarsgård. Samtal mellan Leonidas Aretakis, Jacob Lundberg och Paulina Sokolow.

Grillen gästas av DN:s ledarskribent Max Hjelm som sörjer sitt tidigare parti.

Avsnittet går även att se på Youtube.

Om avsnittet

Medverkande:
Leonidas Aretakis
Paulina Sokolow
Jacob Lundberg

Gäst:
Max Hjelm

Vinjett:
Kornél Kovács

Kamera, ljud & klippning:
Maksim Nourala

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 17 mars, 2026

Inget lobbyistförbud i V – om partistyrelsen får bestämma

Linda Snecker gick från att vara riksdagsledamot för Vänsterpartiet till att bli lobbyist. Foto: Janerik Henriksson/TT.

En motion till partikongressen i april föreslår att lobbyister inte ska kunna vara med i Vänsterpartiet. Men partistyrelsen säger nej – och litar på att medlemmarna klarar av att behålla sin ideologiska kompass.

Vänsterpartiet bör utesluta medlemmar som jobbar som lobbyister inom det privata näringslivet. De bör dessutom införa ett regelverk som förhindrar lobbyisters tillgång till partiets evenemang.

Det menar vänsterpartisten Robert Armblad (bilden), lokalpolitiker i Småland och medlem av partistyrelsen mellan 2022 och 2024. Han har lämnat in en motion inför vårens kongress med rubriken ”Rädda interndemokratin – säg nej till lobbyisterna”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)