Utrikes 27 juni, 2024

Betsson gör storvinst på Sydamerikas spelmissbruk

Fotbollsklubben Boca Juniors gör reklam för Betsson. Foto: Bruna Prado/AP.

Kasinojätten Betsson vill växa i Latinamerika. Men i skuggan av det svenska bolagets framgångar hamnar allt fler argentinare i spelmissbruk. Och problemen kryper nedåt i åldrarna.

Det är lunchrast på en privatskola utanför Bella Vista i Buenos Aires västra förorter. På den vida, trädskuggade skolgården spelar några elever volleyboll, några äter smörgåsar, några sitter bara och pratar. Ett par pojkar från gymnasiet sitter böjda över samma mobil och pratar tyst men lätt upphetsat. Det passar in på många aktiviteter numera.

Men just de här killarna ser inte på någon serie eller spelar Fortnite. De är inloggade på sidan Liveplay365, med vadslagning och virtuella varianter av roulette, blackjack, och enarmade banditer. Joker’s Jewels, ett populärt spel just nu, poppar upp, ett klassiskt fem-i-rad-spel med frenetiskt rytm och många blinkande fönster.

– Man lägger kanske 2 000 pesos [23 kronor] var och spelar för det, inga stora summor. Vi gör det någon gång ibland. Det finns andra på skolan som spelar för mer, säger 15-årige Santiago Millers.

Han är den ende av dem som vill ställa upp med namn och bild – fast han försäkrar sig först om att det är osannolikt att hans föräldrar kommer se artikeln.

Argentina har nyligen gått igenom en explosion av onlinespel om pengar. Pandemin och den långa karantänen var början på uppsvinget, men under de senaste två åren har det blivit en stark trend framför allt bland unga och skolbarn, underlättat genom utbredningen av virtuella plånböcker.
I teorin finns en 18-årsgräns för spelandet, men informella, ofta kortlivade sidor som Liveplay 365 gör bara minimal ansträngning att upprätthålla det.

– Det finns ”kassörskor” som jobbar för kasinot, tar emot inbetalningarna och registrerar ett konto åt dig. Man får namnen av andra som spelar. Jag blev nyfiken på det för att jag såg Youtubare som spelade. En av dem berättade på Instagram att han vunnit 400 000 pesos [4 600 kronor].

Under en lektion tog en lärare upp spelmissbruk, berättar han, men annars verkar skolan inte bekymra sig om spelandet på rasterna, i den mån de vuxna känner till det. På frågan om han känner till någon med allvarliga spelproblem berättar han om en faster som satsar ”hela sin lön”, men lägger till att hon ”har vunnit mycket också”. Det ryktas också om att en av lärarna på skolan är spelmissbrukare, säger han.

Minderårig. Trots att 15-årige Santiago Millers är under 18 så har han och hans kompisar enkel tillgång till spelsajterna. Foto: Jon Weman.

Jag undrar om han är medveten om att spelarna i genomsnitt oundvikligen måste förlora pengar, vilket han försäkrar att han är.

– De blåser en med sannolikheterna. Eftersom allt är elektroniskt kan man aldrig veta om procentchansen som visas är den verkliga. En del tror att de låter en vinna mer i början tills man börjar satsa stort, andra säger att det inte är så, men jag tror det stämmer. Influencers som spelar får pengarna av företaget och sedan får de behålla 30 procent av vad de vinner, det är så det funkar.

Antagligen är det manipulerat så att de vinner mer än andra medan de strömmar, säger han.

– Man får en bonus gratis när man registrerar sig, men för att man ska kunna ta ut det i verkliga pengar måste man spela för flera gånger det beloppet under en månad. Jag har sett en grupp från sista året spela för 200 000 pesos [nästan 2 000 kronor] en gång. Men sådana problem har inte jag.

Inte desto mindre verkar han, i slutändan, halvt om halvt tro att det går att vinna över systemet.

– Om man spelar bara för lite grann på varje sida, och tar ut när man vinner, inte fortsätter tills man förlorat det igen…

Storföretagen i branschen har mer kontroller än informella och ofta kortlivade sidor som Liveplay 365. Inte desto mindre berättar Santiago att första gången han vann en större summa, motsvarande runt 1 000 kronor, var det på Betsson – det svenska spelbolaget, som de senaste åren storsatsat i flera latinamerikanska länder.

– Så krångligt är det inte att överlista, det räcker med att man har en id-handling från någon som är över 18 år i handen.

”Det här är för mitt beroende, för min spelmani”, skrev en fjortonåring som i argentinska medier fick pseudonymen ”Franco” i vad som skulle ha blivit hans självmordsbrev.

Efter att ha stulit och spelat bort nästan 3 000 dollar [32 000 kronor] i besparingar som familjen hade gömda hemma i kontanter, liksom många argentinare i ett land som inte litar på bankerna, hade han bestämt sig för att ta sitt liv. Men självmordsförsöket misslyckades, och han fick tillbringa en månad inlagd på psykiatrisk klinik.

”När jag spelar mår jag bra, det är som att alla problem försvinner”, förklarade han för tidningen Clarin i april. Hans fall ledde till en del ökad uppmärksamhet för spelmissbruk bland barn, och förslag på lagstiftning har sedan dess lagts fram i några provinser. Det är dock oklart om något av dem kommer att gå igenom.

Protest. Feministgruppen Femen demonstrerar utanför ett nedlagt kasino i Madrid, där Argentinas president mottar ett pris den 21 juni. Foto: Juan Medina/AP.

– Det är det senaste året eller två som onlinespel har kommit till skolorna och blivit ett fenomen bland unga 12 till 16 år gamla. Först nu helt nyligen har det börjat diskuteras som ett problem och att det eventuellt borde lagstiftas om i medierna. Det sprids via sociala medier, men att sidorna blivit mycket mer synliga i alla sportevenemang bidrar också, säger Debora Blanca, psykolog specialiserad på spelberoende.

I början av 2023 fick Division 1-fotbollslaget Racing nya tröjor med Betssons namn över ryggen.

”Det fyller oss med stolthet att ett prestigefyllt varumärke som Betsson valt oss som plattform”, förklarade klubbpresidenten Victor Blanco.

Några månader senare landade det svenska spelbolaget också ett avtal med konkurrenten Boca Juniors, som vid sidan av River Plate samlar överlägset störst supporterskaror i Argentina. Tidigare har styrelsen av princip tackat nej till spelsponsorer, men ekonomin vägde uppenbarligen tyngre till slut.

Betsson sponsrar också en storklubb i Colombia, Atletico Nacional, en i Chile, Colo Colo, och till och med det chilenska landslaget, liksom Copa America 2021, hela den högsta divisionen i Peru, och mästerskapet i den brasilianska delstaten Pernambucco, som på det sättet blivit det mest välfinansierade delstatsmästerskapet i landet. Men företaget följer också med sin tid: modellen och influeraren Zaira Nara utsågs förra året till deras ”ambassadör” i Argentina.

När jag spelar mår jag bra, det är som att alla problem försvinner.

Enligt Yahoo Finance är tillväxt i Latinamerika en ”nyckelfaktor” för Betsson, som för närvarande får drygt 20 procent av sina intäkter därifrån.

En förklaring till Betssons hårda satsning är att marknaden närmre hemmet, runtom Europa, blivit allt svårare att verka på. I takt med att farorna med spelmissbruk blivit mer välkända har lagstiftningen skärpts. Nederländerna antog i slutet av maj den mest långtgående lagen i världen, som kategoriskt förbjuder alla typer av spelreklam med undantag för redan ingångna sponsoravtal, som ska avvecklas under en övergångsperiod. Lagen ska också stoppa allvarligt skuldsatta från att spela.

Spanien förbjuder sponsring och tillåter bara spelannonser mellan ett och fem på natten, och en konsekvens av en ny föreslagen ”influerarlag” skulle bli att samma regler omfattar sociala medier-profiler. Bulgarien antog i april också ett förbud mot de allra flesta former av marknadsföring, fast ännu inte på sociala medier.

En del medier har också på eget bevåg avstått från spelannonser, exempelvis The Guardian, som bland annat hänvisade till hur riktade annonser visat sig leda in tidigare spelmissbrukare i återfall. De stora svenska tidningarna har dock hittills inte följt efter.

De stora europeiska spelbolagen har i stället flytt till andra delar av världen med slappare regler.

”Tillväxten för vadslagning på nätet i Argentina är direkt proportionerlig mot fallet i Spanien”, skriver tidningen Perfil, och citerar en ej namngiven chef på Betsson:

– Pengarna har börjat distribueras i latinamerikanska länder i stället. Det, tillsammans med att Argentina öppnat sin marknad, har lett till att antalet plattformar i landet mångdubblats.

I Argentina, och de flesta andra latinamerikanska länder, har spelmissbruk och spelreklam hittills varit en sekundär politisk fråga som mest; ett par annars ganska okända parlamentariker från olika partier har tagit upp frågan, men inget lagförslag med chans till majoritet har lagts fram hittills. Den nya regeringen, men sin ”libertarianska” profil, är troligen inte heller speciellt intresserad av reglering.

Vinnare. Betssons vd Pontus Lindvall på företagets kontor i Stockholm. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT.

I Chile, där hårdare lagstiftning faktiskt diskuteras, har en ”stjärnlobbyist” vid namn Carlos Baeza Guiñez fått minst tio miljoner kronor av spelbolagen Betano, Coolbet, Latamwin och Betsson, enligt tidningen BBCL.

Bolagen arbetar hårt med att nå ut till unga på nätet. Influeraren Sofia Gonet avslöjade i maj att hon får ”tio mail om dagen, minst” med erbjudanden om att spela sponsrat, vilket hon betackade sig för.

Men även personer med färre följare är intressanta för nätkasinona: Betsson har ett ”affiliate”-program dit vem som helst kan ansöka, som erbjuder upp till 40 procents kommission för den som refererar personer vidare till något av företagets nätkasinon, och upp till 10 procent för den som i sin tur rekryterar fler marknadsförare.

”Marknadsför så många märken från Betsson som möjligt och gör det på många plattformar”, står det på en marknadsföringssida.

I ett mejl till Flamman beskriver Betssons PR-chef Robert Olenius Latinamerika som en viktig marknad för bolaget.

”Vi har satsat mycket i Latinamerika både vad gäller en konkurrenskraftig och lokalanpassad produkt, samt lyckade marknadsföringssatsningar, bland annat som huvudsponsor till Boca Juniors.”

På frågan om valet av område handlar om att marknadsföring i allmänhet är mindre reglerad i latinamerikanska länder än i Europa, svarar Robert Olenius undvikande.

”Det finns i dag ingen forskning som visar att marknadsföring leder till ökat problemspelande”, skriver han, och fortsätter:

”Vi ser till exempel att i många länder där restriktionerna är för rigida så lämnar kunderna den licensierade marknaden och börjar i stället spela hos olicensierade spelbolag – där konsumentskyddet är näst intill obefintligt och risken för spelproblem mycket högre. När kunden väljer att spela med oss erbjuder vi stöd och verktyg för att kunden ska kunna spela hälsosamt.”

Jag har talat med minderåriga här i Argentina som menar att Betssons ålderskontroll är relativt enkel att kringgå, har ni någon kommentar till det?

”Det är inte tillåtet för minderåriga att spela. Vi har system på plats för att säkerställa skydd för minderåriga, och vi delar inte bilden av att det är enkelt att kringgå. När det gäller vår marknadsföring riktar den sig framför allt till 25–44-åringar.”

Några kvarter bort från skolan, i ett arbetarklassområde där han bor med resten av sin familj, möter jag Victor Manuel Ibañez. Han är 18 nu och har gått ut gymnasiet, men var minderårig när han tog på sig extrajobb som marknadsförare för ett mindre kasino, men efter vad det verkar med liknande villkor.

– Jag rekryterades av en vän som själv fick andel av mina inkomster. Jag skulle övertyga så många jag känner som möjligt att gå in och spela via mina länkar, så fick jag procent på det. Jag tröttnade för att det var så mycket press på att lägga upp deras reklam på alla mina sociala medier flera gånger om dagen. Om de som anslutit sig inte satte in pengar skulle jag tjata på dem. Det blev svårt att tjäna pengar efter ett tag, för folk märkte att det var så sällan man vann på det kasinot.

På frågan om han känner till någon med allvarliga spelproblem nämner han en släkting.

– Han fick en storvinst på 1,5 miljoner pesos [17 000 kronor], men kasinot sköt på utbetalningen gång på gång, tills det slutade med att han spelade bort dem igen.

– Samhället måste sätta gränser för det här, för det handlar om ett beroendeframkallande fenomen i klass med alkohol eller tobak. Naturligtvis blir inte alla beroende. Men ju mer tillgängligt spelandet är, desto fler kommer bli det. Det ger hjärnan en chock med dopamin, en övergående lustkänsla.

– Patienter jag talat med berättar att efter att de vant sig vid att spela, känner de inte längre samma spänning och upphetsning av att bara se på en fotbollsmatch utan vadslagning som de gjorde tidigare. Och unga människor har ännu inte en färdigutvecklad hjärna, säger Debora Blanca.

Den ekonomiska krisen som pressar landet kan leda till mer spelberoende, menar hon.

– Det finns en del som tyder på det. När pengarna inte räcker till, hoppas man mot allt förnuft att kunna vinna de pengar man behöver. Det kan vara en verklighetsflykt när verkligheten är full av problem.

Utrikes 08 januari, 2026

Åklagare utreder Janis Varoufakis efter ecstasykommentarer

Upprorsmakare. Den grekiska vänsterpolitikern Janis Varoufakis har väckt högerns ilska sedan han erkänt att han tog ecstasy i Sydney för 37 år sedan. Foto: skärmklipp från podden Phasma: https://www.youtube.com/@StoPhasma.

Grekisk polis har inlett en preliminär utredning mot den tidigare finansministern Janis Varoufakis efter att han i en videopodd berättat att han tog ecstasy på en fest i sin ungdom. Vänsterpolitikern svarar att det är hyckleri med tanke på att det är regeringens restriktiva narkotikapolitik som säkrar ”drogmaffiornas” vinster.

I går sände polisen vidare en video till Atens åklagarmyndighet för att se om vänsterpolitikern Janis Varoufakis har begått brott. Detta efter att han erkänt att han provat droger i sin ungdom. Enligt grekiska medier gäller utredningen inte narkotikabruk i sig, utan huruvida uttalandena kan utgöra uppmuntran till eller indirekt reklam för narkotika enligt grekisk lag.

Det är i en videointervju med podden Phasma som den tidigare finansministern, som i dag är partiledare för Mera25, kritiserar landets restriktiva drogpolitik och även beskriver sina egna erfarenheter.

När programledarna Gaia Merkouri och Dimitris Petrichos frågar om han varit på rejv svarar han att det första han besökte var under en järnvägsbro i Glasgow i fem minusgrader.

– Jag uppfattade det som en fest, men sedan förklarade de för mig att det var ett rave, baserat på en kombination av substanser och den sortens beat som försätter dig i en trans oavsett om du har tagit något.

På frågan om han tagit några substanser själv säger han ”självklart”, men också att det rör sig om få tillfällen då han är ”tråkig”.

– Jag tog ecstasy en gång. Det var en fantastisk upplevelse, ända tills dagen efter dagen efter. Jag fick en otrolig migrän, jag vet inte vad de hade gett mig. Det var i Sydney, vid Mardi Gras, och jag minns det som ett väldigt viktigt ögonblick 1989, sade han.

Han fortsätter:

– Jag minns att jag kunde dansa i 15–16 timmar som ingenting. Men sedan led jag i en vecka efteråt och tog det aldrig igen.

Han föredrar dock ”det enkla gräset”, som han beskriver som ”väldigt behagligt”, även om han tillägger att han inte får tag på det. Han säger också att människan har ”dansat under påverkan av substanser till återkommande beats” sedan åtminstone år 10 000 före Kristus, och att känslan av extas finns kodad i vår biologi:

– Min erfarenhet är att rytmen speglas inom mig, i hjärtslagen. Vi däggdjur har ett beat inne i kroppen. Och när en melodi växer fram, som är en vidareutveckling av poesin, av mytologin, och sedan trumman kommer in, då upplever du saker som förnuftet inte kan beskriva.

När intervjuarna frågar vad han känner i det ögonblicket svarar han:

– Extas. Extas.

Fakta: Ecstasy

Ecstasy är en syntetisk drog vars aktiva substans oftast är MDMA.

Den verkar stimulerande och känsloförstärkande. Vanliga effekter är ökad energi, eufori, stark gemenskapskänsla och förstärkta sinnesintryck, särskilt i samband med musik och dans. Samtidigt kan den ge allvarliga biverkningar, såsom uttorkning, överhettning, ångest och hjärtpåverkan, och i vissa fall även hjärn- eller hjärtskador. Dagarna efter kan nedstämdhet, migrän och trötthet förekomma.

Ecstasy är olagligt i Sverige och i de flesta andra länder. Tabletter på den illegala marknaden kan innehålla varierande och okända ämnen, vilket gör riskerna svåra att förutse.

Uttalandena har upprört högern i Grekland. Hälsominister Adonis Georgiadis skrev ett ilsket inlägg på X där han kallade Varoufakis för en ”narcissist” och ”Karagiozis”, en clownfigur från grekisk folkteater, och fortsatte:

”Dra åt helvete nu med alla oansvariga vänsterpersoner som säger vad som helst som faller dem in! Ursäkta mig, men det här är inte roligt. Det han gjorde är extremt farligt, potentiellt dödligt. För guds skull!”

I efterhand bad Georgiadis om ursäkt för att ha kallat Varoufakis för ”Karagiozis”, men höll fast vid sin kritik och lade till att även vänsterpolitikern borde be om ursäkt för att ha tagit illegala substanser.

Janis Varoufakis svarar i ett inlägg på Facebook att han blir demoniserad för att han vågar svara ärligt på ungdomars frågor. Han skriver att regeringen är hycklare då de hjälper ”drogmaffiorna” genom den kriminalisering som säkrar deras vinster:

”Ungdomar föraktar hycklarna som för ett ’krig’ mot drogerna i en tid då deras politik hjälper knarklangarna och sätter de unga i bojor.”

Videocitaten är något kondenserade. Flamman har sökt Janis Varoufakis.

Diskutera på forumet (0 svar)
Nyheter 08 januari, 2026

Vänsterpartiet vill stoppa europeiska nazistresor

Polska högerextremister demonstrerar i Warsawa, juli 2025. Foto: Czarek Sokolowski/AP.

Nazistiska Aktivklubb försöker bygga upp ett europeiskt nätverk med likasinnade. Nu vill Vänsterpartiet stoppa resorna med insatser på EU-nivå. ”Utifrån den svenska regeringens tystnad oroar jag mig för att man inte tar hotet på allvar”, säger Hanna Gedin, europaparlamentariker.

”Sightseeing i solen, nazistmarscher och närstridsträning.” Så beskrevs nazistiska Aktivklubbs lockerbjudande till unga män i våras i TV4.

Den våldsamma organisationen reser regelbundet ut i Europa för att träffa meningsfränder. Senast för två månader sedan reste en svensk delegation till Polens huvudstad Warszawa.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 08 januari, 2026

Könsord, fylla och skadestånd – här är förolämpningslagens första halvår

Sex månader har gått sedan lagen om förolämpning mot tjänsteman infördes. Flamman har tittat närmare på statistiken – och djupdykt i fem fall. Vad får man egentligen säga till en tjänsteman?

1 184 anmälningar. Så många gånger har brottet förolämpning mot tjänsteman rapporterats in mellan lagens införande den 2 juli i år och början av december 2025.

Av anmälningarna har över hälften lämnats in av polisman i tjänst. 383 har lagts ned, 477 är fortfarande öppna, och 181 har tagits vidare till åklagare. Hittills har ett par domar fallit, bland annat mot den 36-årige man i Göteborg som var först med att fällas för brottet i början av september efter att ha kallat en kvinnlig polis för ”hora”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Nyheter/Utrikes 07 januari, 2026

Platoncensur på filosofikurs i Texas: ”Absurt”

Kollage: Flamman.

Den svenska filosofiprofessorn Martin Peterson får inte längre undervisa i vissa av Platons texter för sina studenter vid A&M University i Texas. Anledningen är universitetets nya regler – som förbjuder ”rasideologi” och ”könsideologi”.

Filosofiprofessorn Martin Peterson (bilden) sitter på flygplatsen i Paris med sin son när Flamman ringer, i väntan på ett plan tillbaka till Texas.

– Till och med New York Times har hört av sig nu. Det är på den nivån, säger han.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 07 januari, 2026

Man måste inte välja mellan Trump och Maduro

Framtid. Trump och USA har troligen koloniserat Venezuela, men många led också under Nicolas Maduros förtryck, skriver Slavoj Žižek. Foto: Natacha Pisarenko/AP.

USA säger sig befria Venezuela – men talar samtidigt öppet om att ”styra” landet och ta kontroll över dess olja. När Donald Trump kliver in i Caracas gör han det inte i demokratins namn, utan i kolonialismens. Men vänsterns främsta uppgift är att förstå varför den bolivarianska revolutionen blev en sådan katastrof, skriver Slavoj Žižek.

Medan medierna fylls av detaljer om gripandet av Nicolás Maduro och hans fru Cilia Flores, bör man rikta blicken mot det verkligt märkliga: Venezuela är nu de facto ockuperat, samtidigt som samma regering fortsätter att styra landet.

Den 3 januari 2026 förklarade Trump att USA kommer att ”styra” landet ”tills vi kan genomföra en säker, korrekt och omdömesgill övergång”, och ännu mer rakt på sak att han betraktar sig själv som ”ansvarig för Venezuela”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 07 januari, 2026

Busschaufförernas stresskamp: ”Extremt fackfientligt”

Av de 17 personerna ombord på bussen i Liljeholmen skadades alla utom en. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Efter flera dramatiska bussolyckor som tagit både förares och resenärers liv begär Kommunal att arbetsmiljön ombord granskas. Chauffören och skyddsombudet Petra Zallin på Nobina berättar för Flamman om minutmarginaler, nitisk övervakning, och förare som skippar både lunch, vatten och kisspaus.

16.06, dagen före nyårsafton, smäller det i knutpunkten Liljeholmen söder om Stockholm. Framrutan på den röda SL-bussen krossas när den drämmer in i husfasaden. Sexton personer ombord på bussen skadas, inklusive föraren. Sju förs till sjukhus, varav minst två med allvarliga skador. Stadens pendlare har redan olyckan vid Tekniska Högskolan färskt i minnet från månaden innan, där förarens oväntade kollaps vid ratten ledde till att en av Transdevs långfärdsbussar plöjde genom en busskur och tog tre kvinnors liv

I augusti 2025 dog en chaufför i en krock i Trelleborg, som även den misstänks ha orsakats av ett sjukdomsfall. Den anonyma busschauffören ”Marie” på bolaget Nobina larmade efter det i en intervju med TV4 om arbetsvillkor hon menar kan riskera livet på kollegor och passagerare. Efter den senaste kraschen i Stockholm uppmanade Nobina-skyddsombudet Peter Selén regionpolitikerna i radio att granska arbetsmiljön och stressnivå, och meddelade även att det inte var halt på olycksplatsen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Reportage/Utrikes 07 januari, 2026

De bygger hållbart och grönt – för stadens fattigaste

L’Espoir är byggt som passivhus med solceller och gemensamma utrymmen. Foto: Jenny Stenberg.

Huset L’Espoir i Bryssel är byggt med solceller, gemenskap och inspiration från amerikansk medborgarrättsrörelse. Nu vill det sociala bostadsbolaget bakom projektet visa att klimatsmart boende inte är ett privilegium för de rika.

–Vi visste inte vad vi gav oss in i när vi tackade ja, berättar Fadma-Amine Lahoussine.

– Vilket var tur för hade vi vetat att det skulle ta fem år och hur mycket jobb som krävdes hade vi förmodligen inte vågat.

Hennes man Fadel skrattar instämmande samtidigt som han häller upp sitt nybryggda söta myntate i plastmuggar. Ett generöst fat med kakor skickas runt. Vi sitter i ett trädgårdsskjul i stadsodlingen La Jardin Majorelle i stadsdelen Molenbeek i Bryssel. Det regnar och är gråkallt.

Väggarna i skjulet är fulla av fotografier på politiker, forskare och en och annan kändis från världens alla hörn, som liksom vi kommit hit för att lära sig hur det som verkar omöjligt för bostadspolitiken och fastighetsmarknaden i våra respektive hemländer – det vill säga att bygga nya bostäder av god kvalitet centralt i en storstad som låginkomsttagare har råd att bo i – här har gjorts möjligt.

Hopp. De boende i L’Espoir bestämmer tillsammans om husets skötsel, ekonomi och gemensamma ytor – en styrka, men också en källa till konflikter. Foto: Jenny Stenberg.

– Vi fem, Fadel, jag och våra tre barn bodde trångt i en hyresrätt som vi knappt hade råd med här i Molenbeek. Lägenheten var sliten. Vi trivdes i området men det var tufft att bo på varandra med grejer överallt. Det blev ofta bråk, särskilt när barnen blev lite äldre.

– 2004 bjöd medborgarkontoret i Molenbeek in till ett informationsmöte om ett nytt projekt där vi med låga inkomster skulle ges möjlighet att äga en bostad och ha möjlighet att få vara med och påverka hur den skulle se ut. Vi var lika skeptiska till hur det skulle gå till när vi gick dit som vi när vi kom hem, skrattar Fadma-Amine Lahoussine.

Initiativtagare till mötet var Geert de Pauw (bilden), socialarbetare och ansvarig för bostadsfrågor på medborgarkontoret i Molenbeek. I början av 2000-talet såg han hur konsekvenserna av Belgiens länge förda bostadspolitik att stödja och premiera bostadsägande på bekostnad av hyresrätten påverkade bostadssituationen i stadsdelen.

– Hyresvärdar höjde redan höga hyror, vilket tvingade familjer och andra med låga inkomster att lämna stadsdelen. Allt fler hyresrätter omvandlades till äganderätter och en tydlig gentrifiering av området påbörjades. Jag kände att vi behövde göra något för att bryta utvecklingen, berättar Geert de Pauw.

Tillsammans med familjen Lahoussine och tretton andra trångbodda familjer med otrygga bostadsförhållande i Molenbeek kontaktade De Pauw den icke-vinstdrivande organisationen Cire, som bland annat arbetar med sociala bostadsprojekt för invandrare och flyktingar, den regionala bostadsfonden Fonds du logement de la Région de Bruxelles-capitale och kommunen. De Pauw föreslog att de tillsammans skulle genomföra ett bostadsprojekt med målsättningen att skapa hållbara bostäder av god kvalitet som familjerna hade råd att bo i. Om familjerna skulle få möjlighet att bo kvar i området skulle de samtidigt bidra till att motverka den pågående gentrifieringen av Molenbeek. Kommunen gav fonden möjlighet att köpa en tomträtt i stadsdelen. Cire och den regionala bostadsfonden var projektets byggherrar och finansiärer.

Målsättningen är att hjälpa de hushåll som har svårast att hitta ett anständigt boende på den privata bostadsmarknaden.

Med stöd av medborgarkontoret bildade familjerna en förening, en form av byggemenskap. En arkitekt, Damien Carnoy, anlitades att leda workshops där familjerna fick hjälp att formulera sina bostadsönskemål samt tillsammans diskutera hur man ville nyttja gemensamhetsutrymmen.

–Vi gick på så många möten. Det var väldigt rörigt och oklart hur huset skulle se ut, hur vi skulle kunna påverka hur vår lägenhet skulle se ut och inte minst hur vi skulle ha råd att köpa den i slutändan, berättar Fadma-Amine.


2009, efter fem års hårt arbete, var L’Espoir (”Hoppet”) som huset heter, inflyttningsklart. Det var ett av Bryssels första flerbostadshus helt byggd i trä. Det är ett så kallat passivhus (ett energieffektivt hus som kräver väldigt lite energi för uppvärmning tack vare kraftig isolering och ett särskild ventilationssystem) med solpaneler, sedumtak och regnvattentank som både ser och fungerar annorlunda än övriga bostadshus i kvarteret. I dag är det hem åt 14 familjer.

Stadsodlingen, som ligger på en tidigare ödetomt invid L’Espoir, har blivit en viktig gemensam mötesplats för boende i hela området. Den sköts av frivilliga och är öppen för allmänheten under vissa tider. Här odlas grönsaker, örtkryddor och blommor. Det finns även ett hönshus.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur/Nyheter 06 januari, 2026

”Texten tillfredsställde en mörk drift hos folk”

Den svenska kritikern Sanna Samuelsson och den franska författaren Édouard Louis. Bild: Privat / Jessica Gow/TT.

Podden Gästabudet ger utmärkelsen Årets sågning till

Sanna Samuelsson är årets vinnare av litteraturpodden Gästabudets utmärkelse ”Årets sågning”. Texten i fråga är hennes recension i Aftonbladet av den franska författaren Édouard Louis Monique flyr. Förutom att belöna boken med ett (1) plus av fem, inleds recensionen med ordet ”Blä.”

I poddavsnittet beskriver hon sig som ambivalent till utmärkelsen. Flamman ringde upp för att gräva i känslorna kring priset.

Hur känns det att vinna?

– Jag var faktiskt lite orolig att det skulle hända, för jag märkte att många reagerade väldigt positivt på texten. Och jag mindes debatten förra året då Gunilla Kindstrand vann för sin sågning av Daniel Sjölins roman.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 06 januari, 2026

Europas fall är ingenting att fira

Ett Europa som blir turistparadis för amerikaner och kineser duger inte som framtidsvision. Foto: Mirco Toniolo/Errebi/AGF/REX.

Svaret på Europas kris är inte att acceptera att bli en koloniserad vykortskontinent – utan att ta chansen att bli självständigt på riktigt.

Ett Europa vars innerstäder töms på invånare och fylls med sydostasiatiska turistgrupper, kitschiga souvenirbutiker, Airbnbboenden och pizzamenyer på tolv språk. Där tekniken kommer från USA, mineralerna från Kina, och vi själva nöjer oss med rollen som en sömnig vykortskoloni.

Det är kontinentens framtid om vi inte ändrar kurs, skriver idéhistorikern Anton Jäger i en uppmärksammad krönika i New York Times. Men svaret bör enligt Jäger inte bli att försöka återfå vår fornstora glans, utan att acceptera nedgången och finna vår plats som världens nya utkant.

Jäger har dock fel i sin historieskrivning. Europas nedgång skedde förra århundradet när kolonialflaggorna halades i Algeriet, Kongo och Indonesien. Det gamla Europa hanterade sin nyfunna litenhet genom att vända sig till europeisk integration. Det europeiska samarbetet behöver ingen nedgångsstrategi eftersom samarbetet redan är en sådan. Jägers diagnos är alltså minst 50 år för gammal.

Att erkänna att man vill rädda Europa är inget svaghetstecken.

Den geopolitiska stiltjen efter murens fall gjorde det möjligt för Europa att spela självständigt utan att riktigt vara det. Energin säkrades genom billig rysk gas och säkerheten sköttes av amerikanska vapen. Så länge detta fungerade kunde man framstå som en självständig aktör. Men vad den politiska eliten såg som en bestående lösning visade sig i efterhand bara ha varit ett sätt att vinna tid.

Låt oss kalla detta för den tyska eran. De lata olivmumsarna i södra Europa kunde inte handskas med pengar och påtvingades en sträng nedskärningsregim. Länderna i östra Europa rundades bokstavligen av en gasledning i Östersjön. Att balter och polacker gnällde visade bara att de inte förstår geopolitik.

Den ryska invasionen av Ukraina 2022 visade att stabiliteten var en illusion. Det Europa som de tyska förbundskanslerna Gerhard Schröder och Angela Merkel lämnade efter sig pressas nu till bristningsgränsen av Putin och Trump. En situation som ställer de små rödgröna partierna till vänster om socialdemokratin inför ett existentiellt vägval. Utan möjligheten att förverkliga en egen vision för Europa tvingas pyttevänstern att välja mellan att underordna sig den systembevarande mitten och den radikala högern.

Att gå mitten till mötes innebär en identitetskris för den traditionella vänstern. Här tvingas man svälja militär upprustning, Natomedlemskap, mer europeisk överstatlighet och stram migrationspolitik. Men efter att ha sålt sin själ för att slippa pulveriseras under Meloni, Weidel, Bardella eller Åkesson kan vänstern fortsätta krångla sig fram.

Läs mer

Vänstervisionen som konvergerar med ytterhögern är på ytan muntrare. Här firar vi imperiets fall. Västvärlden drar sig tillbaka från sin globala position efter hundratals år av exploatering och dominans. Miljontals människor tvingas ut ur Europa men de återvänder trots allt till sina naturliga kultursfärer för att avnjuta freden som råder sedan världen delats upp i slutna civilisationer efter den konservativa statsvetaren Samuel Huntingtons gamla ritningar.

Det senare alternativet avfärdas på goda grunder av en allt större del av den nordiska vänstern. 2026 är inte ett år för pojkrumsfantasier.

Jäger må flörta med idén om europeisk nedgång men lösningarna han föreskriver är knappast palliativa. Mer centralisering och mindre nyliberal teknokrati, aktiv industripolitik med stora offentliga investeringar, samt militärt och ekonomiskt oberoende är reformer som gör EU starkare.

Att erkänna att man vill rädda Europa är inget svaghetstecken. Det är den enda vägen framåt för en vänster som inte vill förlora kontinenten till Trump och Putin.

Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 06 januari, 2026

Klasserna förenas mot mullorna

Skärmdump från en video som spreds på sociala medier den 31 december 2025 och visar demonstranter som angriper en statlig byggnad i Fasa i södra Iran. Foto: AFP.

För första gången på länge har en klassöverskridande proteströrelse formats i Iran. Lika nytt är kravet att shahen ska återta makten från mullorna.

Strax före nyår beslutade Irans regering att avskaffa subventionerna för importerade basvaror som ris, matolja och mjöl. Det var ett tekniskt beslut, men i ett land som Iran kan det få långtgående konsekvenser. I praktiken gjorde det att priset ökade med mellan 50 och 70 procent, och den 28 december gick Teherans basar, en mäktig kraft i huvudstaden, ut i strejk.

Två dagar senare gjorde säkerhetsstyrkor räder mot flera studentbostäder, inklusive för kvinnor. Det som hade börjat som en strejk bland basarhandlare blev nu ett studentdrivet uppror mot regimen. Hittills har minst 20 personer dödats, varav tre barn, och över 1 000 gripits.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (1 svar)

Flammans forum

"En väldigt slö journalistik i denna artikel tyckte jag. Jag är mycket intresserad av utvecklingen i Iran men vad gav denna artikel egentligen? Inte en enda röst från oppositionen inne i Iran fick komma till tals. Enbart två "röster ur disporan" intervjuas. Men vilka röster var det? Jag känner inte till organisationen ACI, och kunde inte få fram någon info om dem via Google eller ChatGPT. Vad är det för organisation? Vad står de för? Hur har de förhållit sig till shahen tidigare? Ingen aning. Är den här nya påstådda förkärleken för Pahlavi-dynastins återkomst verkligen något som är utbrett inom den inhemska oppositionen i dagsläget? Det har alltid funnits en del av den iranska oppositionen som varit för Pahlavis återkomst, men vari baserar man att det numera är många fler än tidigare? Ett påstående från en enskild oppositionell i Sverige, som uppenbarligen hyser sympatier för shahen? T.o.m. den andra källan (Kashefi) säger ju att kravet på Pahlavis återkomst alltid haft en popularitet inom diasporan. Påståendet i ingressen, att kravet på shahens återkomst är något helt nytt, stämmer ju inte. Delar av oppositionen har alltid stått bakom shahen. Men påståendet att oppositionen inne i Iran nu är enade bakom detta krav, vad baseras det på? Lite märkligt att man inte har någon enda källa inifrån landet som bekräftar detta. Inte ens Kashefi säger ju i artikeln uttryckligen att det är ett krav som den stora massan av de som protesterar inne i landet nu står bakom. Det är bara Mesdaghi som påstår det i artikeln. Ändå framställs det som ett faktum och en stor och viktig förändring jämfört med tidigare uppror. Har ni kollat på uppgifterna om att Israel arbetar hårt bakom kulisserna för att pusha för shahens återkomst? https://www.haaretz.com/israel-news/security-aviation/2025-10-03/ty-article-magazine/.premium/the-israeli-influence-operation-in-iran-pushing-to-reinstate-the-shah-monarchy/00000199-9f12-df33-a5dd-9f770d7a0000 Nä, det här var ingen vidare utrikesjournalistik. Jag förväntar mig mer av Flamman."
O
Ola Hakefelt