Utrikes 27 juni, 2024

Betsson gör storvinst på Sydamerikas spelmissbruk

Fotbollsklubben Boca Juniors gör reklam för Betsson. Foto: Bruna Prado/AP.

Kasinojätten Betsson vill växa i Latinamerika. Men i skuggan av det svenska bolagets framgångar hamnar allt fler argentinare i spelmissbruk. Och problemen kryper nedåt i åldrarna.

Det är lunchrast på en privatskola utanför Bella Vista i Buenos Aires västra förorter. På den vida, trädskuggade skolgården spelar några elever volleyboll, några äter smörgåsar, några sitter bara och pratar. Ett par pojkar från gymnasiet sitter böjda över samma mobil och pratar tyst men lätt upphetsat. Det passar in på många aktiviteter numera.

Men just de här killarna ser inte på någon serie eller spelar Fortnite. De är inloggade på sidan Liveplay365, med vadslagning och virtuella varianter av roulette, blackjack, och enarmade banditer. Joker’s Jewels, ett populärt spel just nu, poppar upp, ett klassiskt fem-i-rad-spel med frenetiskt rytm och många blinkande fönster.

– Man lägger kanske 2 000 pesos [23 kronor] var och spelar för det, inga stora summor. Vi gör det någon gång ibland. Det finns andra på skolan som spelar för mer, säger 15-årige Santiago Millers.

Han är den ende av dem som vill ställa upp med namn och bild – fast han försäkrar sig först om att det är osannolikt att hans föräldrar kommer se artikeln.

Argentina har nyligen gått igenom en explosion av onlinespel om pengar. Pandemin och den långa karantänen var början på uppsvinget, men under de senaste två åren har det blivit en stark trend framför allt bland unga och skolbarn, underlättat genom utbredningen av virtuella plånböcker.
I teorin finns en 18-årsgräns för spelandet, men informella, ofta kortlivade sidor som Liveplay 365 gör bara minimal ansträngning att upprätthålla det.

– Det finns ”kassörskor” som jobbar för kasinot, tar emot inbetalningarna och registrerar ett konto åt dig. Man får namnen av andra som spelar. Jag blev nyfiken på det för att jag såg Youtubare som spelade. En av dem berättade på Instagram att han vunnit 400 000 pesos [4 600 kronor].

Under en lektion tog en lärare upp spelmissbruk, berättar han, men annars verkar skolan inte bekymra sig om spelandet på rasterna, i den mån de vuxna känner till det. På frågan om han känner till någon med allvarliga spelproblem berättar han om en faster som satsar ”hela sin lön”, men lägger till att hon ”har vunnit mycket också”. Det ryktas också om att en av lärarna på skolan är spelmissbrukare, säger han.

Minderårig. Trots att 15-årige Santiago Millers är under 18 så har han och hans kompisar enkel tillgång till spelsajterna. Foto: Jon Weman.

Jag undrar om han är medveten om att spelarna i genomsnitt oundvikligen måste förlora pengar, vilket han försäkrar att han är.

– De blåser en med sannolikheterna. Eftersom allt är elektroniskt kan man aldrig veta om procentchansen som visas är den verkliga. En del tror att de låter en vinna mer i början tills man börjar satsa stort, andra säger att det inte är så, men jag tror det stämmer. Influencers som spelar får pengarna av företaget och sedan får de behålla 30 procent av vad de vinner, det är så det funkar.

Antagligen är det manipulerat så att de vinner mer än andra medan de strömmar, säger han.

– Man får en bonus gratis när man registrerar sig, men för att man ska kunna ta ut det i verkliga pengar måste man spela för flera gånger det beloppet under en månad. Jag har sett en grupp från sista året spela för 200 000 pesos [nästan 2 000 kronor] en gång. Men sådana problem har inte jag.

Inte desto mindre verkar han, i slutändan, halvt om halvt tro att det går att vinna över systemet.

– Om man spelar bara för lite grann på varje sida, och tar ut när man vinner, inte fortsätter tills man förlorat det igen…

Storföretagen i branschen har mer kontroller än informella och ofta kortlivade sidor som Liveplay 365. Inte desto mindre berättar Santiago att första gången han vann en större summa, motsvarande runt 1 000 kronor, var det på Betsson – det svenska spelbolaget, som de senaste åren storsatsat i flera latinamerikanska länder.

– Så krångligt är det inte att överlista, det räcker med att man har en id-handling från någon som är över 18 år i handen.

”Det här är för mitt beroende, för min spelmani”, skrev en fjortonåring som i argentinska medier fick pseudonymen ”Franco” i vad som skulle ha blivit hans självmordsbrev.

Efter att ha stulit och spelat bort nästan 3 000 dollar [32 000 kronor] i besparingar som familjen hade gömda hemma i kontanter, liksom många argentinare i ett land som inte litar på bankerna, hade han bestämt sig för att ta sitt liv. Men självmordsförsöket misslyckades, och han fick tillbringa en månad inlagd på psykiatrisk klinik.

”När jag spelar mår jag bra, det är som att alla problem försvinner”, förklarade han för tidningen Clarin i april. Hans fall ledde till en del ökad uppmärksamhet för spelmissbruk bland barn, och förslag på lagstiftning har sedan dess lagts fram i några provinser. Det är dock oklart om något av dem kommer att gå igenom.

Protest. Feministgruppen Femen demonstrerar utanför ett nedlagt kasino i Madrid, där Argentinas president mottar ett pris den 21 juni. Foto: Juan Medina/AP.

– Det är det senaste året eller två som onlinespel har kommit till skolorna och blivit ett fenomen bland unga 12 till 16 år gamla. Först nu helt nyligen har det börjat diskuteras som ett problem och att det eventuellt borde lagstiftas om i medierna. Det sprids via sociala medier, men att sidorna blivit mycket mer synliga i alla sportevenemang bidrar också, säger Debora Blanca, psykolog specialiserad på spelberoende.

I början av 2023 fick Division 1-fotbollslaget Racing nya tröjor med Betssons namn över ryggen.

”Det fyller oss med stolthet att ett prestigefyllt varumärke som Betsson valt oss som plattform”, förklarade klubbpresidenten Victor Blanco.

Några månader senare landade det svenska spelbolaget också ett avtal med konkurrenten Boca Juniors, som vid sidan av River Plate samlar överlägset störst supporterskaror i Argentina. Tidigare har styrelsen av princip tackat nej till spelsponsorer, men ekonomin vägde uppenbarligen tyngre till slut.

Betsson sponsrar också en storklubb i Colombia, Atletico Nacional, en i Chile, Colo Colo, och till och med det chilenska landslaget, liksom Copa America 2021, hela den högsta divisionen i Peru, och mästerskapet i den brasilianska delstaten Pernambucco, som på det sättet blivit det mest välfinansierade delstatsmästerskapet i landet. Men företaget följer också med sin tid: modellen och influeraren Zaira Nara utsågs förra året till deras ”ambassadör” i Argentina.

När jag spelar mår jag bra, det är som att alla problem försvinner.

Enligt Yahoo Finance är tillväxt i Latinamerika en ”nyckelfaktor” för Betsson, som för närvarande får drygt 20 procent av sina intäkter därifrån.

En förklaring till Betssons hårda satsning är att marknaden närmre hemmet, runtom Europa, blivit allt svårare att verka på. I takt med att farorna med spelmissbruk blivit mer välkända har lagstiftningen skärpts. Nederländerna antog i slutet av maj den mest långtgående lagen i världen, som kategoriskt förbjuder alla typer av spelreklam med undantag för redan ingångna sponsoravtal, som ska avvecklas under en övergångsperiod. Lagen ska också stoppa allvarligt skuldsatta från att spela.

Spanien förbjuder sponsring och tillåter bara spelannonser mellan ett och fem på natten, och en konsekvens av en ny föreslagen ”influerarlag” skulle bli att samma regler omfattar sociala medier-profiler. Bulgarien antog i april också ett förbud mot de allra flesta former av marknadsföring, fast ännu inte på sociala medier.

En del medier har också på eget bevåg avstått från spelannonser, exempelvis The Guardian, som bland annat hänvisade till hur riktade annonser visat sig leda in tidigare spelmissbrukare i återfall. De stora svenska tidningarna har dock hittills inte följt efter.

De stora europeiska spelbolagen har i stället flytt till andra delar av världen med slappare regler.

”Tillväxten för vadslagning på nätet i Argentina är direkt proportionerlig mot fallet i Spanien”, skriver tidningen Perfil, och citerar en ej namngiven chef på Betsson:

– Pengarna har börjat distribueras i latinamerikanska länder i stället. Det, tillsammans med att Argentina öppnat sin marknad, har lett till att antalet plattformar i landet mångdubblats.

I Argentina, och de flesta andra latinamerikanska länder, har spelmissbruk och spelreklam hittills varit en sekundär politisk fråga som mest; ett par annars ganska okända parlamentariker från olika partier har tagit upp frågan, men inget lagförslag med chans till majoritet har lagts fram hittills. Den nya regeringen, men sin ”libertarianska” profil, är troligen inte heller speciellt intresserad av reglering.

Vinnare. Betssons vd Pontus Lindvall på företagets kontor i Stockholm. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT.

I Chile, där hårdare lagstiftning faktiskt diskuteras, har en ”stjärnlobbyist” vid namn Carlos Baeza Guiñez fått minst tio miljoner kronor av spelbolagen Betano, Coolbet, Latamwin och Betsson, enligt tidningen BBCL.

Bolagen arbetar hårt med att nå ut till unga på nätet. Influeraren Sofia Gonet avslöjade i maj att hon får ”tio mail om dagen, minst” med erbjudanden om att spela sponsrat, vilket hon betackade sig för.

Men även personer med färre följare är intressanta för nätkasinona: Betsson har ett ”affiliate”-program dit vem som helst kan ansöka, som erbjuder upp till 40 procents kommission för den som refererar personer vidare till något av företagets nätkasinon, och upp till 10 procent för den som i sin tur rekryterar fler marknadsförare.

”Marknadsför så många märken från Betsson som möjligt och gör det på många plattformar”, står det på en marknadsföringssida.

I ett mejl till Flamman beskriver Betssons PR-chef Robert Olenius Latinamerika som en viktig marknad för bolaget.

”Vi har satsat mycket i Latinamerika både vad gäller en konkurrenskraftig och lokalanpassad produkt, samt lyckade marknadsföringssatsningar, bland annat som huvudsponsor till Boca Juniors.”

På frågan om valet av område handlar om att marknadsföring i allmänhet är mindre reglerad i latinamerikanska länder än i Europa, svarar Robert Olenius undvikande.

”Det finns i dag ingen forskning som visar att marknadsföring leder till ökat problemspelande”, skriver han, och fortsätter:

”Vi ser till exempel att i många länder där restriktionerna är för rigida så lämnar kunderna den licensierade marknaden och börjar i stället spela hos olicensierade spelbolag – där konsumentskyddet är näst intill obefintligt och risken för spelproblem mycket högre. När kunden väljer att spela med oss erbjuder vi stöd och verktyg för att kunden ska kunna spela hälsosamt.”

Jag har talat med minderåriga här i Argentina som menar att Betssons ålderskontroll är relativt enkel att kringgå, har ni någon kommentar till det?

”Det är inte tillåtet för minderåriga att spela. Vi har system på plats för att säkerställa skydd för minderåriga, och vi delar inte bilden av att det är enkelt att kringgå. När det gäller vår marknadsföring riktar den sig framför allt till 25–44-åringar.”

Några kvarter bort från skolan, i ett arbetarklassområde där han bor med resten av sin familj, möter jag Victor Manuel Ibañez. Han är 18 nu och har gått ut gymnasiet, men var minderårig när han tog på sig extrajobb som marknadsförare för ett mindre kasino, men efter vad det verkar med liknande villkor.

– Jag rekryterades av en vän som själv fick andel av mina inkomster. Jag skulle övertyga så många jag känner som möjligt att gå in och spela via mina länkar, så fick jag procent på det. Jag tröttnade för att det var så mycket press på att lägga upp deras reklam på alla mina sociala medier flera gånger om dagen. Om de som anslutit sig inte satte in pengar skulle jag tjata på dem. Det blev svårt att tjäna pengar efter ett tag, för folk märkte att det var så sällan man vann på det kasinot.

På frågan om han känner till någon med allvarliga spelproblem nämner han en släkting.

– Han fick en storvinst på 1,5 miljoner pesos [17 000 kronor], men kasinot sköt på utbetalningen gång på gång, tills det slutade med att han spelade bort dem igen.

– Samhället måste sätta gränser för det här, för det handlar om ett beroendeframkallande fenomen i klass med alkohol eller tobak. Naturligtvis blir inte alla beroende. Men ju mer tillgängligt spelandet är, desto fler kommer bli det. Det ger hjärnan en chock med dopamin, en övergående lustkänsla.

– Patienter jag talat med berättar att efter att de vant sig vid att spela, känner de inte längre samma spänning och upphetsning av att bara se på en fotbollsmatch utan vadslagning som de gjorde tidigare. Och unga människor har ännu inte en färdigutvecklad hjärna, säger Debora Blanca.

Den ekonomiska krisen som pressar landet kan leda till mer spelberoende, menar hon.

– Det finns en del som tyder på det. När pengarna inte räcker till, hoppas man mot allt förnuft att kunna vinna de pengar man behöver. Det kan vara en verklighetsflykt när verkligheten är full av problem.

Utrikes 05 mars, 2026

Socialisten som strider för Ukraina: ”Putins regim måste falla”

Den ukrainska socialisten Taras Bilous säger att Ukraina var som närmast att vinna kriget hösten 2023, men att suget efter en hållbar vapenvila är stort. Foto: Polina Davydenko.

Den ukrainska socialisten Taras Bilous är drönaroperatör vid fronten. Efter fyra års krig berättar han om granatsplitter i levern och varför en dålig vapenvila kan stärka extremhögern. Samtidigt anklagar han ”fredsvänstern” för att ha kastat ukrainarna under bussen – men berömmer den nordiska vänsterns stöd.

Det är fyra år sedan Ryssland invaderade Ukraina. Under det senaste året har kommentatorer på båda sidor ofta förutspått ett avgörande genombrott, antingen på grund av ryska ekonomiska problem eller sviktande västligt stöd till Ukraina. Men samtidigt som utmattningen ökar på båda sidor, bland annat efter de senaste massiva ryska attackerna mot Ukrainas energisystem, tycks ett fredsavtal fortfarande långt borta.

Taras Bilous, en socialist som i dag tjänstgör i ukrainsk uniform, har länge uppmanat till internationell solidaritet med Ukrainas motstånd. Han har kritiserat vänsterpositioner som förespråkar att väst ska stoppa militärt stöd till Kiev och menar att det bara skulle belöna rysk aggression. Han förklarar varför ukrainare i allt högre grad vill ha vapenvila – men inte kan acceptera en fred som inte garanterar landets framtida försvar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Essä 05 mars, 2026

Marx var ingen Moskvavän

Bild: Alexandra Ravskaja, ”Explosion vid oljeraffinaderiet”, 2023 (beskuren).

Redan 1864 splittrades Europas vänster av ett ryskt anfallskrig mot ett demokratiskt grannland – nämligen Polen. För Karl Marx var frågan enkel: arbetarrörelsen måste försvara rätten att försvara sig, i synnerhet demokratier. Även om det innebär samarbete med liberaler.

I slutet av september samlades 2 000 socialister i en konsertsal mitt i centrala London. Vänstergrupper från ett dussintal länder i Europa fanns på plats för att gå samman i en internationell allians.

Till en början gick det smidigt. Utan nämnvärd debatt klubbades nio av de tio föreslagna punkterna: krav på kortare arbetstid, bättre arbetsvillkor, rättvisa skatter och fackliga rättigheter.

Men på kongressens tredje dag kom man till utrikespolitiken. Plötsligt klyvde sig vänstern i två lag.

Det ena talade om att försvara demokratin mot angrepp från auktoritära stater. Framför allt pekade de ut Ryssland, som inte bara allierat sig med de mest reaktionära krafterna i Europa, utan även startat upprepade anfallskrig för att expandera sitt territorium. Ryssland skulle inte nöja sig, argumenterade de, utan använda varje erövrat land som språngbräda till nästa. Arbetarrörelsen måste därför pressa sina regeringar att stå emot ryska påverkansförsök.

Den motsatta sidan talade om att värna freden. I en multipolär värld måste vi erkänna att varje stormakt har sin intressesfär, löd ett återkommande argument. Det är Väst som hetsar till krig genom att inte låta Ryssland kontrollera en buffertzon. Paroller om demokrati i Östeuropa avvisades som propaganda, avsedd att dölja hur västmakterna vill flytta fram sina positioner och lägga beslag på naturresurser. Slutsatsen blev att socialister måste förklara sig neutrala, kräva omedelbar fred och stoppa vapenleveranser.


Känns schismen igen? I dag skär Ukrainafrågan tvärs igenom Europas vänster. Härom året bildade nordiska och östeuropeiska vänsterpartier ett nytt samarbetsorgan, efter att slitningarna blivit för starka med socialistpartier som vägrat stödja ekonomiskt bistånd och vapenleveranser till Ukraina.

Debatten som jag just återberättat ägde dock inte rum i fjol, utan hösten 1864.

Organisationen som då bildades i London hette Internationella arbetarassociationen, i dag mer känd som Första internationalen. Den kommande splittringen mellan anarkister och kommunister anades redan från början. Vanligen förklaras den med att anarkisterna var antiauktoritära och ville avskaffa staten, i motsats till Karl Marx och hans anhängare. Men hösten 1864 bråkade man inte om abstrakta framtidsvisioner. I stället var kongressens knäckfråga ”arbetarklassens utrikespolitik”, och gällde konkreta världshändelser.

Bild: Alexandra Ravskaja, ”Flyglarm”, 2023 (beskuren).

Året innan hade polackerna rest sig i ett väpnat uppror mot Rysslands ockupation, för ett självständigt och demokratiskt Polen. De två västmakterna Storbritannien och Frankrike uttryckte sympati, men gav inget praktiskt stöd. Ryska imperiet kunde därför kväsa upproret i Polen och samtidigt fortsätta expandera söderut i Kaukasien och Centralasien. Samtidigt rasade det amerikanska inbördeskriget, där Sydstaterna stred för att behålla slaveriet – med vapen levererade från Storbritannien och Frankrike, som själva var i full färd med att kolonisera andra kontinenter.

Kort sagt var 1860-talets världsordning vad vi nu kallar ”multipolär”. Det fanns flera stormakter, bland vilka Storbritannien inte bara var klart starkast utan också den enda där socialister kunde hyra en stor konsertsal för att grunda en samhällsomstörtande international. Motsvarande hade knappast varit möjligt i Wien, Berlin eller Paris, och allra minst i Sankt Petersburg.

Under större delen av sitt liv förblev Marx engagerad i aktivism för ett demokratiskt Polen.

Efter en lång debatt hölls en omröstning, där majoriteten tog ställning för ett självständigt Polen och för att ”omintetgöra Rysslands inträngande påverkan i Europa”.

Bakom formuleringarna stod en politisk flykting som sedan 15 år levt och verkat i London: Karl Marx.

Under större delen av sitt liv förblev Marx engagerad i aktivism för ett demokratiskt Polen. Han varnade arbetarrörelsen för att underskatta Ryssland – en kontrarevolutionär kraft i Europa, alltid redo att krossa demokratiska strävanden. Marx menade att den ryske tsarens agenter genom infiltration och desinformation i hemlighet försökte påverka politiken i Västeuropa. I allt detta såg Marx en obruten tradition av ”orientalisk despotism” ända sedan 1263, då storfurstendömet Moskva grundades, först som en vasall till Mongolriket, därefter en självständig stat som kopierade de forna herrarnas politiska kultur, inriktad på expansion. Från att ha varit ett av många ryska småriken, började Moskva erövra sina grannar och krossade republiken Novgorod. Sedan dess har det ”muskovitiska Ryssland” fortsatt att drivas av en omättlig expansionshunger, som inte nöjer sig med mindre än världsherravälde – om vi får tro Karl Marx.

Att Marx var häftigt Rysslandskritisk är välkänt sedan tidigare. Men parallellerna mellan hans 1800-tal och vår samtid framträder med en ny skärpa i Timm Grassmanns bok Marx gegen Moskau som ännu bara finns utgiven på tyska. Boken förtjänar att översättas, för även dagens vänster kan lära sig något av Marx inställning till den multipolära världen och ett expansivt Ryssland – inte minst av de delar av hans livsverk som retuscherades bort av Sovjetunionen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
TV 04 mars, 2026

Grillen #12: Borgerligheten splittras av tonårsutvisningarna

I veckans Grillen: Är socialism årets supertrend och när får USA slut på länder att invadera?

Grillen gästas av författaren Ann Heberlein som sågar regeringen hon röstade på.

Avsnittet går även att se på Youtube.

Om avsnittet

Medverkande:
Leonidas Aretakis
Paulina Sokolow
Jacob Lundberg

Gäst:
Ann Heberlein

Vinjett:
Kornél Kovács

Kamera, ljud & klippning:
Carlos Contreras

Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 04 mars, 2026

Paulina Sokolow: Demi Moore gör mig livrädd att åldras

Den nya kulten av medelålderskvinnan kommer med ett högt pris. Foto: Richard Shotwell/AP/TT.

Det är vackert att åldras har man ju hört. Men tiden är inte på min sida, varken biologiskt eller känslomässigt.

Bilderna på Demi Moore, 62 år, som spreds under veckan visar en kropp som både skulle kunna vara en nittioårings och en elvaårings. Beroende på inställning ser jag antingen ett förstadium till fertilitet eller det sista stadiet av tecken på liv, innan autonoma nervsystemet lägger av. På de rörliga bilderna stapplar hon runt som om hon letar efter något att luta sig emot och när hon ler mot kameran liknar hon mer piratflaggan med Pulp fiction-frisyr. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 04 mars, 2026

Daniel Bernmar: ”Vi ska inte rycka i sossarnas vänstra arm”

Som kommunalråd i Göteborgs rödgröna styre har Daniel Bernmar varit med och byggt ut idrotts- och simhallarna. Här inspekterar han fotbollsplanen i Biskopsgården. Foto: Jacob Lundberg.

Han blåste liv i en sömnig partiförening och tog Vänsterpartiet till rekordsiffror i Göteborg. Nu hoppas Daniel Bernmar ta tåget till huvudstaden under fyra år framöver. Flamman följer med på dörrknackning i Biskopsgården – och pratar om läderskor, arbetstid och vetenskaplig socialism.

Jarmo, 75, bor högt upp i ett av Biskopsgårdens höghus, och har jobbat i en av Göteborgs stora industrier. Sedan några år är han pensionerad, men är missnöjd med hur det blev.

– Här har man arbetat hederligt, varit på jobbet klockan sju varje morgon. Och detta är vad man får?

Det är lördagsmorgon och han står obrydd i farstun i t-shirt och långa bomullskalsonger. I bakgrunden flimrar det blå ljuset från en tv-apparat, på väggen hägrar ett broderat naturlandskap.

Mitt emot honom står Daniel Bernmar, vänsterpartistiskt kommunalråd i Göteborg, och nickar instämmande. Det tidigare bruna håret är silvergrått och välkammat, han bär en svart sportjacka och ljusbruna läderskor som mörknat av slasket utanför.

Jarmo berättar att han inte litar på politikerna, att han känner sig otrygg när han ser knarkförsäljning nere på torget. Han vill se fler kriminella utvisas, men tycker samtidigt att utvisningarna av barn är ”helt åt helvete”. Han nämner 8-åriga Gabriella, som bara några dagar tidigare utvisades till El Salvador.

Jarmo har åsikter om det mesta – livemusiken i Brunnsparken om somrarna? Den måste bort! – och snart är det dags att runda av. Huset har tio våningar till som ska kammas av, och resten av gänget har redan hunnit ned till femman.

– Tack för att du delade med dig, säger Daniel till Jarmo.

Mannen skjuter in:

– En sista sak. Man får aldrig sluta kämpa.

Kämpa för vad? Det utvecklar han inte. Men hans gråblå ögon etsar sig fast i mig.


Det är slutet på februari, och jag har tagit rygg på åtta vänsterpartister som samlats på Vårväderstorget för att knacka dörr. Målet, är Daniel Bernmar noga med att framhålla under sitt inledande tal, är inte att övertyga invånarna i Biskopsgården om att rösta på Vänsterpartiet, utan att lyssna på vad de har att säga.

Jarmo är långt ifrån unik. Många av dem som öppnar dörren har utländsk bakgrund, flera har jobbat på Volvo och nästan alla har en låg lön eller pension. Vissa är fåordiga, andra frispråkiga. Men de färdigserverade åsiktspaketen som dominerar både partipolitiken och sociala medier känns avlägsna.

– Trygghet och plånboksfrågor är vanliga ämnen när jag är ute. Folk har det tufft att få vardagen att gå ihop och känner oro kring samhällsutvecklingen. Man är orolig för sin vård och sina barns skola, summerar Daniel Bernmar.

Redo. Medlemmarna lyssnar på Daniel Bernmars tal på Vårvärderstorget i Biskopsgården. Foto: Jacob Lundberg.

– Men många berättar också om att de trivs i sina områden. Vi göteborgare är hemkära, vi älskar våra stadsdelar.

Han har själv beskrivit sig som en ”typisk göteborgare” som ”flyttat två postnummer runt Östra sjukhuset”. Och nog har släkten lämnat ett avtryck på staden. Morfadern Anders ”Rövarn” Bernmar var klubbdirektör för IFK Göteborg, och tog laget till två segrar i Uefacupen.

Ändå har uttalet av hans efternamn – en förfaders sammanslagning av namnen Bernt och Martin – fortfarande inte riktigt satt sig.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 04 mars, 2026

Det här är Storbritanniens nya ytterhögerparti

Rupert Lowe reser sig under ett anförande i det brittiska parlamentet våren 2025. Foto: Wikimedia.

Ett etnonationalistiskt parti som öppet flörtar med extremhögern och har storskalig återvandring högst upp på den politiska agendan. Så beskrivs det nya brittiska partiet Restore Britain, som enligt partiledaren Robert Lowe redan nått 95 000 medlemmar – och som kan backas av miljardären Elon Musk i nästa val.

I veckan fick Storbritannien ett nytt ytterhögerparti: Restore Britain.

– Miljoner måste ut, sade Rupert Lowe i sitt första tal som partiledare.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar 03 mars, 2026

Joel Halldorf: De högerkristna vill se ett heligt krig mot Iran

Fullmånen lyser över Sankt Sarkiskatedralen i Tehran, Iran. Foto: Vahid Salemi/AP/TT.

Donald Trumps attack mot Iran verkar bryta med allt Magarörelsen har sagt sig stå för. Men i kulisserna finns en radikal världsbild som ser kriget som en del av Guds plan – och som har större politiskt inflytande än på länge.

President Donald Trump har attackerat Iran, och som många konstaterat är det ett beslut som är svårt att få ihop med Magarörelsens nationalism.

Sedan 2016 har Trump beskrivit Bush-administrationens aggressiva utrikespolitik som ett varnande exempel. Amerikanska liv och amerikanska pengar ska inte offras i ett krig långt borta – det har varit en hörnsten i Maga.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 03 mars, 2026

Venezuelas vänster navigerar efter en ny karta

En kvinna vilar intill de tält som satts upp av anhöriga till politiska fångar, medan de väntar på besked utanför fängelset El Rodeo I i Guatire i delstaten Miranda i Venezuela, den 25 februari 2026. Foto: Pedro Mattey/AFP.

Efter Donald Trumps intervention i Venezuela strax efter nyår surrar Caracas ännu av rykten. Flamman möter en före detta guvernör, en besviken Chávez-anhängare och två vänsterradikala aktivister, som alla har olika syn på framtiden.

Snart två månader efter USA:s överraskande kidnappning av president Nicolás Maduro befinner sig Venezuela i ett märkligt läge. 

Den nya, på pappret tillförordnade presidenten Delcy Rodriguez kommer från Maduros parti PSUV, och håller svavelosande tal om antiimperialism. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 03 mars, 2026

Klämda mellan mullor och missiler

En kvinna stiger ur en taxi på en gata nära en affisch med Irans högste ledare ayatolla Ali Khamenei i Teheran den 2 mars 2026. Foto: AFP.

Donald Trump pratar om demokrati medan bomberna faller, vänstern talar om folkrätt medan diktaturen massmördar oppositionella. Det iranska folket har inte råd att vänta på någon av dem.

Från den nattblå himlen störtar en gestalt ned med ett gyllene svärd i handen, medan flammande projektiler regnar ned över landskapet.

Målningen lades ut på X av Irans högste ledare Ali Khamenei den 28 november, ungefär samtidigt som de första rapporterna om hans död började cirkulera. Plötsligt framstod den shiamuslimska martyren som sitt eget spöke, tidsinställt av en man som förstod att hans tid var utmätt.

”Khamenei, en av historiens ondaste människor, är död”, jublade Donald Trump på Truth Social. ”Det här är den enskilt största chansen för det iranska folket att ta tillbaka sitt land.”

Orden påminner om hans löfte i januari om ”fred, frihet och rättvisa för det fantastiska folket i Venezuela”. Två månader senare är landet fortfarande samma enpartistat, men formellt styrd av vicepresidenten och tidigare oljeministern Delcy Rodríguez. Utan demokrati – men med amerikanska handelsavtal.

Samtidigt förstår jag dem i dessa länder som jublar, för att de föredrar en tioprocentig chans att vinna i kaoset som uppstår i ett maktvakuum, framför några årtionden till av blodigt förtryck.

Som jag påpekade då handlade det inte ens på ytan om folkets frihet, utan om att tvinga uppkäftiga motståndare till underkastelse. Så är fallet även i Iran.

Folkrätten är lyckligtvis tydlig på den punkten. FN-stadgans artikel 2:4 förbjuder användning av våld mellan stater, med två undantag: självförsvar och mandat från säkerhetsrådet. Så när Romina Pourmokhtari i SVT Agenda hänvisar till ”skyldigheten att skydda” (R2P), omvärldens plikt att ingripa för att skydda en civilbefolkning från sin egen stat, missar hon att principen kräver internationell förankring och i praktiken konsensus i säkerhetsrådet. Den ger inte USA rätten att agera världspolis, eller världspirat för den delen. 

Och som Ali Esbati påpekar i inslaget har Donald Trump och Benjamin Netanyahu varken några goda intentioner eller utgör några konstruktiva krafter i regionen, vilket de 165 flickorna som dödades när en skola i staden Minab bombades vittnar om.

Problemet är bara att det iranska folket inte har råd att vänta på perfekta förutsättningar. FN har försvagats av Trump, och det säkerhetsråd där Kina och Ryssland sitter med vetorätt aldrig skulle godkänna en intervention, oavsett hur många medborgare den iranska regimen hänger från lyftkranar.

Det jag saknar i det selektiva åberopandet av folkrätten från vänster är ett konkret svar på frågan: vad är alternativet?

Det är därför diktaturen har kunnat stänga ned internet och döda tusentals om inte tiotusentals av sina egna medborgare på två dygn, med hänvisning till brott som ”fientlighet mot Gud” och ”korruption på jorden”. Och därför har delar av det olydiga iranska folket ropat javid shah, leve kungen. Inte för att de nödvändigtvis vill ha en återgång till monarkin, utan för att shahens son Reza Pahlavi av många upplevs som den enda möjliga samlande kraften. Inte för att de är ovetande, utan för att den iranska regimen inte har gett dem något val. Därför ställer sig även socialdemokrater med iransk bakgrund som Ardalan Shekarabi och Rassoul Pourassad bakom shahen som det minst onda alternativet.

Det är korrekt som Amineh Kakabaveh och Rojin Pertow skriver i Flamman att Reza Pahlavi är en exiliranier med svag folklig förankring och ambivalent relation till faderns absoluta monarki. Samtidigt presenterar de inte något alternativ. Anledningen är enkel: det finns inte. Detta är ytterligare ett av teokratins brott. Den hade nämligen omedelbart mördat eller fängslat en oppositionspolitiker med sådana anspråk. Ska teokratins blodiga effektivitet verkligen vara ett argument för att låta den överleva?

Det jag saknar i det selektiva åberopandet av folkrätten från vänster är ett konkret svar på frågan: vad är alternativet? För precis som att ukrainarna vände sig till Nato, gick de kurdiska miliserna till den amerikanska militären. Det är lätt att klandra dem från Sverige, men i Krim eller Rojava är frågan inte lika enkel. Inte heller i Teheran.

Därför kan jag också förstå att Abdullah Mohtadi, ledaren för det kurdiska socialdemokratiska partiet Komala, den 28 februari tackade Donald Trump för att ha ”stått vid vår sida och kommit till vår undsättning”, och uppmanade oppositionen att enas mot mullorna. Desperata människor tar det stöd de får.

Läs mer

Det ger inte USA rätt att attackera länder och avrätta deras ledarskap, varken juridiskt eller moraliskt. Och två möjliga alternativ framöver är antingen en misslyckad stat som Irak, med enormt mänskligt lidande som följd, eller att Donald Trump tappar intresset och låter diktaturen leva vidare.

Samtidigt förstår jag dem i dessa länder som jublar, för att de föredrar en tioprocentig chans att vinna i kaoset som uppstår i ett maktvakuum, framför några årtionden till av blodigt förtryck. Det är därför en stor del av Ungerns opposition har slutit upp bakom oberoende högerkandidaten Péter Magyar, likt den ryska vänstern med Aleksej Navalnyj: när diktaturen blir tillräckligt hård blir det första målet att störta den.

Så när vi har fördömt världspiraten Donald Trump och hans nyimperialistiska politik står vi inför en svårare uppgift. Nämligen att finna ett sätt att försvara både ockuperade småländer och förtryckta befolkningar från despoter som struntar i folkrätten. I min mening är det bara ett stärkt Europa som kan uppfylla denna demokratiska uppgift. Ingen av dessa grupper har råd att vänta.

Diskutera på forumet (0 svar)
TV 02 mars, 2026

Grillen #11: Varför når vänstern inte unga män?

Specialavsnitt med Mímir Kristjánsson, Norges största vänsterprofil och stortingsrepresentant for Rødt. Vi pratar om norska lusekoftsmiljardärer, förmögenhetsskatt – och varför de vänstern inte lyckas tilltala unga män.

Avsnittet går även att se på Youtube.

Om avsnittet

Medverkande:
Leonidas Aretakis
Mímir Kristjánsson

Vinjett:
Kornél Kovács

Kamera, ljud & klippning:
Carlos Contreras

Diskutera på forumet (0 svar)