Stockholm, Trelleborg, Säter, Kalmar, Borlänge, Hedemora, Göteborg, Uppsala, Östersund. På alla de platserna har nazistiska medborgargarden patrullerat på gatorna de senaste veckorna, organiserade av Svenska Motståndsrörelsen (SMR) eller svenska lokalgrupper av den finska organisationen ”Soldiers of Odin”. De senare växer, skrämmande nog, med rasande fart. Till skillnad från SMR försöker Soldiers of Odin dölja sin politiska agenda, och säger sig få uppmuntran av ”vanliga svenskar” – vilket säkert kan stämma.
Varför skulle de inte få det, med tanke på hur uppskruvat tonläget har varit efter nyårshändelserna i Köln och med tanke på hur stor uppmärksamhet även etablerade medier ger varje brottsanmälan som kan sättas i samband med flyktingmottagandet. Vad var det Lena Adelsohn Liljeroth sa? ”Vad jag märker nu är en rädsla som inte funnits tidigare. Framförallt hos mina kvinnliga bekanta […] det handlar om den stora gruppen ensamkommande män.”
Så nu står vi här med nazister som tänker försvara ”våra kvinnor”. Det har naturligtvis inte ett dugg att göra med huruvida polisen sköter sitt jobb eller inte. Det är inte därför de här medborgargardena har uppstått. Inte heller är de en produkt av den stora invandringen – exemplet Finland visar att en främlingsfientlig agenda kan sättas vid vilka invandringsnivåer som helst.
Det handlar snarare om en medveten nazistisk strategi. Med soppkök och nattvandringar ”gör de politik” – agerar i människors vardag på ett sätt som är bekant för många vänsterrörelser – för att skaffa sympatier. Skickligt exploaterar de människors oro. Samma oro gör nu att en del människor ursäktar deras närvaro.
Om man ska ange en punkt då ett samhälle är på väg att gå fullständigt åt skogen, måste det vara när någon säger ”Säga vad man vill om nazisterna, men de håller åtminstone ordning på gatorna”.
Att de nazistiska patrullerna stöder polisens arbete är förstås trams. De tar resurser från annat polisarbete, när polisen måste bevaka deras rörelser på stan. Ändå är myndighetens reaktioner ibland häpnadsväckande lama. Som Uppsalapolisen: ”Det hade inte blivit något problem överhuvudtaget om det inte kommit hit vänsteraktivister som skulle bråka. Alla har rätt att vandra.”
Ja, alla har rätt att vandra, men organiserade nazister har inte rätt att ockupera det offentliga rummet i svenska städer på kvällarna. Polisledningen måste ha en gemensam strategi mot en verksamhet som handlar lika mycket om att skrämma och hota som om att ”skydda”. Rikspolitiker måste också förstå hur stor frågan är på väg att bli ute i landet. Det här påminner inte om 30-talet. Det är 30-talet.
