Sedan förra året ger Norstedts och det digitala bildningsmagasinet Anekdot ut lådor med essäer under namnet Bildningsboxen. I vår kom den andra i ordningen, där fem svenska forskare – Leif Runefelt, Malin Nilsson, Åsa Bharathi Larsson, Johan Fredrikzon och Julia Ravanis – står för varsin text. I den vinröda asken avhandlas bland annat matematikens kön, den skiftande bildkulturen kring Harriet Beecher Stowes mest kända romankaraktär och den skrivande människans relation till döden.
Jag har lätt att redogöra för det jag lär mig: att det amerikanska inbördeskriget hängde ihop med slutet för hemvävarindustrin i Sjuhärad. Att Jenny Nyströms teckningar av titelkaraktären i Onkel Toms stuga bröt mot en bildkultur som mot slutet av 1800-talet ofta framställde honom som försvagad, passiv och positionerad en bit ifrån den vita flickan Eva. Att marknadsföringslingot för 1800-talets kringresande akrobatsällskap framstår som rena grekiskan för en 2000-talsbetraktare: Akademisk-Plastiska Konstrepresentationer, Olla Podrida, Chinesiska Gengoriner. Ändå kommer jag på mig själv med att undra över vad ordet ”bildning” gör på lådan. Det ligger där, anspråksfullt i glansiga bokstäver, och bråkar.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

