Med rätt inställning är nattåget en resa inte bara i rummet, utan i tiden. Om sömnen är likvärdig vaknar du i princip upp i andra änden av landet utan att någon tid har gått förlorad.
Fram tills nu har det gått att göra denna till synes magiska resa från landets näst största stad och vakna upp i Boden eller Åre, till exempel. Nu ska nattågslinjen dras in. Anledningen är samma som har plågat tågtrafiken i det här landet sedan 2001: privatiseringen.
Sedan den dåvarande regeringen bestämde sig för att järnvägsunderhåll och tågtrafik skulle drivas av en rad privata och halvstatliga aktörer har allting skötts via upphandling. Det fungerar som bekant så att den som erbjuder sig att göra det billigast får jobbet.
Det låter kanske smart, men fungerar i praktiken rätt dåligt. Inte minst då en lång rad aktörer ska samordnas i ett mycket komplext system. Vidare är de bara de sträckor där man kan göra jobbet väldigt billigt utan att riskera att gå med förlust som är intressanta för de vinstdrivande företagen, och eftersom vi inte talar om att en entreprenör ska få sköta hela tågtrafiken kan man välja just de sträckor som man tror att man kan tjäna pengar på.
På så vis kunde det norska tågbolaget Vy vinna upphandlingen om att ta över nattågssträckan mellan Stockholm och Narvik. Trafikverket, som ansvarar för upphandlingen, medger att de helt enkelt erbjöd sig att trafikera sträckan till lägst pris.
Dessvärre innebär detta också att SJ, som oftast åker på att köra tågen på de mindre ekonomiskt intressanta sträckorna, inte längre kan köra nattågen norrut från Göteborg. Det går helt enkelt inte att samordna.
Samtidigt, i Storbritannien: den konservative premiärministern Boris Johnsons regeringen beslutade i slutet på januari att återförstatliga ytterligare en del av järnvägen. Den privatiserade tågtrafiken fungerade helt enkelt för dåligt.
Att en viktig nattågslinje läggs ned i en tid när tågresandet ökar och avstånden mellan stad och land borde minska är ett tecken på att det inte fungerar så bra här heller. Så varför är inte Stefan Löfven ens lika progressiv som Storbritanniens konservative premiärminister?