Inrikes/Nyheter 18 februari, 2022

Utomfacklig protest fick SJ att lova bättring – och straffa arrangörerna

När SJ:s schemasystem havererade bestämde sig en anonym grupp anställda för att säga nej till frivillig övertid i protest. Tåg blev stillastående och gruppen fick snabbt svar på sina krav. Nu sprids de utomfackliga metoderna till andra delar av järnvägen.

Som Flamman tidigare har berättat i en serie artiklar var vinterns kris på SJ kulmen på flera års facklig strid om försämrade arbetsvillkor. Vid införandet av SJ:s nya schemaläggningssystem var utgångspunkten, enligt de fackliga som Flamman pratat med, att kollektivavtalet skulle anpassas efter datorsystemet. Efter att majoritetsfacket Seko sagt nej till tre avtalsförslag bestämde sig SJ för att införa det nya schemasystemet ändå. I stället för ett nytt kollektivavtal började företaget då tolka det gamla avtalet på ett mer strikt sätt för att passa den nya schemaläggningen.

Men när schemakrisen var som djupast, strax före jul, frångick en anonym grupp tåganställda den formella fackliga ordningen och organiserade en egen protest. Under namnet ”Livspusselkommittén” bestämde sig ombordpersonal på SJ Götalandståg, ett dotterbolag som kör Västtågen, för att tacka nej till frivillig övertid i två veckor. Tanken var att lägga tyngd bakom fyra krav: att ledningen ska stoppa nya sämre semesterregler, rulla tillbaka införandet av veckovisa scheman, införa mer föräldraanpassade scheman och be om ursäkt för haveriet med schemaplaneringen. Något som bland andra tidningen Arbetet tidigare rapporterat om.

Flamman kan nu berätta att protestaktionen ledde till stillastående tåg och att företagsledningen snabbt lovade de anställda förbättring på alla fyra punkter. Men också att SJ, enligt en av personerna bakom Livspusselkommittén, har hotat med repressalier för de inblandade och bett anställda tjuvlyssna på varandra för att avslöja arrangörer.

Nu har den utomfackliga metoden börjat spridas till andra delar av järnvägen.

”Livspusselkommittén” betonade i samband med sin lansering att man inte uppmanade anställda att bryta mot kollektivavtalet. Det var frivillig övertid man skulle tacka nej till och den som beordrades att komma in skulle göra det. Men eftersom SJ Götalandståg (som har ett eget kollektivavtal, separat från ”stora” SJ) sällan gör bruk sin rätt att beordra övertid sände aktionen en tydlig signal.

Det säger en av deltagarna, som vill vara anonym av rädsla för att bli straffad av företaget. Hen berättar för Flamman att det inte rörde sig om något försök att konkurrera ut det officiella fackförbundet eller organisera en vild strejk.

– Så länge det finns en arbetsplats finns det ju folk som arbetar där, och de pratar med varandra, säger hen och fortsätter:

– Så vi snackade ihop oss om vad det fanns för möjligheter. Det kom en massa olika förslag på vad man kunde göra. Som det alltid är – någon vill sjukskriva sig eller säga upp sig, någon vill ställa sitt tåg och gå hem. Det var lite olika. Det viktiga var att komma överens om något som som alla kunde stå bakom, eftersom vi har många timanställda och deltidsanställda.

Att säga nej till frivillig övertid blev därför att slå två flugor i en smäll – man visade sitt missnöje med schemaläggningen och kunde samtidigt bevisa att företaget var underbemannat och beroende av övertidsarbete. Flera avgångar blev inställda, trots att det inte var målet.

– Jag vet inte hur många tåg som ställdes in på grund av annan personalbrist och hur mycket som berodde på att folk inte ville jobba övertid, men det var ganska många som ställdes in under några dagar. Det gav ju resultat. Det är det tråkiga, det är ekonomi som är det viktiga, säger deltagaren.

Flamman har tagit del av ett mejl som skickades till de anställda på SJ Götalandståg kort efter Livspusselkommitténs aktion. Där adresseras indirekt alla fyra krav som gruppen ställde, med löften om bättring. I mejlet nämns bland annat fler beviljade ledighetsansökningar och högre bemanning. Företaget ber också förbehållslöst om ursäkt för schemakrisen.

Protestdeltagaren som Flamman pratat med är ändå försiktig med att utropa seger.

– Det är fortfarande ganska luddigt, som det alltid är när en företagsledning skickar ut en åtgärdsplan. Men jag tror att det finns något slags välvilja från SJ, de flesta litar på att de vill behålla personal. Folk kommer sluta om det fortsätter så här och det vill ju inte SJ heller.

Men kort efter att svarsmejlet skickats förvärrades relationen mellan ledningen och de anställda på nytt. Enligt deltagaren inleddes en jakt på dem som stått bakom protestaktionen, med hot om avsked eller andra repressalier.

– Det har kommit fram i efterhand att de sagt till tågvärdar att gå in i personalhytten och lyssna om det sägs något om vem som ligger bakom. Så det har varit en häxjakt. De har verkligen försökt fiska fram vem som ligger bakom. Och det blir konstigt, för det är ju inte någon särskild person.

Livspusselkommittén stöddes inte av något av de officiella fackförbunden på SJ Götalandståg. Tvärtom sade de offentligt att gruppen borde avbryta sin aktion och i stället använda de vanliga förhandlingsvägarna. Men enligt deltagaren som Flamman pratat med är relationen mellan Livspusselkommittén och facket god.

– Till viss del måste de ju säga så där, men jag vet inte hur mycket de menar det. Det finns ändå ett förtroende för de fackklubbar som är på arbetsplatsen.

Hen säger att Livspusselkommittén innehåller medlemmar från de två stora tågfacken Seko och ST, liksom oorganiserade.

Så ni har inte fått några tillsägelser av facket internt?

– Inte jag i alla fall, säger hen och fortsätter:

– Det har varit ganska smart av dem att inte försöka lägga sig i utan hålla ett avstånd. I bästa fall använder de ju detta som ett påtryckningsmedel. Att det finns ett massivt missnöje på en arbetsplats måste ju alla fackklubbar använda när de ska förhandla.
Parallellt med Livspusselkommitténs protest står de officiella facken inför en utmaning. Det nya schemaplaneringssystemet togs i bruk dagen efter sista uppsägningsdatum för Seko:s nuvarande avtal. Därför kan de inte använda stridsåtgärder för att komma till rätta med arbetsmiljön. Ett annat problem är att mycket av villkoren har reglerats i lokala överenskommelser som sagts upp eller förändrats när SJ bytt planeringssystem. När de övergripande kollektivavtalen inte innehåller samma skydd för arbetstagarna uppstår ett oreglerat vakuum. Att lyfta in de områdena i centrala avtal är en stor utmaning.

Dessutom behöver avtalen bli strängare, enligt protestdeltagaren, eftersom datorprogrammet som ritar scheman inte tar den mänskliga hänsyn som tidigare anställda planerare brukade göra. Om en sen schemaändring inte kostar särskilt mycket för företaget, som i dag, så kommer den genomföras. Allt behöver regleras i detalj.

– Nu har vi något som kallas tidsförskjutningstillägg. Om företaget flyttar en tur mer än två timmar får vi typ 150 spänn för det. Ingenting. Men hade vi haft i avtalet att vi får kvalificerad övertid för allt som ändras efter att månadsschemat har satts så hade det såklart gjort att datorn tyckte det var sämre att flytta turer. Nu är det gratis för den att göra det, i princip.

När scheman blir mer individuella och ritas av en dator blir också förhandlingsordningen på företaget, där fackligt förtroendevalda ska göra riskanalyser av scheman, mer tandlös.

– Man kan inte sitta och förhandla tusen scheman om dagen.

Nu sprids den utomfackliga strategin till andra delar av järnvägen som står inför automatisering. Som Flamman tidigare rapporterat råder det stora arbetsmiljöproblem på Stockholmspendeln, som körs av Hongkongbaserade tågbolaget MTR. Där är de mänskliga tågvärdarna på väg att bytas ut mot övervakningskameror, med konsekvensen att lokföraren får ensamt ansvar för säkerheten på tåget.

Som ett svar på det har anställda bildat protestgruppen ”Nog nu för 17”. Där ingår över 60 personer från olika yrkeskategorier, däribland tågvärdar, lokförare, städare och stationspersonal.

– Tanken med gruppen är att vi ska stå enade. Att visa för både fackliga förbund och arbetsgivare att vi är missnöjda med bristande information om vår framtid, säger en av arrangörerna.

– Vi försöker lyfta fram problem på vår arbetsplats i ljuset. Få folk att reagera på missförhållanden i våra jobb och att vi, i ett demokratiskt samhälle, inte vill bli utsålda till ett diktaturstyrt företag.

Hon syftar på att MTR är helägt av kinesiska staten. Kritik mot att just de har vunnit upphandlingen om pendeltågstrafiken kommer bli ett av huvudbudskapen under de månatliga demonstrationer som gruppen planerar att hålla. Ett av flygbladsbudskapen lyder:

”MTR, som finansieras av skattemedel som hamnar i Kina, anser att stationspersonal bara behöver fem minuter rast per dag.

MTR, som ägs av en regim där fackliga företrädare fängslas, kräver att stationspersonalen ska anmäla sina toalettbesök.”

SJ:s presschef Tobbe Lundell säger till Flamman att de försökt förstå vilka Livspusselkommittén är för att kunna föra en dialog.

– Jag kan inte redogöra i detalj för hur det gått till, men vi har löpande dialog med fack och skydd under den här krisen som fortfarande pågår. Sedan dök det upp en lokal konstellation som inte talade om vilka de var. De utförde någon typ av aktion som arbetsgivaren inte kände till och därmed inte kunde bemöta eller kommentera. Så vad vi har gjort är att undra ”vad är det här, vi kan inte ens föra en dialog, vi vet inte vilka vi pratar med, vi har upparbetade kanaler och det vore fint om vi kunde fortsätta använda dem.”

– Någon vill något, men vi vet inte riktigt vem och riktigt vad, så då måste vi så klart ställa frågan: vem är det som knackar på och vad vill du?

En inblandad som vi pratat med säger att det har varit hot om avsked och andra repressalier, stämmer det?

– Inte som jag känner till, det låter jättekonstigt. Helt osannolikt, skulle jag säga.

Veckobrev 17 maj, 2025

Eurovision ger Israels krig en glittrig kuliss

Israel deltar med låten ”A new day will rise” – men vilken morgondag ges palestinierna i Gaza? Foto: Martin Meissner/AP.

Såg du Mello i går?

Det var dags för Eurovision-semifinal i schweiziska Basel – och Israels bidrag gick vidare till final. Låten heter ”A New Day Will Rise” och framfördes av Yuval Raphael, som själv överlevde Hamas terrordåd mot musikfestivalen Nova den 7 oktober. En stark berättelse, och balladens budskap – precis som fjolårets ”October Rain” – är en vag bearbetning av traumat, komplett med vattenfall, stråkar och tonartshöjning.

Kritiken mot att Israels låtar är för politiska är i grunden missriktad. Självklart ska musiken få ta sig an nationell sorg – vad ska den annars vara till för? Snarare hade mer substans kunnat lyfta det som annars mest är ett glittrigt jippo.

Problemet ligger någon helt annanstans.

Israel är just nu mitt i en katastrofal krigsinsats. Över 53 000 palestinier har dödats. 90 procent har tvingats på flykt. Landet blockerar mat- och hjälpsändningar till en svältande befolkning. Bara i går dödades över 100 personer i ett flyganfall.

Det är en massaker som världen ser – men låter pågå.

Samtidigt deltar Israel i Eurovision som om inget har hänt. Ryssland kastades däremot ut ur tävlingen 2022, med hänvisning till kriget i Ukraina. Då hette det från arrangörerna: ”Beslutet återspeglar oro för att deltagandet av ett ryskt bidrag skulle äventyra tävlingens rykte.”

Varför gäller inte samma princip nu?

Inte sällan sägs att tävlingen inte ska politiseras, men president Isaac Herzog har själv kallat Israels Eurovision-medverkan för ett viktigt inslag i landets ”offentliga diplomati”. Att delta är ett uttalande, sade han – ett sätt att trotsa dem som vill ”driva bort oss från varje scen.”

Samma Herzog har också sagt att ”ett helt folk där ute är ansvarigt” – i direkt referens till palestinierna i Gaza. Det är ett uttalande som legitimerar kollektiv bestraffning, och därmed också det vi i dag ser: död, hunger, förödelse.

Gårdagens scen var alltså inte neutral. Det var en välregisserad propagandabild – mitt i ett krig. Ett försök att visa världen ett land som sjunger om gemenskap och en ny dag, medan två miljoner människor lider under bomberna.

Israel borde inte ha fått tävla i kväll. Och Eurovision – ni är hycklare.

Kultur 17 maj, 2025

Från vardagsmöbel till tortyrredskap

Under 14 år samlade Ida Börjel in berättelser från Palestina och Israel. Foto:

Hur många av rösterna på Ida Börjels 14-åriga inspelningar har hunnit tystats av Israels bomber? ”Röd anemon” är ett fysiskt bevis på vikten av att fortsätta tala med varandra.

En grupp poeter från norr reser till Palestina för att möta andra poeter i ett feministiskt översättningsprojekt. En av dem har en diktafon, och fjorton år efter resan omarbetas insamlat samtal och sorl till dokumentärdikt. Det är premissen för Röd anemon, Ida Börjels senaste diktverk.

Poeterna skämtar, tjafsar, dricker vin och talar ingående om poesi och politik. Om poetiska språkdräkter, om kvinnans situation, om samhällets organisering, om de stora mästarna Fadwa Tuqan och Mahmoud Darwish, om släktskap mellan ord, om frihetens betydelse, om lämpligheten i att ha en hbtq-sektion i en tidskrift och om Sverigedemokraternas frammarsch – bland annat.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes/Nyheter 16 maj, 2025

V röstar ja till lag om förolämpning: ”Tror vi hamnat rätt”

En dialogpolis vid en manifestation av Extinction Rebellion i centrala Stockholm. Foto: Lars Schröder / TT.

Vänsterpartisten Gudrun Nordborg röstade ja till lagen förolämpning mot tjänsteman. Miljöpartiet säger nej – men tjänstemannafacken vill att ännu fler omfattas.

– Det är varken en självklar eller enkel fråga, och vi har diskuterat den i flera olika sittningar. Det är en avvägning mellan att skydda en viss grupp, och vilka risker det innebär, säger Gudrun Nordborg, rättspolitisk talesperson för Vänsterpartiet.

– Vi tror att vi har hamnat på rätt sida.

Hon valde i torsdags att rösta ja till propositionen ”Ett starkare skydd för offentliganställda mot våld, hot och trakasserier” i justitieutskottet. Av de åtta partierna opponerade sig enbart Miljöpartiet. Tisdagen den 20 maj sker debatten och voteringen i riksdagen.

Under rubriken döljer sig ett återinförande av det nygamla brottet ***förolämpning mot tjänsteman***, som avskaffades 1976 men nu återigen står på agendan. Den som ”riktar beskyllning, nedsättande uttalande eller förödmjukande beteende” mot en statligt anställd tjänsteman, i syfte att ”kränka dennes självkänsla eller värdighet”, ska kunna få fängelse i upp till sex månader, om brottet bedöms grovt.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kultur 16 maj, 2025

Boxarkillarna i Judehusets källare väckte respekt

Ricki Neuman utanför ”Judehuset”. Mitt emot låg Sunnerdahlska huset. Foto: Paulina Sokolow.

I sökandet efter sin mammas historia fann journalisten Ricki Neuman den svensk-judiska arbetarklassen från Östeuropa. Den skulle stuvas undan och försvenskas.

Min mamma berättade nyligen att deras migrantkrets brukade kalla min uppväxtort, Saltsjö-Boo, för ”Salcie-Boo”. Både för att det var så det lät när de polsktalande skulle försöka få grepp om svenskans alla sje-ljud, men också på skämt. Salcie är smeknamn för Sara på jiddisch, vilket skulle syfta på att många polska judar bosatt sig i den då nyaste etappen av Stockholms miljonprogram. Men något ghetto var det aldrig. Så många var vi inte.

Något som däremot är en unik bit judisk gemenskap är berättelsen om Judehuset, ett stort gult bostadshus på Klippgatan 19 på Söders höjder i Stockholm. I dagens öron låter det snudd på makabert, men åren mellan 1913 och en bit in på 1900-talet bodde här nyanlända mindre bemedlade judiska fattiglappar som flyttat i en jämn ström från Östeuropa från mitten av 1800-talet och framåt.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Rörelsen 16 maj, 2025

Låt påvens ord skynda på Medins frigivning

På sin första presskonferens talade Leo XIV om fängslade journalister och beskrev pressfriheten som en ”dyrbar gåva”. Foto: Domenico Stinellis/AP.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Några ord på den nyvalde katolske påven Leo XIV:s första presskonferens, inför 6 000 närvarande journalister, fick mig att spetsa öronen och bli varm i hjärtat. Äntligen står en kyrklig ledare tydligt upp för oskyldigt fängslade journalister som bara gör sitt arbete.

”Lidandet hos dessa fängslade journalister utmanar nationernas och det internationella samfundets samveten och uppmanar oss alla att värna om de dyrbara gåvorna yttrandefrihet och pressfrihet”, sade han.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kommentar/Utrikes 15 maj, 2025

En kvinna sörjer Uruguays tidigare presidenten Jose Mujica, som jordfästes i huvudstaden Montevideo under onsdagen den 14 maj. Foto: Santiago Mazzarovich/AP/TT.

Få politiker har speglat den latinamerikanska vänsterns historia som José ”Pepe” Mujica. Och ingen annan har gjort det på ett mer sympatiskt sätt. Hans död i cancer i tisdags kväll, kort innan han skulle ha fyllt 90, är slutet på en era.

Efter uppväxten i en familj i lägre medelklassen drogs Mujica tidigt in i politiken. Som så många andra unga på 60-talet ifrågasatte han snart det traditionella gnetandet i partipolitiken. Likt andra unga latinamerikanska revolutionärer drogs de till idén om att en gerilla får mer gjort.

I Uruguay hade man dock ett problem. Det finns varken berg eller skogar att gömma sig i. Men ”Tupamaros”, som rörelsen kom att kallas efter den revolutionära inkahövdingen Túpac Amaru, satte sig för att göra vad ingen hittills prövat: en stadsgerilla. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Rörelsen 15 maj, 2025

Fredshetsarna verkar törsta efter mer krig

Utan en regelbaserad världsordning kan stormakterna ta sig för exakt vad de vill, skriver debattören. Foto: Darko Vojinovic/AP.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Ukraina-Solidaritet ser som en av våra uppgifter att ta politisk strid mot de små grupperingar som påstår sig tillhöra vänstern, men som aldrig har klarat av att ta tydlig ställning för Ukrainas försvar.
Ofta sker det med pacifistiska argument som hämtats direkt från den ryska propagandan, till exempel i det upprop som 105 debattörer publicerade i Aftonbladet den 19 april.

De hävdar att Sverige och övriga länder i Europa inte behöver oroa sig för Ryssland. I stället för att rusta upp försvaret vill man använda vad man kallar ”strategisk empati” – att visa förståelse för Putins perspektiv och ryska intressen.

Det har kommit många bra svar på de 105:s upprop, men en viktig aspekt har inte uppmärksammats tillräckligt. I början av uppropet avvisar man helt ”försvar av den så kallade ’regelbaserade ordningen’”. De skriver: ”Denna ordning är ingen fredlig ordning, utan en konstruktion som utvecklats av västvärlden under USA:s ledning, med syftet att säkra västvärldens dominans och livsstil.”

När man talar om den regelbaserade världsordningen i samband med kriget mot Ukraina handlar det i första hand om respekt för internationellt erkända gränser mellan länder, och att det inte är tillåtet att annektera ett annat lands territorium.

När uppropet underkänner denna ordning, så innebär det indirekt att de ger sitt stöd åt Rysslands annektering av Krym 2014, och inte heller motsätter sig Rysslands strävan att annektera de fyra östliga ukrainska provinser som Putin påstår för evigt kommer att vara en del av Ryssland.

Vad har de att erbjuda som alternativ, annat än empati med Putin?

1994 förband sig Ryssland att respektera och försvara Ukrainas dåvarande gränser i och med Budapestavtalet, som slöts i samband med att landet överlämnade sina gamla sovjetiska kärnvapen till Ryssland. Men sådant spelar uppenbarligen ingen roll enligt de 105. Det är fritt fram för Ryssland att när Putin behagar ignorera ingångna avtal och att invadera nya länder.

Det som faktiskt gör detta ännu mer uppseendeväckande när de 105 vill kasta den regelbaserade världsordningen på soptippen, är att USA nyligen har fått en ny president som pratar om att annektera Panamakanalen, Kanada, Grönland och Gaza. Om Trump gör allvar av planerna undrar jag om de 105 glatt kommer att acceptera även detta. Eller gäller deras strategiska empati enbart Putin och Ryssland?

Uppropet har undertecknats av en lång rad akademiker, flera med vänsterprofil. Här finns även två pensionerade biskopar. Här finns Svenska Freds förra ordförande och några så kallade fredsforskare – som alltså verkar tycka att stormakterna kan invadera sina grannländer när de så önskar.

Det vore intressant att veta hur många av undertecknarna som förstått konsekvenserna av vad de satt sitt namn under. Ett par av dem har sagt att de inte håller med om allt i uppropet, men att det viktigaste är att ta ställning mot upprustningen av Sverige och Europa.

Detta trots att nästan ingen längre tror på att USA kommer att gripa in till Europas försvar om Ryssland attackerar oss. Redan för ett år sedan sade Trump ordagrant att han uppmuntrar Ryssland att göra vad i helvete de önskar med de europeiska Natoländer som inte till fullo uppfyller kraven på försvarsbudgetarnas storlek.

De 105 säger ingenting om hur Ukraina ska överleva som nation om USA ställer sig på Putins sida. Och inget om vad som ytterst ligger bakom de ryska försöken att erövra Ukraina. Man skriver: ”Det innebär inte att Rysslands agerande kan tolkas som ett hot mot hela Europa.”

Med andra ord ska vi lita på att Ryssland väljer ett annat offer än Sverige nästa gång. Tur för oss i Sverige att Finland och Baltikum ligger emellan – än så länge.

Vad har de 105 att erbjuda som alternativ, annat än empati med Putin? Även om de är helt emot satsningar på det svenska försvaret så finns det ju annat de hade kunnat ta ställning för. Exempelvis att använda de 300 miljarder dollar i beslagtagna, frusna ryska tillgångar som finns i Väst till stöd för Ukraina. Eller att stoppa de hundratals fartyg i den ryska skuggflottan som gör att Ryssland kan fortsätta sälja sin olja till världen. Fartyg som dessutom är i så dåligt skick att de utgör en gigantisk miljöfara, framför allt i Östersjön.

Läs mer

Frågar ni mig så är det de 105 undertecknarna och deras upprop som hör hemma på soptippen – tillsammans med den ryska skuggflottan! Och inte den regelbaserade världsordningen, den som Ukraina försvarar. Och som därmed försvarar även Sveriges fred och frihet.

Slava Ukraini.

Tal vid Nordic Ukraine Forums manifestation på Norrmalmstorg den 11 maj.

Kommentar 15 maj, 2025

Nooshi Dadgostar (V), Amanda Lind (MP) och Magdalena Andersson (S) efter partiledardebatten i Agenda i Sveriges television, oktober 2024. Foto: Pontus Lundahl/TT.

Så som partierna på vänsterkanten beter sig är det tur att de spelar mindre roll än vad vi tror. Att förändra samhället handlar inte om att vinna val, skriver Niklas Altermark.

Avhopp, uteslutningar och ständiga skandaler. Såsom partierna på vänsterkanten beter sig lär Tidögänget gnugga händerna.

När valkampanjen drar igång om ett drygt år kommer det heta att vänstern inte är regeringsduglig. När Vänsterpartiets ledning sedan försöker bevisa motsatsen så kommer en högljudd intern opposition att kräva Nooshis huvud på ett fat. Allt enligt ett väl etablerat mönster.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes 14 maj, 2025

Syndikalister i Uppsala splittras kring sexköp

Syndikalistflaggor vid en demonstration i Köpenhamn. Foto: Wikimedia Commons.

Vid helgens årsmöte valde Uppsala LS, en lokal sektion av SAC, att ställa sig bakom en ”total avkriminalisering” av sexarbete. Efter beslutet har flera medlemmar begärt utträde ur den syndikalistiska fackföreningen.

Sexköp ska avkriminaliseras. Det tog fackförbundet SAC:s lokalsektion i Uppsala ställning för vid ett årsmöte i söndags. Motionen beskriver det som ”en självklar moralisk och facklig ställning att vara för den totala avkriminaliseringen av sexarbete”, och hänvisar till rapporter från FN och Amnesty.

– Med avkriminalisering, som finns i Nya Zealand och Belgien, har arbetarna makten. De kan jobba för sig själva och bestämma vad de vill göra, säger Candy Fox, avgående medlem av styrelsen i Uppsala LS, till Flamman.

Hon är författare till motionen, som bland annat anför att kriminaliseringen av kunder leder till ökad övervakning av sexarbetare, samt att de blir av med inkomstmöjligheter. Motionen lyfter avkriminaliseringen i Belgien och Nya Zealand som positiva exempel, bland annat då en sexarbetare i det senare fallet kunnat dra sin arbetsgivare inför domstol för sexuella trakasserier.

Hon säger att skillnaden mot legalisering är att avkriminalisering inte innebär samma restriktiva former av reglering.

– I länder där man legaliserat, som Tyskland, så har det lett till regleringar runt tillstånd för sexarbete, vilket ökar makten för arbetsköpare som sitter på kapitalet. Där behöver man kapital och administrativ ork att hantera dessa regelverk, vilket vidhåller maktstrukturen mellan arbetarna och deras chefer.

Enligt förslaget väljer man att ta ”principiell ställning emot den så kallade svenska modellen och emot alla former av kriminalisering av sexarbete inklusive av kunderna och aktiviteter som utförs av tredje part”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes 14 maj, 2025

KD-toppar bjöd in bosättarlobbyist till riksdagen

Eugene Kontorovich (mitten) på plats i riksdagen. Foto: Skärmdump.

I veckan bjöd KD-politiker från riksdagens svensk-israeliska vänskapsgrupp in en bosättarkopplad jurist och lobbyist till riksdagen – för att diskutera ”heta ämnen” som ”ICC:s korruption”. ”Ytterst bedrövligt”, kommenterar Håkan Svenneling (V).

”Härligt möte i den svenska riksdagen idag med ett dussin lagstiftare, där vi diskuterade ’legaliteten i belägring’, korruptionen i ICC, och andra heta ämnen inom internationell rätt”, skriver Eugene Kontorovich på X den 13 maj. 

Bilden är från ett mötesrum i riksdagen – och runt honom står flera i Kristdemokraternas riksdagsgrupp. På en annan bild skakar han hand med sverigedemokraten Rasmus Giertz, som motionerat om svensk vapenexport till Israel, och nämner Rashid Farivar (SD) som en annan medlem i ”Sveriges största pro-israeliska parti”. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr