Arbetarlitteraturen är Sveriges största gåva till världslitteraturen. Den har både en bredd och kvalitet som inte har sin like någon annanstans. Mycket har redan skrivits i ämnet, och den siste betydande författaren att få en fullständig biografi är Helmer Grundström.
Boken är skriven av Gunnar Balgård, poet och kulturskribent från Umeå. Det är en tegelsten på över 500 sidor utgiven av Leopard förlag, med titeln Detta är mitt land. Helmer Grundströms liv och diktning. Rikt illustrerad, med en käll- och litteraturförteckning som aldrig tycks ta slut, och ett mycket värdefullt personregister.
Balgård har en personlig relation till Helmer, inte minst genom den intervju han gjorde med honom 1974 i hans hem i Svanabyn.
– Den tog tre dygn, berättar Gunnar Balgård, och hade karaktären av en förstagångsbekännelse, där han slutligen ville försvara sin sak i hembygden, och samtidigt skapa både ett litterärt framtidskapital och ett eftermäle.
Helmer Grundström kom från samhällets lägre skikt. Hans bildningsgång är den för arbetarförfattare klassiska – folkhögskola, först i Vindeln, och sedan arbetaruniversitetet framför andra – Brunnsvik. Där träffade han Alf Ahlberg som kom att utöva stort inflytande på honom. Det mest utmärkande för Grundström, fram till 1938, är emellertid hans koppling till nykterhetsrörelsen. Han är under många år en kämpande och agiterande helnykterist, och kan sägas vara rörelsens kulturella hopp. År 1938, då han är 34 år gammal, ”smakar” han för första gången, och det med besked. Han trycker i sig en 75:a renat under en krogkväll, och sedan tar det inte lång tid förrän han har alkoholproblem.
– Grundström var i det mesta han företog sig en extrem natur. Det gäller också hans förhållande till kvinnor. Lite blyg och tillbakadragen, gifter sig så småningom, får två barn, skiljer sig och ägnar inte så lite tid och energi åt att undkomma krav på underhåll. Han blir en riktig kvinnokarl, vandrar från famn till famn, och det blir fler barn, säger Gunnar Balgård.
– Det hela tar en ände med förskräckelse när han har en kärlekshistoria med sin femtonåriga systerdotter. Efter ett tag vill hon bli av med honom, hotar med barnavårdsnämnden, för Grundström är det ungefär som ett dödshot, och han hamnar på Beckomberga mentalsjukhus.
Att ständigt hålla sig undan kronofogden var naturligtvis ingen idealisk situation för en författare. Men man bör hålla i minnet, påpekar Balgård, Helmer Grundströms mycket speciella förhållande till det materiella.
– Han saknade i stort sett tillgångar, hade nästan alltid ont om pengar, och råkade han vara vid kassa, gjorde han slut på slantarna fortare än kvickt, vilket inte var vidare svårt för en drinkare.
Under långa perioder saknade han fast bostad, och bodde på pensionat eller hotell. Det underlättades också av att han förblev hembygden i Svanabyn trogen hela sitt liv, också efter genombrottet och flytten till Stockholm. Han bodde halva året i huvudstaden, och halva i Västerbotten.
– Kontakten med Norrland är också central för hela hans författarskap. Han är den förste författaren från Västerbotten av rikslitterär betydelse, och med honom får det inre av Norrland en röst i svensk litteratur. Hans genombrott kommer 1939 med Detta är mitt land – som ju också har gett titel åt min bok – och är kanske det bästa han har skrivit. Det dröjer 20 år, ända fram till 1959, innan han förmår skapa något som kommer i närheten, nämligen Lappmarksdikter.
Poesin står i särklass i hans litterära produktion. Han har visserligen också skrivit hyggliga noveller, och riktigt bra journalistik, framför allt resereportage, men det är som poet han intar sin plats på den svenska parnassen, sida vid sida med namn som Nils Ferlin, Johannes Edfeldt och Bertil Malmberg.
– Jag har inte tvekat att kalla några av hans dikter för ”omistliga”. Kanhända inte till formen – den är ofta gammaldags konventionell, han skrev ofta rimmat – men definitivt till innehållet. Det är avskalat till något så glest och knappt och förmår uttrycka så mycket förtvivlan och elände, säger Gunnar Balgård.
Det har tagit Gunnar Balgård flera år att sammanställa biografin.
– Det var som att lägga ett pussel med 50 000 bitar och hälften himmel! Boken är dessutom lika mycket en skildring av 1900-talets svenska samhälle. Det är den definitiva biografin över Helmer Grundström, och ingen, säger Gunnar Balgård med stort eftertryck, kommer någonsin att göra om det!
